De flesta tror att man kan “Välja” fotbollslag men min verklighetsuppfattning har alltid varit den att det aldrig finns ett val, din släkt väljer alltid lag åt dig, och i min släkt har det alltid varit HIF.

De flesta jag känner minns sin första HIF-Match som den var igår, och kan låta sitt minne nästan i detalj-form beskriva målskyttar, väder och motstånd. Men jag vet faktiskt inte, jag var så pass liten när min pappa indoktrinerade mig att jag inte kommer ihåg nånting. Det var väl någon gång samtidigt som Luton Shelton, med sina långa ben visslade förbi sina försvarare som jag hade åldern inne för att bli kär på riktigt. Ibland olyckligt kär, men det är ju det som är charmen.

Det senaste 3 årens studier i England har bara betytt att kärleken blivit större trots att de sportsliga resultaten varit mindre smickrande och glamorösa. I skuggan av resultaten har vistelsen i England och kärleken till HIF dock gett mig en rad olika roliga anekdoter, som den om den Rumänsk-ättade Taxi-Chauffören som skiner upp när jag berättade om var jag var ifrån, då May Mahlangu vid denna tid spelade i Dinamo Bucarest och då kom ihåg stadsnamnet, för att inte nämna alla otaliga skottar som glatt påminner och tackar för The King of Kings. Fotbollen är ett världsfenomen och ibland både större och mindre än vad man tror.

Jag tar min examen i Politics från University Of York nu i sommar, men mina skrivar-fingrar slutar inte klia för det, utan hoppas bidra med mitt skrivna ord här så mycket som möjligt