post

Stilla vår nyfikenhet

Så var vårsäsongen avklarad och Superettan går på några veckors sommarledighet. Det tänkte även vi på AOH göra. Dock stänger vi inte ner helt utan slår bara på vår ”summermood”. Men innan dess behöver vi er hjälp att svara på några frågor…

Vi har precis avverkat årets sjätte månad vilket innebär att halva 2018 har passerat. För vårt HIF har vårsäsongen inneburit ett, i det närmsta, förväntat resultat med en andraplats inför omstarten. Det återstår iofsg 15 omgångar men visst känns det ändå som att klubben står med ena benet i Allsvenskan. Nu ska man självklart inte ta ut något i förskott men med tanke på att man förstärker truppen med Andreas Granqvist, och förhoppningsvis Rasmus Jönsson, så har jag svårt att se hur HIF skulle missa någon av de tre platserna i toppen av serien.

Det knappt månadslånga uppehållet lär göra laget gott och man får en möjlighet att bryta mönster, återhämta sig och dessutom kanske tom få en sådan som Johan Persson i speldugligt skick igen. Förhoppningen är ju att HIF ställer upp med den absolut starkaste elvan på Stadsparksvallen, i Jönköping, när omstarten sker den 29 Juli

Även för oss på Allt Om HIF kommer brejket utomordentligt lägligt. Nu handlar absolut inte denna texten om någon klagosång men efter att vi, under de sex senaste månaderna, tryckt ut närmre 200 HIF-relaterade texter så ska det ändå bli skönt att vila pennan några veckor! Samtidigt så triggas vi av den fantastiska respons som vi möter dagligdags i arbetet med sidan. Hittills har vi haft över 110 000 besökare att jämföra med vårt ”all-time high” 2017 där vi slutade på drygt 160 000 besökare. Med andra ord så ser även AOH ut att överträffa våra egna förväntningar som vi hade när vi klev in i 2018.

Detta hade dock aldrig varit möjligt utan er och därför har vi ambitionen att försöka vässa våra texter ännu mer under hösten. Här vill vi gärna ha er hjälp kära följare.

Vår grundregel har alltid varit att skriva om det som vi själv vill läsa om. Vi har aldrig haft ambitionen att vara först ut med nyheter eller leverera några sensationella avslöjande (även om det faktiskt dyker upp lite sådant material då och då) . När vi ser tillbaka på de första sex månaderna är där dock några texter som dragit till sig större intresse än övriga. Vår topp fem ser nämligen ut som följer:

1. Jesper Janssons uttalande i Aftonbladet

2. Rasmus Jönssons antydan om en återkomst

3. Ryktet om att en allsvensk anfallare var på ingång

4. Relationen mellan MFF och HIF

5. Södra Stås aktion under matchen mot AFC

Som ni märker så är det fem texter om vitt skilda saker och därmed inser vi att det kanske är just bredden i våra texter och de ämne vi berör som lockar er läsare till sidan. Lägg därtill att vi alltid får en hög läsfrekvens när vi skriver om våra framtidsmän. Detta är något vi själv brinner för och kommer att fortsätta fokusera på även framöver.

Vad anser ni själv är det bästa med AOH? Vad vill ni läsa mer om och vad känns mindre intressant? Jag hoppas att ni tar er tid att kommentera och tveka inte att både ge oss ris och ros. Ge oss möjligheten att fokusera på rätt saker i vår strävan att sidan skall bli ännu bättre och att du, som läsare, ska se ett dagligt besök på vår sida som en självklarhet.

Tack för att ni följer oss och njut av en skön semester så ses vi på Olympia

PS Ni kan vara lugna – vi tar inte helt ledigt under kommande veckor utan kommer fortfarande hålla koll på vad som händer i HIF-sfären och lovar att leverera efterhand DS

post

Falkenberg-HIF 2-3

I den sista matchen innan sommaruppehållet mötte HIF serieledande Falkenberg på bortaplan. En match som HIF lyckades vinna trots att laget hamnade i underläge två gånger om.

Det var HIF som skulle få matchens första chans redan efter 1,5 minut när Bjarnason nickade bollen över. Även matchens andra chans skulle vara HIFs när Dahlberg sköt bollen via en Falkenbergspelare till hörna. Det var ett HIF som var det bollförande laget under matchens första 10 minuter och som startade spelmässigt bättre än de senaste matcherna. I den 10:e minuten fick hemmalaget sin första målchans när Erik Pärsson, fristående, nickade bollen i famnen på Pär Hansson. Trots den fina starten var det Falkenberg som skulle ta ledningen genom Robin Östling efter att Calle Johansson misslyckat med en rensning och bollen hamnat hos Östling till höger i straffområdet. Kort efter målet hade Moro ett hårt skott som Hampus Nilsson i Falkenberg-målet räddade. HIF fortsatte att ha en del boll och i den 25:e minuten hade Max Svensson ett fint skott som Nilsson räddade. I den 35:e minuten skulle HIF kvittera genom Moro efter ett väldigt vackert mål. Eriksson slog in bollen från vänster om straffområdet och Moro, som stod i en snäv vinkel, drog till bollen på volley. HIF fortsatte att vara det spelförande laget och i den 41:a minuten fick Moro ett jätteläge att utöka sin målskörd men han sköt över när han serverades en passning i höjd med straffområdet.

Den första halvleken slutade 1-1 och det var en klart bättre halvlek spelmässigt från HIFs sida jämfört med vad vi sett de senaste matcherna även om HIF inte gick till halvtidsvilan i ledning. Det var ett snabbare passningsspel och ett någorlunda bättre presspel och HIF borde nog ha haft ledningen om man ser till antalet chanser, det var skärpan som saknades.

I den 55:e minuten tog Falkenberg återigen ledningen när Egbuchulam sköt in bollen från nära håll, en boll som HIF-försvaret borde ha fått bort innan den hamnade framför Falkenbergsspelarens fötter. Efter 2-1-målet drogs tempot ner men HIF skulle kvittera i den 66:e minuten efter en straff som Bjarnason satte säkert. HIF skulle även vända till ledning när Bjarnason i den 71:a minuten drog in bollen i mål efter att han fått den efter en hörna. I anfallet efter målet nickade Falkenberg bollen i ribban, händelserika minuter minst sagt.

Efter målet var det ett Falkenberg som pressade på och ett HIF som försvarade sig gjorde det bra. Hemmalaget skapade inga jättechanser efter ribban. Tvåmålsskytten Bjarnason haltade av planen i slutet av matchen och vi får hoppas att det inte är allt för allvarligt, kanske kommer uppehållet lägligt om islänningen nu skulle vara skadad.

Sammanfattningsvis gjorde HIF än bättre match än de gjort under den senaste tiden men försvarsspelet brast vid båda Falkenbergsmålen. Dock var anfallsspelet bättre och det var fint att se Bjarnason få göra två mål efter att inte ha gjort mål sedan den 15:e maj och slitit i varje match.

HIF-Värnamo 2-3 (1-1)

HIF:

Startelva: Hansson- Randrup, Weberg, Johansson, Eriksson- Abubakari, Bojanic- Moro, Dahlberg, Svensson – Bjarnasson

Bänk: Joelsson, Landgren, Larsson, Seger, Thulin, Almedia och Sjöberg

Mål

Falkenberg: Östling (17), Egbuchulam (55)

HIF: Moro (35), Bjarnason (67), Bjarnason (72)

Byten

Falkenberg: Kwakwa IN- Carlsson UT (79), Laci IN- Söderström UT (84)

HIF: Landgren IN- Abubakari UT (85), Larsson IN- Svensson UT (85), Almeida IN- Bjarnason UT (91)

Varningar

Falkenberg: Karlsson (67), Egbuchulam (83), Kwakwa (90)

HIF: Dahlberg (53), Larsson (94)

Publiksiffra: 4312

post

HIF-IFK Värnamo 1-0

I den sista hemmamatchen innan uppehållet vann HIF med 1-0 utan att imponera

HIF inledde matchen svagt och det var ett Värnamo som under de inledande 20:e minuterna var det bättre laget. Gästerna skapade också matchens första chans i den 8:e minuten när de kom loss på högerkanten och avlossade skott men Hansson räddade säkert. HIF blev bättre under halvlekens gång även nivåhöjningen från ”Di Röe” inte var nämnvärd. Det var överlag en halvlek där båda lagen slog ett antal felpass och flera spelare som hade ett antal dåliga mottagningar.

I den 32:a minuten fick Bojanic en fint frisparksläge men han drog den över. Detta följdes av ett läge för Bjarnason där han kom fram på högerkanten och sköt ett skott som målvakten räddade. Islänningen borde kanske ha passat då Dahlberg befann sig i ett friare läge framför mål. I den 44:e minuten trodde alla att HIF tagit ledningen efter att Dahlberg sköt in bollen, dock dömdes detta mål bort då Bjarnason ansågs påverka spelet i en offsidestående position. Dahlberg var oförstående till beslutet i halvtidsintervjun och när man ser reprisen efteråt kan man ifrågasätta domslutet då Bjarnason stod en bit från bollen och således inte påverkade spelet.

I paus bytte HIF in Charlie Weberg mot Fredrik Liverstam, en förändring som PeO beskrev som taktiskt för att få en bättre passningsfot i backlinjen även om han också sade att Liverstam delvis kände smärta av ett tidigare diskbrock.

Den andra halvleken fortsatte i samma tecken som den första med ett HIF som inte imponerade spelmässigt och matchen var på det hela betydligt jämnare än det borde varit när fyran möter jumbon. Spelet hackade betänkligt men till skillnad från matcherna mot Halmstad och Varberg blev det tre poäng. HIF skulle dock ta ledningen genom Bojanic i den 57:e minuten när Bojanic slog en frispark från långt håll som gick hela vägen i mål och mittfältaren har nu gjort frisparksmål i tre raka matcher. I den 68:e minuten fick Bjarnason friläge men han sköt tätt utanför vilket kanske är symboliskt för Bjarnason som jobbar och sliter vilket gör honom otroligt nyttig, och som han ska ha beröm för, men inte sätter dit chanserna.

Sammanfattningsvis var det ett HIF som inte imponerade spelmässigt även om segern inte var riktigt hotad efter ledningsmålet och ”Di Röe” tog tre väldigt viktiga poäng. Segern innebar att HIF, i alla fall tillfälligt, gick upp på andraplatsen. Härnäst väntar Falkenberg borta, den sista matchen innan uppehållet, en väldigt viktig match

HIF-Värnamo 1-0 (0-0)

HIF: Hansson- Randrup, Liverstam, Johansson, Eriksson- Landgren, Bojanic- Moro, Dahlberg, Svensson, – Bjarnasson

Mål

HIF: Bojanic (57)

Värnamo:

Byten

HIF: Weberg (IN)- Liverstam (UT) (46), Abubakari (IN)- Landgren (UT) (72)

Värnamo: Winberg (IN)- Andersson (UT) (53), Souza Alves (IN)- Ask (UT) (63), Olsson (IN)- Randelovic (UT) (81)

Varningar

HIF: Weberg (47)

Värnamo: Achinoti-Jönsson (25), Randelovic (73), Maikkula (87)

Publiksiffra: 6297

post

HIF-Degerfors 4-1

När jag bänkade mig på Olympia inför dagens match mellan HIF och Degerfors IF hade jag lite blandade känslor. HIF har visserligen presterat bra rent resultatmässigt de senaste omgångarna med tre vinster och en oavgjord, men spelmässigt finns det mycket övrigt att önska.

Visst är det bra att mittförsvaret är stabilt och nästan inte släpper till några mål alls, men det är bara en liten del av det kompletta lagspel vi förväntar oss av våra rödblåa seriefavoriter. Ännu har inte spelarna på mittfältet och i anfallet fått de verktyg som tränarduon Ljung-Andersson ska ge dem.  Jag saknar en konstruktivitet och trygghet i grundspelet. När Landgren och Abubukari har bollen i defensiv mittfältsposition måste de offensiva mittfältarna vara spelbara och på väg framåt. Det är så man startar snabba anfall i djupled. Nu är man tvungna att stanna upp spelet och i de flesta fall spela bakåt och i sidled, i stället för framåt. Dels förlorar man tid men framförallt så tappar man initiativ, fart och offensiva alternativ.

HIF måste komma snabbare till anfall och ha fler alternativ. Jag vill se ett 4-4-2-spel med en anfallare som håller fast bollen i anfallszonen, så att Bjarnason kan springa sig fri, utan att behöva hämta boll själv. Jag vill också se ett mycket kraftfullare ”andra vågen”-spel där HIF vinner andrabollarna med ett högt presspel av Almeida, Bojanic och

Max Svensson. Alla måste bli tuffare i närkampsspelet. Sen är det bra med distansskott även om riktningen hittills inte varit den bästa.

Ett av lagets främsta anfallsvapen hittills har varit när ytterbackarna Eriksson och Randrup kommer i ruscher längs kanterna och spelar in framför mål. Det fungerar bra. Så visst kan jag ge både ris och ros.

Jag känner alltid extra respekt för dessa lag från mindre orter som lyckas hålla sig kvar i toppen av svensk elitfotboll, trots att de egentligen inte har de ekonomiska resurserna som krävs. I dessa klubbar finns en själ, ett hjärta, och en genuin känsla för orten, och samhörigheten bland människorna. Man lever för sitt lag. Degerfors är en liten ort i Värmland med ca 7000 invånare. Degerfors IF har 29 allsvenska säsonger bakom sig och ligger på  16:e plats i den allsvenska maratontabellen. Så sent som 1993 vann man Svenska cupen. Spelare som Tord Grip, Ralf Edström, Gunnar, Bertil och Thomas Nordahl är fostrade i klubben.

Omsättningen har varit stor på spelarfronten inför årets säsong. Ett par äldre spelare som

Alexander Andersson, Marcus De Bruin och Christoffer Wictorsson står får rutin och stabilitet. Man har värvat in spelare från lägre divisioner men även Elfsborgsanfallaren Victor Götesson, som var utlånad till Varberg i fjol där han gjorde 10 mål. Den som sticker ut mest är målkungen Sargon Abraham som leder skytteligan med 9 mål. Han lär se till så HIF-försvaret sätts på prov i kväll.

Degerfors tippades som ett bottenlag i år men har presterat långt över förväntan, så det gäller för HIF att ha respekt för motståndarna. Men framförallt måste man våga lita till ett eget grundspel fullt ut. Här har varit en brist i de senaste matcherna. Man har börjat väldigt avvaktande och låtit motståndarna ta hand om taktpinnen. Inför dagens tuffa utmaning saknades Abubukari som är avstängd efter tre gula kort, och dessutom är Moros start osäker med tanke på hans lårskada.

Nu spelade både Mikael Dahlberg och Alexander Timossi Andersson från start för första gången i år, och Calle Johansson och Fredrik Liverstam utgjorde mittförsvar. HIF började bra de första 15 minuterna. Man rullade mycket boll inom laget som vanligt, och Degerfors kom knappt över mitten. I 10:e minuten skapade Timossi-Bjarnason-Randrup ett fint anfall till höger som avslutades med ett tungt skott strax utanför av Randrup.

Det mesta som HIF skapade under matchen kom till på högerkanten där Randrup och Bjarnason samspelar mycket bra.

Annars skapade HIF bara ett par halvchanser. Degerfors skapade sin första chans efter 20 minuter med en nick strax över. Nu tilläts Degerfors sticka upp lite mer i kontringar, och skapade några vassa chanser. HIF kom inte särskilt nära motståndarmålet.

Så som en blixt från klar himmel gick Erik Björndahl i Degerfors  väldigt brutalt in med

dobbarna före i en tackling på Bojanic. Domaren tvekade först men tog sen upp det röda kortet, kanske efter överläggning med linjemannen. Björndahl blev utvisad direkt.

Nu spelade Degerfors väldigt fult. I situationen efter utvisningen stämplades Landgren i ryggen med en varning som följd.

Med en man mer på plan dominerade HIF resten av första halvlek, och i 44:e minuten rullade Randrup, Landgren, och Bjarnason upp motståndarna på högerkanten. Anfallet avslutades med att Bjarnason hittade en ren Max Svensson på bortre stolpen med en smörpassning. Max rullade kyligt in 1-0 till HIF mellan benen på målvakten.

De första 15 minuterna av andra halvlek var inte bra från HIF:s sida. Trots att man var en man mer på plan hittade man inga öppningar i Degerforsförsvaret. Man skapade vissa halvchanser utan spets. I stället för att ta tag i spelet blev det ännu sämre. Bojanic var rakt igenom usel hela matchen och nu tilläts Degerfors komma upp i flera anfall. Så i 68:e minuten missade HIF-arna ett par passningar så att skyttekungen Sargon Abraham kunde rinna igenom och snyggt lobba in 1-1.

Som tur var tog HIF kvitteringen på rätt sätt och eldade igång varandra. Bjarnason nickade strax utanför i 72:a minuten, och så i 73:e minuten plockade Mikael Dahlberg ner en passning från Randrup, vände bort en back och stänkte snyggt upp 2-1 i högra krysset. Nu kunde HIF:arna spela avslappnat. Man rullade bollen snyggt inom laget och skapade många fina anfall.

I 78:e minuten fick HIF hörna och Bojanic prickade skallen på Calle Johansson som nickade in 3-1. Matchens lirare i mina ögon, Alexander Timossi Andersson sprang oavbrutet, vann boll över hela planen och när han gick till anfall så hann ingen motståndare med honom. Bjarnason mådde bra av att ha Dahlberg vid sin sida, då kunde han fokusera på att gå på djupet med sin fina teknik och passningsskicklighet, medan Dahlberg drog på sig bevakning.

I 85:e minuten skapade HIF så ett mönsteranfall där Bjarnason ryckte i mitten och frispelade Max Svensson med ett fantastiskt instick. Helt ren med målvakten rundade Max Svensson honom och rullade in 4-1 till HIF, hans andra mål för dagen.

Sammanfattningsvis gör HIF en totalt sett bra match, men man ska inte behöva lämna över initiativet i tio minuter, när man är en man mer på plan.

Så snart Moro är spelklar bör P-O låta Bojanic stå över en match, så får vi hoppas att han tar petningen på rätt sätt och laddar om. Så som Timossi Andersson gjorde idag.

Matchfakta:

HIF-Degerfors 4-1 (1-0)

Publik: 6657

Byten HIF: Mikael Dahlberg ut Mattias Almeida in (80)

Alexander Timossi Andersson ut Filip Sjöberg in (87)

Andri Bjarnason ut Casper Seger in (90)

Mål HIF: Max Svensson 2

Calle Johansson

Mikael Dahlberg

Degerfors: Sargon Abraham

Spelarbetyg HIF:

Pär Hansson 3

Adam Eriksson 3

Fredrik Liverstam 3

Calle Johansson 4

Anders Randrup 4

Andreas Landgren 3

Darijan Bojanic 1

Max Svensson 4

Alexander Timossi Andersson 5

Mikael Dahlberg 3

Andri Bjarnason 4

Mattias Almeida, Filip Sjöberg och Casper Seger spelade för kort tid för att få betyg.

post

HIF-Jönköping Södra 1-0

Det må vara en knapp seger men denna gången spelade HIF fulla 93 minuter. Det gav också tredje raka segern och Jönköping fick vända hemåt med minsta möjliga marginal när Max Svenssons rökare fullbordade kvällen på Olympia

Även om HIF hade en oavgjord match och två raka segrar inför kvällens hemmamatch mot Jönköping Södra, hade jag en hel del funderingar kring lagets spel de senaste omgångarna.

I derbyt i Landskrona saknade HIF en hel del organisation i spelet. Man lät BOIS dominera i långa perioder och satsade mest på kontringar. Det som jag minns starkast är det taktiska misstaget att backa hem med 10 minuter kvar av matchen i tron att man kan försvara en 1-0-ledning. Det är ett kardinalfel att i det läget ta ut en offensiv spelare och ta in en försvarare, som Christoffer Andersson gjorde. Detta misslyckas så gott som alltid, och mycket riktigt så tillät man BOIS att skapa ett enormt tryck som slutade med att de kvitterade till 1-1 i 91:a minuten, och var mycket nära att vinna.

2-0 segern mot serieledande Örgryte inför 8000 på Olympia var mycket imponerande. I den matchen spelade HIF på en hög nivå rakt igenom, och segerresultatet var i underkant. Här trodde man fullt ut på sitt grundspel och vek aldrig av från den höga pressen.

I den senaste matchen borta mot Norrby gjorde P-O Ljung så om samma taktiska felmanöver som Christoffer Andersson gjorde i Landskrona. Med 10 minuter kvar plockade han ut den offensive Mattias Almeida, som dessutom bytts in i början av andra halvlek, och satte in en tredje mittback. Dels lär väl Almeidas självförtroende få sig en törn, för han kämpade bra för att hålla trycket framåt, och återigen lät man motståndarlaget få ta hand om initiativet och trycka på kraftigt mot HIF:s mål.

Även om både P-O och Stoffe är f d försvarsspelare, måste man ge de offensiva krafterna i laget starkt förtroende genom att låta dem fullfölja matcherna, om de inte är helt slut, eller skadade. Anfall är bästa försvar, och framförallt ska HIF visa att en spelide gäller från start- till slutsignal. Det är så man visar kraft såväl inom laget som gentemot motståndarlagen. Det är större chans att vinna matcherna med snabba anfallare som kontrar och låser fast bollen på motståndarnas planhalva, än med ett hungrigt motståndarlag som kan flytta fram sina positioner, och skapa tryck.

I fredags kväll såg jag Falkenberg vända ett underläge med 2-1 i paus mot Varberg till vinst med 3-2, trots att man fick en man utvisad i början av andra halvlek. Det gjorde de helt och hållet p g a att man oförtrutet fortsatte att anfalla, och ha en stark tro på att de skulle vinna, kosta vad det kosta ville.

Inför dagens match mot fjolårets allsvenska lag, Jönköping Södra, hade P-O stängt träningen för att spelarna skulle hålla fokus, och inte lägga tid på att snacka med media. Det ska han däremot ha all cred för. Med ett så tajt spelschema och så många enormt viktiga matcher på kort tid är det helt rätt filosofi.

Jönköping har ett nästan helt nytt lag sen i fjol, plus att man bytt tränare två gånger redan i år. Efter ett par förluster i inledningen av serien tycks laget nu ha hittat stabilitet och klättrat i tabellen. Så det är viktigt att vara ödmjuk och fokuserad inför denna tuffa uppgift, såväl som inför alla andra matcher.

HIF tvingades till en del ändringar i laget då Darijan Bojanic fick en tuff smäll mot Norrby, och var tvungen att vila, och Calle Johansson var avstängd efter tre gula kort. De två ersattes av Fredrik Liverstam och Mattias Almeida. HIF började väldigt avvaktande.

De första 15 minuterna var jämna spelmässigt. Man anföll åt bägge håll utan spets och utan några farliga avslut. Bjarnason sköt en tung frispark utanför i 16:e minuten. HIF hade fallit tillbaka i ett ganska oorganiserat rullande i sidled.

Jönköping spelade rakare, tyngre och mer beslutsamt. De ställde om snabbt och var hela tiden spelbara inom laget. I den 27::e och i den 32:a minuten skapade J-Södra ett par vassa chanser med tunga skott och instick bakom HIF:s backlinje. HIF hade däremot dålig rörlighet i passningsspelet och kändes osäkra. Första halvlek vann Jönköping på poäng.

HIF började något bättre i andra halvlek. Man vann boll på mitten och ställde snabbt om till anfall. I 48:e minuten rundade Max Svensson två man i J-Södra-försvaret och placerade snyggt in 1-0 till HIF i bortre krysset. En mycket fin individuell prestation.

I 51:a minuten sjönk Moro ihop och fick byta mot Alexander Timossi Andersson. Nu hade HIF en hygglig period. Försvaret kändes hela tiden stabilt, Bjarnason och Almeida slet hårt på topp som vanligt, men mittfältet slarvade för mycket i passningsspelet, och Timossi är inte vän med bollen hur snabb han än är.

Efter en kvart föll HIF djupt igen och lämnade över initiativet till J-Södra som anföll i våg efter våg. HIF skapade enstaka kontringar och halvchanser. Vid ett par tillfällen kom man runt på kanterna och spelade inlägg på Bjarnason som kunde resulterat med lite tur.

I 75:e minuten varnas Alexander Timossi Andersson, och strax efter är Bjarnason nära att stöta in 2-0 men målvakten gör en fin räddning.

De sista 10 minuterna trycker J-Södra på för en kvittering. Pär Hansson gör en jätteräddning i de sista minuterna och J-Södra får tre-fyra hörnor på slutet, men Liverstam nickar undan allt och är mycket stark i huvudspelet. Sammanfattningsvis kom HIF undan med blotta förskräckelsen. Det här var en trepoängare med mycket tur, även om matchen blåstes sönder av en mycket inkonsekvent och överdrivet petig domare.

HIF måste upp i nivå spelmässigt, framförallt i rörligheten, i passningsspelet och i tempot och linjerna i omställningarna, om de ska gå hela vägen i år.

Matchfakta:

HIF-Jönköping 1-0 (0-0)

Målskytt: Max Svensson

Varning HIF: Alexander  Timossi Andersson (75)

Publik: 6104

Byten: Alexander Timossi Andersson in och Mahmado Moro ut (51)

Mattias Almeida ut och Casper Seger in (83)

Spelarbetyg:

Pär Hansson 3

Adam Eriksson 2

Charlie Weberg 4

Fredrik Liverstam 3

Anders Randrup 4

Muhamed Abubukari 3

Andreas Landgren 3

Mattias Almeida 3

Max Svensson 3

Mamudu Moro 3

Andri Runar Bjarnason 3

Alexander Timossi Andersson 2

post

Norrby-HIF 0-1

I ett soligt Borås fortsatte HIF på den inslagna linjen och vann mot Norrby. Resultatet skrevs till 0-1

Det var en match som började i ett högt tempo och spelet böljade fram och tillbaka. Desto längre in vi kom i den första halvleken desto mer tog HIF över spelet och kontrollerade den större delen av den första halvleken. ”Di Röe” skulle bli laget som skapade den första farligheten när Moro sköt strax utanför straffområdet och tvingade fram en fin räddning av Norrby-målvakten Krasniqi. Moro skulle även få matchens andra chans när han nästan fick bollen framför ett öppet mål, det var bara en norrbyförsvarares fot som gjorde att Moro inte kunde raka in den. Dock skulle det bli tredje gången gillt för Moro när han i den 38:e minuten gjorde mål efter att han från nära håll nickade in bollen i mål. Målet föranleddes av ett fint väggspel mellan Bojanic och Eriksson där den sistnämnda slog inlägget som Moro nickade in.

Den andra halvlekens första chans skulle Norrby få när Yarsuvat sköt från en bit utanför straffområdet och Hansson gjorde en fin räddning. Annars var det en ganska tam inledning på den andra halvleken där inget av lagen riktigt kontrollerade spelet eller skapade chanser. Calle Johansson blev varnad i den 53:e minuten vilket var mittbackens tredje varning för säsongen och det innebär att han är avstängd mot Jönköping Södra. I den 56:e minuten sköt Bjarnason en frispark långt utifrån som Krasniqi styrde över ribban.

När klockan tickade upp mot 70 minuter var det en rentav tempofattig match som spelades i Borås vilket följdes av att Norrby tog över matchen allt mer och HIF fick inrikta sig på att försvara. I den 82:a minuten fick Almeida ett läge när han sköt utanför straffområdet och Krasniqi styrde ut. Almeida, som kom in i den 55:e minuten blev utbytt mot Liverstam i den 83:e, något som man inte ofta ser. Norrby pressade på i slutet men skapade aldrig några riktigt farliga chanser och HIF kunde vinna med 0-1 och ta tre viktiga poäng i toppstriden.

Sammanfattningsvis gjorde HIF en stundtals bra första halvlek där segern grundlades men den andra halvleken kommer vi kanske inte ta med oss som den roligaste i världshistorien rent spelmässigt men HIF försvarade sig bra.

Norrby-HIF: 0-1 (0-1) Superettan

Mål: 0-1 Moro (38)

HIF: Hansson- Randrup, Weberg, Johansson, Eriksson- Abubakari, Landgren- Moro, Bojanic, Svensson- Bjarnason

Varningar:

Norrby: Aso (52)

HIF: Abubakari (6), Johansson (53)

Byten:

Norrby: Mehovic (IN)- Istrefi (UT) (46), Krasnici (IN)- Dresevic (UT) (64) och Eriksson (IN)- Osmanagic (UT) (76)

HIF: Almeida (IN)- Bojanic (UT) (55), Timossi Andersson (IN)- Svensson (UT) (71) och Liverstam (IN) – Almeida (UT) (83)

Borås Arena

post

Reaktionen vi väntat på…

HIF besegrade Örgyte med 2-0 på Olympia i en match som blev den där reaktionen som kändes välbehövlig efter den senaste tidens svagare prestationer

Äntligen! Äntligen fick vi reaktionen som efterfrågades efter en rad matcher där HIF stått i stark kontrast jämfört med det HIF som vi såg på försäsongen och under de två inledande matcherna. Serieledande Örgryte var på besök på Olympia, ett lag som inlett Superettan på ett väldigt fint sätt, och HIF vann inte bara matchen utan kändes även som att man kontrollerade hela matchbilden.

Den första halvleken bjöd på en stabil defensiv och ett bra offensivt spel till dess att vi kom till den sista tredjedelen och, som alla vet, är det där det måste hända något för att det ska bli mål. Det skapades alldeles för lite målchanser i den första halvleken vilket till stor del berodde på att Bjarnason blev allt för isolerad och ensam när resten av laget inte fyllde på. Detta har vi sett ske under en rad matcher denna säsong. I den andra halvleken tog HIF över allt mer, blev bättre i den sista tredjedelen och började således skapa chanser. Bojanic fina fot och två fina positioneringar från Calle och Moro resulterade i två mål och tre poäng.

Jag tycker det finns en del att ta med sig från den här matchen. Bojanic kom upp i den nivå som vi kan förvänta oss av honom, visst han gör inte allting perfekt men han slår de två avgörande passningarna och 2-0-målet är i stort sätt hans. Jag är inte den första, och kommer mest troligtvis inte vara den sista, att berömma Moro. Kämpar, springer, driver på och har dessutom näsa för mål, ja inte mycket mer att begära från ett nyförvärv och jag tycker han är vårt bästa nytillskott hittills. Peo vann den taktiska matchen mot ÖIS tränare Askebrand och vi fick se ett HIF som vi kände igen från tidigare detta året.

På det hela taget en väldigt fin prestation, den bästa för säsongen enligt mig. Men. Ja det finns såklart alltid ett men. Nu gäller det att ladda om för redan på torsdag väntar Norrby i Borås och då vill jag se en lika fin prestation som gårdagen. HIF bevisade mot ÖIS att man har en hög högstanivå, nu gäller det att visa att man kan fortsätta leverera på den nivån. Som jag skrev efter matchen mot BoIS: Detta är ingen serie man kan jogga sig igenom och detta bevisas kanske än mer i matcher som mot Norrby, de där matcherna som vi bara ska vinna. Det gäller att fortsätta leverera för att visa att gårdagens match inte var en enskild företeelse utan en reaktion som sträcker sig över fler matcher än en.

Det var även kul att se en fin på publiksiffra på Olympia. Bengalerna då? Ja den diskussionen har jag sett föras ordentligt redan så jag väljer att ställa mig utanför den och blicka framåt och längta till matchen mot Norrby.

post

HIF-Örgryte 2-0

I söndagens hemmamatch på Olympia mot serieledarna Örgryte IS från Göteborg hade HIF mycket att bevisa. Och efter en imponerande andra halvlek kunde man plocka tre viktiga poäng inför över 8000 åskådare

Efter en bra start på seriespelet har maskineriet knackat betänkligt i ett par matcher, eller åtminstone i delar av matcherna.  I perioder har man visat upp ett tryggt grundspel med hög press och en stark varierad offensiv, för att så under långa stunder se vilsna och osäkra ut i passningsspelet. Det går inte att skylla på skador eller andra omständigheter. Truppen är intakt förutom vad gäller Johan Persson, som ändå inte ses som en ordinarie startspelare.

Det ser tyvärr ut att brista i coachningen som i fjol. Jag vill inte såga tränarduon Ljung-Andersson än, men spelet lämnar en hel del i övrigt att önska. HIF har säkert kvalitet att vara med i den absoluta toppstriden om spelarna känner sig säkra i ett högt bolltempo, i positionsspelet, i passningsspelet, i löpningarna på djupet och på kanterna och i sin egen förmåga att våga spela ut. Allt handlar om självtillit och trygghet. Det jag tycker om med HIF:s spel hittills är att flera spelare vågar utmana och göra det där lilla extra som Moro, Almeida och Bjarnason.

Det jag inte tycker om är att många lyser av osäkerhet som i fjol. Adam Eriksson och Max Svensson vågar inte ta närkamper utan viker undan. Carl Johansson är ofta bra men slår mycket felpass. Andreas Landgren jobbar som en iller men har också hög felprocent i passningsspelet. Darijan Bojanic är ju känd som inspirationsspelare, så när det funkar för honom funkar det jättebra, men när det inte funkar är han helt osynlig.

När man nu för första gången, så vitt jag vet, har en idrottspsykolog i ledarteamet, måste man tillvarata hans speciella kunskaper maximalt. Jag vet inte hur man jobbar, men jag tycker att P-O och Chrisse ska jobba väldigt nära Joakim Ingrell. Årets HIF-trupp har många spelare med mycket rutin men också flera unga som är på väg upp i karriären, som Max Svensson, Alexander Timossi Andersson, Charlie Weberg, Carl Thulin, Mattias Almeida och Carl Johansson. Om man umgås nära alla dessa spelare nästan dagligen som tränarna gör, lär man känna dem som individer, och då bör man kunna läsa av vad var och en behöver för individuell peppning.

Här har man ett stort jobb att göra som jag ser det. Det får inte vara så att vissa killar ser ut att sakna självförtroende i olika långa sekvenser av matcherna. Alla ska vara maxfokuserade från start- till slutsignal.. Sen är det tränarnas uppgift att ge dem verktyg i form av ett välfungerande lagspel.

Dagens gäster Örgryte har överraskat i inledningen med idel segrar och en oavgjord match. Laget kvalade sig precis kvar i serien i fjol så man ses som en outsider i förhandstipsen. ÖIS har inte gjort några spektakulära värvningar, utan plockat in namn som Diego Montiel (Sirius), David Engström (Häcken), Alibek Aliev (GAIS) och Karl-Johan Lindblad (Öster). Samtliga har levererat på en hög nivå hittills. Men framförallt verkar ÖIS-laget lysa av självförtroende, spelglädje, kampvilja, laganda och tro på sin förmåga. Ett koncept som alltid är den främsta nyckeln till framgång.

HIF-truppen visste vad som gällde inför dagens match. Man behövde vinna för att ta in på ÖIS i toppen, och man var tvungna att bevisa att man kan spela vägvinnande fotboll med högt tempo, grundtrygghet och hög kvalitet.

Inramningen med en varm försommarsol och drygt 8000 på läktarna var optimal. Startelvan var densamma som tappade poäng mot Landskrona BOIS senast. Återigen bildade alltså Carl Johansson och Charlie Weberg mittbackspar eftersom Fredrik Liverstam är skadad. Muhamed Abubukari som fick gå av med smärtor i låret senast var med från start, och ungtupparna Mattias Almeida och Alexander Timossi Andersson satt på bänken.

Tyvärr fick arenan utrymmas 20 minuter precis vid avspark, p g a ett brandlarm till följd av rökutveckling från bengaler. Detta är ett ofog som ytterst går ut över laget. Inte nog med utrymningen, utan när publiken väl släpptes in igen och matchen skulle starta, så brände HIF-supportrarna på Södra stå, av nya bengaler. När ska HIF-ledningen och supporterklubben Kärnan ta tydligare avstånd ifrån dessa individer som förstör för klubben ? Man svävar på målet och låter dem hållas. Nu är risken stor att man lär tappa mycket publik till nästa match.

När så matchen kom igång var spelet ganska jämnt. I 7:e minuten sköt Bjarnason en fin frispark strax över. Efter 10 minuter tog HIF över taktpinnen och tryckte på framåt. I 23:e minuten var Bjarnason nära att göra ett drömmål när han kastade sig och sköt en bicykletas strax utanför.

Resten av halvleken böljade spelet åt bägge håll. ÖIS hade ett tungt skott strax utanför 24:e minuten.

I 32:a minuten spelade Landgren fram Bjarnason som nästan blev fri i mitten, och sköt på täckande försvarsspelare. ÖIS stack upp i några vassa kontringar utan att skapa riktigt farliga avslut.

Efter en hyfsat jämn första halvlek med ett litet plus för HIF tog HIF över spelet rejält i andra halvlek. Muhamed Abubakari höll ihop defensiven som en general på mitten med god assistans av Andreas Landgren som gjorde sin bästa match i år. Bägge höll i bollen, lugnade ner spelet och serverade smörpass till Moro och Bjarnason som höll ÖIS-försvaret fullt sysselsatta konstant.

Moro sprang på allt och snurrade rejält med ÖIS:arna. Bjarnason rev upp hål i försvaret hela tiden, så ÖIS:arna drog honom i armarna i ett utan åtgård från domaren.

Nu vaknade också Darijan Bojanic, som sett sömnig ut i första halvlek, till liv, och visade sig från sin bästa sida. HIF-försvaret var stabilt. Teamet Weberg-Johansson i mitten var väldigt trygga i spelet hela matchen. Nu har landslagskaptenen Andreas Granqvist konkurrens. Randrup jobbade bra och slet hårt bakåt och framåt.

I 49:e minuten fick HIF en trippelchans men sköt på täckande försvarare. Så I 60:e minuten tog HIF ledningen med 1-0 när Bojanic prickade skallen på Carl Johansson med en hörna. Johansson nickade snyggt i bortre hörnet av målet. Nu hade HIF en lång period med fint passningsspel där hela laget deltog. Moro stack som vanligt ut med sin utmanande spelstil. Han tycks vara omöjlig att få stopp på på ett juste sätt. HIF skapade ett par vassa chanser när Moro, Randrup, Adam Eriksson och Bojanic rullade upp spelet på kanterna och spelade in på Bjarnason och Max Svensson.

Helt rättvist gjorde så HIF 2-0 i 71:a minuten när Bojanic snurrade upp sin back på vänsterkanten och hittade en helt ren Moro framför mål. Det var nog ett av de enklaste målen han gjort.

I 72:a minuten gick Max Svensson ut och ersattes av Alexander Timossi Andersson som gjorde ett piggt inhopp och kontrade när ÖIS försökte etablera anfallsspel. De skapade dock bara ett par halvchanser på distansskott utan att vara riktigt farliga.

I 93:e minuten byttes Darijan Bojanic ut mot Mattias Almeida.

HIF ägde matchen och kändes riktigt stabilt idag. Nu visade laget vad man kan i sina bästa stunder. Så jag njöt av fotbollsunderhållningen denna fina kväll, samtidigt som jag hoppas att TV-bolagen och fotbollsförbundet sätter press på klubben så de tar krafttag mot bengalbrännarna.

Matchfakta:

HIF-Örgryte 2-0 (0-0)

Målskyttar HIF:

Carl Johansson 60:e min

Mamado Moro 71:a min

Spelarbyten HIF:

Max Svensson ut och Alexander Timossi Andersson in 72:a min

Darijan Bojanic ut och Mattias Almeida in 91:a min

Spelarbetyg:

Pär Hansson 3

Anders Randrup 4

Charlie Weberg 4

Carl Johansson 4

Adam Eriksson 3

Andreas Landgren 4

Muhamed Abubukari 5

Darijan Bojanic 3

Max Svensson 3

Mamodu Moro 5

Andri Runar Bjarnason 4

Publik 8134