“När det gamla har åkt ut”

När det gamla har åkt ut
och det nya har kommit in….

 

Det var nog många som kände sig oroliga när det gjordes förändringar i ledarstaben under uppehållet. Även om det till stor del var väntat att klubben var tvungna att agera så var det trots allt en framgångsrik tränarduo som satt på ledarposterna. De två har rott hem fem titlar i rad åt klubben och varit starkt bidragande till att Helsingborgs IF nu anses vara en av de största klubbarna i norden. För detta kommer man alltid finnas kvar i klubbens historia och supportrarnas minnen.

Men de som anställdes för att ersätta var inte vilka som helst, varken för de inbitna HIF:arna eller för utomstående fotbollsintresserade. Som assisterande anställdes Stefan Schwarz, en av de bästa svenska fotbollsspelarna under 90-talet, mannen som satte en mänsklig identitet på ordet vinnarskalle. Efter många år utomlands har Stefan etablerat många kontakter inom fotbollen som kommer vara till stor nytta för klubben. Med sitt engagemang för yngre förmågor inger han ett stort hopp får såväl de talanger som finns i klubben men också för de som eventuellt kan komma att söka sig till oss. På positionen som huvudtränare tillträdde Åge Hareide som precis fått lämna sitt uppdrag i Viking Stavanger, det kunde inte kommit mer lägligt. Hareide ledde Helsingborg när guldet bärgades -99 och har haft flera spelare i truppen under den tiden, han är bekant med staden och staden är högst bekant med honom.

Den nya tränarduon sa tidigt att de ville sätta sin egen prägel på laget och få laget att spela ett mer rakt och snabbt anfallsspel med mer omställningar och högre press på motståndarna. Passningsspelet skulle vara nyckeln till framgång och det är något som man nöter riktigt hårt på träningarna just nu, detta för att man vill vara det laget som tar tag i taktpinnen och ser till att föra matcherna. Det är mycket att arbeta på och vi vet alla att Rom inte byggdes på en dag, men det man kan säg är att det man redan ser är att lagbygget på Olympia har tagits vid. Den första förändringen som blivit uppenbar är vinnarmentaliteten, kanske är det Schwarz gamla vinnarskalle som har injicerats i alla spelarna för det vi ser nu är att man spelar fotboll i alla 90 minuter. Det bär frukt, det såg vi i matchen mot Syrianska där man kämpar ända in i det sista och betalningen för det blev ett mål i matchens sista spark som resulterade i tre oerhört viktiga poäng.

En tidigare ifrågasatt spelare som verkligen har vaknat till liv under sin landsmans ledarskap är Erlend Hanstveit, denne man som tidigare har kritiserats för att ha varit slö, sakna spelförmåga och inte kunna slå ett enda uppspel rätt – är nu så nära hundra procentig man kan bli. Äntligen ser man de kvalitéer han tidigare i karriären haft som vi fram tills nu ännu inte fått skådat. Nu måste det dock vara tacksamt att spela i mittlåset med Walid Atta, som för övrigt måste vara årets bästa värvning i Allsvenskan. De två tillsammans skapar en trygg balans i laget som ger de mer offensiva spelarna en större tro och trygghet i att göra det de gör bäst.

Målskyttet är någonting som kommer till diskussion hela tiden, Finnbogason gör målen men det är ännu oklart ifall vi får behålla honom. Sörum har målskyttet väl dolt där inne någonstans, men kommer det någonsin ut? Alla har varit väldigt tålmodiga med honom och är det ännu, inte minst tränarna som vidhåller hans betydelse för laget genom sitt grovarbete. Men frågan är om inte bristningsgränsen är väldigt nära eller passerad redan. Om ifall att Alfred lämnar oss så kvarstår Alvaro eller Sundin som anfallspartner till Sörum och ingen av dessa är väl att räkna med som målskyttar som gör 10-15 mål i höst.

Vid båda mina intervjuer med Schwarz har han betonat bredden och kvaliteten på truppen väldigt mycket men även vilka möjligheter som finns med denna trupp. Det ska bli intressant att följa de yngres utveckling under hans vägledning och framförallt hur mycket bättre laget kan bli i ”de stora matcherna”, med ett rotationssystem och fler matchklara spelare. Tidigare har det bara skett en rotation i truppen om där varit avstängningar eller skador.

Att vi står inför ett Champions League kval känns mer tryggt nu än före uppehållet. Även om lottningen har varit tacksam (peppar peppar) tycker jag att tryggheten som krupit sig på främst handlar om ledarskap och en bättre spelidé. Det är med goda vibbar som man ser framemot drabbningen mot ”The New Saints” i Wales på tisdag, är övertygad om att vi flyger hem med ett bra gott resultat och en bra match i bagaget.

 

3 thoughts on ““När det gamla har åkt ut”

  1. I dagens HD skriver Thomas Nilsson under rubriken analys och såvitt jag kan utläsa ur den så säger han att ingen vet något! Det får väl stå för den osäkerhet som HIF denna säsong personifierar och som är en konsekvens av dåligt ledarskap i klubben. Jag tänker då närmast på Myllenberg och Jansson, som skapat turbulens i en förening som varit jämn, framgångsrik och mycket gedigen vilket varit en brist under många år. HIF sålde spelare förra säsongen och har inte helt lyckats skapa varken förutsättningar för egna produkter eller lyckats med värvandet när det gäller anfallsspelare. Dock ska påpekas att Atta o Sadiku är riktigt bra värvningar liksom att såväl Uronen som Kraft är framtidsspelare. Men ingen av dessa är anfallsspelare och det är väl närmast där som klubben har stora bekymmer enligt mig och det är märkligt att man inte ännu har presenterat en lösning på detta delikata bekymmer när vi nu står inför CL-kval och en möjlighet att hänga med i toppstriden i allsvenskan. Skuggan faller över Jansson som har som en av sina viktgaste uppgifter att scouta och värva. Sörum får mycket kritik och den är tyvärr riktigt eftersom han inte gör mål. Han värvades förra sommaren som ersättare för Gerndt/Jönsson och borde åstadkommit mer. Eller används han på fel sätt? Jag vet inte, han borde kunna vara en bra targetspelare med sin storlek, sin längd och han borde kunna spela med mer tyngd. När det gäller tränarfrågan så tycks många fortfarande tro att Hareide är densamme som för 13 år sedan men det är han ju inte och han är endast kontrakterad säsongen ut vilket känns som ännu en osäkerhet planterad i denna lösning. Schwarz var en underbar spelare men hans tränarerfarenheter är minimala och någon utåtriktad kille har han aldrig varit. Förvarsspelet borde kunna stabiliseras med tanke på de spelare som finns liksom mittfältet där Sadiku blir en nyckel såväl i försvar som på mittfält och jag hoppas att May återfår sin glädje och sin kreativitet och att hela HIF hämtar sig och blir en stabil förening igen!

  2. Håller med ovanstående talare till fullo – om än att det känns bättre än säg strax innan Connygate så får vi nog se hur det går för laget nu i denna täta period av matchande om en bärande spelidé finns där och om de nya tränarna är något att bygga vidare på…
    Ja, egentligen bara Svarre som HIF uttalat sig om som en tänkbar längre lösning men går det OK med Åge är jag rädd för att HIF fortsätter med honom och i en stund av inspiration nu när han kommit tillbaka till Sundets Pärla kan det hålla en säsong eller möjligen två i bästa fall…
    Men det finns ju skäl till varför Åge inte avlöpt med samma framgång som tränare sen han lämnade HIF för Bröndby (där det funkade OK också om jag inte minns fel), men ska HIF:s ledning stå bakom sina ord om en spelidé där det ska byggas på yngre förmågor behöver vi också ett yngre & fräschare namn som huvudtränare inför nästa säsong…

  3. Fredrik, jag instämmer med vad du skriver. Det behövs en yngre profil som tränare. Jag hade gärna sett såväl Geerhardsson som Ljung tillbaka i HIF. jag tror på förankring som en bra förutsättning för att bygga stabilitet, inte på “demontränare” som flygs in osv. Det stämmer också att Åge inte varit så hemskt framgångsrik utan kanske mer levt på sitt namn? Ikväll stundar CL-kvalet, det ska bli mycket intressant att se hur HIF möter upp ett som alltid svårspelat och fightande brittiskt lag, dessutom på konstgräs!?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *