| Allt Om HIF |

Rätt lag vann – på rätt sätt.

HIF brukar vara känt för ett öppet, offensivt spel. Sämre lag brukar tacka och bocka och sedan ställa upp i mur framför egna målvakten. Sedan matar man långa bollar på Bengt i förhoppningen om ett enkelt mål på omställning eller fast situation. Ni har sett det på Olympia många gånger förr: HIF spelar fantastisk fotboll, men det är ändå det andra laget som tar med sig poängen hem. Förmodligen skickar man blommor till tränaren och tackar. När HIF dessutom spelar ungefär samma spel på bortaplan, finns det lag som gråter av lycka. Gefle är ett sådant lag.

HIF har inte vunnit på Strömvallen sedan Atiba Hutchinson och Peter Graulunds dagar. (Det blev fö strömavrott på arenan under den matchen till alla Hegerforsares stora lycka.) Sedan dess har det gått tyngre, så det är klart att det redan på förhand kändes som väldigt osäkra poäng. HIF är ju dessutom hyfsat skadedrabbade just nu. Det är man ju knappast ensamma om i Allsvenskan, men nog kändes det vågat att ställa över Marcus Lantz och Henrik Larsson och fylla på med juniorer som knappt konfirmerats (nåja). Vissa upprördes enormt före matchen och menade att alla poäng i Allsvenskan är såpass mycket värda att det är alltid värt att ställa upp med bästa laget för dagen. Förmodligen är de som kände så nu lättade för det blev ju seger trots att Henrik Larsson och Marcus Lantz inte fanns på plan.

Jag är helt övertygade om att man i så fall har fel.

HIF vann inte trots att man saknade sina två stjärnor. Vi vann tack vare det.

Med Marcus och Henrik hade HIF varit mer offensiva och så hade vi och Gefle fallit in i det gamla mönstret, som slutar med att det landar en blombukett hemma hos Bosse. Visst var det ett högt spel, att, så att säga, spela med Geflar på Geflars vis. Det kunde ju i ärlighetens namn lika gärna blivit 0-0 eller förlust. Men vi var aldrig nära en 0-3 förlust som förra året. Och då var både Larsson och Lantz på plan vill jag minnas.

Jag hoppas HIF har dragit lärdom av det här och inte utan anledning bjuder in hemmalagen, när vi spelar borta, alltför givmilt i fortsättningen. Vi är HIF och vi vill spela en positiv fotboll. Vi vill, men vi måste inte alltid göra det. Inte i alla matcher. Inte i alla lägen.

Skitspel. Men: 3 poäng. På Plast. På Strömvallen. Mot Gefle.

Det är alltid rätt lag som vinner när HIF vinner. Den här gången vann vi på rätt sätt.

5 comments

  1. ytterbacken dahlén i gefle är nog sveriges bästa. Innih…e snabb också! Han var bäst av alla spelarna när vi vann mot dom uppe i gefle. där har man både rutin och rätt ålder VÄRVA hif

  2. Zeus; Det var minsann dagens sanning. Helt rätt! Det är så HIF ska ta sina borta poäng mot lag som Gefle, Örebro, Häcken….

  3. en teori ang. Henke och Lantz…

    Båda två verkar verkligen ogilla, hata, avsky (välj ett ord, tror inte det är starkt nog) att spela på konstgräs, och gå in med inställningen därefter. Jag kan minnas fel men som jag minns det så var det Lantz och Henke som visade helt fel inställning både mot Örebro och Gefle borta. Om HIFs två största ledarprofiler går in och ger upp matchen på förhand, vad ger det för signaler till övriga laget som är ett gäng ungtuppar ?

    Jag säger rikitgt bra att lämna dem utanför truppen !! Hoppas Sku sku skulason fortsätter att riva och slita som ett as!

    Annars förstår jag Henke och Lantz, har spelat både på konstgräset på olympiafältet och uppe i min studieord (Luleå), tycker inte om det 😛 men man kan inte gå in med deras inställning i vilka fall som helst..

    Gärna en vänsterback till, någon som vet vad som hänt med Falkesäter?

  4. Lantz spelade inte i fjol på Strömvallen. Landgren och Chansa spelade innermitt och Chansa blev skadad och Henke fick gå ner på innermittfältet. Om jag inte minns alldeles åt helvete vill säga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: