Det har talats mycket om HIF:s oförmåga att stänga matcher och det är bara att konstatera att den där förmågan att vända underläge som funnits under 2010 och 2011 varit tvärtom i år. Här följer lite statistik.

Vi har gjort första målet i 21 av 30 matcher. Av dessa har vi tappat till oavgjort eller förlust åtta matcher. Dessutom har vi tappat, nu senast, mot Gefle där vi vände 0-1 till 2-1 för att slutligen sluta 2-2.

Åge har varit coach i fem av de nio matcherna medan Conny ansvarade i de övriga fyra. Det är med andra ord helt lika (med tanke på att Conny coachade 13 matcher och Åge 17).

Motståndarna har gjort första målet i sex matcher i år. Av dessa har vi vänt till oavgjort i tre matcher (mot Häcken borta, Gefle borta och Göteborg borta). I alla dessa tre var det Åge som var huvudtränare.

Av detta kan man dra slutsatsen att HIF under säsongen uppvisat samma typ av tendens oavsett tränare. Detta innebär att snacket som går, att det var bättre under Conny kommer på skam. Det gäller naturligtvis även under Åge.

Att jämföra tränarna utifrån vilken trupp man har är också vanskligt. Åge hade bättre trupp men fyra spelare som kom in under sommaren när den mest intensiva perioden var. Detta gjorde att spelet stundtals hackade till följd av detta. Samma problem hade Conny som fick kort tid på sig att spela in. Sammantaget har tränarna gjort någorlunda likvärdiga insatser, resultatmässigt. I övrigt är det upp den enskilde åskådaren vilken tränare och tränarstil man föredrar. Dock kan man alltså inte hänga vare sig den ene eller andre på grund av resultaten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *