Eskilsminne-HIF 1-0

Det kändes jättekul att det blev ett rent Helsingborgsderby i svenska cupens andra omgång. Hårdsatsande ledarlaget i Superettan Helsingborgs IF, lottades mot Eskilsminne IF, som är nykomling i division 1, och på god väg att etablera sig som ett topplag i serien redan första året.

Eskilsminne är sedan några år självklart andralag i staden. Klubben har ett spännande bygge på gång, med en växande, välorganiserad förening, där målet är att A-laget inom några år ska spela i Superettan. Därför kan en publikfest på Harlyckan i kvällens match bidra till att öka det redan stora fotbollsintresset i Helsingborg rejält.

HIF tog tillfället i akt att vila några av de viktigaste kuggarna och samtidigt låta några andra få möjlighet att spela i kvällens cupmatch. Alla är nog införstådda med att laget ska vinna den här matchen i vilket fall som helst. Men man får se till att inte underskatta motståndarna, utan ha inställningen att det är hårt jobb som gäller från början till slut.

Kalle Joelsson stod i mål, backlinjen bestod av Marcus Holgersson, Calle Johansson, Fredrik Liverstam och Carl Thulin, defensiva mittfältet av Darijan Bojanic och Andreas Landgren,  det offensiva av Thierry Zahui, Wanderson do Carmo och Max Svensson. På topp spelade Mattias Almeida. På pappret var även denna uppställning ett mycket slagkraftigt lag med Superettanmått mätt.

Eskilsminne ställde upp med ett helt ordinarie lag som i senaste matchen vann borta mot Oddevold med 4-1, och där anfallaren Robin Eliasson Hofsö gjorde alla fyra målen.

Sensommarsolen sken över den idylliskt vackra idrottsplatsen Harlyckans IP, som var ganska välfylld med publik när de båda lagen sprang in på den fina gräsmattan, så stämningen och inramningen var så perfekt det gick att önska.

Spelet däremot lämnade mycket i övrigt att önska redan från början. HIF ägde mest boll men var väldigt avvaktande. Man rullade runt bollen inom laget utan att komma till några avslut. Efter tio minuter fick man till ett par längre anfall, dock utan att skapa några vassa målchanser. Alla anfall startades på högerkanten där Markus Holgersson slog ett par inlägg. Skärpan saknades i bollmottagandet, passningstempot var lågt och det slarvades en hel del. Wanderson, Bojanic och Max Svensson var nästan helt osynliga.

Matchen kändes som ett sömnpiller från HIF:s sida. Eskilsminne var tyngre, snabbare, rörligare, och framförallt såg man ut att vilja mer. De var snabba och tekniska i sina omställningar och skapade vassare målchanser, även om de inte hade lika mycket boll.

Andra hälften av första halvlek etablerade HIF ett visst tryck på Eskils planhalva och man skapade ett par halvchanser med distansskott utifrån och några hörnor som kunde resulterat i mål. Men effektiviteten saknades. HIF:arna såg trötta ut. Var det ändå så att man hade underskattat Eskilsminne och inte laddat till max?

Eskilsminne stack upp i ett par farliga kontringar och hade ett par vassa avslut som det var nära att bli mål på. Sett ur HIF-ögon är hela halvleken riktigt usel.

Andra halvlek började precis som den första. Ingen HIF-spelare tog tag i taktpinnen, och man rullade runt igen, med lågt bolltempo och dålig fantasi i spelet. Man försökte med ett par djupledspassningar på Mattias Almeida som inte kom till avslut. Någon gång tråcklade Bojanic och Max Svensson sig igenom, men det blev aldrig riktigt farligt.

Eskilsminnes stora snabba anfallare låg hela tiden på kontring och var på väg att springa ifrån HIF-försvaret flera gånger.

I 64:e minuten byttes så Almeida, Wandersson och Zahui ut mot Bjarnason, Jönsson och Moro. Det blev ingen omedelbar förbättring av HIF:s spel. Visst tog man över taktpinnen, ägde mer boll, och var på väg igenom ett par gånger, men det syntes på hela laget att det var något fel på inställningen till dagens match.

Så i 67:e minuten stack Eskil upp ett av sina många farliga kontringar. Återigen kom man långt ute till höger i en snabb löpning, och på inlägget framför mål höll sig Jesper Larsson framme och stötte in 1-0. Det kändes rättvist eftersom Eskil var vassare och tyngre.

Efter målet lyfte HIF upp spelet och Bjarnason och Moro skulle gjort mål. Bjarnason gjorde ett snyggt genombrott men målvakten räddade och Moro brände tomt mål på returen. Moro kom fri i ett nytt anfall men avslutade svagt.

Detta var en taktisk genomklappning. P-O hördes inte mycket ö h t. Det behövs aktiv coachning när spelet går i stå som i kväll. Det finns inte mycket att glädjas över som HIF:are I kväll, men jag riktar ett stort grattis till Eskilsminne IF som genomförde en taktiskt fulländad match utifrån sina resurser. Ni är väl värda er plats i svenska cupens gruppspel.

För HIF:s del gäller det att gå hem och göra läxan igen inför matchen mot Gefle på lördag. Varje match innebär ett hårt jobb från början till slut, och om det låser det sig så hitta nya nycklar så snabbt som möjligt, och underskatta inga motståndare.

Eskilsminne-HIF 1-0 (0-0)

Mål Eskilsminne: Jesper Larsson

Publik: 2683

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *