| Allt Om HIF |

Fotboll är kultur

”Det finns en avgörande skillnad mellan fotbollsmänniskor och hockeymänniskor. Fotbollsmänniskor har någon sorts förankring ner i jorden i kulturen. Ishockeymänniskor halkar runt på ytan som rotlösa, vilsekomna själar. Allmän puckade. Det är en oomtvistlig sanning.”*

 

Med tanke på att fotbollssäsongen börjar rulla mot sitt slut blir jag glad när jag läser ovanstående stycke, något oväntat i en roman som heter “Delhis vackraste händer.”

Jag känner en själssamhörighet med författaren, som heter Mikael Bergstrand, och har till och med överseende med att han har ett favoritlag som hör hemma längre söderut i Skåne och spelar i babyblå dräkter.

Under en period när jag var yngre gillade jag också ishockey. Men man blir ju äldre och klokare. Det är lite (inte så lite) tröttsamt med en sport där det spelas VM varje år och ibland även OS samma år och där högst en handfull länder gör upp om guldet. Dessutom tycker jag att slagsmål hör mer hemma i en boxningsring.

Därför har mitt idrottsintresse de senaste åren varit helt fokuserat på fotoboll. Även inom den sporten har vi förstås fått en utveckling som jag är måttligt road av. Nämligen att spela på ett konstgjort underlag av samma typ som man kan lägga på sin uteplats eller balkong. Eftersom vi i Sverige är ensamma om att göra så gräver vi naturligtvis vår egen grav om vi vill fortsätta hävda oss internationellt men förr eller senare kommer någon klok människa till insikt om det.

Nåja, nog om det.

Torsdag kväll spelar HIF sin andra match i Europaligan och nu har turen kommit att ta sig an holländska Twente på Olympia. En match som jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning.

Det är rimligt att se holländarna som favoriter trots att vi vet hur starkt HIF är hemma. Årets säsong har sannerligen innehållit både vin och vatten, vilket inte minst avspeglar sig i den allsvenska tabellen. Lite mer vin och vi hade varit med i medaljstriden… (Om uttrycket tillåts).

Samtidigt har vi stundtals sett kvaliteter hos ”di röe” som gör att vi vet att de med den minst gnutta tur kan rubba även ett lag som Twente.

Även om vi har flera riktigt duktiga försvarsspelare i laget så har defensiven sviktat stundtals, inte minst vid de fasta situationerna. Jag tror personligen att det beror på att alla skador gjort att ingen backlinje hunnit bli tillräckligt samspelt. Individuellt har vi flera riktigt bra mittbackar men för att det ska fungera fullt ut krävs kontinuitet.

Anfallsmässigt har det också pendlat en hel del. Värvningarna av Accam och Djurdjic lovar mycket gott och att gamle Alvaro också fortfarande kan göra mål har vi sett flera prov på.

Mittfältet är bevisligen starkt men har inte riktigt nått samma nivå som förra året. Framför allt inte med samma jämnhet.

Nu när höstmörkret lagt sig över oss behöver vi något som lyser upp. Och vad skulle kunna lysa upp mer än ett par HIF-segrar i Europaligan?

Sedan förväntar jag mig förstås också att laget tar full pott i resterande matcher i allsvenskan, men hur långt det räcker i tabellen hänger ju helt på övriga lags resultat.

För att inte längtan efter vårsäsongen ska kännas helt olidlig vill jag dock ha en fin avslutning på året.

 

 

Fotnot:* Boken handlar egentligen inte alls om fotboll men huvudpersonen är en figur som får sparken från sitt jobb för att han tillbringat alldeles för mycket arbetstid på en supportersida för sitt favoritlag.

 

 

 

2 comments

  1. Hmm, låter obehagligt bekant det där med dator & supportersidor men jag har ett jobb där s.k. “omvärldsbevakning” ingår så det är lugnt…

    Ensamma i Sverige? Inte riktigt då FCN på sin hemmaarena Farum Park lagt in plastmatta och t.o.m. på San Siro snackades det om plastmatta men blev hybridlösningen med riktigt gräs fast då med insytt konstgräs här & där…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: