HIF’are vi minns – Nicklas “Liatorparn” Persson

Han var med i det HIF -lag som för alltid skrev in sig i klubbens historiebok, genom att slå ut det italienska storlaget Inter i kvalet till Champions League, 2000-01. Här berättar Nicklas “Liatorparn” Persson om hur han minns sin tid i HIF samt vad som hände efter att han slutade spela i rödblått, 2001.  

Nicklas “Liatorparn” Persson kom till HIF på våren 2000 från spel i Öster och Superettan. Då var han 35 år ung. Året innan hade HIF vunnit SM- guld och var därför kvalificerat för kval till Champions League. Det var en orsak till att Liatorparn valde HIF. Hans val betydde att han hade gått från Superettan till Champions League inom ett halvår.

 – Jag hade väl inte trott heller att jag skulle få spela i Allsvenskan överhuvudtaget, i den åldern jag var då. Sen då att jag fick Champions League på det, det gjorde ju inte saken sämre. Det var en helt fantastisk resa, det halvåret. 

När Liatorparn fick höra talas om HIF:s intresse blev han smickrad.

– Självklart. Men samtidigt kände jag ju både Nanne (Bergstrand) och Jörgen (Lennartsson), de två som var tränare. Det var också de två som ville ha dit mig till HIF. Jag hörde att de behövde förstärkning i backlinjen och det var självklart att jag blev glad.

HIF mötte Inter i kvalet till Champions League. HIF vann första mötet på Olympia med 1-0, efter att Liatorparn serverat Michael Hansson till dennes volleymål. Sedan dess har Michael Hansson velat få den vänstersko som Liatorparn använde när han passade fram till målet.

– Haha! Ja, han brukar ringa lite då och då och fråga om han kan få den där. Men, än så länge har jag inte släppt den, säger Liatorparn.

HIF åkte ner till Milano i ledning med 1-0 inför returmötet mot Inter på anrika San Siro och bestämde sig för att spela på ett italienskt vis, prioritera defensiven före offensiven.

– Vi visste ju alla att det skulle bli en tuff match och att de skulle pressa på. Det var vi alla överens om. Men tiden talade för oss. Ju längre vi kunde hålla 0-0, ju större chans hade vi. 

Inter hade vid det tillfället stjärnor som Clarence Seedorf, Laurent Blanc, Hakan Sukur samt Andrea Pirlo i laget. Marcello Lippi var tränare, mannen som vann VM- guld med Italien 2006.  Trots de stora namnen så räckte det inte mot HIF då matchen på San Siro slutade mållös och HIF gick vidare till gruppspelet i Champions League. HIF hade alltså slagit ut storlaget Inter! 

– Det var ju fantastiskt. Det var väl ingen som hade räknat med det? Knappt vi själva heller. Men vi kämpade och det var väl det som gav resultat och de (Inter) kände sig väl klara redan innan de mötte oss och blev mer och mer frustrerade ju längre tiden gick. Det var vår räddning.

Dock såg det svårt ut när Inter fick straff, när det bara återstod tre minuter av matchen. Alvaro Recoba stegade fram och sköt straffen i semaforhöjd, där målvakten i HIF, Sven Andersson, dök upp och räddade och satte stopp för Inters drömmar om avancemang. Det ögonblicket är det allra största av de stunder Liatorparn upplevde i Champions League-resan.

Då kände man liksom att vi var knappt över halva plan på en hel match men när han tog räddningen på straffen så då kändes det att vi hade sånt flyt att vi klarar nog detta. Så det var ett stort minne.   

Det var alltså dags för HIF att ta sig in den största turneringen för klubblag, Champions League. I gruppspelet mötte HIF det tyska storlaget Bayern Munchen, norska Rosenborg och det franska Ligue 1- laget Paris Saint Germain.

Det var ju fantastiskt. Vilka matcher och sådana lag vi fick möta.

– Allting, inte bara fotbollsmässigt utan framförallt den organisationen runtomkring (Champions League). Det var något helt enormt när vi kom till andra länder och  hur stort det var egentligen.

– Vi fick ju några smällar. Den värsta smällen fick vi väl mot Rosenborg men samtidigt slog vi dem hemma. Vi gjorde bra matcher,  Vi tog fem poäng också. Det var längesen ett svenskt lag gjorde det. 

  I matchen mot Paris Saint German- som hade Nicolas Anelka (numera Chelsea) i laget- gjorde Liatorparn ett mål.

Det är också roligt att ha gjort mål i Champions League. Det är ju få förunnat.

Liatorparn förlängde sitt kontrakt med HIF med ytterligare ett år, men tvingades sluta helt med fotbollen 2001, på grund av en hälseneskada. Därmed var hans tid i HIF över.

– Jag trivdes fantastiskt bra i HIF och har bara positiva minnen.

När det vankas semestertider så brukar Liatorparn stanna till på Olympia för att se någon HIF- match, när han är i närheten av Helsingborg. Han berättar att det brukar bli ett par tre gånger om året i alla fall, minst, som han besöker Olympia.  

– När jag kommer ner till Olympia och tittar på matcher idag, så blir jag alltid väl bemött. Det är alltid lika roligt att komma dit.

Så fort HIF:s matcher visas på TV så brukar Liatorparn titta på. Det är ju några i dagens HIF som fortfarande finns kvar sedan hans tid i klubben.

– De som är kvar där sen jag spelade där är (Mattias) Lindström, Christoffer (Andersson), Sven (Andersson) är ju målvaktstränare, Ulrik (Jansson) jobbar också i föreningen och Jesper (Jansson är sportchef).

 – Jag har fortfarande lite kontakt med dem, så det är skoj. 

Efter Liatorparns tid i HIF bar det av hem till Småland igen, där han urpsrungligen kommer ifrån. Han sadlade om från spelare till tränare och var huvudtränare i Alvesta i två säsonger (division 3) och assisterande tränare i Öster i tre säsonger. Liatorparn återvände alltså till Öster, den klubb som han tidigare hade spelat sexton säsonger i. I Öster assisterade han till både Leif Widén och Lasse Jacobsson.

– Jag kom ju direkt från spelare till huvudtränare (i Alvesta) så det var en stor erfarenhet jag fick ta med mig därifrån som spelare.  

– Jag tror det är något som de flesta som har spelat och hållit på med fotboll länge och tycker fotboll är roligt, att man vill prova på och känna på hur det är att vara tränare, för det är stor skillnad och utvecklande. Det gav mycket måste jag säga. Jag fick lite annan syn på det också. Det är väldigt lätt att vara spelare, kan man säga.

– Som spelare har du ett annat tänk. Som tränare är det allting runtomkring, diskussion och det är mycket du ska sköta och få alla spelare att trivas, annars går det ju inte.

Liatorparn har även hunnit med en sväng och tränat hans moderklubb Liatorps IF i ett år, 2007. Då i division 5.

– Det var något vi hade bestämt långt innan. Jag lovade han som var ordförande i Liatorp, att då jag slutade med fotboll så skulle jag vara tränare i ett år i Liatorp och försöka spela lite med dem då.

– Det var också roligt för det var ju min gamla och första klubb jag var i. Många av mina gamla kompisar började spela det året så det var ett roligt år.

Idag jobbar Liatorparn som säljare för ett företag som säljer grejer ut mot industrin från företag i Växjö.

– Det har jag gjort sedan jag var i HIF och det gjorde jag också innan jag kom dit. Jag var tjänstledig i två år då jag var i Helsingborg.

Sist men inte minst så vill Nicklas “Liatorparn” Persson skicka en hälsning till HIF och människorna i och kring klubben.

– Jag önskar dem all lycka till i årets säsong. Jag tror de har stora möjligheter i år att verkligen slås om titeln. Det ser riktigt bra ut, tycker jag i alla fall om de nu får behålla alla spelare säsongen ut.

– Jag kommer ner till Olympia och stöttar dem också, det lovar jag.

3 thoughts on “HIF’are vi minns – Nicklas “Liatorparn” Persson

  1. Korrektion ang. “HIF tog 5 poäng i CL-gruppspel och länge sedan ett annat svenskt lag gjorde det” borde vara “inget annat lag gjort det sen dess” för HIF & Europacupspel är en bra kombination även om där funnits plumpar (Ferencvaros 98 & Ipswich 02) så är det mest framgångarna man minns: UEFA-cupen med slutspel både 96 & 08 samt förstås CL – så får hoppas på lika skoj utveckling i år!!

  2. Genom en småländsk väns försorg hamnade jag på kvalmatch till den då nykonstruerade Superettan mellan Ljungby och Öster hösten -99.
    Skrik och skrän och “Liatorparn” ledde sammanbitet laget genom ett mindre gatlopp från baracken där de bytt om.

    Det blev en knapp, men klar ÖIF-seger, som avgjorde båda klubbarnas öden för lång tid framöver.

    Ett år senare spelade Nicklas Persson i CL – fotbollslivet är verkligen underbart och märkligt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *