Rapport från 22:an – Mjällby hemma

Och så till dagens 10000-kronorsfråga: Vilket lag kan oavsett press, tabelläge eller dagsform vinna match efter match trots att spelare säljs och köps? Rätt svar: Ett mästarlag. Rätt svar: Helsingborgs IF 2011.

Visst börjar låta tjatigt, men jag kan ändå inte låta bli. För HIF var söndagens match mot Mjällby en vanlig dag på jobbet där laget inte kom upp till någon vidare mästarnivå utan bara gjorde det som behövdes. Tidigare år har vi sett ett HIF som inte kunnat vända på underläge och som släppt in kvitteringar i slutminuterna. Under Conny Karlssons ledarskap har istället en vinnargrupp formats som oavsett med- eller motgång eller trupptillgång vinner gång på gång. Den vinnarmentaliteten och tron på vad man gör är otroligt svår att komma in i, men HIF har under säsongen bevisat att man har en grundidé och lagkänsla som sopar rent banan med övrigt allsvenskt motstånd. Så även idag.

Det slogs en del felpass och gästerna fick oförskämt många lägen att både ta ledningen och sedermera kvittera. Den viktiga, men också väldigt simpla, anledningen till att det var HIF som ledde med 3-0 i paus och inte Mjällby var helt enkelt att di röe är i ett flow som MAIF bara kan drömma om. Det var bland annat HIFs flyt som gjorde att David Löfquist sköt i stolpen och att bollen hamnade framför Thomas Sörums fötter vid 3-0. Andra halvlek var en transportsträcka där ett nöjt HIF höll i boll och där Mjällby inte var tillräckligt bra för att orka med en vändning. Är flyt är turligt och oförtjänt? Kanske. Är det flyt som avgör guldstrider? Oftast.

1999 var det en lockig norrman vid namn Arild Stavrum som slog hem guldet till Sundets pärla. Efter dagens match är det svårt att inte dra paralleller till Thomas Sörum. Den smarta anfallaren har på blott två matcher blivit ett perfekt komplement till Erik Sundin och en bra ersättare till både Gerndt och Jönsson. Hans speluppfattning lyfter HIFs anfallsspel några snäpp och det var helt logiskt att det var han som stod bakom dagens seger. Ett mål och två assist i en premiärmatch från start kan jag bara likna vid en nyss bortflugen skyttekung, Alexander Gerndt. I Sörum har sportchef Jansson funnit ännu en guldklimp. Bli inte förvånad om det är just Sörum som i misstänkt offsideposition skjuter guldet till Helsingborg, precis som sin landsman för 12 år sedan.

Några timmar och mil längre bort drog Häcken i nödbromsen på Elfsborgs guldtåg. Boråslaget hade chansen att ta tag i taktpinnen men Lasse Nilssons straff var på tok för lös och istället kunde Häcken göra två mål och hjälpa HIF rejält i guldstriden. Enda återstående hotet är AIK som ligger åtta poäng bakom och som spelar derby mot ett poängtörstande Djurgården imorgon. Poängtapp där för Gnaget och HIF kan avslappnat gå in i onsdagens match mot Elfsborg som tidigare kallats guldmatchen men som nu inte är något mer än en svår bortamatch.

Endast fem omgångar återstår och jag ser ingen annan utgång än att HIF enkelt kan plocka hem guldet utan att passera gå och inkassera Lennart Johanssons pokal.

 

Dagens lirare: Thomas Sörum gjorde nästan allt rätt och fick hemmapubliken att nostalgiskt tänka tillbaka på Stavrum.

Dagens väckarklocka: Biljettsläppet till AIK hemma fick flera att lägga om söndagsmiddagen den 23 oktober.

Dagens fråga: Tror fortfarande Thomas Wernersson på SVT att Elfsborg vinner guldet?

Dagens födelsedagsbarn: Simon Thern som slog till med en grymt välplacerad bredsida på sin 19 årsdag.

Dagens förhoppning: Att Djurgården tar sig samman och plockar tre viktiga pinnar mot HIFs enda hot, AIK.

2 reaktioner på ”Rapport från 22:an – Mjällby hemma

  1. Det var långa köer efter matchen till biljettluckorna så tur man redan har kirrat biljett till sista matchen, och just nu är det bara Gefle som man ser ut att missa men alla andra matcher ska jag se på plats och visst ser det fint ut när man njuter av tabellen men 5 matcher är många matcher.

    Så låt oss göra klart Västkustturen ”HIF-lirare i gyllene skor” först och sen i hemmamatchen mot Peking kan det börja bli dags att ta och fundera på allvar vart den egentligen fruktansvärt fula (men förstås alldeles underbara) L-J:s pokal ska ta vägen…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *