Reflektion från tv-soffan

Matchen! Vilken match?…
Skämt åsido, men idag får matchen definitivt en underordnad och betydelselös roll. Den 28:e Oktober 2009. En historisk dag, en dag att minnas och berätta om för barnbarnen. Detta var den sista gången som en legend spelade för HIF!

Nåväl, vi tar väl och ordar lite om matchen i alla fall (det fanns ju 10 spelare till på plan…)

Det var helt klart Murphys Lag som rådde på Olympia ikväll. (Murphus Lag = Lagen om alltings jävlighet). HIF varvade rena korpen-spelet med ett hyfsat bländande anfallspel där Kungen spelade den stora rollen, precis som i alla schackspel. Men precis som i schack, där det kan hända att en löpare helt plötsligt får ett öppet läge, precis så fick Djurgården möjlighet att slå till. Och de gjorde så i två nästan identiska situationer och avgjorde med hjälp av Murphy på så vis matchen. Orättvist, osannolikt och oturligt. Det är en kort sammanfattning av HIF’s säsong…

Det blev trots allt en hyfsat bra allsvensk match och trots att det fattades en hel del komponenter för att göra den till en bra allsvensk match, så får Henke vara nöjd med sin avslutning. Ett mål hade satt kronan på verket, men det spelar mindre roll. Vi kommer minnas så mycket annat än just denna matchen då din karriär summeras, jag lovar…

***

Daniel Grefve på Sportbladet är snabb att skriva: “Djurgårdens seger var välförtjänt. Sett över hela matchen hade de mer av spelet och skapade fler chanser än Helsingborg.” Och jag undrar var han satt och såg matchen? Såg han matchen? Inte ens jag som är så pass patriotiskt Helsingborgsk, skulle någonsin kunna blunda för sanningen genom att förtränga den till den milda grad! Och vet ni vad det värsta är? Han får betalt för att skriva skiten…

***

Hyllas den som hyllas bör! Ja idag var det faktiskt återigen roligt att se hur Rasmus Jönsson har utvecklats och med rätt coachning i nästa säsong, så är jag rädd att han gör sin sista match i HIF (på ett tag iaf) någon gång under maj-juni nästa år. Det är de små detaljerna som gör det, och Rasmus har verkligen plockat upp och lärt sig en hel del små detaljer som gör att han utmärker sig mycket, mycket mer än den mer rutinerade Makondele till exempel. Visst det blev inga mål, men jag tror inte heller att Jönsson någonsin kommer bli en målspruta, snarare den som ger någon annan den rollen.

Hyllas den som hyllas bör! Marcus Lantz. Jag behöver inte säga mycket mer än att jag är glad att han finns kvar till nästa säsong. Och håller han sig frisk, har HIF den centrala motorn att bygga sitt lag på. Både defensivt och offensivt!

Hyllas den som hyllas bör! Bosse Nilsson. En ikon inom tränaryrket och en ikon i Helsingborgs IF. Tack Bosse (jag bockar och bugar) för underhållningen under dessa år. Och framför allt för att det är mångt och mycket dig vi ska tacka för att Helsingborgs IF är den stora klubb vi är idag! Tack Bosse!

***

Jag kommer inte såga någon idag… Men jag hoppas att det rensas ut i truppen tills nästa år och att nytt blod, nya idéer och fräschare spelare kommer att stå upp för vårt HIF!

***

Visst var det mer än jag som fick tårar i ögat när Henke blev hyllad på Olympia? Jag trodde det också…

***

En match kvar av årets allsvenska… Jag börjar redan se fram emot nästa års… (Och gissa vilken lång väntan det blir!)

1 kommentar

  1. Eftersom du hoppade över sågningen så tar jag den. CA borde sparkas ut ur klubben med en välplacerad pungspark.
    Skula utan gula kort är en skula utan glöd är en skula som vi absolut inte ska starta med.

    Kan meddela att tårarna rann på stora delar av södra. Kan inte släppa att jag aldrig kommer få se Larsson spela igen. Det är bara tomt.

    Ps. Hur lat måste man vara för att inte ens kunna hänga med i “Laaaarsson”? tack för det hjärtliga avskedet Olympia minus södra och 37an. Ds.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*