Allt Om HIF

2009 – 2019

Ödesvecka i all ära – men hur ska HIF åter bli stadens lag?

Efter åtta ynka segrar, på 30 försök, så är det ett stukat HIF som klivit in i säsongens viktigaste vecka. Nu väntar ett dubbelmöte mot Superettans trea Halmstad BK om vilken av de legendariska klubbarna som kan se fram emot ”ett liv efter jul”. För även om inte HIFs existens hänger på utgången av de båda matcherna så är ändå en fortsatt Allsvensk resa ett måste om man inte ska riskera att fastna i den svenska andraligan ett antal år framöver.

För visst är det fördel HIF när man, i första mötet, beger sig till ett kallt och kyligt Örjansvall. De senaste veckorna har laget äntligen fått utdelning i matcherna och inkasserat två raka segrar vilket borde ge ett stukat självförtroende en rejäl skjuts framåt. För motståndarnas del så gick man från en Allsvensk direktuppflyttning till kvalspel efter endast en seger på de sex sista matcherna. Dessutom nådde man en ”extrachans” med bara en poängs marginal till Dalkurd. Att man sen får avvara sin mittbacksgeneral, Fredrik Liverstam, i säsongens två viktigaste matcher, är garanterat något som kommer påverka hallänningarnas upplägg. Liverstam har spelat från start i 26 av lagets 30 matcher denna säsongen och just HBKs bakre led hade mått avsevärt mycket bättre av den förre HIFarens medverkan.

Halmstads Fredrik Liverstam fŒår ršött kort mot AFC United och missar därmed kvalmatcherna Foto: Krister Andersson / BILDBYRN / Cop 147
Halmstads Fredrik Liverstam fŒår ršött kort mot AFC United och missar därmed kvalmatcherna
Foto: Krister Andersson / BILDBYRŁN

I övrigt kan man dessutom fråga sig hur Halmstad mår som klubb. Målsättningen har givetvis vara att ta sig tillbaka till högsta divisonen så fort det bara går men vid sidan om planen har det knorrats rätt rejält under året som gått. Det har nämligen rensats i leden hos Bollklubben som fått se legendarer som Anders Smith, Torbjörn Arvidsson, Fredrik ”Fidde” Andersson, Michael Svensson och nu senast Håkan Svensson försvinna ut under säsongen. Här känns det faktiskt som att HBK inte riktigt tror på resan uppåt i seriesytemet och rensar hejvilt vilket även borde kunna gynna en så otursförföljd klubb som HIF!
Kanske är det dock just i motvind som draken lyfter och därmed borde utgången av veckans matcher vara ytterst oviss…

Trots HIF enorma kräftgång, såväl sportsligt som ekonomiskt, så finns där en grupp som stått stadigt med båda fötterna på jorden och, match efter match, kämpat för att mana på Henrik Larssons manskap – supportrarna! Oavsett väder och vind, uselt spel eller totala genomklappningar så har man troget stått där på ett halvfullt Olympia och skrikigt sig hesa för att kliva in i rollen som ”lagets 12:e spelare”! Ingen hade väl direkt opponerat sig om utmärkelsen ÅRETS HIFare tillfallit den södra ståplatsen även om Anton Wede varit den mest tongivande i ett, för övrigt, blekt HIF modell 2016.
Till Torsdagens viktiga match såldes bortastå ut på några timmar och bli inte förvånade om Världens Vackraste Förening tar över såväl ståplats som sittplats på den klassiska arenan nere vid Nissans strand i ett sista försök att upprätta klubbens heder inom svensk fotboll. För visst hör HIF hemma i Allsvenskan!

Foto: Samone Klinteberg
Vår tolfte spelare och ”Årets HIFare” i mångas ögon
Foto: Samone Klinteberg

Vi är många, även utanför Helsingborg, som hoppas att HIF skall ta sig samman och prestera i de två sista mötena för att behålla sin Allsvenska status. Jag skulle bli förvånad om inte tom den mest inbitna mff:aren håller ett vakande öga på resultatet för vad vore en Allsvensk säsong utan två magiska skånederby? Och vad vore Sveriges nyaste (och vackraste) arena utan svensk toppfotboll 2017? Man vill inte ens tänka tanken även om det onekligen var ombytta roller 1999. Då var det HIF som stod högst upp på pallen när lillebror i söder körde i diket och tog en djup suck när man insåg att man skulle få börja bygga upp klubben på nytt med en omstart i Superettan. Och, gud förbjude, om det skulle vilja sig riktigt illa så kan man kanske trösta sig med att både Malmö, och AIK för den delen, vände tillbaka till Allsvenska omgående efter sin utflykt i andradivisionen.

Även om HIF nu klamrar sig kvar så går man en betydligt tuffare resa vid sidan om planen och då talar jag inte bara om ekonomin. Vi som följt HIF genom åren har ju inte kunna undvika det faktum att intresset för den 109-åriga klubben avtagit rätt rejält de senaste åren. Utanför den kärna på 5-6000 trogna supportrar så är det rätt tyst efter alla turer med diskussioner om ekonomi, bengalbränning, skattepengar, arenabyggen och allt annat som omgärdat vårt Helsingborg de senaste åren. Förr talades det i dagar om de stundande matcherna på Olympia. I alla hörn av staden tisslades och tasslades om startelvor, skadeläge, matchtips osv. När HIF spelade var det självklart att avlägga ett besök och stora delar av staden (stora delar av kommunen för den delen) stod tomma och ödsliga under matchdagarna. Numera måste du nästan passera Olympia för att överhuvudtaget inse att det pågår en Allsvensk fotbollsmatch i staden. Det är just på detta planet som jag tror att HIF går sin tuffaste resa på vägen tillbaka till att åter bli en storklubb med svenska mått mätt.

Snacket bland den ”innersta” kärnan går gärna att folk får gärna hålla sig borta. Bidrar man inte med stämning på Olympia behöver man inte visa sig. Hellre 5000 skrikande supportrar än ytterligare 5000 som enbart sitter tysta och begrundar spektaklet. Men, med tanke på klubbens utsatta ekonomiska sits, så är det kanske just de 5000 extra besökarna som man behöver nåt ut till. Detta är människor som avlägger (eller har avlagt) 2-3 besök på Olympia årligen men inte ser klubben som sin ”religion”. De läser, vecka in och vecka ut, i olika medier om usel ekonomi, skattepengar som går till arenabygge, utebliven sportslig framgång och hormonstinna ynglingar som hellre pucklar på motståndarna på stan än försöker lyfta fram sitt lag till tre viktiga poäng på ett skrytbygge ”som dessutom är helt onödigt när laget ändå ska spela i Superettan nästa säsong”.
Vad dessa missar är vilken fantastisk känsla det är att få uppleva fotboll på nära håll, en grym stämning, supportrar som skriker sig hesa och reser land och rike runt för att tillsammans kämpa för att klubben skall nå framgång. Eller den del av HIFs organisation som varje vecka jobbar med olika samhällsprojekt för såväl äldre som yngre medborgare i vår stad. Dock står vi inför det faktum att många har tröttnat på HIF och allt som har med klubben att göra. Tyvärr är även dessa en oerhört viktig ingrediens i klubbens fortsatt existens. Når man inte de ”supportrarna” så kommer kassakistan bli än skralare och till slut räcker inte alla gratisbiljetter i världen för att locka besökare till Nya Olympia.

Foto: Bjarki Tordarson
Alla besökare behövs när HIF rustar för framtiden
Foto:Bjarki Tordarson

Vad skall man då göra? Jag om jag hade haft ett klart och färdigt recept  så hade jag gärna skickat ett rejält fullsmäckat dokument till de styrande i klubben men riktigt så enkelt är det inte. Kanske borde man dock ställa sig frågan om varför 96% av Helsingborgs invånare väljer att inte besöka Olympia på matchdagarna. Utan att veta hur klubben funderar (eller agerar och jobbar med just den frågan) så borde en enkel marknadsundersökning vara på sin plats. Kärnfrågan som bör ställas till merparten av Helsingborgarna är givetvis vad som skulle få dem att avlägga ett besök på en av klubbens Allsvenska matcher? För oavsett vad Hardcoresupportrarna tycker så behövs fler besökare på matcherna – även om de inte kan sjunga med i sångerna och sitter nersjunkna och käkar popcorn under stora delar av matchen. Klubben behöver försäljningsintäkter i form av merchandise, mat och dryck och, inte minst, biljettförsäljning.
Jag vet att HIF jobbar hårt för att, när den nya arenan står klar, förbättra upplevelsen av att gå på fotboll. Men givetvis är det inte så enkelt som att locka med en nya arena, sittdynor och gratis kaffe i pausen. Här måste man verkligen vända ut och in på sig själv för att klubben åter skall bli det självklara samtalsämnet i staden.

Men först ska vi klara av ett litet hinder till på vägen dit. Hindret stavas HALMSTAD BOLLKLUBB och vill säkerligen hålla till i fotbollens finrum minst lika mycket som vårt HIF. Så nu knyter vi näven och ger våra sista trytande krafter och tålamod (som Henrik Larsson hade sagt) till de elva fotbollsspelarna som, förhoppningsvis, brinner för uppgiften lika mycket som alla de supportrar i och omkring klubben. För visst vill Helsingborgarna ha ett lag i Sveriges högsta fotbollsserie även nästa säsong?

Vi ses på matchen

Martin Klinteberg BBL

Kommentera

Copyright © All rights reserved. | Newsphere by AF themes.