I går stod det klart att våra grannar i söder, Malmö FF, åter lyckades med det ”omöjliga” – nämligen att ta sig till gruppspelet i Europas exklusivaste klubblagsturnering. Under flera veckors tid har sociala medier och tidningsartiklar sköljt över oss där man gång på gång menar att ”detta är oerhört bra för svensk fotboll”. Min stilla undran är egentligen bara – på vilket sätta är detta bra för svensk fotboll?

Att mff skulle ta sig vidare hade man väl nästan på känn redan när Jo Inge ”Dostojevski” Berget satte dit 2-3 i 90:e minuten på Celtic Park. Ett överlägset skottsk mästarlag hade slagit av på tempot de sista minuterna och bjudit in svenskarna som, med sitt vanliga flyt, tryckte in en boll som skapade ypperliga förutsättningar för laget att ta sig vidare genom uddamålsseger i returen. I gårdagens match var det inget snack om att mff skulle ta sig vidare. Celtic spelade försiktig och på den nivån så att de, troligtvis, fått respass mot såväl Sundsvall som Örebro denna kvällen. Att sen domaren valde att döma bort ett helt korrekt Celtic mål må så vara. Som domarbas Karlsson uttryckte det med anledning av Pekings godkända mål, mot HIF, på övertid ” Det skulle inte godkänts men det är inte mycket man kan göra åt det nu”

Det blev platt fall för Celtic précis som för Samaras I duellen med Erik Wahlstedt 2011 Foto: Bjarki Tordarson
Det blev platt fall för Celtic précis som för Samaras I duellen med Erik Wahlstedt 2011
Foto: Bjarki Tordarson

Självklart kan man inte, även om det tar emot rejält, låta bli att imponeras av mff som, för andra året i rad, tar sig till Champions League. Nä – det som däremot rimmar dåligt är alla förståsigpåare som nu poppar upp och skall hylla mff:s framfart och hur bra den är för svensk fotboll. Jag kan givetvis inte låta bli att fråga mig – på vilket sätt? Visst får svensk fotboll uppmärksamhet genom att mff sätter ett avsomnat fotbollsland på kartan men det är också det enda som jag i så fall skulle se som positivt för Svensk fotboll.

Givetvis ökar intresset för fotboll – främst bland de som senaste veckan upptäckt att en fotboll faktiskt är rund. Sociala medier svämmas över av ”nyförlösta mff-supportrar och höjdpunkten var ändå en radiointervju igår när tre Celtic supportrar fick berätta om sin syn på mff:s sk häxkittel Swedbank Stadium. På bred skottska förklarade man att man inte var speciellt orolig för trycket på arenan då man varje vecka spelade inför 60 000 åskådare och besökt klubbar som Barcelona och AC Milan. Reportern översatte efter bästa förmåga (och fotbollskunskap) när hon förklarade att skottarna var lugna för det hade spelat mot både Barcelona och Azerbadjan (AC Milan) tidigare i turneringen. Nå väl – åter till ämnet…

Det talas om ranking och att fler svenska lag får möjlighet att ta sig ut i Europa. Angående koefficienten och UEFAs rankning. Sverige drog faktiskt in mer poäng när aik och HIF spelade Europa League-gruppspel 12/13 än vad man gjorde under mff:s Champions League-spel ifjol. Och har vi nu en himla tur så kliver Sverige förbi Österrike, Polen och Cypern när poängen från 2011/12 försvinner från rankingen. Det som alla ”nyförlösta” mff-hyllare missar är att det inte hjälper att ETT lag har framgång i Europa. Det krävs nämligen att landets klubbar har framgång på bred front för att kunna påverka ev koefficienter. Rent ekonomiskt blir dessutom en klubb, som tagit tre guld de senaste fem åren, enormt mycket rikare vilket skapar milsvids bättre förutsättningar för mff gentemot övriga Allsvenska klubbar.

Rosenborg firade stora triumfer I CL under 90-talet
Rosenborg firade stora triumfer I CL under 90-talet

Malmös framgångar kan jämföras med Rosenborgs (90-talet) och FC Köpenhamn (2000-talet) och på vilket sätt hjälpte det övriga klubbar i de respektive länderna? 1990, 1992, 1993, 1994, 1995, 1996, 1997, 1998, 1999, 2000, 2001, 2002, 2003, 2004, 2006, 2009, 2010 – där har ni årtalen gällande Rosenborgs (nej inte Rosenbergs om du nu börjat hålla på mff de senaste veckorna) seriesegrar. Tack vare framgångarna i Europa tjänade Rosenborg enorma pengar, och är, drygt 20 år efter klubbens intåg i Champions League börjar norska ligan återfå den form som vi haft i Sverige dvs en spännande högsta division med oviss utgång inför varje säsong.

Precis samma utveckling som Rosenborg hade FCK i vårt grannland Danmark när man, under början av 2000-talet, vann den danska ligan vid nio tillfälle (mellan 2001-2013). Champions League, Europa League osv har gjort att miljonerna trillat in och även om laget haft två tuffa säsonger, där man fått släppa iväg guldet till Ålborg och Midtjylland, räknas klubben fortfarande som Danmarks främsta (77 på Europarankingen) och har en kassakista som aldrig verkar sina. Under FCKs Champions League år uppgick faktiskt klubbens värde till nästan 5 miljarder svenska kronor. Här ser jag snarare en risk med mff:s framgångar. Att klubben skulle komma att dominera allsvenskan alltför hårt under många år så riskerar ligan istället att tappa i attraktionskraft. En jämn och bred toppstrid (som i år) ökar intresset för Allsvenskan.

Här finns ju faktiskt fler exempel på just detta ibland de motståndare som mff kunde fått/fick i Play-off. Basel (6 raka mästerskap), Celtic (4 raka), Dinamo Zagreb (10 raka), Partizan Belgrad (7 titlar på 8 år), Bate Borisov (8 raka). Och detta är bara några av de exempel på vad som händer när en inhemsk klubb blir för framgångsrik både på och utanför planen. Är det åt detta hållet Allsvenskan kommer att gå och varför skulle detta då vara så positivt för svensk fotbolls bredd? Att malmö, som bara för några år sedan gjorde en repa i Superettan, har gjort det visar dock att inget är omöjligt. Och möjligtvis skulle det vara just den grejen – att en svensk klubb kan nå CL om man är tillräckligt målinriktad och har ett sjuhelskottas flyt – som kan sporra andra klubbar att försöka upprepa bravaden.

Den fore HIFaren, Niko Djurdjic, är en av spelarna som hjälpt malmö till framgången I år
Den fore HIFaren, Niko Djurdjic, är en av spelarna som hjälpt malmö till framgången I år

Att Rosenborgs framgångslag innehöll merparten norska spelare må så vara. Det var en saga som kommer att bli svår att upprepa. När FCK var som mest dominanta så bestod truppen, eller åtminstone de som fick spela, mestadels av utländska spelare. Klubben placerade, likt mff, stora delar av sina CL-pengar i utländska spelare vilket innebar att väldigt få kronor återinvesterades i svenska fotbollsspelare. Även i det fallet har jag väldigt svårt att se hur det skulle vara bra för Svensk fotboll.

Självklart kan utländska importer öka publikintresset och, på sikt, höja nivån på våra inhemska spelare men hur skall man kunna utveckla svenska fotbollsspelare när de inte får en möjlighet att spela på högsta nivå utan deras plats i startelvan eller truppen försvinner till en Peruan, Norrman, Islänning, Uruguyan, Serb osv. Då är det väl, av förklarliga skäl, självklart att våra ungdomar beger sig utomlands i tidig ålder. Oftast innan man ens lyckats ta en ordinarie plats i ett Allsvenskt lag och , än mindre, fått erfarenhet av europeisk fotboll. Nu är detta ingen unikt utan det är bara att titta på engelska Premier League där knappt 32% av alla spelare i premiäromgången var engelsmän. Här spelar mff sina kort rätt och det är inte meningen att klubben skall klä skott för alla flyktande ungdomar. Det är inte dessa värvningar jag vill belysa med detta inlägget utan snarare hur det scenariot skulle kunna vara bra för svensk fotboll!

Foto: Bjarki Tordarson
På söndag kan HIF sätta stopp för malmös väg mot ännu ett guld
Foto: Bjarki Tordarson

Självklart finns där en uns av avundsjuka hos supportrar runt om i Sverige. Självklart önska vi alla att våra lag når i den position som mff nu hamnat i där , minst, 150 färska miljoner trillar in på bankkontot och styrelsen slipper ligga sömnlös över uteblivna spelarförsäljningar eller publiktapp som riskerar att stjälpa budgeten. Men därifrån till att få mff:s framgångar till något som skulle vara bra för svensk fotboll, ranking, Allsvenskan osv osv. Därifrån är steget väldigt långt i mina ögon….

Malmö skall ha all eloge för att deras satsning burit frukt. Att ta sig till Champions League är få förunnat. Att göra det två år i rad är förbannat bra. Men det är nu det är viktigt att vi får upp fler lag där i toppen och inte tillåter mff att dominera ett antal år framöver. På söndag kan HIF börja med att sätta fälleben för de svenska mästarna och, genom en hemmaseger, se till att Malmö missar årets guldrace. Oavsett om årets mästare heter aik, elfsborg, göteborg eller, gud förbjude, norrköping så innebär det att vi får ett nytt lag som har samma möjlighet som mff att, under nästa år, trots oddsen försöka ta sig in i världens finaste klubblagsturnering. Det är nämligen när vi har 2-3 klubbar som kan ta för sig i Europa som vi alla kan skriva under på mantrat som ekat överallt den senaste tiden – ”..detta är oerhört bra för Svensk fotboll…”

Martin Klinteberg BBL

 

Martin Klinteberg
martin.klinteberg@alltomhif.se

En tanke på “”…detta är oerhört bra för Svensk fotboll…””

  1. Kloka funderingar men i dessa upprymda tider med svenskt deltagande i CL 2 ggr på raken ser nog många både i mediasverige samt ”allmänt” intresserade fotbollsdiggare mer det som ett utslag av klassisk avundsjuka…

    Just ovissheten att det är ett halvdussin lag som slåss om medaljerna är en starkt bidragande faktor som gör att Allsvenskan fått ett lyft publikmässigt, men som kan få sig en kraftig törn om det utvecklar sig som för FCK & Rosenborg för ett tag sen ifall MFF skulle dominera inhemskt likt dom…

    Men nu ser det tufft ut för MFF att dels försvara guldet men kanske också nå Europa och för svensk fotbolls utveckling är det nog bästa scenariot – så ytterligare en stark motivationsfaktor att vinna derbyt på söndag och hjälpa hela Allsvenskan leva vidare i sin skepnad av ovisshet & alla-lag-slår-alla!

Kommentera