Reflektion från Tv-soffan

Jag kan spruta ur mig superlativ om HIF via tangentbordet för tillfället, för det är så jädra underbart att vara Helsingborgare och HIF’are just nu!

Men vi tar det lite från början. Redan efter ett par minuter var jag beredd att kasta min räkmacka och tillhörande pilsner in i tv:n. Detta potentiella vulkanutbrott stod domare Strömbergsson ansvarig för. En i mina ögon helt galen dömd straff tilldelad MFF. Och naturligtvis så fick den utdelning, även om det inte kändes långt ifrån att Hansson skulle kunna nå den.

Som tur var kom det en snabb kvittering från HIF och dämpade lavaströmmen till ett bolmande askmoln av lycka. Vilket mål, vilket spel och framför allt, vilken moral! Gashi använde huvudet efter ett mycket bra inlägg från Sundin och den snabba repliken visade återigen att HIF viker då inte ner sig för något alls.

Första halvlek var totalt dominerad av HIF och det exploderade igen i den 22 minuten, både på Olympia men också i vardagsrummet hemma i Norrhult. Först trodde jag att Sundin skulle glida in med bollen, men den hamnade på något (läckert) vis till en förvånad Marcus Nilsson, som enkelt kunde slå till och sätta tvåan.

Det var ett ganska tufft spel, som i mina ögon det bör vara i ett derby med så hög prestige i. Olyckligtvis fick MFF två skador som ställde till det. Men jag kan inte hålla med herrar kommentatorer på C+ att det var fult spel. Det är ett derby och fotboll är en kontaktsport…

***

Andra halvlek startade på samma vis som första genomförts. Men tempot drogs ner en smula efter hand och HIF backade lite i sitt spel, vilket är ganska förståeligt med tanke på den press de utsatt MFF för i den första. Det var en slående lik matchbild som den mot IFK Göteborg. Nu är jag ganska övertygad om att det är ett taktiskt genidrag.

Även om tempot blev lite lojare, så fattades det inte läge för att göra både två och tre mål för HIF’s del, och ett och annat för MFF’s del. Jag led med Sundin, då han var värd minst ett mål idag. Kanonlöpningar, oftast på gränsen och över offside, men mycket svårt för MFF’s backlinje att hålla reda på, det syntes.

***

Vad var det för j-a stolpskott i publiken som kastar in skit på plan? Banna dem för livstid, de har inget på Olympia att göra! Vi är bättre än så, vi Helsingborgare, och vill inte hamna i något slags Stockholms-syndrom. Lägg av med det där tramset!

***

Nu leder vi serien med fem poäng, med f-e-m poäng! Inte för att HIF ska slappna av i nästa match (Mjällby borta), men nog känns det lugnare och mindre nervöst, eller hur?

***

Gashi var dagens dominant på plan. Mycket tack vare att Lantz fick ett gult kort och sedan föll ner och höll igen alldeles för mycket för att man skulle känna igen honom. Jag hade faktiskt förväntat mig att vårt nytillskott, (jag tänker inte ge mig på hans namn utan copy-paste), från Holland. Men nu är jag ganska övertygad om att han gör debut på Strandvallen till nästa Måndag.

***

Jag tippade 2-1 med både hjärtat och med hjärnan. Så visst ska man lyssna när de bägge är överrens…

***

Avslutningsvis. Jag tackar Conny med stab, spelare i HIF och alla Helsingborgare på plats på Olympia för en mycket underhållande tisdagskväll framför tv:n! Tack!

5 kommentarer

  1. Jag har tidigt varit kritisk till HIF:s tränarval, till deras värvningar och brist på långsiktighet men idag måste jag göra avbön. Jag är närmast stum av förvåning men mest av hänförelse över hur laget presterar match efter match och jag måste tillskriva Conny Karlsson mycket av detta! Spelarna lyfter sig till nya höjder utifrån nya utmaningar och håller över 90 minuter. Igår fanns det som svensk fotboll ofta saknar; Aggressivitet och en fokuserad inställning och det var härligt att se. Sedan hoppas jag fortfarande på att våra forwards också ska börja producera mål för sin egen skull, det kommer att höja lagets status ytterliggare.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*