Marcus Nilsson – Ungdomslagen

Idag spelar Marcus Nilsson sin första match för Utrecht i Eredivisie  när VVV Venlo står för motståndet. Marcus flyttade som bekant från HIF till Utrecht tidigare i sommar och lämnade därmed den klubb som han mäktade med att gå igenom alla HIF:s 11-mannalag upp till A-truppen. Den resan kommer att uppmärksammas här på AOH i två delar, en om hans tid i ungdomslagen och en om hans tid i A-truppen. Vi börjar med hans tid i ungdomslagen:

Utlandsproffset, Marcus Nilsson, är nöjd med var han befinner sig idag. Men vägen dit har varit tuff med hård konkurrens. Det har varit så tufft att det inte var säkert att han skulle kunna ta sig upp till A-truppen.

– Men jag är glad att jag stannade kvar och kämpade vidare för att så småningom få ett A-lagskontrakt, säger Marcus Nilsson.

För lite drygt tre veckor sedan flyttade Marcus Nilsson till holländska Utrecht. Innan dess tillbringade han tio år i HIF:s organisation, då han som 13-åring kom från Rydebäcks IF, 2001.

– Jag tyckte det var jävligt coolt att få komma och spela med HIF, som var stans bästa lag, säger Marcus Nilsson.

Dock fanns det de som inte höll med Marcus om att det var rätt tidpunkt att flytta från hans moderklubb Rydebäcks IF till HIF redan vid den åldern.

Photo By Linnéa Johnsson

Photo By Linnéa Johnsson

– Många sa till mig när jag var på väg till HIF, att jag skulle stanna kvar ett år extra i Rydebäcks IF och få spela med A-laget där. Men jag kände att tidpunkten var rätt och det var en dröm för mig att få spela med HIF. Jag märkte ju direkt att det var en större klubb jag kom till och spelarna på alla positionerna höll hög klass.

Eftersom Marcus kom till HIF som 13-åring och har varit kvar i HIF:s organisation tills han flyttade till Utrecht, så har han tagit sig igenom alla HIF:s 11 mannalg upp till och med A-laget och senare ut i vida världen.

– Ja, det stämmer, det har jag gjort. Det var väldigt kul och när jag tänker tillbaka på det. Jag tror  inte att jag kunde ha fått en bättre utbildning någon annanstans. Framförallt så hade jag väldigt bra tränare genom de olika “stegen” upp till A-laget. Mohamed Bekkaoui, “Nisse” Larsson, Pablos, Gotche, Lars Dalsborg, Hasse Eklund och Peo Ljung var några av dem.

Under Marcus tid i ungdomslagen så spelade han i åldersklassen födda 1988. Men han fick även testa på spel på lite högre nivå.

– Vår årgång, 88:orna, var väldigt bra också. Vi hade väldigt många talangfulla spelare i truppen och hela laget var väldigt ambitiösa när de kom till träning.  Det gick bra för mig ganska snabbt och jag fick ofta träna och spela med de som var äldre än jag.

Men Marcus berättar samtidigt att man ska komma ihåg att de har varit tuff för honom.

– Jag har visserligen fått hålla på med mitt stora intresse och fått göra de som jag tycker är allra roligast i hela världen, men jag har fått offra mycket också.

Marcus tycker att man ska ha stor respekt för hur mycket tid unga killar i HIF lägger ner på sin fotboll. 

– En vanlig dag för mig när jag var ungdomsspelare i HIF började vid 06.30 med att vakna och gå till skolan. Efter det ta mig in till stan och träna med klubben och sen var jag inte hemma förrän vid 8-tiden på kvällen och då var jag oftast så trött att jag bara orkade äta och snabbt göra min läxa innan det var dags för att sova.

Tuffare skulle det bli när Marcus började gymnasiet Filbornaskolan. Då ökade även träningsmängden till två pass om dagen och hela hans liv kretsade än mer kring träning, skola och vila.

Men jag är väldigt glad att jag valde att lägga ner den tiden på att förbereda mig och vara väldigt fokuserad hela tiden, om jag inte hade gjort det, så hade jag inte varit där jag är idag.

När det var dags för Marcus att ta “steget” upp till A-truppen stötte han på tuff konkurrens, då det fanns flera bra spelare i hans årskull.

– Men HIF togs väl lite “på sängen” då och visste inte riktigt hur dom skulle hantera det.

HIF löste dock det hela genom att starta en så kallad “High Potential Group”, där det var en 7-8 spelare som delvis tränade med A-laget och U-laget. Men det hjälpte inte alla.

– Många av oss var inte nöjda med de kontrakt vi fick och några valde att lämna på grund av det. Men jag är glad att jag stannade kvar och kämpade vidare för att så småningom få ett A-lagskontrakt, avslutar Marcus.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *