Jesper matchhjälte vid senaste segern

Full pott efter två omgångar är precis den start vi ville ha för HIF och i nästa omgång väntar ett Göteborg i kris. Det finns emellertid ett par orosmoment inför fortsättningen. Fjolårets skyttekung Alexander Gerndt har ännu inte gjort mål, även om han förmodligen hade gjort det om inte Elfsborgs försvarare Anton Lans hunnit få benet före.

Men i de fasta situationer, där han förra säsongen stänkte in bollarna, har han ännu inte fått till det i år.

Om det inte lossnar snart så kan det sätta sig i huvudet så jag hoppas verkligen att han får göra sitt första mål snart, gärna mot Göteborg.

Det andra orosmomentet är Ardian Gashi. Tillsammans med May Mahlangu har den ettrige mittfältaren hittills sett till att saknaden efter Markus Lantz varit minimal, för att inte säga obefintlig. Men mot Elfsborg ådrog han sig årets första varning och då får man onekligen en flashback från förra säsongen när han samlade på sig lite för många varningar.

På planen gör Ardian ett jättejobb och är en stor tillgång för HIF. Avstängd, på läktaren ger han tränare Conny Karlsson ett alternativ mindre.

Visserligen har Conny några riktigt lovande killar på bänken men jag är osäker på om de har samma kapacitet som Gashi? Låt oss därför hoppas att hans avstängningar kommer till matcher mot de lite sämre lagen. Att avstängningarna kommer tror jag dessvärre vi får räkna med, även om de förhoppningsvis inte blir lika frekventa som 2010, då Ardian var allsvenskans mest varnade spelare.

Elfsborg har allsvenskans bäste spelare, Anders Svensson, på mittfältet. Ändå tyckte jag att HIF:s innermittfältare May och Gashi spelade jämt med Elfsborg.

Matchen blev som väntat, ett möte mellan två tungviktare som inte ville släppa till något. Chansfattigt var bara förnamnet. Men även om Elfsborg är ett mycket starkt och bra lag, som jag har stor respekt för, så kändes det som att HIF än en gång skulle vinna. Inte sedan 2002 har båda de här lagen gått mållösa från en match på Olympia.

En som däremot gärna går ”mållös” från planen är nye kaptenen Pär Hansson. Andra nollan i rad och han fortsätter att imponera, även om han inte behövde göra lika många räddningar som mot Mjällby. Och den här gången höll han på att ställa till det vid ett tillfälle. Men en bra målvakt ska ha tur – och hjälp av sina försvarare.

Rasmus Jönsson är lika duktig, oavsett om han får spela till vänster eller höger. Mot Elfsborg hade jag unnat honom att få sätta ett mål. Han hade ju några vassa chanser och borde nog ha satt nicken.

Erik Sundin kom inte med i spelet lika mycket som vanligt, men han behöver ju å andra sidan bara en chans för att skapa mål… Och han springer kopiöst. Motståndarna måste bara avsky honom, lika mycket som supportrarna älskar honom.

Om en vecka väntar ett nervöst IFK Göteborg, som inte alls fått till det. Räkna med att blåvitt (eller rosa, som de uppträdde mot Häcken) känner pressen. Enligt en av kvällstidningarna är det tränare Jonas Olssons ”sista chans”. Må vara hur det vill med den saken, men jag tror att IFK kan bli en tuff match eftersom HIF har sex oavgjorda i rad i Göteborg och inte lyckats besegra ”Änglarna” på bortaplan sedan 2003 då vår nuvarande sportchef Jesper Jansson blev tvåmålsskytt och matchhjälte. Han kanske kan ge några tips om hur man vinner? 

Det känns som om det är dags igen!

2 comments

  1. Ok, det ser ut som att du har rätt. Jag uppmärksammade inte själv någon varningpå Gashi när jag såg matchen på TV, utan gick på uppgifterna i tidningarna. Tack för påpekandet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: