Den 10 spetember 1995 svänger en röd Audi ut från en garageport på Tågaborg. Pappan i förarsätet ska ta den tvåårige sonen på sin första HIF-match, ett glödhett skånederby på Malmö Stadion. Uppsnacket har pågått den senaste veckan vid varje hämtning från dagis: ”Snart ska du och pappa åka och kolla på fotboll”. Därför blir sonen väldigt besviken när bilen kör förbi Olympia och in på motorvägen till Malmö. Han ser Olympias läktare sakta rulla förbi fönsterrutan och börjar sedan storgråta till pappans stora förvåning. ”Varför gråter du Philip?”. ”Pappa, du sa ju att vi skulle kolla på HIF!”.

HIF vann derbyt med 1-0 och sedan den varma junidagen har jag varit fast för di röe. Året efter började jag gå på sektion 22 tillsammans med min morfar, en plats vi fortfarande har kvar. Det har varit en fantastik känsloresa från ett förlorat SM-guld 1998 till ett vunnet året efter med Champions League-spel, cupguld och älskade återvändare därefter. Bland alla matcher på Olympia står sig Michael Hanssons volleyskott mot Inter och Henkes återkomst som de mest utstående upplevelserna. Men man glömmer aldrig en sann skyttekung och därför är Arild Stavrum min favoritspelare som genom alla tider beklätt den röda dressen.

Men vem är jag och vad gör jag här? Just nu ska jag börja sista året på gymnasiet och efter studenten har jag siktet inställt på att bli journalist. På fritiden spelar jag fotboll i Rio-Kalles moderklubb Kullavägens BK. Här på sidan ska jag bidra med reflektioner, intervjuer och krönikor från min synvinkel på sektion 22. Håll till godo!