Mats Fuchs

Jag heter Mats Fuchs och är 62 år. Jag är gift, har tre vuxna barn och fyra barnbarn. Jag bor på Wilson Park, 500 m från Olympia. Jag är infödd Helsingborgare som varit verksam inom kommunalpolitiken och föreningslivet i staden, under ca 45 år.
Fotbollen har jag i blodet. Jag ärvde ett genuint intresse från min pappa, och föddes 50 meter från Harlyckans IP. Efter en medioker spelarkarriär som knatte och pojklagsspelare, blev jag i stället ledare i Högaborgs BK som 17-åring. Jag var ledare i omgångar 1973-1976, och 1988-1993. Jag hade bl a en snabb teknisk lintott vid namn Mats ”Masse” Magnusson i mitt första knattelag. Högaborg är klubben i mitt hjärta, nära följt av HIF. Jag är medlem i bägge föreningarna och kandiderar till styrelsen i Högaborg för 2018.
Jag har följt HIF i vått och torrt sen jag var 7-8 år, och minns  hur jag körde moppe bl a till Gunnarstorp och Borstahusen när HIF var långt ner i seriesystemet, som det anstår en sann supporter. Jag ser de flesta hemmamatcherna live och bortamatcherna på TV. Den enda gången jag lyckades få med min kära hustru på en HIF-match var på Ullevi mot Häcken när guldet egentligen redan var hemma 1998. Hon påminner mig gärna än idag om hur ilsken jag var på hemresan, när min blåröda ansiktsfärg rann bort, och killen på macken i Laholm sa: ”är det sorgens dag, eller”?, efter att vi missade guldet! Men euforiska upplevelser som Sven Anderssons straffräddning mot Inter 2000, och Stavrums segermål på Ullevi när vi tog guldet året efter Häckenmatchen 1999, tar jag med mig i graven.
Skrivandet är något av det roligaste jag vet. Därför ska det bli fantastiskt kul att få skriva om HIF på den här sidan. Jag skriver ofta och mer än gärna insändare på min mening, insändarsidan i Helsingborgs Dagblad.
Mats Fuchs