post

Gott och blandat

Nyförvärv, europaspel och en kommande sportchefsroll. Här har ni lite gott och blandat från de senaste dagarna i HIF-sfären

Bosmanspelaren Mohammed Abubakari lämnade Häcken och har på senare tid kopplats ihop med HIF och en rad andra klubbar. Den 31-årige, defensiva mittfältaren, ses rimligtvis som en ersättare till Edwin Gyimah som troligtvis återvänder till Sydafrika.

***********

Östersund är första svenska klubb på 10 år att ta sig till ett Europaslutspel. Senast det hände var 2007-08, och då var det HIF som åkte ut mot PSV Eindhoven i Uefacupen.

Vilket lag vi hade förresten. Spelare som Adama Tamboura, Henrik Larsson, Marcus Lantz och Joel Ekstrand för att nämna några. Även tre spelare från dagens HIF deltog – Christoffer Andersson, Andreas Landgren och en ung bänknötare i form av Pär Hansson. HIFs mål gjordes av fd Roma försvararen Leandro Castan…

***********

— I och med att jag har spelat på Superettannivå nu så vill jag spela på den här nivån även framöver. Men sedan vet ju alla att en lång skada påverkar, det handlar om vem som vill satsa på en. Jag vill spela så högt upp som möjligt, men det viktigaste är att det är i en bra miljö.

Orden kommer från den förre HIFaren, Yontahan Getachew, som den senaste säsongerna tillhört seriekonkurrenten IK Frej Täby. I förra veckan stod det dock klart att det inte blir någon förlängning utan nu måste 20-åringen söka sig till en ny klubb. Efter att ha fått sin tidiga fotbollsfostran i Ekhagens IF och Husqvarna FF gick flyttlasset till Helsingborg som 15-åring. Det blev dock inga allsvenska minuter i Helsingborg. Mittfältaren höll istället till i vårt akademilag som spelade i division 2.

Enligt Getachew var det inte ens nära att teckna ett A-kontrakt med HIF som, på den tiden, lirade Europa League och hade sin kanske starkaste trupp under 2000-talet. Vart karriären nu fortsätter återstår att se…

**********

Morgondagens medlemsmöte ser ut att bli allt mer intressant när nu HD går ut med uppgifterna om att klubben avvaktar med att tillsätta en ev sportchefstjänst. Detta skall tydligen ingå i det paket man förberett för att kunna locka hem Andreas Granqvist med efter sommarens VM i Ryssland. Granens kontrakt, med Krasnodar, löper ut vid halvårsskiftet men med den nytändning och framgång som den förre HIFaren fått uppleva under våren så har han inte stängt dörren till fortsatt spel i någon annan utländsk klubb.

Närmast tillhands finns ju möjligheten att bo i Helsingborg men spela i tex FC Köpenhamn. Rent ekonomiskt har HIF inget att sätta emot den danska storklubben men med ett erbjudande om en roll som spelande sportchef så lär Granen fått lite att fundera över de kommande månaderna. I mina ögon en lysande lösning av HIF för en större vinnarskalle, och ett större HIF-hjärta lär man få leta länge efter…såvida inte Ardian Gashi är sugen på en återkomst…

************

Tänkte vi skulle avsluta texten med en smått osannolik bild från 2014.

Samtliga HIF:s fyra senaste tränare – från 2012 till i dag – på en och samma bild.

Jag väljer att kalla bilden “Början på förfallet”. Det verka nämligen som att alla utom PeO visste vad som väntade de närmsta säsongerna. Å andra sidan så kan vi förhoppningsvis bara gå framåt under de kommande åren…

Vi ses på Jacob Hansens Hus imorgon!

post

Älska mig mest när jag förtjänar det minst!

Ett gammalt uttryck som dök upp i mitt huvud när jag hämtade in posten häromdagen. Minns inte i vilket sammanhang det förekom men av någon anledning kopplade jag det till brevet som kom från HIF.

Samma brev har alla medlemmar fått nu och det handlar förstås om att det är dags att förnya medlemskapet och fortsätta som medlem 2018.

För de allra flesta är det kanske en självklarhet att stödja sin förening men jag ska ärligt erkänna att i år har det inte varit lika självklart för mig.

För andra året i rad har det varit en ren plåga att vara supporter för vår älskade förening. Det laget presterat på plan och det klubben presterat vid sidan om har inneburit  en rejäl prövning för oss supportrar.

I samband med att jag besökte Olympia för att se HIF ta sig an bottengänget Åtvidaberg påpekade jag när jag hämtade ut biljetterna att: ”om inte HIF sopar banan med Åtvid kommer jag inte att förbli medlem 2018”.

Ni vet hur det gick. Inte fan sopade HIF någon bana med bottenlaget.

Under det fasansfulla 2016 var vi många som efterlyste ett skifte på tränarposten. Vi – och hela fotbolls-Sverige – insåg att Henrik Larssons kvaliteter som tränare inte var i närheten av de han hade haft som spelare.  Men jag accepterade att styrelsen inte ansåg sig kunna sparka en ikon som dessutom står staty i stan.

Förra året trodde vi att problemen skulle ha löst sig om Henke klivit tillbaka och lämnat över till Peo och Crisse.

I år har vi sett att det inte hade inneburit någon förbättring.

Det som verkligen stört mig i år är alla dessa förbaskade bakåtpassningar.  Tror inte att jag under hela min livstid sammalagt sett ett lag spela så mycket bakåt som HIF gjort i år. Och jag kan inte för mitt liv begripa varför?

I min värld är HIF ett lag som motståndarna ska frukta när de kommer till Olympia.  Det gäller i högsta grad småklubbarna i Superettan.

HIF ska dominera, anfalla och trycka tillbaka motståndarna. De ska göra det i kraft av sitt namn och sin historia.  Även om laget i år inte höll allsvensk kvalitet så fanns det tillräckligt många spelare som borde dominera i Superettan.

Det är tränarnas uppgift att ingjuta det modet i spelarna. Men där misslyckades Peo å det grövsta.

Utan att ha tillräcklig insyn vågar jag gissa att det är han som haft det tyngsta ansvaret för just den biten.

Hans uttalande efter en del matcher får mig osökt att tänka på ”Bagdad-Bob”.  Han såg inte det alla vi på läktarna och i TV-sofforna såg. Att HIF presterade långt under vad man förväntade sig och kunde begära.

Trots det har styrelsen uttalat sitt förtroende för tränarna. Jag inser givetvis att det är för att skydda sig själva som de gjort så. De gjorde misstaget att skriva ett tvåårskontrakt, vilket vi nu får betala priset för.

Ekonomin har varit ett sorgligt kapitel under flera år men såvitt jag förstått håller den på att rätta upp sig nu.

Då kommer vi till kärnfrågan. Förtjänar HIF all den kärlek som de fått från tusentals supportrar och medlemmar? Tyvärr är nog svaret på den frågan nej.

Men då återkommer jag till uttrycket som krönikan inleddes med.

Även om HIF inte förtjänar det så ska vi älska klubben och fortsätta att göra det tills den förtjänar det på nytt.

Så därför förnyar jag mitt medlemskap och hoppas att klubben framöver ska göra sig förtjänt av min och övriga medlemmars kärlek.

Eftersom jag bor ca 60 mil från Helsingborg kan jag bara se några få matcher live varje år men jag följer laget troget.

Gästkrönika av Roland Nordqvist, supporter sedan 1956

post

Guldboll, ungdomstränare och lite styr på Superettan!

Andreas Granqvist fortsätter röna framgång och på tränarsidan är nu organisationen klar. Dessutom fortsätter HIF leverera spännande tränare. Och sen är nästa års motståndare klara…

Förre HIFarna Christian Järdler, Jesper Ljung och Marcus Lantz är bland de tolv tränare som förra veckan slutförde förbundets högsta tränarutbildning. Ska bli intressant att se var detta bär av…


Järdler är ju, troligtvis, på väg till Öster medan Marcus Lantz fortfarande går arbetslös efter att han fått lämna Örgryte mitt under säsongen. Vad gäller 43-årige Ljung så ansvarar han, sedan 2016, för Häckens U19-lag.

**********

I helgen avgjordes det Allsvenska kvalet och Trelleborg hade klar fördel efter sina 2-0 på hemmaplan. Jönköping gjorde ett tappert försök, i returen, men närmre än 1-1 kom man inte utan J Södra ersätter Trelleborg i Superettan kommande säsong.

Därmed är också nästa års serie spikad vilket innebär att HIF får följande motståndare i Superettan 2018:

Brage, Degerfors, Falkenberg, Gais, Gefle, Värnamo, Frej, Landskrona, Norrby, Varberg, Örgryte, Öster, Jönköping, Halmstad och AFC Eskilstuna. Helt klart en del intressanta matcher där efter nyåret…

**********

Svenska cupens gruppspel brukar vara det som inleder tävlingssäsongen 2018. I går lottades grupperna och för HIFs del innebär det bla ett möte med Mattias Lindströms Tvååker. Division 1-laget tillhör ju våra, på förhand, enklaste motståndare. I övrigt blir det några rejält tuffa bataljer med Norrköping och Örebro.

***********

Foto: Bjarki Tordarson

Max Mölder lämnar Hittarp för en tjänst i danska Lyngby. Plötslig finns där alltså en ledig tränarpost i ännu en av HIFs samarbetspartners. Är det bara jag som fick lite Alvaro-vibbar vid tillsättningen av den tjänsten? Tränade med laget under säsongen, kan en del om fotboll och har viss tränarerfarenhet. Nu har dock HIF uteslutit den möjligheten då man, tidigare ikväll, basunerade ut att Alvaro blir ansvarig för klubbens U17-lag.

Det blir, för övrigt, Jens Karlsson som tar över vårt U19-lag i nästa års Allsvenska

**********

Inte nog med att han styrde oss till VM – han kan numera titulera sig Guldbollsvinnare! Stort, stort grattis Granen!

post

PL klar för konkurrenter – pengaregn över HIF

Inte helt oväntat blev det Halmstad när Peter Larsson ska fortsätta sin karriär. Dessutom stärker HIF upp ekonomin rejält på ungdomssidan…

Det kändes onekligen något märkligt när Halmstad kallade till presskonferens igår. Inte helt oväntat så var det nyheten om att man värvar Peter Larsson som skulle basuneras ut.

Dessutom har klubben även gjort klart med Varbergs, kanske främste yttermittfältare, Thomas Boakye vilket visar på att klubben, precis som HIF, siktar på en återkomst till Allsvenskan kommande säsong.

Den förre HIF-kaptenen får väl ändå ha viss credd för sitt uttalande om hans förhoppning att både Halmstad och Helsingborg går upp nästa år. Från AOHs sida kan vi bara instämma i PLs önskan…

*********

En annan som definitivt skriver under på ett avancemang är HIFs klubbdirektör, Mats-Ola Schultze, som nu sticker ut hakan och önskar bli citerad i 24Helsingborg

– Magkänslan är bra inför framtiden, och du kan citera mig när jag säger att vi ska tillbaka till allsvenskan redan 2018!

Ryktet talar faktiskt om att MoS är så säker på sin sak att han är beredd att göra en “Granen” om man INTE når Allsvenskan dvs plocka fram hårtrimmern….

********

I går gick startskottet för det Allsvenska kvalet när Trelleborg och Jönköping möttes på Vångavallen. Efter 2-0 så konstaterar man lugnt att det är klar fördel skåningarna inför returen.

Dessutom har Trelleborgs FF alltså kvalat åtta gånger genom historien, upp eller ner, och aldrig förlorat. Åtta kval. Åtta framgångsrika resor…ska det bli en nionde?

**********

Det blev ett nytt pengaregn över HIFs ungdomsverksamhet när Svenska Spel delade ut sina intäkter från Gräsrotendvs de pengar som vi supportrar, genom att länka våra spelkort till HIF, bidrar med.

Foto: Björn Wijk

Förra året tillföll drygt 860 000 kronor till HIFs ungdomsavdelningen och detta året handlar det om 890 000. Därmed är HIF den klubb, i Skåne, som plockar hem den högsta potten med mff som god tvåa. Precis som det ska vara…

********

Våra spelare har fortfarande ledigt (säsongen drar igång 6 December) och det innebär en del semestertripper. Uppenbarligen hängde Surprise i Amsterdam över helgen och på en av bilderna dyker ett välkänt ansikte upp! Att den gode Rachid Bouaouzan dessutom går “all in” för Movember skall ha ha ett extra plus i kanten för

Vår förre mittfältare håller, för övrigt, numera till i Marocko där han, efter avslutad karriär, jobbar med fastigheter.

********

Reine Almqvist och Sven Andersson! Själv är jag nostalgiker av rang så när nyheten briserade så jublade jag både en och två gånger inombords. Medveten om att de båda herrarna inte kommer att befinna sig på planen men behovet att förstärka ledarstaben blev än tydligare ju längre säsongen led.

I Svenne och Reine får man dessutom två personer som kan klubben, utan och innan, och har erfarenhet från betydligt högre nivåer än Superettan. Det nivåer dit HIF själv säger sig sikta redan den kommande säsongen….

post

Nu lämnar de – en efter en!

Säsongen går mot sitt slut och det gör även en del kontrakt. Ordningen är dessutom återställd efter segern mot Örgryte. Sen följer vi med spänning våra framtidsmän i U19 – med stormsteg mot Allsvenskan

Att Martin Christensen är den första, av HIFarna, som lämnar klubben är kanske inte så konstigt. Sitter man på ett utgående kontrakt och inte spelat, i Superettan, sen Augusti så är det en rätt tydlig signal att klubben inte är jätteintresserad av en fortsättning. Där med är det färdigspelat för ”Superettans med förutsägbara överstegsfintande”, i den röda tröjan, efter drygt 40 matcher. Detta trots att det fanns en option för kommande säsong.

********

När det gäller just kontrakt så är det följande spelare som sitter på utgående:

Monday Samuel, Jesper Lange, Martin Christensen, Kalle Joelsson, Matt Pyzdrowski, Viktor Ljung, Peter Larsson och Bradley Ralani.

Efter matchen mot Örgryte så hintade väl även Monday Samuel att tiden i den röda tröjan är över. Som jag skrivit tidigare så ser jag faktiskt inte att någon i ovanstående gäng finns kvar när försäsongen 2018 drar igång…

Monday Samuel är en av åtta HIFare med utgående kontrakt
Foto: Bildbyrån

********

Inte bara spelartruppen ses över utan ordförande Azelius hintade ju även att man höll på att se över ledarkonstellationen. Att Jonas Eidevall nu lämnar var väl inte direkt någon högoddsare. Eidevall kom till HIF inför säsongen 2016 och har sedan dess arbetat i flera olika roller, bland annat som assisterande tränare, U21-tränare och scout. Nu säger Eidevall själv att det är huvudtränarrollen som lockar igen. Han har ju bla kopplats samman med Ängelholm

********

”Timossi-gate” är äntligen slutförd och för HIFs del blir det en riktig jackpot! Man kränger iväg en grym talang, till storlaget FC Bayern, får pengar på kontot och kan fortsätta använda klubbens, kanske främsta spelare, ytterligare två säsonger! Sen är det givetvis en chansning att man går ut och säger att man släpper Timossi när han är redo för A-lagspel nere i Tyskland. Det kan ju handla om allt från ett halvår till 2-3 år! FC Bayern var lite tydligare och basunerade ut att superlöftet ansluter sommaren 2019 och kontraktet sträcker sig över tre år. Där lär ju givetvis trilla in ytterligare pengar på HIFs konto men förhoppningsvis inte för snabbt då vi behöver vårt affischnamn för att ta klivet tillbaka till Allsvenskan.

*******

Vårt U19 har klivit in i kvalet till Allsvenskan. Frej Täby och Degerfors ingår i samma grupp och i lördags drog spelet igång när HIF och Frej drabbade samman på Olympiafältet. Seger med 3-2 ger HIFarna ett perfekt utgångsläge inför kommande helgs bortamatch mot Degerfors. Målskyttar för vårt U19-lag blev Pelle Rosenlind, Mattias Almeida och Dragos Farcas-Lohan.

*******

Trelleborg vann alltså en av sina senaste fem matcher och nådde ändå en Allsvensk kvalplats. Det säger ju mer om nivån på Superettan än om TFFs insats. Oavsett så är HIF numera ”bara” Skånes tredjelag och det känns vill inte så upplyftande när vi snart ska summera 2017. Dessutom kan vi alltså sällskap av BoIS nästa säsong och bara tanken på ett kommande derby, på Landskrona IP, får mig osökt att tänka på en försmädlig 6-2 premiär…

Chrisse och Lindström hade inte mycket att sätta emot den där April-dagen 2002 Foto: Bildbyrån

********

Calle Thulin (född 1999) heter alltså vår senaste debutant i A-laget. Nu spelade dock Calle i Svenska Cupen, på försäsongen, men inhoppet ( i den 70:e minuten) mot Örgryte innebar debut i Superettan. Imponerande med tanke på att försvararen spelat 90 minuter, dagen innan, med U19-laget. Hade kanske hoppats på ytterligare någon debutant men Casper Seger, Niklas Svensson och Alexander Engholm (som samtliga satt på bänken mot ÖIS) får hoppas på några minuter mot Öster istället…

********

Förra veckan kom beskedet att Albert Ejupi sagt upp sitt kontrakt med Kristianstad FC. Genast kopplades den 25-årige innermittfältaren ihop med bla HIF. Ejupi, med ett förflutet i Mjällby, har tillhört Kristianstads främste denna säsongen och bla noterats för fyra mål. Även Trelleborg, Gais, Mjällby och BoIS sägs ha ögonen på Ejupi.

När vi ändå är inne på Kristianstad så minns ni kanske den unge Mohammed Kweder som lämnade HIF, för Kristianstad, tidigare i år. I förra omgången fick 16-årige Kweder debutera från start i division 1.

– Mohammed gör det riktigt bra. Han kämpar och krigar i 90 minuter och jag är mycket nöjd med hans insats. Han visar att han kan bli en riktigt bra spelare om han förbättrar sin fysik ytterligare, säger KFC-tränaren Atli Edvaldsson.

Annars har ju Kristianstad blivit ett riktigt fd HIFare-tillhåll med Niklas Jönsson, Kweder, Emil Åberg och Fredrik Wiklund i truppen.

post

En ”prestationsbaserad öppning” och realistiska hemvändare…

HIF på anfallsjakt. En drömvärvning som kan gå i stöpet och en dansk som kämpar för att ta sig tillbaka. Sen har vi dom orealistiska ryktena och de som kanske borde vända hemåt för att få fart på karriären. 

Granen tvekar plötsligt att vända hemåt när nu HIF får fortsätta i Superettan. Så lät du ju inte riktigt för några månader sedan då HIF var enda alternativet ”oavsett serietillhörighet”. Sedan dess har dock den förre HIFaren fått upp ångan, dominerat i såväl klubblag som landslag och är säkerligen med i diskussionen om Guldbollen.

Självklart vill Granen köra några år till på så hög nivå som möjligt. Om det blir FCK eller HIF får tiden utvisa men en liten ”prestationsbaserad öppning” lämnar han dock till såväl klubbledning som supportrarna dvs ligger HIF i toppen av serien nästa sommar, med Allsvenskan inom räckhåll, så är oddsen bra för en återkomst till Olympia!

********

På just den arenan, Olympia alltså, springer det just nu runt en hel drös herrar med utgående kontrakt. I min värld tror jag faktiskt att HIF släpper samtliga. Här spelar nog både ålder, skadebenägenhet och prestation in. Och det gäller förresten även den ende av dem som INTE springer dvs Jesper Lange.

Rätt övertygad om att HIF, med en frisk Lange i vårform, klivit på kvalplatståget. Om det blivit så får vi aldrig veta men om jag suttit klubbens kassakista så hade jag nog tvekat rejält till att förlänga en spelare som, i bästa fall, hinner starta någon match innan sommaruppehållet. Men man kan ju ändå inte sluta imponeras av hur dansken, i sin ensamhet, sliter för att kunna ta sig tillbaka så fort som möjligt.

*******

Vad jag baserar just det faktum att jag inte tror klubben vågar chansa med Lange är de “säkra källor” som säger att HIF inte nöjer sig med två nya anfallare utan även har för avsikt att gå efter en tredje. Sedan tidigare så är Mjällbys Mamudo Moro klar och, Grindaviks skyttekung, Andri Rúnar Bjarnason “väldigt nära”. Det tredje namnet är än så länge höjt i dunkelt men samma källa avslöjar att det inte handlar om några framtidslöfte utan man jagar en dokumenterat produktiv anfallare. Så visst kan det bli en spännande väntan på nyförvärv under uppehållet…

*******

Utöver anfallsryktena så spekuleras det som vanligt i ev återkomster inför kommande säsong. Precis som tidigare år så är det samma namn som dras upp igen. Markus Holgersson, Joel Ekstrand, Marcus Nilsson och Rasmus Jönsson! Visst – det har gått ett år till vilken, troligtvis, ökar möjligheten att någon av spelarna vänder hemåt. Är rätt säker på att vi kan räkna bort Holgersson och Jönsson då båda är ordinarie i sina respektive klubblag och fortfarande har kontrakt. Då återstår Ekstrand och Nilsson…

Jag skulle nog inte avskriva möjligheten att en eller båda kan tänkas återvända inom en snar framtid. Den fysiska statusen, för både Ekstrand och Nilsson, är dock ett frågetecken – och samtidigt det som gör att oddsen på en vända i Superettan inte bör avskrivas. Men tror knappast någon HIFare tackat nej till endera dessa två försvarare!

Marcus Nilsson tvingades bryta kontraktet, med sydkoreanska Pohang Steelers, och lägga sig på operationsbordet. Dessförinnan lirade han bla boll i engelska tredjeligan. 29-åringen hade säkert mått bra av att komma hem och hjälpa HIF upp i Allsvenskan för att sen runda av karriären med några år i Svenska högstaligan. För, efter skadeuppehållet, och de senaste klubbadresserna så tror jag knappast att mittbacken kan välja och vraka bland erbjudande…

Joel Ekstrand fanns sig, efter en stökig start på proffslivet, äntligen tillrätta i England. 28-åringen var ordinarie i ett topplag (Watford) i den engelska andra divisionen. Hade det inte varit för en allvarlig knäskada så kunde faktiskt Ekstrand spelat i Premier League nu. Istället blev det en lång rehab och några taffliga försök att etablera sig i klubbar som Bristol City och Rotherham innan han försvann helt från fotbollsplanen. Ryktades vara på g till både Göteborg och Hammarby men har faktiskt bara startat två ynka match sedan Mars 2015.

*******

Att intervjun med Mouhamed Fahs skulle få fart på diskussionen om HIFs förmåga (eller oförmåga) att hantera talanger kändes självklart. Några menade även att klubben borde få ge sin bild av turerna kring anfallaren. Nu var iofsg inte tanken med intervjun att ställa HIF mot väggen men AOH har varit i kontakt med HIFs sportchef ungdom, Jonas Ohlander, avseende intressanta framtidsmän (däribland Fahs) men där vill Ohlander avvakta med kommentarer till efter att nästa års trupper är satta. Vilket verkar vara en sund inställning. Därmed får vi anledning att återkomma till detta längre fram.

*******

En sista hemmamatch kvarstår – Öster 4 November. Inget av lagen har egentligen något mer än placeringar att spela för men för HIFs del så hade en schysst publiksiffra ändå rundat av en, i övrigt, misslyckad säsong.

Hittills har HIFs hemmamatcher besökts av 97086 åskådare dvs drygt 3000 mot Öster så har vi passerat 100 000! Det är ju mycket HIFs förtjänst att antalet åskådare i Superettan ökat med 80000 besökare denna säsongen. Att vi sen knappast når målet med ett snitt om 7000 åskådare/match ( inför Öster har HIF ett snitt om 6935 åskådare på Olympia) må så vara…å andra sidan verkar inte måluppfyllnad vara klubbens starka sida 2017!

post

Sämst när det gäller som mest…

Det har talats om att HIFs match mot Öster skulle kunna komma att bli direkt avgörande i kampen om en kvalplats. Mycket riktigt så tyder det mesta på det. Dock lär inte HIF står som huvudrollsinnehavare den 4 November utan det är smålänningarna som valde att ta upp fighten med Trelleborg om den sista livlinan för att nå Allsvenskan 2018. Å andra sidan så har man väl knappast i Allsvenskan att göra om man förlorar, inför knappt 6000, mot IFK Värnamo…

Det är inte många år sedan som HIF var Svensk fotbolls ohotade kungar. Året var 2011 och vi hade skövlat landet på samtliga pokaler som Svenska fotbollsförbundet kunnat uppbringa. Allsvenskan, Svenska Cupen, Supercupen. Vi kvalade till Champions League, hamnade sedermera i Europa League, och var svensk fotbolls framtid. I samma veva rullade de stora pengarna in på klubbens konto och vi supportrar var övertygade om att både de ekonomiska och sportsliga framgångarna säkrat HIFs plats, i såväl inhemsk som europeiska fotboll, för en lång tid framöver. Tänk så fel man kan ha…

I går var vi knappt 6000 personer som befann oss på Olympia för att få uppleva när HIF greppade det sista halmstrået och tog ett stort kliv mot en hägrande kvalplats tillbaka till Allsvenskan. Jag vet inte hur många gånger, denna säsongen, som HIF har bjudits tillbaka in i leken och i söndags, när Erik Pärsson kvitterade Trelleborgs ledning på straff i den 88:e minuten, uppstod plötsligt det där läget som var för bra för att vara sant. Dussinlirarna från IFK Värnamo skulle komma på besöka och försöka piska Superettans främsta trupp, på Superettans fräschaste arena! En solklar trepoängare och avståndet vid 21-tiden igår skulle enbart vara tre ynka poäng. Tji fick vi…

Det började iofsg bra när, enligt Surprise själv, Superettans överlägset främsta spelare gjorde 1-0 redan i den 12: e minuten. Handen upp – där och då – alla ni som kände att nu blir det åka av på Olympia! Hoppet levde i fyra minuter innan den, numera 37-årige fd BoIsare, Pär Cederqvist hoppade högst i straffområdet och kvitterade till 1-1. Resten av tillställningen kunde lika väl symboliserat HIFs innevarande säsong. Oinspirerat, taffligt och tempofattigt med mängder av felpass. Omställningsspelet ska vi inte ens tala om. Visst vaknade hemmalaget till liv, i början av andra halvlek, men avsluten höll så låg nivå att det inte ens var värt att notera dem. I stället kliver Paulo Marcelo Souza Alves (Vem?) fram och föser in en boll mellan benen på Pär Hansson. Ridå!

Samtidigt som domare Johan Krantz blåste av matchen och HIF inkasserat sin blott andra hemmaförlust för året (nej du PeO – nu är vi inte ens längre ”Bäst i serien på att inte förlora”) så visste jublet på Parken i Norrköping inga gränser bland de tillresta supportrarna. Lillebror i söder hade åter spelat hem ett SM-guld och medan vi får ställa in oss på ytterligare en säsong i andradivisionen så kan man längre söderut se fram emot ännu ett Champions League-kval och en drös med publikfester. Å andra sidan så lär det bli en rejäl klang och jubelföreställning även för HIF kommande säsong – vi skall ju, troligtvis, ner till Landskrona IP för mötet med antagonisterna i BoIS. En oerhört klen tröst…

Vems är då felet? Spelarna, tränarna, styrelsen? Självklart en kombination av alla tre parter.

Spelarna verkar sakna självförtroende och många av säsongens matcher känns nästan förlorade på förhand. Motståndarna verkar tycka att det är bra mycket roligare att besöka Olympia än vad våra spelare verkar tycka om att spela på arenan – detta inför en av Sveriges mest röststarka publik! Man verkar inte klara av att hantera den press och de krav som ställs på spelare som drar på sig den röda tröjan. I mina ögon är där många, i dagens trupp, som inte håller Superetta-nivå och när vi nu skall bygga inför kommande säsonger så ser jag knappast någon anledning till att förnya något av de kontrakt som går ut vid årsskiftet. Här behövs nytt blod…

Tränarna har hela säsongen talat om att man bygger ett lag. Med tiden skulle HIF växa sig starkare och de inledande 12 matcherna utan förlust var bara en försmak på vad som komma skulle. Vi köpte alla läget och när klubben stärkte upp truppen med tre klasslirare i somras så var det inget snack om saken – nu defilerar vi hela vägen in kaklet. In kom rutin som gjorde övriga klubbar röda av avund. Det var Pär Hansson, Johan Persson och ”det eviga underbarnet” Darijan Bojanic som skulle visa vägen och så blev det ju också – initialt! Problemet var bara att de övriga medspelarna mest stod och tittade på och hoppades att trion skulle stå för spelet. Den bensinen räckte i 2-3 matcher sen var det slut i tanken.

Det tidigare så offensiva HIF har plötsligt blivit det defensiva HIF. I en av hösten matcher så var det någon som roade sig med att räkna antalet bakåtpassningar. Efter 25 minuter var han redan upp i trettio. När domaren blåst av matchen hade han noterat 102! Bakåtpassningar – på 90 minuter – av Superettans dyraste och mest rutinerade trupp! I min värld spelar HIF ”fel fotboll” sett till materialet alternativt så har spelarna helt missuppfattat vad det hela går ut på dvs att man måste chansa för att våga vinna! Inte drälla med en massa bakåtpassningar för att inte riskera att förlora matchen och därmed viktiga poäng i jakten på ett snabbt återtåg! I år har HIF nämligen genomgående varit sämst när det gällt som mest…

Styrelsen då? Självklart skall styrelsen ha sin del av riset för att säsongen gått som den gått. De är ju ytterst ansvariga för att säkerställa de mål klubben satt upp. Även om de inte finns med på planen eller i omklädningsrummet så måste de vara delaktiga. Det är styrelsen som anställt vår tränare och det är även styrelsen som tar beslut om ev nyförvärv eller om man anser det nödvändigt att anställa en sportchef osv. Jag betvivlar knappast kompetensen i den sittande styrelsen och är övertygad om att de, i sina beslut, alltid har ambitionen att göra det som är bäst för klubben. Detta med hänsyn till faktorer som vi supportrar inte alltid har den blekaste aning om. Klubben har, under ett antal år, brottats med en ekonomisk verklighet som man måste anpassa sig till. Framförallt vi de tillfälle när man skall anställa tränare, köpa spelare osv. Man brukar säga att man får det man betala för och det är utifrån den bistra verklighet vi nu kan konstatera att HIF modell 2017 inte var ämnade för att ta klivet tillbaka till svensk toppfotboll.

I sanningens namn så kan man konstatera att det enda som numera håller Allsvensk klass vad avser HIF är arenan och Södra Stå. Förhoppningsvis kan ännu en säsong i Superettan få klubben att följa med även ekonomiskt och sportsligt.  Men snälla styrelse, tränare och spelare – våga chansa och våga vinn – låt det inte ta 24 år och 11 dagar tills vi åter kan titulera oss Mjölkkossan och ta plats i toppen av den Svenska fotbollsvärlden…

post

Superettan 2017 – Det finns fortfarande en chans!

Så nära slutet av en serie brukar man kunna säga att kampen är över. Men det är inte fallet i Sveriges näst högsta fotbollsliga. Kampen om tabellplatserna är jämnare än någonsin och kriget om tränarna hårdnar…

Är det händelserik fotboll man har letat efter det här året, är det till Superettan man har vänt sig. Uppflyttade Brommapojkarna, med Olof Mellberg i bakgrunden, kom från ingenstans och tog ledningen redan efter 13 spelade matcher. Dalkurd har varit dem hack i häl och genom sommaren och hösten har de två lagen turats om att ha förstaplatsen. Trelleborg sitter i skrivande stund på kvalplatsen för att ta sig upp till Allsvenskan, 7 poäng bakom Dalkurd.

Med tre matcher kvar till avslutningen den 4 november finns det fortfarande en chans för Öster, Falkenberg och Helsingborg att ta sig till kvalet.

Uppkomlingarna blir inte långvariga

Ingen trodde att Brommapojkarna, som inte hade spelat i Superettan sedan 2015, skulle ta sig till toppen av serien under en enda säsong. I kategorierna för Superettan odds ligger de bäst till för att ta hem vinsten med oddsen 1,40. Inför en eventuell direktkvalificering har de utökat sin stab med en ny sportchef: Daniel ”Maestro” Majstorovic. Efter en tid i grekiska AEK Athen blåste vindarna hem till Sverige igen och han tillträdde den nya posten i början av oktober. Han kommer nu tillsammans med den forna landslagskollegan Olof Mellberg, som tränar A-laget, att försöka forma laget till framgång. Ytterligare ett nytt ansikte i klubben är Roger Palmgren, som kommer att vara ansvarig för akademin.

Tränarkriget fortsätter

Det kokar i de småländska skogarna och enligt åttondeplacerade Värnamo har man blivit huggna i ryggen och de har förklarat krig mot sin huvudkonkurrent: Öster. Bråket gäller givetvis Östers vilja att värva Värnamos tränare Christian Järdler. Och Järdler har uppgett för moderklubben att han vill häva sitt kontrakt och gå över till huvudkonkurrenten. Detta har rört upp ilskna känslor och det är framförallt Värnamos ordförande, Kaj Larsson, som har varit hårdast i sina uttalande. Rykten har däremot cirkulerat om att det är ungdomssektionens Jonas Thern som är aktuell som ny tränare. Detta har dock dementerats av både Thern och resten av klubbledningen.

En för laget

Det var ett tungt och tråkigt beslut som kom fredagen den 13, av alla dagar, oktober. Anfallaren Oke Akpoveta måste troligtvis operera knät och missar därmed resten av säsongen i HIF. Med en liten chans att ta sig till kvalplaceringen var det inte nyheter som laget ville höra. Då kom en eventuell räddning, och om inte annat ett positivt besked. Alex Timossi Andersson, som har gjort en riktigt bra säsong, väljer klubben framför P-16 landslaget. Timossi skulle egentligen ha inställt sig för tre landslagsmatcher, och därmed missat två av de sista seriematcherna. Men klubben behöver hans talanger mer än landslaget och det är med stora förhoppningar och en fast beslutsamhet som laget tar sats för att samla in de sista, välbehövliga, poängen och målen för att ta chansen att kliva upp i Allsvenskan igen.