Legendarers sorti

De två stora klubbarna i nordvästskåne, HIF och Rögle stod inför innevarande säsonger i en liknandes sits. Båda klubbarnas oomtvistat största affischnamn valde att lägga ner den aktiva karriären.

Rögle verkar, just nu iallafall, inte överleva utan Kenny Jönsson i Elitserien men jag är ganska övertygad om att HIF överlever i Allsvenskan utan Henrik Larsson.

HIF gjorde så att säga rent hus efter förra säsongen, ny ordförande, ny tränare och en välbehövlig utrensning av truppen från både skadebenägna och orosmoment till spelare.

Visst svider det att Bosse Nilsson petades under förödmjukande former men det var nog nödvändigt för HIF. Missförstå mig rätt nu, Bosse är och förblir den förmodligen största tränarlegenden i HIF´s historia och han har satt djupa avtryck under sina två sejourer i klubben. Bosse är en legend!

Men om HIF fortsatt med Bosses frejdiga anfallsfotboll hade HIF idag inte delat ledningen i allsvenskan och man hade framförallt inte haft en nolla i kolumnen för insläppta mål.

Conny Karlsson har satt Conny Karlsson prägel på HIF, ett stenhårt jobbande kollektiv som sätter försvarsspelet i första rummet. Kanske tråkigt men poängvinnande är det. Det delas inte ut stilpoäng i fotboll.

I Henrik Larssons frånvaro har Marcus Lantz klivit fram som den naturlige ledaren, men det är fler som delar på ledaransvaret nuförtiden. Erik Edman, Mattias Lindström, Stoffe, Joel och även Pär leder laget i någon sorts demokrati även om Marcus Lantz måste utnämnas till “El Presidente” i dagens HIF.

För första gången på jag vet inte hur många år så känns värvningarna inför säsongen klockrena,  i Erik Edman och Mattias Lindström vet man vad man får medan norrbaggen Ardian Gashi måste betetcknas som ett fynd. Han är faktiskt som en bagge också på planen, inte som en mediakåt Laila Bagge, utan men som en liten ettrig fårbagge på mittfältet som kompletterar Marcus Lantz utmärkt. HIF har ett  fyrmannamittfält som de flesta allsvenska klubbar bara kan drömma om i kvalité.

Det som oroar är ju skador på nyckelspelare, det har under tidigare år visat sig att försvinner en nyckelspelare så rasar oftast HIF´s spel ihop som ett korthus. Men det ser lovande ut hittills i år, Hannu Patronen har vikarierat på mittbackplatserna med mer än godkänt resultat. Återstår att se vad som händer ifall en mittfältare blir skadad?

HIF´s akilleshäl i år kan bli anfallet, det känns lite trubbigt men det verkar samtidigt som Rasmus har tagit ett rejält kliv i vinter, nu förstärks trupen med Rachid Bouazouan (?) och det ska bli intressant att se vad han kan åstadkomma.

Annars handlade ju mest silly season om Alvaro Santos och Luton Shelton, som vanligt kan man kanske tillägga. Två andra legendarer i HIF sammanhang, av olika anledningar, läs pengar, blev affärerna inte av. Vilket jag tycker är tur.

Både Alvaro och Luton tillhör en förfluten tid och vi gör bäst i att komma ihåg dem som de var och inte att de kommer hit för alldeles för mycket pengar och visar sig att de inte kan fylla upp de stora skor de en gång fyllde ut på Olympia.

HIF  måste se framåt, inte bakåt!

1 thought on “Legendarers sorti

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *