post

Reaktionen vi väntat på…

HIF besegrade Örgyte med 2-0 på Olympia i en match som blev den där reaktionen som kändes välbehövlig efter den senaste tidens svagare prestationer

Äntligen! Äntligen fick vi reaktionen som efterfrågades efter en rad matcher där HIF stått i stark kontrast jämfört med det HIF som vi såg på försäsongen och under de två inledande matcherna. Serieledande Örgryte var på besök på Olympia, ett lag som inlett Superettan på ett väldigt fint sätt, och HIF vann inte bara matchen utan kändes även som att man kontrollerade hela matchbilden.

Den första halvleken bjöd på en stabil defensiv och ett bra offensivt spel till dess att vi kom till den sista tredjedelen och, som alla vet, är det där det måste hända något för att det ska bli mål. Det skapades alldeles för lite målchanser i den första halvleken vilket till stor del berodde på att Bjarnason blev allt för isolerad och ensam när resten av laget inte fyllde på. Detta har vi sett ske under en rad matcher denna säsong. I den andra halvleken tog HIF över allt mer, blev bättre i den sista tredjedelen och började således skapa chanser. Bojanic fina fot och två fina positioneringar från Calle och Moro resulterade i två mål och tre poäng.

Jag tycker det finns en del att ta med sig från den här matchen. Bojanic kom upp i den nivå som vi kan förvänta oss av honom, visst han gör inte allting perfekt men han slår de två avgörande passningarna och 2-0-målet är i stort sätt hans. Jag är inte den första, och kommer mest troligtvis inte vara den sista, att berömma Moro. Kämpar, springer, driver på och har dessutom näsa för mål, ja inte mycket mer att begära från ett nyförvärv och jag tycker han är vårt bästa nytillskott hittills. Peo vann den taktiska matchen mot ÖIS tränare Askebrand och vi fick se ett HIF som vi kände igen från tidigare detta året.

På det hela taget en väldigt fin prestation, den bästa för säsongen enligt mig. Men. Ja det finns såklart alltid ett men. Nu gäller det att ladda om för redan på torsdag väntar Norrby i Borås och då vill jag se en lika fin prestation som gårdagen. HIF bevisade mot ÖIS att man har en hög högstanivå, nu gäller det att visa att man kan fortsätta leverera på den nivån. Som jag skrev efter matchen mot BoIS: Detta är ingen serie man kan jogga sig igenom och detta bevisas kanske än mer i matcher som mot Norrby, de där matcherna som vi bara ska vinna. Det gäller att fortsätta leverera för att visa att gårdagens match inte var en enskild företeelse utan en reaktion som sträcker sig över fler matcher än en.

Det var även kul att se en fin på publiksiffra på Olympia. Bengalerna då? Ja den diskussionen har jag sett föras ordentligt redan så jag väljer att ställa mig utanför den och blicka framåt och längta till matchen mot Norrby.

post

HIF-Örgryte 2-0

I söndagens hemmamatch på Olympia mot serieledarna Örgryte IS från Göteborg hade HIF mycket att bevisa. Och efter en imponerande andra halvlek kunde man plocka tre viktiga poäng inför över 8000 åskådare

Efter en bra start på seriespelet har maskineriet knackat betänkligt i ett par matcher, eller åtminstone i delar av matcherna.  I perioder har man visat upp ett tryggt grundspel med hög press och en stark varierad offensiv, för att så under långa stunder se vilsna och osäkra ut i passningsspelet. Det går inte att skylla på skador eller andra omständigheter. Truppen är intakt förutom vad gäller Johan Persson, som ändå inte ses som en ordinarie startspelare.

Det ser tyvärr ut att brista i coachningen som i fjol. Jag vill inte såga tränarduon Ljung-Andersson än, men spelet lämnar en hel del i övrigt att önska. HIF har säkert kvalitet att vara med i den absoluta toppstriden om spelarna känner sig säkra i ett högt bolltempo, i positionsspelet, i passningsspelet, i löpningarna på djupet och på kanterna och i sin egen förmåga att våga spela ut. Allt handlar om självtillit och trygghet. Det jag tycker om med HIF:s spel hittills är att flera spelare vågar utmana och göra det där lilla extra som Moro, Almeida och Bjarnason.

Det jag inte tycker om är att många lyser av osäkerhet som i fjol. Adam Eriksson och Max Svensson vågar inte ta närkamper utan viker undan. Carl Johansson är ofta bra men slår mycket felpass. Andreas Landgren jobbar som en iller men har också hög felprocent i passningsspelet. Darijan Bojanic är ju känd som inspirationsspelare, så när det funkar för honom funkar det jättebra, men när det inte funkar är han helt osynlig.

När man nu för första gången, så vitt jag vet, har en idrottspsykolog i ledarteamet, måste man tillvarata hans speciella kunskaper maximalt. Jag vet inte hur man jobbar, men jag tycker att P-O och Chrisse ska jobba väldigt nära Joakim Ingrell. Årets HIF-trupp har många spelare med mycket rutin men också flera unga som är på väg upp i karriären, som Max Svensson, Alexander Timossi Andersson, Charlie Weberg, Carl Thulin, Mattias Almeida och Carl Johansson. Om man umgås nära alla dessa spelare nästan dagligen som tränarna gör, lär man känna dem som individer, och då bör man kunna läsa av vad var och en behöver för individuell peppning.

Här har man ett stort jobb att göra som jag ser det. Det får inte vara så att vissa killar ser ut att sakna självförtroende i olika långa sekvenser av matcherna. Alla ska vara maxfokuserade från start- till slutsignal.. Sen är det tränarnas uppgift att ge dem verktyg i form av ett välfungerande lagspel.

Dagens gäster Örgryte har överraskat i inledningen med idel segrar och en oavgjord match. Laget kvalade sig precis kvar i serien i fjol så man ses som en outsider i förhandstipsen. ÖIS har inte gjort några spektakulära värvningar, utan plockat in namn som Diego Montiel (Sirius), David Engström (Häcken), Alibek Aliev (GAIS) och Karl-Johan Lindblad (Öster). Samtliga har levererat på en hög nivå hittills. Men framförallt verkar ÖIS-laget lysa av självförtroende, spelglädje, kampvilja, laganda och tro på sin förmåga. Ett koncept som alltid är den främsta nyckeln till framgång.

HIF-truppen visste vad som gällde inför dagens match. Man behövde vinna för att ta in på ÖIS i toppen, och man var tvungna att bevisa att man kan spela vägvinnande fotboll med högt tempo, grundtrygghet och hög kvalitet.

Inramningen med en varm försommarsol och drygt 8000 på läktarna var optimal. Startelvan var densamma som tappade poäng mot Landskrona BOIS senast. Återigen bildade alltså Carl Johansson och Charlie Weberg mittbackspar eftersom Fredrik Liverstam är skadad. Muhamed Abubukari som fick gå av med smärtor i låret senast var med från start, och ungtupparna Mattias Almeida och Alexander Timossi Andersson satt på bänken.

Tyvärr fick arenan utrymmas 20 minuter precis vid avspark, p g a ett brandlarm till följd av rökutveckling från bengaler. Detta är ett ofog som ytterst går ut över laget. Inte nog med utrymningen, utan när publiken väl släpptes in igen och matchen skulle starta, så brände HIF-supportrarna på Södra stå, av nya bengaler. När ska HIF-ledningen och supporterklubben Kärnan ta tydligare avstånd ifrån dessa individer som förstör för klubben ? Man svävar på målet och låter dem hållas. Nu är risken stor att man lär tappa mycket publik till nästa match.

När så matchen kom igång var spelet ganska jämnt. I 7:e minuten sköt Bjarnason en fin frispark strax över. Efter 10 minuter tog HIF över taktpinnen och tryckte på framåt. I 23:e minuten var Bjarnason nära att göra ett drömmål när han kastade sig och sköt en bicykletas strax utanför.

Resten av halvleken böljade spelet åt bägge håll. ÖIS hade ett tungt skott strax utanför 24:e minuten.

I 32:a minuten spelade Landgren fram Bjarnason som nästan blev fri i mitten, och sköt på täckande försvarsspelare. ÖIS stack upp i några vassa kontringar utan att skapa riktigt farliga avslut.

Efter en hyfsat jämn första halvlek med ett litet plus för HIF tog HIF över spelet rejält i andra halvlek. Muhamed Abubakari höll ihop defensiven som en general på mitten med god assistans av Andreas Landgren som gjorde sin bästa match i år. Bägge höll i bollen, lugnade ner spelet och serverade smörpass till Moro och Bjarnason som höll ÖIS-försvaret fullt sysselsatta konstant.

Moro sprang på allt och snurrade rejält med ÖIS:arna. Bjarnason rev upp hål i försvaret hela tiden, så ÖIS:arna drog honom i armarna i ett utan åtgård från domaren.

Nu vaknade också Darijan Bojanic, som sett sömnig ut i första halvlek, till liv, och visade sig från sin bästa sida. HIF-försvaret var stabilt. Teamet Weberg-Johansson i mitten var väldigt trygga i spelet hela matchen. Nu har landslagskaptenen Andreas Granqvist konkurrens. Randrup jobbade bra och slet hårt bakåt och framåt.

I 49:e minuten fick HIF en trippelchans men sköt på täckande försvarare. Så I 60:e minuten tog HIF ledningen med 1-0 när Bojanic prickade skallen på Carl Johansson med en hörna. Johansson nickade snyggt i bortre hörnet av målet. Nu hade HIF en lång period med fint passningsspel där hela laget deltog. Moro stack som vanligt ut med sin utmanande spelstil. Han tycks vara omöjlig att få stopp på på ett juste sätt. HIF skapade ett par vassa chanser när Moro, Randrup, Adam Eriksson och Bojanic rullade upp spelet på kanterna och spelade in på Bjarnason och Max Svensson.

Helt rättvist gjorde så HIF 2-0 i 71:a minuten när Bojanic snurrade upp sin back på vänsterkanten och hittade en helt ren Moro framför mål. Det var nog ett av de enklaste målen han gjort.

I 72:a minuten gick Max Svensson ut och ersattes av Alexander Timossi Andersson som gjorde ett piggt inhopp och kontrade när ÖIS försökte etablera anfallsspel. De skapade dock bara ett par halvchanser på distansskott utan att vara riktigt farliga.

I 93:e minuten byttes Darijan Bojanic ut mot Mattias Almeida.

HIF ägde matchen och kändes riktigt stabilt idag. Nu visade laget vad man kan i sina bästa stunder. Så jag njöt av fotbollsunderhållningen denna fina kväll, samtidigt som jag hoppas att TV-bolagen och fotbollsförbundet sätter press på klubben så de tar krafttag mot bengalbrännarna.

Matchfakta:

HIF-Örgryte 2-0 (0-0)

Målskyttar HIF:

Carl Johansson 60:e min

Mamado Moro 71:a min

Spelarbyten HIF:

Max Svensson ut och Alexander Timossi Andersson in 72:a min

Darijan Bojanic ut och Mattias Almeida in 91:a min

Spelarbetyg:

Pär Hansson 3

Anders Randrup 4

Charlie Weberg 4

Carl Johansson 4

Adam Eriksson 3

Andreas Landgren 4

Muhamed Abubukari 5

Darijan Bojanic 3

Max Svensson 3

Mamodu Moro 5

Andri Runar Bjarnason 4

Publik 8134

Det måste se bättre ut än så här HIF

Skånederbyt mellan HIF och Landskrona BoIS slutade 1-1 efter en match där HIF ska vara glada för en poäng. Landskrona var i stora delar av matchen det bättre laget.

Tappade poäng på övertid är alltid förjävliga. Den där totala glädjen byts ut mot sorg men ändå är det inte det insläppta målet på övertid som jag är mest förbannad över. Jag är mest förbannad över HIFs totala oförmåga att utnyttja det kvalitetsmässiga övertag som vi ska ha över BoIS, ja mot alla lag, men speciellt över ett lag som är nykomlingar i Superettan. Sedan kan man tala hur mycket man vill om att ”ett derby alltid är ett derby” och ”att derbyn lever sina egna liv” men det är ren fakta att man måste kunna kräva att HIF ska göra det bättre i denna matchen.

HIF måste ta initiativet i matcher som denna och kan inte låta BoIS ta taktpinnen. Vi såg det mot AFC, vi såg det mot Brage, vi såg det mot GAIS och vi såg det återigen mot BoIS: ett HIF som inte går in och visar vad skåpet ska stå. Man kan inte jogga hem denna serien och efter denna omgång har HIF tre poäng upp till allsvensk kvalplats och fem respektive åtta poäng upp till Falkenberg och Örgryte på direktplatserna. Visserligen med en match mindre spelad men med detta spel är inte känslan att vi kommer hämta några poäng i vår hängmatch. Matchen mot BoIS är ännu ett tecken på att man inte kan jogga sig igenom en serie som Superettan utan måste göra jobbet i varenda sekvens i matcherna

På söndag väntar Örgryte, ett lag som har sett väldigt bra ut, på Olympia i en match som kan bli helt avgörande för säsongen och i den vill jag se en reaktion på denna insats. Jag vill se ett HIF som vågar ta för sig, som vågar spela ut sitt register och som visar lite jävla anamma. HIF kommer inte att ta sig upp till Allsvenskan genom att visa den defensiva inställning till spelet som laget visade idag.

Rycker inte HIF upp sig avsevärt och börjar prestera på den nivå som laget bör prestera väntar mest absolut största sannolikhet Skånederbyn mot BoIS även nästa år.

post

BoIS-HIF 1-1

Ett klassiskt misstag, med målsättning att säkra tre poäng, blev HIFs fall denna kvällen. Andri Runar Bjarnason såg dock, genom sitt mål, till att man inte gick lottlösa från årets första Skånederby. Men det lär krävas betydligt mer om HIF tänkt att ta klivet upp i Allsvenskan redan denna säsongen…

Tyvärr hade jag ingen möjlighet att se Skånederbyt mellan Landskrona BOIS och HIF live på Landskrona IP. Det kanske var lika bra, för även om jag inte är vidskeplig, så associerade min hjärna till det senaste tillfället jag såg detta derby på plats i  Landskrona. Just det, när Landskrona BOIS körde över HIF och vann med 6-2 den 6 april 2002, ett år när HIF tillhörde förhandsfavoriterna till att vara ett topplag i Allsvenskan, och BOIS var nykomlingar som tippades att ramla ur högsta serien.

Dessa förutsättningar var nästan de samma, fast nu i Superettan, inför tisdagens skånederby. HIF tippas som favoriter till seriesegern, och BOIS är nykomlingar, och tippas av många att åka ur serien i år.

Ett annat derby jag minns att jag såg live var på Olympia i oktober samma år som 6-2-förlusten, när HIF förlorade på övertid, då Magnus Thorvaldsson som precis som jag har Högaborgs BK som moderklubb, nickade in 3-2 för BOIS. Till yttermera visso förstår jag nu varför min kära hustru har gett upp sitt fotbollsintresse, då det bara är just det skånederbyt, plus HIF-debaclet mot Häcken på Ullevi 1998 när man spelade bort sitt givna guld helt på egen hand, som jag lyckats locka med henne på genom åren. Det räcker gott och väl med en fotbollsnörd i familjen.

Så när jag satte mig framför TV:n visste jag inte riktigt vad jag skulle tänka kring denna magiska tillställning, som renderar så stort intresse från folk långt utanför Skånes gränser, för även om HIF alltid har varit det bättre laget på pappret har man långt ifrån vunnit alla matcher mot de svartvitrandiga BOIS:arna.

Dessa två historiska storlag i svensk fotboll, HIF ligger på sjätte plats och Landskrona BOIS på 15:e plats i den Allsvenska maratontabellen, brukar bjuda upp till fantastiska fotbollsfester när de möter varandra. Ofta är det fullt på läktarna och supportrarna har laddat upp i flera dagar innan match. Så var det även i kväll. HIF:s supportrar fyllde bortasektionen och de som håller på

BOIS fyllde upp resten av arenan. Spänningen och feststämningen låg som en svart-vit-röd-blå himmel över Landskrona IP denna kväll. Det var nästan fullsatt med drygt 8000 på läktarna i strålande solsken och med landslagskaptenen Andreas Granquist som en i publiken.

HIF anfördes för dagen av assisterande tränare Christoffer Andersson eftersom huvudtränare Per-Ola Ljung blev utvisad senast i hemmamatchen mot GAIS. BOIS leddes av ordinarie huvudtränare Agim Sopi som har hög status bland krävande Landskroniter.

I stort sett mönstrade bägge lagen ordinarie laguppställningar. HIF fick avvara mittbacken Fredrik Liverstam och BOIS fick avvara mittfältaren och den f d HIF:aren Monday Samuel, då bägge var avstängda efter tre gula kort. För första gången i år bildade Carl Johansson mittlås i försvarslinjen ihop med Charlie Weberg som gjorde ett godkänt inhopp mot GAIS i andra halvlek, när Carl själv fick en smäll mot huvudet. Darijan Bojanic var åter i en hemtam offensiv mittfältsroll, efter mindre lyckade insatser som defensiv mittfältare. Elfsborgslånet Rasmus Rosenquist bildade defensivt mittfält ihop med Muhammed Abubukari, och Andreas Landgren fanns på en kant. I övrigt spelade HIF som vanligt med Pär Hansson i mål, med Adam Eriksson och Anders Randrup som ytterbackar, och med Mamudo Moro och Andri Runar Bjarnason på topp.

De första fem minuter rullade HIF boll rätt så bra. Man ägde mycket boll. Bjarnason drog iväg ett skott på mål i andra minuten. I sjunde minuten ryckte Bjarnason och Rosenquist igenom och skapade en vass målchans.

Nu jämnades spelet ut och HIF:arna verkade vilsna i passningsspelet. BOIS tog över taktpinnen och spelade rakare och mer distinkt. HIF hade enstaka anfall med långbollar på Bjarnason. Bojanic  är inte tillräckligt aktiv i spelet. I den 24:e minuten verkar det som Abubukari sträcker ena låret. Han tvings byta och ersätts av Max Svensson i 25:e minuten. I 26:e och 27:e minuten varnas först Anders Randrup och sen BOIS:aren Tkaz.

I 28:e minuten räddar målvakten när Bjarnason nästan är fri framför mål. I 33:e minuten är jag beredd att räkna in 1-0 till BOIS när Dennis Olofsson är ren till höger i straffområdet när HIF-försvaret går bort sig. Men han rullar bollen utanför.

HIF försöker få igång ett ordnat passningsspel men det blir mest långbollar på Bjarnason och Moro. I 37:e minuten etablerar HIF ett fint anfall där bollen till slut hamnar hos Rosenquist som lobbar mot mål, men där målvakten sträcker ut och räddar.

HIF börjar bra i andra halvlek och rullar bollen inom laget och skapar en del målchanser. Det skulle varit 1-0 i 47:e minuten när Bjarnason svagt skjuter över från 6-7 meter, helt frispelad.

Efter 10 minuter tar BOIS över spelet och trycker tillbaka HIF under en 10-minutersperiod.

I 58:e minuten gör Pär Hansson en fantomräddning vid stolproten på ett mycket tungt skott av Sadat Karim.

Carl Johansson blir varnad efter en ful kapning i 63:e minuten. Rosenquist får en smäll på knät i 72:a minuten, han fortsätter ett tag men tvingas byta mot Mattias Almeida i 75:e minuten.

Efter en jämn period trycker HIF nu på framåt och skapar många fina anfall och målchanser. Moro skjuter i gaveln, och Max Svensson lobbar strax över.

Så i 80:e minuten tar Bjarnason revanch på sig själv och gör 1-0 till HIF, fint frispelad av Almeida.

HIF har en mycket bra period nu och anfaller i våg efter våg. I 85:e minuten blir Mattias Almeida och Måns Ekvall i BOIS varnade efter en sammandrabbning.

I 86:e minuten gör HIF-tränaren det klassiska misstaget att tro att man kan säkra resultatet. Han byter ut Max Svensson mot Carl Thulin och backar hem. BOIS satsar allt framåt och så i andra övertidsminuten nickar målkungen Sadat Karim in kvitteringen till 1-1.

Sett till matchen som helhet är resultatet rättvist men så klart är det surt att tappa en poäng på övertid. BOIS var t o m nära att göra 2-1 i de sista sekunderna.

Matchfakta:

BOIS-HIF 1-1 (0-0)

Publik: 8040

Målskyttar HIF: Arni Runar Bjarnason

BOIS: Sadat Karim

Varningar HIF: Anders Randrup (25:e min)

Carl Johansson (63:e min)

Mattias Almeida (85:e min)

Byten HIF: Muhammed Abubukari ut Max Svensson in (23:e min)

Rasmus Rosenquist ut Mattias Almeida in (75:e min)

Max Svensson ut Carl Thulin in (86:e min)

Spelarbetyg:

Pär Hansson 4

Adam Eriksson 3

Carl Johansson 2

Charlie Weberg 2

Anders Randrup 2

Darijan Bojanic 2

Andreas Landgren 2

Muhamed Abubukari 2

Rasmus Rosenquist 3

Mattias Almeida 2

Max Svensson 2

Mamodo Moro 3

Andri Runar Bjarnason 2

post

”Ett Helsingborg utan HIF är inget Helsingborg”

Med två, av 15, spelade hemmamatcher så börjar redan det budgeterade publiksnittet svaja. Klubben kan inte leva på svunna tider utan måste hitta nya sätt att nå ut till sin publik. Frågan är bara hur, var och när?

HIF dominerade svensk fotboll i slutet av tjugotalet och början av trettiotalet. Det var under den perioden som klubben lade grunden till sin popularitet och blev ”mjölkkossan” med hela svenska folket

När HIF vann Division 3 Skåne, 1972, drog matcherna, med HIF som ena part, mer publik än hela serien gjorde året innan

Även under nittiotalet, och början av 2000-talet, stod, praktiskt taget, alla Helsingborgare bakom sitt HIF. Redan 1992, i samband med att klubben vunnit det Allsvenska kvalet, konstaterade tränaren Bosse Nilsson att ”kemin mellan helsingborgarna och HIF stämmer”.

2005 kunde tidningarna presentera det faktum att Allsvenskan tappade publik. Men tre lag gick dock mot strömmen, däribland HIF, som noterades för sitt högsta publiksnitt genom alla tider.

Vi skriver 2017 och för första gången sedan 1992 är HIF inte i fotbollens högstadivision. Publiken verkar dock inte bry sig utan Skånederbyt mot Trelleborgs FF, tillika invigning av Nya Olympia, drar över 12 000 åskådare – men sen går det utför…

De senaste åren har HIF haft stora problem med publiksiffrorna. En orsak var det som hände 2014, när en supporter till Djurgårdens IF misshandlades till döds på väg till arenan. En annan var att ombyggnationen av Olympia, som pågick under 2 år, sänkte maxkapaciteten till runt 12000 åskådare.

Faktum är dock att klubben 2013 hade ett publiksnitt på strax över 10000 åskådare. 2016 dvs året man trillade ur Allsvenskan var det nästan 3000 åskådare lägre och det har bara varit derbymatcher, mot Malmö, som varit nära fullsatt de senaste åren

Förra säsongen siktade HIF på en snabb återkomst till Allsvenskan och man skulle göra det med minst 7000 åskådare i ryggen vid varje hemmamatch. Det gick sisådär att nå de båda målen. Dock skall man inte förringa det faktum att fotbollen, tyvärr, allt mer blir en TV-produkt och att HIF, trots tappet, var överlägsna i Superettans publikliga förra säsongen (6758 åskådare)

”HIF ska vara utvecklingsorienterade och proaktiva för att utveckla intäktsströmmar, matchupplevelse och relationer i samverkan med publik och partners.

HIF ska locka nya och gamla åskådare till Olympia och leverera en trygg upplevelse i världsklass.

Ett fullsatt Olympia bidrar starkt såväl intäkts- som identitetsmässigt till vår förening”

Inför denna säsongen har klubben höjt målsättningen – både på planen och på läktaren. PeO Ljung fogar över Superettans kanske starkaste trupp och en fantastisk försäsong, där HIF gick obesegrade, borde locka tillbaka publiken till Olympia igen. Lägg därtill en fantastisk arena där klubben, numera, sköter all försäljning själv.

Målsättningen är satt till 7500 åskådare, per match, och med hjälp av ett underbart fotbollsväder dök det upp 8124 åskådare i premiären mot Öster.

Hemmalaget visar att försäsongsformen är intakt och vinner, relativt enkelt med klara 3-1. En perfekt start på seriespelet som blivit försenad med en vecka pga dålig biljettförsä…eh…gräsmatta i Halmstad. Med andra ord så skapar HIF de, sportsligt och vädermässigt, bästa förutsättningar för nästa hemmamatch. Mot Eskilstuna knappt två veckor senare. Då har man dessutom hunnit pulverisera (1-5) Frej inför ett ödsligt Vikingavallen i Täby.

Mot fd Allsvenskarna, AFC Eskilstuna, dyker det upp strax över 5000 åskådare. De må så vara att matchen går en tisdag och att Kanal 9 visar Arga Snickaren samtidigt men ändå…

På tisdag ( ja, Arga Snickaren sänds givetvis även samtidigt som denna matchen) är det dags igen. Denna gången är det ett av seriens publiklag, Gais, som kommer på besök. Det säger sig själv att allt under 7500 åskådare är ett misslyckande från klubbens sida.

”HIF ska locka nya och gamla åskådare till Olympia och leverera en trygg upplevelse i världsklass”

Att klubben, en gång i tiden, fått namnet ”mjölkkossan” innebär tyvärr inte per automatik att man driver trafik till sina matcher. Inte heller att klubben vann SM-guld, och var landets överlägset framgångsrikaste klubb, för 6-7 år sedan. Inte heller det faktum att man fogar över en av Sveriges nyaste och fräschaste arenor hjälper till i detta läget

När inte ens den fantastiska försäsong, som innebar NIO raka matcher utan förlust, verkar locka helsingborgarna till Olympia längre så kan man fråga sig vad klubben ska göra för att säkra de budgeterade målen i HIFs redan ”neagativa” resultat om ett tapp på -2,3 mkr?

Givetvis är man nyfiken på hur klubben tar sig an utmaningen om att nå det uttalade snittet på 7500 åskådare? Som årskortsinnehavare, medlem och, till viss del, sponsor så får jag givetvis ta del av de åtskilliga mail som pumpas ut med start veckan innan match. Emellanåt hamnar man på en arbetsplats där det sitter uppe en plansch med reklam för kommande match eller så sliter de trognaste supportrarna med att pusha till biljettinköp i någon social kanal

Men utöver detta – vad gör klubben för att locka till sig nya besökare ( för troligtvis är samtliga mottagare av mailutskicket årskortsinnehavare och redan på plats på Olympia klockan 19 på tisdag). Vad gör spelarna för att locka publik till på tisdag? Eller vänd på det – på vilket sätt utnyttjar klubben sina spelare för att driva publik till sina matcher?

Tyvärr kan du, som helsingborgare, helt missa det faktum att det spelas match på Olympia. Under 90-talet stod staden stilla när Di Röe spelare men den företeelsen är knappast HIF ensamma om att ha förlorat. Men något måste göras för det var inte många år sedan som många såg det som en sport att försöka få biljetter till HIFs matcher.

Jag tillhör de som är beredd att kritisera något om jag själv har något konstruktivt att komma med. Nu tror, eller i alla fall hoppas jag, att där redan finns en plan för hur man skall kunna attrahera fler besökare till fotbollsmatcherna. För man kan nog inte bara baserar en åskådarbudget på det sportsliga.

Givetvis ska man inte måla fan på väggen efter två, av 15, hemmamatcher men man skall ändå se allvarligt på publikbortfallet med tanke på att det är två, potentiella, topplag man mött. Det är dessutom tidigt på säsongen och HIF har ännu ej visat, fullt ut, vad man går för utan ses som en självklar Allsvensk kandidat. Men med en publiksiffra under målet, mot Gais, så kommer nog varningsklockorna ljuda friskt och då räcker det inte att luta sig mot det faktum att vi nog fortfarande vill känna igen oss i minnen från svunna tiders ”Ett Helsingborg utan HIF är inget Helsingborg”

Det var då det och nu är nu…

Vi ses på Olympia

PS Förra årets möte med Gais, som förövrigt HIF vann med 1-0, drog faktiskt bara 5820 åskådare…en söndag DS

post

Sviter är till för att brytas…

Så kom den då! Den oundvikliga, den bortglömda, den avskydda! Jag talar givetvis om säsongens första förlust.

I 990 raka minuter (plus lite tillägg) har vårt HIF lämnat planen med förlustnollan intakt. Efter säsongens först bottennapp (för det var verkligen ett bottennapp) så visade det sig att även 2018-års upplaga ej heller den är odödlig. Jag vet att det är fler än jag som har invaggats i någon form av trygghet. Oavsett vad som händer så kan inte detta laget förlora. Men då kom Eskilstuna, med ett hopkok av fotbollsnationaliteter, som sket fullständigt i att vi hade ett fd utlandsproffs i målet, en mittback med 107 allsvenska matcher på meritlistan och en islänning, med VM-ambitioner, på topp. Det spelade liksom ingen roll för, likt förbannat, vinner du inga matcher på pappret utan man måste spela om poängen. Något som Eskilstuna, uppenbarligen, gjorde betydligt bättre än vad vårt hemmalag gjorde igår.

Personligen vaknade jag inte till liv förrän i den 50:e minuten när, vår förre provspelare, Kermit Erasmus fick en gratisboll att springa med. Sydafrikanen hade inga problem att rulla in 0-2 och inte ens, där och då, gick det upp för mig att HIF faktiskt skulle komma att förlora. Korkad, eller naiv, som jag var så valde jag dessutom att spela några kronor på HIF seger innan matchen. I pausvilan, trots underläge, slängde jag in några kronor till och även vid 0-2 fanns fortfarande en viss känsla av att jag borde spela på hemmaseger. Så hårt rotad var ”odödligheten” efter den säsongsupptakt som HIF levererat. Tjusningen med sviter är väl egentligen att bryta dem. Efter 990 minuter så var det kanske dags för oss att inse, det faktum, att vi är inte världsmästare. Där är faktiskt 15 andra lag i denna serien som ställer upp på planen med inställningen att man skall kriga hem så många poäng som möjligt. Då spelar det ingen roll om motståndet heter Falkenberg, Varberg, Halmstad eller HIF

I helgen styr HIF bussen mot Borlänge och mötet med Brage. En nykomling vars absoluta höjdpunkt kom 1988 då man höll italienska Inter stången i dåvarande Uefa-cupen. Men den typen av framgångar har man inte varit i närheten av sedan dess – och efter det att laget trillade ur Allsvenskan 1993 har man fört en verksamhet lite vid sidan av strålkastarljuset.

2013 kom Brage sist i Superettan och, i sanningens namn, var man inte ens i närheten av att klara kontraktet. Degraderingen innebar dock att den anrika klubben fick chansen att börja bygga upp en stabil grund igen efter att svaga resultat och interna stridigheter präglat klubben mellan 2013-2015. 2016 stakade ledningen ut vägen och målsättningen vara att man skulle vara tillbaka i Superettan senast 2019. Med två omgångar kvar av säsongen 2017 så var man klara seriesegrare i Norrettan och därmed hade man uppfyllt det målet. Denna säsongen så är det få som tror att klubben har det som krävs för att klara sig kvar i Superettan. Med andra ord så kan 11, grönklädda, Bragespelare gå ut på Domnarvsvallen utan några som helst krav från sin omvärld på att leverera ett resultat. Precis som man gjort i sina sina tidigare matcher. Efter fyra spelade omgångar är nämligen klubben fortfarande obesegrade. Två oavgjorda ( Eskilstuna och Gais) samt två segrar (Öster och Gefle) antyder att söndagens motståndare kan bli en rejäl nöt att knäcka.

För HIFs del var det kanske nyttigt att få sig en knäpp på näsan? Att inse att jobbet måste göras och även om klubben har en uttalad ambition, och truppen, för att ta klivet upp så innebär det ingen självklarhet att varje match går på räls hela vägen till början av November. Gårdagen visade även att vi inte ens är odödliga i vår egen hemmaborg. Olympia må vara en av Sveriges vackraste arenor och redan hålla Allsvensk nivå. Men inför drygt 5000 personer så är det svårt att se hur HIF skulle kunna ha en fördel av att matchen spelas på Olympia. Risken är väl snarare den att det taggar de motståndare som är vana att spela inför 300, 400 eller kanske 700 åskådare på Vikingavallen, Landskrona IP eller någon annan bortglömd idrottsplats i vårt avlånga land. Plötsligt känns det som att man, som motståndare, spelar en Champions League-final inför lika mycket publik som man, vanligtvis, har på en hel säsong…

Här har HIFs marknadsgäng en stor utmaning framför sig. Förhoppningsvis möts både Gais, och Örgryte, av ett betydligt mer välfyllt Olympia som blir den där 12:e spelaren som lyfter laget till nödvändiga trepoängare.

För lagets del så gäller bara att ta sig samman och komma igen redan på söndag. Att Brage har fyra raka matcher, utan förlust, spelar mindre roll. Likaså att HIF senaste besök, på Domnarvsvallen, slutade med 0-5 förlust (mot Dalkurd)…för, som sagt, sviter är till för att brytas!

post

En seger som betyder mer än tre poäng

HIFs premiärseger innebar att den riktiga tävlingssäsongen inleddes på bästa sätt. Inte bara bjöds vi på fint spel och en underbar stämning på Olympia utan vi slog även en tippad toppkandidat, något som inte ska underskattas

Så kom den då, premiären av Superettan-säsongen, efter förra helgens inställda match. För egen del var jag orolig inför denna premiär och jag hade en rad funderingar och tankar snurrandes i huvudet. Skulle HIF kunna tackla den inställda premiären mentalt och ladda om? Skulle den fina försäsongsformen hålla i sig? Skulle HIF kunna hålla i taktpinnen och föra matchen? Jag tycker att det samlade svaret på dessa frågor blev ”Ja”.

För mig såg det inte ut som att HIF ens funderade eller led av att matchen mot HBK blev inställd och ingen kan väl argumentera för att HIF inte behöll sin fina försäsongsform. När det kommer till frågan om HIF skulle kunna hålla i taktpinnen och styra matchen är väl de första 15-20 minuterna det tydligaste svaret på den frågan även om jag hade önskat att det fortsatt sett ut så under hela matchen. På det hela taget tycker jag dock att HIF gjorde en väldigt stabil match och kontrollerade matchbilden.

Det, ovan nämnda, faktum att vi slog en tippad toppkandidat ska inte heller underskattas. HIF har pressen på sig inför denna säsong och att då gå upp och leverera direkt, det är ett styrkebesked som jag inte kan mäta med något under den förra säsongen. Men inte en vårhimmel utan i alla fall något orosmoln. Det var nog inte bara jag som blev nervös när både Abubakari och Bojanic linkade av men rapporterna säger att det inte ska vara något allvarligt vilket vi verkligen får hoppas för jag tycker att HIFs största svaghet i år är truppbredden. Förutom det måste jag lyfta Max Svensson som gjorde en fin match och han har verkligen tagit kliv under 2018 även om han tenderar att vara lite upp och ner.

En lyckad premiär kan bockas av och nu ser vi fram emot nästa helgs möte med Frej, en match där pressen på vinst och på att föra matchen är än större än mot Öster.

Juste det ja, herregud vad skönt att det är säsong igen

post

Reflektioner från gårdagen ”…en match med två ansikte”

HIF besegrade under fredagskvällen Öster efter att ha vänt ett 0-2-underläge till vinst med 3-2.

Den första halvleken måste ses som en besvikelse ur ett HIF-perspektiv där presspelet inte alls liknade det vi sett hittills under säsongen vilket gjorde att laget saknade riktiga chanser. Öster ledde välförtjänt efter den första halvleken och det kändes som att den fina cupform som båda lagen visat upp bara fanns kvar i ett av lagen så här en knapp vecka senare.

Men som rubriken antyder var det ett helt annat HIF som kom ut i den andra halvleken där man tog tag i taktpinnen direkt och borde ha gjort mål inom de första 5 minuterna. 2-1 skulle dock komma genom en väldigt fin frispark av Max Svensson i den 60:e minuten. Den andra halvleken bjöd på det presspel som vi blivit vana med att se och när HIF lyckas sätta den biten känns de ruggigt svårslagna. Kombinationsspelet gick från att vara i princip obefintligt i den första halvleken till att vara väldigt bra i den andra, speciellt mellan Adam Eriksson och Max Svensson. 2-2 skulle komma genom Moro efter en fin omställning och fint inlägg av Almeida, en av matchens stora utropstecken. Vändningen fullbordades av Max Svensson, matchens bästa spelare, i den 83:e minuten och idag slapp vi dessutom se ett sent kvitteringsmål. Det var väldigt kul att få se A-lagsdebutanterna Mårtensson och Voelkerling Persson.

Det HIF bör ta med sig från denna match, förutom presspelets effektvitet, är det sätt som de kommer ut till den andra halvleken och tar över matchen. Det visar på en mental styrka som kommer att behövas om man ska palla för det favorittryck som ligger på lagets axlar.

Öster-HIF: 2-3 (2-0)

Målskyttar: S. Helg 1-0 (4), F. Örnblom 2-0 (38), M. Svensson 2-1 (60), M. Moro 2-2 (65), M. Svensson 2-3 (83)

HIF: Hansson- Randrup, Thulin, Johansson, Eriksson- Landgren, Abubakari. Almeida, Svensson, Moro- Bjarnason

Byten:

In: Weberg, Larsson, Seger, Mårtensson och Voelkerling Persson

Ut: Landgren, Moro, Abubakari, Almeida, Thulin