En kärlek som aldrig dör

Ända sedan de första matcherna när jag var sju år gammal och satt på östra med min pappa tills idag när jag, boendes i Växjö, följer matcherna från TV och åker hemåt så fort jag får chansen har min kärlek till HIF brunnit

Jag kommer fortfarande ihåg känslan från min första match. En solig, lätt kylig, vårdag där Elfsborg stod för motståndet. Detta borde ha varit 2000 och jag borde varit 7 år gammal och matchen slutade 1-1 efter att Elfsborg kvitterat på straff, eller minns jag detta fel? Kanske är minnena bara en efterkonstruktion? Kanske spelar det inte så stor roll?

Vad som spelar roll är att där och då grundlades en kärlek, som måhända skulle ge flertal besvikelser, men som aldrig skulle svika en fullt ut så där som livets andra kärlekar har en tendens att göra. Visst det har varit några jävliga stunder, 0-4 mot Enköping, det missade guldet 2010 och degraderingen 2016. Dessa stunder kommer dock aldrig någonsin att kunna mäta sig med den lycka som denna rödblå klubb har gett mig sedan den där första matchen mot Elfsborg. Derbyvinst mot Malmö i Svenska Cupens semifinal, bortresan på ett gungande Borås Arena 2011 och guldet samma år där tågresan hem efter mötet med GAIS kommer finnas kvar på näthinnan för all framtid. Sedan den där första matchen mot Elfsborg har jag bytt från sittplats på Östra till Södra stå till 37:an och tillbaka till Södra igen.

När jag ser på mitt liv i övrigt har jag rest omkring i världen, jag har flyttat till en ny stad och mitt liv har förändrats. En sak förblir dock kontinuerlig, en sak kommer jag alltid tillbaka till: HIF.

Fråga mig om jag vill se Real Madrid- Barcelona eller Tottenham- Arsenal och visst jag tittar intresserat och kan emellanåt bländas av spelet. Fråga mig sedan om jag vill se HIF möta Tvååker i Svenska Cupen, på Olympia plan 10 i början av mars, och jag jublar av lycka. Det kommer kanske aldrig vara 90 000 som är på plats för att se vårt lag eller miljoner tittare på TV men om du frågar mig hade jag inte velat ha det på det sättet. Jag hade faktiskt inte velat ha det på något annat sätt.

Jag säger inte att älska denna klubben är okomplicerat, jag säger inte att det alltid är en dans på rosor men det finns ingen klubb jag hellre skulle älska.

Olof Möller