post

Silly Season i rödblått tecken

Ute i världen har vi sex intressanta namn vars silly season-sommar är extra spännande att följa. Här följer en genomgång av deras säsong samt vilka rykten som, i dagsläget, florerar kring dem

Rasmus Jönsson

Säsong: Rasmus har den senaste säsongen spelat i danska Odense där han fått skralt med speltid. Dock fick han på vårkanten spela lite mer men efter uttalanden i media hamnade han helt i frysboxen och när hans kontrakt löpte ut fick han inte erbjudande om förlängning.

Rykten: Detta är väl den spelare som är mest intressant då det ryktats om en återkom till HIF. Azelius har varit ute ett antal gånger och sagt att samtal förs vilket har gjort att det ibland känts som att det är helt klart. Dock har ingenting officiellt presenterats och man kan höra röster som säger att ekonomin är för ansträngd i HIF för att få hem Rasmus Jönsson eller ens få in någon spets alls.

Markus Holgerssons

Säsong: Holgersson har spenderat senaste säsongen hos Lorca i Segunda Division, nästa högsta ligan i Spanien. Där har han spenderat den mesta tiden på bänken men fått spela några matcher och minuter. Dock har Lorca haft en tung säsong och när säsongen sammanfattades hade laget åkt ur.

Rykten: Markus har själv sagt att han vill tillbaka till Norden. Detta är dock en ganska ospecifik antydan får man säga då detta involverar en rad potentiella lag. Han har tidigare spelat i Ålborg i danska ligan så en comeback till Danmark är kanske inte uteslutet. Även han har nämnts när det handlar om en återkomst till HIF men det känns inte som att HIF, om det ska lägga ut pengar, behöver lägga dessa på en mittback/högerback. Holgersson är 33 år och börjar således bli till åren men har en imponerade karriär bakom sig måste man säga med en hel del intressanta klubbval.

Abdul Khalili

Säsong: ”Abbes” har under säsongen spelat majoriteten av matcherna för Genclerbirigi som dock åkte ur den turkiska högstaligan. Detta måste ses som en missräkning för förra årets åtta.

Rykten: Khalili själv har sagt att han vill lämna Genclerbirigi och inte följa med ner och han har brutit kontraktet med klubben. Han har även uteslutit en återkomst till Sverige då han vill fortsätta utvecklas i Europa. Det känns som att en fortsättning i Turkiet är det som ligger närmast tillhands

Bekräftat: Khalili stannar i Turkiet där han blir klubbkamrat med en annan fd HIFare.

Alexander Kacaniklic

Säsong: Alexander har under säsongen antingen suttit på bänken eller varit utanför truppen för sitt Nantes. Mot slutet av säsongen fick han mer speltid men detta kan ha berott på att Nantes inte hade lika mycket att spela för.

Rykten: Det ska sägas att det inte pratat speciellt mycket om att Alexander ska lämna Nantes men med tanke på hans bristande speltid bör det vara i hans intresse att lämna. Detta gör att han kanske skulle lämna för en klubb på lägre nivå än Ligue 1.

Emil Krafth

Säsong: Emil har inte fått spela särskilt mycket för Bologna utan har mest fått sitta på bänken och agera inhoppare, särskilt under våren. I januari pratades det om att han skulle lämna men detta var Emil själv tidigt ute och dementerade och sade att han ville stanna i Bologna och kriga för sin plats. Dock följdes detta av en vår där han som sagt fått skralt med speltid men Emil behöll ändå sin plats i VM-truppen och flyger med landslaget till Ryssland.

Rykten: Tyska Werder Bremen har tidigare varit intresserade av Krafth. Dock ryktas det om att Bejimo från Djurgården ska vara på väg till Bremen och även han är högerback. För sin speltids skull bör nog Emil flytta från Bologna och söka sig till en ny klubb och speltid i VM hade nog gjort honom gott för att dra till sig fler intressenter.

Joseph Baffo

Säsong: Joseph Baffo fick stora delar av sin säsong förstörd av en korsbandsskada och han spelade bara elva matcher under säsongen. Hans Eintracht Braunschweig kanske hade behövt honom då laget åkte ur Zweite Bundesliga, andraligan i Tyskland.

Rykten: Joseph har i en intervju sagt att han inte bestämt sig för hur han ska göra men jag har svårt att tro att den tyska tredjeligan lockar. Förra säsongen, där det gick betydligt bättre för laget, var Baffo en av de spelare som figurerade ofta i startelvan. Frågan är hur mycket skadan ligger honom i fatet och hur eftertraktad han är men klubbar i Zweite bör väl vara intresserade av honom med tanke på att han visat att han håller på denna nivå.

post

Reaktionen vi väntat på…

HIF besegrade Örgyte med 2-0 på Olympia i en match som blev den där reaktionen som kändes välbehövlig efter den senaste tidens svagare prestationer

Äntligen! Äntligen fick vi reaktionen som efterfrågades efter en rad matcher där HIF stått i stark kontrast jämfört med det HIF som vi såg på försäsongen och under de två inledande matcherna. Serieledande Örgryte var på besök på Olympia, ett lag som inlett Superettan på ett väldigt fint sätt, och HIF vann inte bara matchen utan kändes även som att man kontrollerade hela matchbilden.

Den första halvleken bjöd på en stabil defensiv och ett bra offensivt spel till dess att vi kom till den sista tredjedelen och, som alla vet, är det där det måste hända något för att det ska bli mål. Det skapades alldeles för lite målchanser i den första halvleken vilket till stor del berodde på att Bjarnason blev allt för isolerad och ensam när resten av laget inte fyllde på. Detta har vi sett ske under en rad matcher denna säsong. I den andra halvleken tog HIF över allt mer, blev bättre i den sista tredjedelen och började således skapa chanser. Bojanic fina fot och två fina positioneringar från Calle och Moro resulterade i två mål och tre poäng.

Jag tycker det finns en del att ta med sig från den här matchen. Bojanic kom upp i den nivå som vi kan förvänta oss av honom, visst han gör inte allting perfekt men han slår de två avgörande passningarna och 2-0-målet är i stort sätt hans. Jag är inte den första, och kommer mest troligtvis inte vara den sista, att berömma Moro. Kämpar, springer, driver på och har dessutom näsa för mål, ja inte mycket mer att begära från ett nyförvärv och jag tycker han är vårt bästa nytillskott hittills. Peo vann den taktiska matchen mot ÖIS tränare Askebrand och vi fick se ett HIF som vi kände igen från tidigare detta året.

På det hela taget en väldigt fin prestation, den bästa för säsongen enligt mig. Men. Ja det finns såklart alltid ett men. Nu gäller det att ladda om för redan på torsdag väntar Norrby i Borås och då vill jag se en lika fin prestation som gårdagen. HIF bevisade mot ÖIS att man har en hög högstanivå, nu gäller det att visa att man kan fortsätta leverera på den nivån. Som jag skrev efter matchen mot BoIS: Detta är ingen serie man kan jogga sig igenom och detta bevisas kanske än mer i matcher som mot Norrby, de där matcherna som vi bara ska vinna. Det gäller att fortsätta leverera för att visa att gårdagens match inte var en enskild företeelse utan en reaktion som sträcker sig över fler matcher än en.

Det var även kul att se en fin på publiksiffra på Olympia. Bengalerna då? Ja den diskussionen har jag sett föras ordentligt redan så jag väljer att ställa mig utanför den och blicka framåt och längta till matchen mot Norrby.

post

Vilka vänder hemåt i sommar?

Idag aviserade OB att Rasmus Jönsson gjort sitt i den danska klubben. Samtidigt antyder Marcus Holgersson, i en intervju med HD, att även han siktar på att återvända till Norden när säsongen med spanska Lorca avslutas inom några veckor

Att Rasmus Jönsson inte skulle får förlängt kommer knappast som en överraskning. Ända sen mittfältaren själv gick ut och antydde att han gärna stått på planen i HIFs premiär har han suttit långt ner i Odenses frysbox. I dag presenterade danskarna att sex spelare, däribland Jönsson, lämnar klubben i samband med att deras kontrakt löper ut den siste Juni. I fallet Jönsson så hoppas jag att det är höprioriterat, från HIFs styrelse, att locka hem Viken-sonen då vårt nuvarande lag visar upp en del offensiva brister under inledningen av seriespelet. Man lånade ju bla in Rasmus Rosenqvist, från Elfsborg, men han lär återvända till Elfsborg i Augusti då lånet enbart sträcker sig över fyra månader och att 21-åringen kanske inte riktigt blivit den injektion man hoppats på.

En annan som aviserar en hemflytt är Markus Holgersson. 33-åringen har haft en strulig period, i Spanien, bakom sig och har nu ambitionen att vända hem. Till HD säger han att HIF självklart är hans förstaval men att han även kan tänka sig att spela i någon annan svensk klubb eller tom i någon av de andra nordiska länderna. Det återstår tre matcher med Lorca och med 14 starter på 42 seriematcher så tror jag knappast att Holgersson kommer kunna välja och vraka bland erbjudanden. Samtidigt så är det knappast defensivt som HIF har de främsta problemen med spelare som Fredrik Liverstam, Calle Johansson, Charlie Weberg och Calle Thulin fightandes om en mittbacksplats. Dessutom vänder ju Granen hemåt efter VM och då lär han vara självskriven på en av mittbacksplatserna. Det som kanske skulle kunna tala till Holgers fördel är dock det faktum att han även kan spela som ytterback alt defensiv mittfältare (här återstår det ju att se vad som händer med Johan Persson). Personligen hade jag gärna sett att vi stärkte upp med en backup för Adam Eriksson, på vänsterbacken, men det är en ovan position för Holger och därmed hamnar han lite utanför min egen önskelista…

Oavsett så är det spännande tider som väntar när transferfönstret öppnar sin portar den 15 Juli igen. Fram till dess så ska HIF dock visa att man har en tillräckligt bra trupp för att vara med och fightas i toppen på Superettan. Hittills har insatserna varierat och på söndag kommer serieledande Örgryte till Olympia som första hinder att klara av på vägen till sommaruppehållet. Ytterligare åtta matcher väntar innan fönstret öppnar – åtta matcher där dagens trupp måste visa att de har både kvalitet och vilja att vara med och slåss om en Allsvensk plats inför hösten.

HIFs resterande spelschema innan sommaruppehållet:

20 Maj Örgryte (H)

24 Maj Norrby (B)

28 Maj Jönköping (H)

5 Juni Gefle (B)

10 Juni Degerfors (H)

14 Juni Halmstad (B)

19 Juni Varberg (B)

24 Juni Värnamo (H)

1 Juli Falkenberg (B)

Det måste se bättre ut än så här HIF

Skånederbyt mellan HIF och Landskrona BoIS slutade 1-1 efter en match där HIF ska vara glada för en poäng. Landskrona var i stora delar av matchen det bättre laget.

Tappade poäng på övertid är alltid förjävliga. Den där totala glädjen byts ut mot sorg men ändå är det inte det insläppta målet på övertid som jag är mest förbannad över. Jag är mest förbannad över HIFs totala oförmåga att utnyttja det kvalitetsmässiga övertag som vi ska ha över BoIS, ja mot alla lag, men speciellt över ett lag som är nykomlingar i Superettan. Sedan kan man tala hur mycket man vill om att ”ett derby alltid är ett derby” och ”att derbyn lever sina egna liv” men det är ren fakta att man måste kunna kräva att HIF ska göra det bättre i denna matchen.

HIF måste ta initiativet i matcher som denna och kan inte låta BoIS ta taktpinnen. Vi såg det mot AFC, vi såg det mot Brage, vi såg det mot GAIS och vi såg det återigen mot BoIS: ett HIF som inte går in och visar vad skåpet ska stå. Man kan inte jogga hem denna serien och efter denna omgång har HIF tre poäng upp till allsvensk kvalplats och fem respektive åtta poäng upp till Falkenberg och Örgryte på direktplatserna. Visserligen med en match mindre spelad men med detta spel är inte känslan att vi kommer hämta några poäng i vår hängmatch. Matchen mot BoIS är ännu ett tecken på att man inte kan jogga sig igenom en serie som Superettan utan måste göra jobbet i varenda sekvens i matcherna

På söndag väntar Örgryte, ett lag som har sett väldigt bra ut, på Olympia i en match som kan bli helt avgörande för säsongen och i den vill jag se en reaktion på denna insats. Jag vill se ett HIF som vågar ta för sig, som vågar spela ut sitt register och som visar lite jävla anamma. HIF kommer inte att ta sig upp till Allsvenskan genom att visa den defensiva inställning till spelet som laget visade idag.

Rycker inte HIF upp sig avsevärt och börjar prestera på den nivå som laget bör prestera väntar mest absolut största sannolikhet Skånederbyn mot BoIS även nästa år.

post

Herregud vad jag saknat Skånederbyn sen vi åkte ner

På tisdag åker HIF till Landskrona för att för första gången på sex år möta BoIS. Jag måste bara säga: herregud vad jag saknat Skånederbyna sen vi åkte ner. Ångesten inför matchen och den där extra spänningen och intensiteten under matchernaär bland det jobbigaste och bästa som finns

Känslan är att HIF går in i denna matchen med en bra känsla. Vinsten mot GAIS, även om stora delar av den första halvleken inte var godkänt, gjorde ändå att vi kom tillbaka på vinnarspåret igen. Det mest intressanta inför matchen tycker jag är att se hur vi hanterar att Liverstam är borta. Hur formerar, den till matchen avstängda PeO, och ”Crisse” backlinjen? Jag tycker Weberg gjorde en klart godkänd insats när han fick hoppa in i matchen mot GAIS. Om Carl Johansson är frisk är han given men tar Weberg eller Thulin platsen bredvid? Thulin tyckte jag såg väldigt bra ut under försäsongen men jag hade ändå velat se Weberg av anledning av prestationen mot GAIS. Den andra positionen av intresse i elvan lär väl vara platsen bakom Bjarnason. Ska man flytta upp Bojanic igen eller ska man fortsätta med Almeida? Tycker Almeida, likt Weberg, gjorde en bra match mot GAIS när han kom in men tycker samtidigt att Bojanic, när han flyttats ner under årets seriespel, blivit aningen för anonym. Därför tycker jag att Bojanic ska flyttas upp och Landgren ska ta få komma tillbaka in i elvan. Bojanic erbjuder en kreativitet som ingen annan i truppen kan och i en match där vi förväntas föra spelet är detta viktigt. Kanske borde Almeida ges chansen på kanten istället för Max som jag tycker gjorde en sval insats mot GAIS

Ett Skånederby är alltid ett Skånederby och det gäller att vara på tårna även om vi såklart måste gälla som favoriter i denna match. Jag vill se ett HIF som tar tag i taktpinnen direkt snarare än ger bort den som vi gjorde under första halvleken mot GAIS men även i första halvleken mot AFC. Med tanke på att Örgryte och Falkenberg går bra i toppen gäller det att fortsätta på vinnarspåret för att hänga på. De båda lagen imponerar på mig och jag tror att det är två lag som kommer vara med i racet om allsvenskt spel ändå till slutet. Mötena med GAIS, BoIS och Örgryte är tre väldigt viktiga matcher. Vi hanterade den första av dessa tre bra och vann så nu ska det bli intressant att se hur vi hanterar den andra och så småningom den tredje.

Känslan är att HIF, som favorit, har mer att förlora i denna matchen än BoIS som kommer in som ”underdog”. Så snälla HIF, låt det inte blir en 6-2-match denna gången för då kommer väl lillebror i söder, i brist på riktiga meriter, få ytterligare en match som de aldrig kommer sluta älta.

post

Äntligen ett riktigt Skånederby igen…

Det är nästan, på dagen, sex år sedan HIF och Landskrona BoIS möttes i ett derby. Den gången handlade det om ett möte i Svenska Cupen men när HIF, på tisdag, beger sig till Landskrona IP så är det äntligen dags för ett riktigt Skånederby igen. Och det är ju med både glädje och sorg vi minns en del derbymatcher genom åren.

Frågar du Landskrona supportrarna så har de nog aldrig sovit så gott som efter den Allsvenska premiären i April 2002. Inför nästan 12000 åskådare var HIF storfavoriter till segern men laget förnedrades totalt och fick vända hemåt efter försmädliga 6-2 i baken. Den gången hette matchhjälten Danijel Milovanovic som, med sina tre mål, sänkte storebror. Efter mötet skred inte, den dåvarande HIF-tränaren, Sören Cratz med orden

– Jag skäms över vår insats. Det här var tungt för Fredrik (Larsson), men samtidigt fick han inte den minsta hjälp av sina lagkamrater och då är det inte mycket han kan göra, försvarade Sören Cratz sin debuterande målvakt som släppte in sex av nio skott på mål.

Å andra sidan var fadäsen 2002 en av få gånger som HIF fått vända hemåt, efter ett Skånederby mot BoIS, med svansen mellan benen. Lagen har mötts hela 79 gånger och HIF har skrapat ihop 40 segrar och 17 möten har slutat med delad pott! Även på Landskrona IP så har HIF varit det dominerande laget med 17 segrar på 37 möten. BoIS däremot har bara gått vinnande ur 10 matcher på sin egen hemmaplan. Förhoppningsvis är historiens vingslag fortfarande av vikt i sammanhanget…

Fokuserar vi på motståndarlaget så finns där ju även några profiler genom åren som varit extra jobbiga i våra möten med laget från söder. Vem minns inte Håkan Söderstjärna? Mittfältaren, som sedan födseln enbart utrustats med en arm, vilket inte hindrade honom från att snurra upp HIFare, gång på gång, under mötena i början av 2000-talet. Teckomatorpsgrabben fick dock sitt genombrott redan hösten 1994 och redan då var han med om att avgöra ett allsvenskt derby på Olympia, med matchens enda mål. Tretton år senare upprepades historien, BoIS vann en åttondelsfinal i svenska cupen med 2–1 – och Söderstjerna nickade in segermålet. Mittfältaren spelade i fem derby, mot HIF, och BoIS gick segrande ur fyra av matcherna. Vi konstaterar tacksamt att Söderstjärna håller sig på läktaren på tisdag…

En annan lirare, som dessutom upplevt derby i båda tröjorna, är Mats Andersson. 15 augusti 1990 slog BoIS HIF med 3-1 och Mats gjorde samtliga mål på Janne Möller i HIF-kassen. Andersson hade tyvärr även oturen att förlora derby mot Landskrona BoIS när han höll till i den röda tröjan. I början av 90-talet, när serierna i ett par år var höst/vår-serier, Så kunde det faktiskt spelas upp till fyra derbyn per säsong.

Annars vill vi ju hellre fokusera på matcher som i derbyt , på IP, 2005 när BoIS var i ledning med 3-0 i paus. HIF gick upp till 3-3 och med 17 sekunder kvar kunde Gustaf Andersson dundra in en frisparksretur till 4-3. Den säsongen åkte dessutom BoIS ur serien. Eller 2003 när HIF vann i Landskrona med klara 3-0 efter bla ett drömmål av Mikael Gustavsson. Övriga målskyttar den gången var Christoffer Andersson och Mattias Lindström. Även det senaste mötet, i seriesammanhang, får oss HIFare att dra lite extra på smilbanden. Atiba Hutchinson blev matchhjälte den gången när han gjorde matchens enda mål inför över 15 000 åskådare på Olympia.

Foto: Bjarki Tordarson

Så var det ju det där cupmötet i Maj 2011. Ställningen, efter full tid, var 1-1 och matchen gick till förlängning. Även om hemmalaget gjorde 2-1, i den 93:e minuten, så skulle HIF visa sig bli för starka den där kvällen. Med två mål av Alexander Gerndt och ett självmål så skrevs slutsiffrorna till 2-4 och HIF kunde fortsätta sin resa mot vad som skulle sluta med att klubben, i november samma år, tog sitt femte och senaste cupguld! Noterbart är att enbart Pär Hansson finns kvar i dagens trupp men att även vår assisterande tränare, Christoffer Andersson, fanns med i startelvan den kvällen.

På tisdag skriver vi, förhoppningsvis, ett nytt kapitel i historien om derbymatcher mellan HIF och BoIS. Med tanke på att det då är match nummer 80, lagen emellan, så finns det ju ingen anledning för Di Röe att sänka tempot. Givetvis siktar vi på vår 41:a seger mot laget i randigt!

Vi ses på Landskrona IP

post

”Ett Helsingborg utan HIF är inget Helsingborg”

Med två, av 15, spelade hemmamatcher så börjar redan det budgeterade publiksnittet svaja. Klubben kan inte leva på svunna tider utan måste hitta nya sätt att nå ut till sin publik. Frågan är bara hur, var och när?

HIF dominerade svensk fotboll i slutet av tjugotalet och början av trettiotalet. Det var under den perioden som klubben lade grunden till sin popularitet och blev ”mjölkkossan” med hela svenska folket

När HIF vann Division 3 Skåne, 1972, drog matcherna, med HIF som ena part, mer publik än hela serien gjorde året innan

Även under nittiotalet, och början av 2000-talet, stod, praktiskt taget, alla Helsingborgare bakom sitt HIF. Redan 1992, i samband med att klubben vunnit det Allsvenska kvalet, konstaterade tränaren Bosse Nilsson att ”kemin mellan helsingborgarna och HIF stämmer”.

2005 kunde tidningarna presentera det faktum att Allsvenskan tappade publik. Men tre lag gick dock mot strömmen, däribland HIF, som noterades för sitt högsta publiksnitt genom alla tider.

Vi skriver 2017 och för första gången sedan 1992 är HIF inte i fotbollens högstadivision. Publiken verkar dock inte bry sig utan Skånederbyt mot Trelleborgs FF, tillika invigning av Nya Olympia, drar över 12 000 åskådare – men sen går det utför…

De senaste åren har HIF haft stora problem med publiksiffrorna. En orsak var det som hände 2014, när en supporter till Djurgårdens IF misshandlades till döds på väg till arenan. En annan var att ombyggnationen av Olympia, som pågick under 2 år, sänkte maxkapaciteten till runt 12000 åskådare.

Faktum är dock att klubben 2013 hade ett publiksnitt på strax över 10000 åskådare. 2016 dvs året man trillade ur Allsvenskan var det nästan 3000 åskådare lägre och det har bara varit derbymatcher, mot Malmö, som varit nära fullsatt de senaste åren

Förra säsongen siktade HIF på en snabb återkomst till Allsvenskan och man skulle göra det med minst 7000 åskådare i ryggen vid varje hemmamatch. Det gick sisådär att nå de båda målen. Dock skall man inte förringa det faktum att fotbollen, tyvärr, allt mer blir en TV-produkt och att HIF, trots tappet, var överlägsna i Superettans publikliga förra säsongen (6758 åskådare)

”HIF ska vara utvecklingsorienterade och proaktiva för att utveckla intäktsströmmar, matchupplevelse och relationer i samverkan med publik och partners.

HIF ska locka nya och gamla åskådare till Olympia och leverera en trygg upplevelse i världsklass.

Ett fullsatt Olympia bidrar starkt såväl intäkts- som identitetsmässigt till vår förening”

Inför denna säsongen har klubben höjt målsättningen – både på planen och på läktaren. PeO Ljung fogar över Superettans kanske starkaste trupp och en fantastisk försäsong, där HIF gick obesegrade, borde locka tillbaka publiken till Olympia igen. Lägg därtill en fantastisk arena där klubben, numera, sköter all försäljning själv.

Målsättningen är satt till 7500 åskådare, per match, och med hjälp av ett underbart fotbollsväder dök det upp 8124 åskådare i premiären mot Öster.

Hemmalaget visar att försäsongsformen är intakt och vinner, relativt enkelt med klara 3-1. En perfekt start på seriespelet som blivit försenad med en vecka pga dålig biljettförsä…eh…gräsmatta i Halmstad. Med andra ord så skapar HIF de, sportsligt och vädermässigt, bästa förutsättningar för nästa hemmamatch. Mot Eskilstuna knappt två veckor senare. Då har man dessutom hunnit pulverisera (1-5) Frej inför ett ödsligt Vikingavallen i Täby.

Mot fd Allsvenskarna, AFC Eskilstuna, dyker det upp strax över 5000 åskådare. De må så vara att matchen går en tisdag och att Kanal 9 visar Arga Snickaren samtidigt men ändå…

På tisdag ( ja, Arga Snickaren sänds givetvis även samtidigt som denna matchen) är det dags igen. Denna gången är det ett av seriens publiklag, Gais, som kommer på besök. Det säger sig själv att allt under 7500 åskådare är ett misslyckande från klubbens sida.

”HIF ska locka nya och gamla åskådare till Olympia och leverera en trygg upplevelse i världsklass”

Att klubben, en gång i tiden, fått namnet ”mjölkkossan” innebär tyvärr inte per automatik att man driver trafik till sina matcher. Inte heller att klubben vann SM-guld, och var landets överlägset framgångsrikaste klubb, för 6-7 år sedan. Inte heller det faktum att man fogar över en av Sveriges nyaste och fräschaste arenor hjälper till i detta läget

När inte ens den fantastiska försäsong, som innebar NIO raka matcher utan förlust, verkar locka helsingborgarna till Olympia längre så kan man fråga sig vad klubben ska göra för att säkra de budgeterade målen i HIFs redan ”neagativa” resultat om ett tapp på -2,3 mkr?

Givetvis är man nyfiken på hur klubben tar sig an utmaningen om att nå det uttalade snittet på 7500 åskådare? Som årskortsinnehavare, medlem och, till viss del, sponsor så får jag givetvis ta del av de åtskilliga mail som pumpas ut med start veckan innan match. Emellanåt hamnar man på en arbetsplats där det sitter uppe en plansch med reklam för kommande match eller så sliter de trognaste supportrarna med att pusha till biljettinköp i någon social kanal

Men utöver detta – vad gör klubben för att locka till sig nya besökare ( för troligtvis är samtliga mottagare av mailutskicket årskortsinnehavare och redan på plats på Olympia klockan 19 på tisdag). Vad gör spelarna för att locka publik till på tisdag? Eller vänd på det – på vilket sätt utnyttjar klubben sina spelare för att driva publik till sina matcher?

Tyvärr kan du, som helsingborgare, helt missa det faktum att det spelas match på Olympia. Under 90-talet stod staden stilla när Di Röe spelare men den företeelsen är knappast HIF ensamma om att ha förlorat. Men något måste göras för det var inte många år sedan som många såg det som en sport att försöka få biljetter till HIFs matcher.

Jag tillhör de som är beredd att kritisera något om jag själv har något konstruktivt att komma med. Nu tror, eller i alla fall hoppas jag, att där redan finns en plan för hur man skall kunna attrahera fler besökare till fotbollsmatcherna. För man kan nog inte bara baserar en åskådarbudget på det sportsliga.

Givetvis ska man inte måla fan på väggen efter två, av 15, hemmamatcher men man skall ändå se allvarligt på publikbortfallet med tanke på att det är två, potentiella, topplag man mött. Det är dessutom tidigt på säsongen och HIF har ännu ej visat, fullt ut, vad man går för utan ses som en självklar Allsvensk kandidat. Men med en publiksiffra under målet, mot Gais, så kommer nog varningsklockorna ljuda friskt och då räcker det inte att luta sig mot det faktum att vi nog fortfarande vill känna igen oss i minnen från svunna tiders ”Ett Helsingborg utan HIF är inget Helsingborg”

Det var då det och nu är nu…

Vi ses på Olympia

PS Förra årets möte med Gais, som förövrigt HIF vann med 1-0, drog faktiskt bara 5820 åskådare…en söndag DS

post

Sviter är till för att brytas…

Så kom den då! Den oundvikliga, den bortglömda, den avskydda! Jag talar givetvis om säsongens första förlust.

I 990 raka minuter (plus lite tillägg) har vårt HIF lämnat planen med förlustnollan intakt. Efter säsongens först bottennapp (för det var verkligen ett bottennapp) så visade det sig att även 2018-års upplaga ej heller den är odödlig. Jag vet att det är fler än jag som har invaggats i någon form av trygghet. Oavsett vad som händer så kan inte detta laget förlora. Men då kom Eskilstuna, med ett hopkok av fotbollsnationaliteter, som sket fullständigt i att vi hade ett fd utlandsproffs i målet, en mittback med 107 allsvenska matcher på meritlistan och en islänning, med VM-ambitioner, på topp. Det spelade liksom ingen roll för, likt förbannat, vinner du inga matcher på pappret utan man måste spela om poängen. Något som Eskilstuna, uppenbarligen, gjorde betydligt bättre än vad vårt hemmalag gjorde igår.

Personligen vaknade jag inte till liv förrän i den 50:e minuten när, vår förre provspelare, Kermit Erasmus fick en gratisboll att springa med. Sydafrikanen hade inga problem att rulla in 0-2 och inte ens, där och då, gick det upp för mig att HIF faktiskt skulle komma att förlora. Korkad, eller naiv, som jag var så valde jag dessutom att spela några kronor på HIF seger innan matchen. I pausvilan, trots underläge, slängde jag in några kronor till och även vid 0-2 fanns fortfarande en viss känsla av att jag borde spela på hemmaseger. Så hårt rotad var ”odödligheten” efter den säsongsupptakt som HIF levererat. Tjusningen med sviter är väl egentligen att bryta dem. Efter 990 minuter så var det kanske dags för oss att inse, det faktum, att vi är inte världsmästare. Där är faktiskt 15 andra lag i denna serien som ställer upp på planen med inställningen att man skall kriga hem så många poäng som möjligt. Då spelar det ingen roll om motståndet heter Falkenberg, Varberg, Halmstad eller HIF

I helgen styr HIF bussen mot Borlänge och mötet med Brage. En nykomling vars absoluta höjdpunkt kom 1988 då man höll italienska Inter stången i dåvarande Uefa-cupen. Men den typen av framgångar har man inte varit i närheten av sedan dess – och efter det att laget trillade ur Allsvenskan 1993 har man fört en verksamhet lite vid sidan av strålkastarljuset.

2013 kom Brage sist i Superettan och, i sanningens namn, var man inte ens i närheten av att klara kontraktet. Degraderingen innebar dock att den anrika klubben fick chansen att börja bygga upp en stabil grund igen efter att svaga resultat och interna stridigheter präglat klubben mellan 2013-2015. 2016 stakade ledningen ut vägen och målsättningen vara att man skulle vara tillbaka i Superettan senast 2019. Med två omgångar kvar av säsongen 2017 så var man klara seriesegrare i Norrettan och därmed hade man uppfyllt det målet. Denna säsongen så är det få som tror att klubben har det som krävs för att klara sig kvar i Superettan. Med andra ord så kan 11, grönklädda, Bragespelare gå ut på Domnarvsvallen utan några som helst krav från sin omvärld på att leverera ett resultat. Precis som man gjort i sina sina tidigare matcher. Efter fyra spelade omgångar är nämligen klubben fortfarande obesegrade. Två oavgjorda ( Eskilstuna och Gais) samt två segrar (Öster och Gefle) antyder att söndagens motståndare kan bli en rejäl nöt att knäcka.

För HIFs del var det kanske nyttigt att få sig en knäpp på näsan? Att inse att jobbet måste göras och även om klubben har en uttalad ambition, och truppen, för att ta klivet upp så innebär det ingen självklarhet att varje match går på räls hela vägen till början av November. Gårdagen visade även att vi inte ens är odödliga i vår egen hemmaborg. Olympia må vara en av Sveriges vackraste arenor och redan hålla Allsvensk nivå. Men inför drygt 5000 personer så är det svårt att se hur HIF skulle kunna ha en fördel av att matchen spelas på Olympia. Risken är väl snarare den att det taggar de motståndare som är vana att spela inför 300, 400 eller kanske 700 åskådare på Vikingavallen, Landskrona IP eller någon annan bortglömd idrottsplats i vårt avlånga land. Plötsligt känns det som att man, som motståndare, spelar en Champions League-final inför lika mycket publik som man, vanligtvis, har på en hel säsong…

Här har HIFs marknadsgäng en stor utmaning framför sig. Förhoppningsvis möts både Gais, och Örgryte, av ett betydligt mer välfyllt Olympia som blir den där 12:e spelaren som lyfter laget till nödvändiga trepoängare.

För lagets del så gäller bara att ta sig samman och komma igen redan på söndag. Att Brage har fyra raka matcher, utan förlust, spelar mindre roll. Likaså att HIF senaste besök, på Domnarvsvallen, slutade med 0-5 förlust (mot Dalkurd)…för, som sagt, sviter är till för att brytas!