Känslor som svallar – Inför Djurgården

Den gångna månaden har blandat och gett i resultat och prestationer, någonting som från supporterhåll fått humöret att variera, ingen har väl ännu glömt derbyt, även om man intensivt försökt, matchen mot Häcken ingav lite förhoppningar för att sedan brytas ner av ett rejält magplask borta mot Kalmar.

Inte sen Conny Karlsson tillträde har han varit ifrågasatt som tränare, supportrarna på Södra stå och 37:an sjöng gladeligen ”Det finns bara en Conny Karlsson” när de tre titlarna bärgades ifjol, men när hungern fortsätter att sträva efter fler titlar och framgångar uteblir så blir samma man lika snabbt ifrågasatt.

Fotbollen handlar om prestationer och framförallt pengar, det ena föder det andra och det är en ömsesidig kärlek, det är ”billigare” att avskeda en tränare än 10 dåliga spelare och det är också därför det alltid är tränarna som får lämna sina poster i fotbolls Europa.

Men kan man lägga all skuld på Conny eller ska man finna ursäkter på andra håll?
En del ligger såklart på honom då han bär huvudansvaret över laget och fattar besluten som rör matchningen och träningen av spelarna, att inte ha ett U21 lag i år har utan tvekan medfört konsekvenser för de spelare som aldrig annars matchas av Conny plötsligt ska gå in och spela från start, ett U21 lag hade om inget annat varit en bra grund och stå på för de som inte spelar regelbundet. Men att döma av skadeläget i truppen så har man onekligen rejält med otur i år då skadorna avlöser varandra, med den befintliga truppen blir det tufft och hinna med alla matcher som programmet ”kan” komma och ge till hösten, Allsvenskan, Cupen och Europa, dessutom vill man placera sig bra i samtliga turneringar så att vi dels generar pengar och framgångar för klubben så att vi även näst kommande säsonger spelar i Europa.

Vår styrka de gångna säsongerna har varit försvaret, med Pär som styrande general längst bak och en inspelad och bra backlinje framför honom, tillsammans med de kvalitéer som laget har på innermittfältet har vi varit det bästa laget defensivt, men med alla de förändringar vi haft i truppen och i kombination med skador så vacklar vi på tok för mycket i avgörande skeden av matcherna i defensiven. Vi blir mer påminda av problemen med defensiven när vår ”striker” inte heller levererar som han borde, tidigare har vi haft målgörare i form av Gerndt, Jönsson och Larsson som ständigt levererat framåt och gett ”andrum” åt defensiven, men nu är de enda andrummet de får är om anfallarna försöker återfå bollen de nyss tappat genom och pressa försvararna. För att skapa harmoni och balans i laget krävs det att målskyttet lossnar, att vi ser den Sörum som uppenbart Conny och Jesper Jansson såg, den djupledslöpande forwarden som nätar på allt från huvud till tå, för på Olympia lyser du med din frånvaro, men vi tappar aldrig tron.

Det vi kan luta oss tillbaka på är facitet och rekordet vi har hemma på Olympia, men det varken glädjer eller värmer med ett kryss hemma mot Djurgården, vi vill se det spelet som dominerade Allsvenskan 2011 och som tog oss ända till prispallen. Så för att skapa ett så stort stöd så möjligt hoppas jag att vi kan matcha publiksiffrar mot Häcken sist, om inte bättre.

 

 

2 reaktioner på ”Känslor som svallar – Inför Djurgården

  1. Spelet som vi hade 2011 kommer vi inte att få se det här året. Gerndt och Rasmus saknas i anfallet och Peter Larsson / Markus Nilsson i försvaret och anfallet på fasta situationer. Ersättarna håller hygglig allsvensk kvalitet, men det räcker bara till en mittplacering i tabellen.
    Skadorna har nog gynnat HIF på sikt. Det har gjort att Krafth, Sadiku, Uronen och Nordmark fått speltid. Det hade de inte fått annars, nu när vi inte har ett U21-lag.

  2. Magplask mot KFF var allt att ta i – dåligt att tappa en ledning framförallt med tanke på chanser att stänga marchen men i andra halvlek var KFF bättre laget så tyckte det på hela taget var ett bra & rättvist resultat.

    Intressant från den matchen är att hela laget i första halvlek då mest påminde om fjorårets upplaga med bra rörlighet, presspel och offensiva bra tankar, för att i andra falla tillbaka väl långt om än att de också berodde på KFF:s fina spel – visst är målskyttet viktigt men för att det ska lossna behövs längre anfall och för att få det behövs trygghet i hela laget och det börjar med ett ramstarkt försvar, något som inte varit fallet i år mycket beroende på skadebilden. Så ljusnar den efter EM-pausen så tror jag absolut målsättningen bra prestationer i Cupen, Allsvenskan & Europa är möjligt – plus en ny anfallare & kanske en försvarsgeneral månne?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *