post

Gott och blandat

Nyförvärv, europaspel och en kommande sportchefsroll. Här har ni lite gott och blandat från de senaste dagarna i HIF-sfären

Bosmanspelaren Mohammed Abubakari lämnade Häcken och har på senare tid kopplats ihop med HIF och en rad andra klubbar. Den 31-årige, defensiva mittfältaren, ses rimligtvis som en ersättare till Edwin Gyimah som troligtvis återvänder till Sydafrika.

***********

Östersund är första svenska klubb på 10 år att ta sig till ett Europaslutspel. Senast det hände var 2007-08, och då var det HIF som åkte ut mot PSV Eindhoven i Uefacupen.

Vilket lag vi hade förresten. Spelare som Adama Tamboura, Henrik Larsson, Marcus Lantz och Joel Ekstrand för att nämna några. Även tre spelare från dagens HIF deltog – Christoffer Andersson, Andreas Landgren och en ung bänknötare i form av Pär Hansson. HIFs mål gjordes av fd Roma försvararen Leandro Castan…

***********

— I och med att jag har spelat på Superettannivå nu så vill jag spela på den här nivån även framöver. Men sedan vet ju alla att en lång skada påverkar, det handlar om vem som vill satsa på en. Jag vill spela så högt upp som möjligt, men det viktigaste är att det är i en bra miljö.

Orden kommer från den förre HIFaren, Yontahan Getachew, som den senaste säsongerna tillhört seriekonkurrenten IK Frej Täby. I förra veckan stod det dock klart att det inte blir någon förlängning utan nu måste 20-åringen söka sig till en ny klubb. Efter att ha fått sin tidiga fotbollsfostran i Ekhagens IF och Husqvarna FF gick flyttlasset till Helsingborg som 15-åring. Det blev dock inga allsvenska minuter i Helsingborg. Mittfältaren höll istället till i vårt akademilag som spelade i division 2.

Enligt Getachew var det inte ens nära att teckna ett A-kontrakt med HIF som, på den tiden, lirade Europa League och hade sin kanske starkaste trupp under 2000-talet. Vart karriären nu fortsätter återstår att se…

**********

Morgondagens medlemsmöte ser ut att bli allt mer intressant när nu HD går ut med uppgifterna om att klubben avvaktar med att tillsätta en ev sportchefstjänst. Detta skall tydligen ingå i det paket man förberett för att kunna locka hem Andreas Granqvist med efter sommarens VM i Ryssland. Granens kontrakt, med Krasnodar, löper ut vid halvårsskiftet men med den nytändning och framgång som den förre HIFaren fått uppleva under våren så har han inte stängt dörren till fortsatt spel i någon annan utländsk klubb.

Närmast tillhands finns ju möjligheten att bo i Helsingborg men spela i tex FC Köpenhamn. Rent ekonomiskt har HIF inget att sätta emot den danska storklubben men med ett erbjudande om en roll som spelande sportchef så lär Granen fått lite att fundera över de kommande månaderna. I mina ögon en lysande lösning av HIF för en större vinnarskalle, och ett större HIF-hjärta lär man få leta länge efter…såvida inte Ardian Gashi är sugen på en återkomst…

************

Tänkte vi skulle avsluta texten med en smått osannolik bild från 2014.

Samtliga HIF:s fyra senaste tränare – från 2012 till i dag – på en och samma bild.

Jag väljer att kalla bilden “Början på förfallet”. Det verka nämligen som att alla utom PeO visste vad som väntade de närmsta säsongerna. Å andra sidan så kan vi förhoppningsvis bara gå framåt under de kommande åren…

Vi ses på Jacob Hansens Hus imorgon!

post

Älska mig mest när jag förtjänar det minst!

Ett gammalt uttryck som dök upp i mitt huvud när jag hämtade in posten häromdagen. Minns inte i vilket sammanhang det förekom men av någon anledning kopplade jag det till brevet som kom från HIF.

Samma brev har alla medlemmar fått nu och det handlar förstås om att det är dags att förnya medlemskapet och fortsätta som medlem 2018.

För de allra flesta är det kanske en självklarhet att stödja sin förening men jag ska ärligt erkänna att i år har det inte varit lika självklart för mig.

För andra året i rad har det varit en ren plåga att vara supporter för vår älskade förening. Det laget presterat på plan och det klubben presterat vid sidan om har inneburit  en rejäl prövning för oss supportrar.

I samband med att jag besökte Olympia för att se HIF ta sig an bottengänget Åtvidaberg påpekade jag när jag hämtade ut biljetterna att: ”om inte HIF sopar banan med Åtvid kommer jag inte att förbli medlem 2018”.

Ni vet hur det gick. Inte fan sopade HIF någon bana med bottenlaget.

Under det fasansfulla 2016 var vi många som efterlyste ett skifte på tränarposten. Vi – och hela fotbolls-Sverige – insåg att Henrik Larssons kvaliteter som tränare inte var i närheten av de han hade haft som spelare.  Men jag accepterade att styrelsen inte ansåg sig kunna sparka en ikon som dessutom står staty i stan.

Förra året trodde vi att problemen skulle ha löst sig om Henke klivit tillbaka och lämnat över till Peo och Crisse.

I år har vi sett att det inte hade inneburit någon förbättring.

Det som verkligen stört mig i år är alla dessa förbaskade bakåtpassningar.  Tror inte att jag under hela min livstid sammalagt sett ett lag spela så mycket bakåt som HIF gjort i år. Och jag kan inte för mitt liv begripa varför?

I min värld är HIF ett lag som motståndarna ska frukta när de kommer till Olympia.  Det gäller i högsta grad småklubbarna i Superettan.

HIF ska dominera, anfalla och trycka tillbaka motståndarna. De ska göra det i kraft av sitt namn och sin historia.  Även om laget i år inte höll allsvensk kvalitet så fanns det tillräckligt många spelare som borde dominera i Superettan.

Det är tränarnas uppgift att ingjuta det modet i spelarna. Men där misslyckades Peo å det grövsta.

Utan att ha tillräcklig insyn vågar jag gissa att det är han som haft det tyngsta ansvaret för just den biten.

Hans uttalande efter en del matcher får mig osökt att tänka på ”Bagdad-Bob”.  Han såg inte det alla vi på läktarna och i TV-sofforna såg. Att HIF presterade långt under vad man förväntade sig och kunde begära.

Trots det har styrelsen uttalat sitt förtroende för tränarna. Jag inser givetvis att det är för att skydda sig själva som de gjort så. De gjorde misstaget att skriva ett tvåårskontrakt, vilket vi nu får betala priset för.

Ekonomin har varit ett sorgligt kapitel under flera år men såvitt jag förstått håller den på att rätta upp sig nu.

Då kommer vi till kärnfrågan. Förtjänar HIF all den kärlek som de fått från tusentals supportrar och medlemmar? Tyvärr är nog svaret på den frågan nej.

Men då återkommer jag till uttrycket som krönikan inleddes med.

Även om HIF inte förtjänar det så ska vi älska klubben och fortsätta att göra det tills den förtjänar det på nytt.

Så därför förnyar jag mitt medlemskap och hoppas att klubben framöver ska göra sig förtjänt av min och övriga medlemmars kärlek.

Eftersom jag bor ca 60 mil från Helsingborg kan jag bara se några få matcher live varje år men jag följer laget troget.

Gästkrönika av Roland Nordqvist, supporter sedan 1956

post

Guldboll, ungdomstränare och lite styr på Superettan!

Andreas Granqvist fortsätter röna framgång och på tränarsidan är nu organisationen klar. Dessutom fortsätter HIF leverera spännande tränare. Och sen är nästa års motståndare klara…

Förre HIFarna Christian Järdler, Jesper Ljung och Marcus Lantz är bland de tolv tränare som förra veckan slutförde förbundets högsta tränarutbildning. Ska bli intressant att se var detta bär av…


Järdler är ju, troligtvis, på väg till Öster medan Marcus Lantz fortfarande går arbetslös efter att han fått lämna Örgryte mitt under säsongen. Vad gäller 43-årige Ljung så ansvarar han, sedan 2016, för Häckens U19-lag.

**********

I helgen avgjordes det Allsvenska kvalet och Trelleborg hade klar fördel efter sina 2-0 på hemmaplan. Jönköping gjorde ett tappert försök, i returen, men närmre än 1-1 kom man inte utan J Södra ersätter Trelleborg i Superettan kommande säsong.

Därmed är också nästa års serie spikad vilket innebär att HIF får följande motståndare i Superettan 2018:

Brage, Degerfors, Falkenberg, Gais, Gefle, Värnamo, Frej, Landskrona, Norrby, Varberg, Örgryte, Öster, Jönköping, Halmstad och AFC Eskilstuna. Helt klart en del intressanta matcher där efter nyåret…

**********

Svenska cupens gruppspel brukar vara det som inleder tävlingssäsongen 2018. I går lottades grupperna och för HIFs del innebär det bla ett möte med Mattias Lindströms Tvååker. Division 1-laget tillhör ju våra, på förhand, enklaste motståndare. I övrigt blir det några rejält tuffa bataljer med Norrköping och Örebro.

***********

Foto: Bjarki Tordarson

Max Mölder lämnar Hittarp för en tjänst i danska Lyngby. Plötslig finns där alltså en ledig tränarpost i ännu en av HIFs samarbetspartners. Är det bara jag som fick lite Alvaro-vibbar vid tillsättningen av den tjänsten? Tränade med laget under säsongen, kan en del om fotboll och har viss tränarerfarenhet. Nu har dock HIF uteslutit den möjligheten då man, tidigare ikväll, basunerade ut att Alvaro blir ansvarig för klubbens U17-lag.

Det blir, för övrigt, Jens Karlsson som tar över vårt U19-lag i nästa års Allsvenska

**********

Inte nog med att han styrde oss till VM – han kan numera titulera sig Guldbollsvinnare! Stort, stort grattis Granen!

post

PL klar för konkurrenter – pengaregn över HIF

Inte helt oväntat blev det Halmstad när Peter Larsson ska fortsätta sin karriär. Dessutom stärker HIF upp ekonomin rejält på ungdomssidan…

Det kändes onekligen något märkligt när Halmstad kallade till presskonferens igår. Inte helt oväntat så var det nyheten om att man värvar Peter Larsson som skulle basuneras ut.

Dessutom har klubben även gjort klart med Varbergs, kanske främste yttermittfältare, Thomas Boakye vilket visar på att klubben, precis som HIF, siktar på en återkomst till Allsvenskan kommande säsong.

Den förre HIF-kaptenen får väl ändå ha viss credd för sitt uttalande om hans förhoppning att både Halmstad och Helsingborg går upp nästa år. Från AOHs sida kan vi bara instämma i PLs önskan…

*********

En annan som definitivt skriver under på ett avancemang är HIFs klubbdirektör, Mats-Ola Schultze, som nu sticker ut hakan och önskar bli citerad i 24Helsingborg

– Magkänslan är bra inför framtiden, och du kan citera mig när jag säger att vi ska tillbaka till allsvenskan redan 2018!

Ryktet talar faktiskt om att MoS är så säker på sin sak att han är beredd att göra en “Granen” om man INTE når Allsvenskan dvs plocka fram hårtrimmern….

********

I går gick startskottet för det Allsvenska kvalet när Trelleborg och Jönköping möttes på Vångavallen. Efter 2-0 så konstaterar man lugnt att det är klar fördel skåningarna inför returen.

Dessutom har Trelleborgs FF alltså kvalat åtta gånger genom historien, upp eller ner, och aldrig förlorat. Åtta kval. Åtta framgångsrika resor…ska det bli en nionde?

**********

Det blev ett nytt pengaregn över HIFs ungdomsverksamhet när Svenska Spel delade ut sina intäkter från Gräsrotendvs de pengar som vi supportrar, genom att länka våra spelkort till HIF, bidrar med.

Foto: Björn Wijk

Förra året tillföll drygt 860 000 kronor till HIFs ungdomsavdelningen och detta året handlar det om 890 000. Därmed är HIF den klubb, i Skåne, som plockar hem den högsta potten med mff som god tvåa. Precis som det ska vara…

********

Våra spelare har fortfarande ledigt (säsongen drar igång 6 December) och det innebär en del semestertripper. Uppenbarligen hängde Surprise i Amsterdam över helgen och på en av bilderna dyker ett välkänt ansikte upp! Att den gode Rachid Bouaouzan dessutom går “all in” för Movember skall ha ha ett extra plus i kanten för

Vår förre mittfältare håller, för övrigt, numera till i Marocko där han, efter avslutad karriär, jobbar med fastigheter.

********

Reine Almqvist och Sven Andersson! Själv är jag nostalgiker av rang så när nyheten briserade så jublade jag både en och två gånger inombords. Medveten om att de båda herrarna inte kommer att befinna sig på planen men behovet att förstärka ledarstaben blev än tydligare ju längre säsongen led.

I Svenne och Reine får man dessutom två personer som kan klubben, utan och innan, och har erfarenhet från betydligt högre nivåer än Superettan. Det nivåer dit HIF själv säger sig sikta redan den kommande säsongen….

post

Säsongen 2017 – Anfallarna

Jordan, Rusike, Hallenius och, till viss del, Bojanic! Samtliga for ut genom dörren och kvar stod vi med en backup, en skadebenägen, en med stukat självförtroende och en som knappt spelat senaste säsongen. Men då hade vi inte förstått vilket fantastiskt sparkapital vi hade i en 16-åring från Stattena IF

Jesper Lange (16 matcher / 7 mål) Kontrakt tom 2017

31-årige Lange värvades som backup till en ev flyktande Matthew Rusike förra säsongen. Många tvivlade på om dansken kunde leverera i Superettan men ack så fel de hade. Lange bar fram HIFs offensiv under vårsäsongen och jag vågar nog sticka ut hakan genom att påstå att en frisk Lange hade tagit HIF till minst en kvalplats. Nu var oturen framme, i matchen mot Syrianska, och efter anfallarens frånvaro tog HIF faktiskt bara 15 (av 42) poäng. Kontraktslös efter nyår och frågan är om HIF vågar chansa på att dansken kan komma tillbaka i samma form som under vårsäsongen?

Med en frisk Jesper Lange hade vi kanske knipit den där kvalplatsen…
Foto: Jonas Ljungdahl / BILDBYRÅN

Oke Akpoveta (23 matcher / 8 mål) Kontrakt tom 2018

En omdiskuterad värvning och de flesta menar att Akpoveta inte levererat tillräckligt bra. Å andra sidan klubbens främste målskytt innan även han blev skadad. Gör, i mina ögon , en helt ok säsongen och kan säkerligen bli nyttig i framtiden. Ha i åtanke att anfallaren gick mållös i sex raka matcher, under våren, och dessutom spelade skadad under hösten så finns där självklart mer att hämta hos “Åke”.

Mikael Dahlberg (6 matcher / 0 mål) Kontrakt tom 2018

Enligt klubben själv deras viktigaste kugge, vid sidan om planen, gentemot sponsorer osv. Kanske inte rätt argument för att låta en skadebenägen 32-åringen får fortsätta efter degraderingen 2016. Å andra sidan så är där nog ingen Superettaklubb som tackar nej till en skadefri Mickey D. Gjorde comeback under hösten och visade sig vara en extremt viktig inhoppare som, med sin storlek och bollmottagning,  fortfarande har förmågan att oroa motståndarnas försvar. Fullföljer han kontraktet, över 2018, lär det nog bli anfallarens sista säsong inom toppfotbollen och förhoppningsvis får han kröna det med ett Allsvenskt avancemang.

16 -årige Alex Timossi är synonymt med HIFs anfallsfotboll under 2017
Foto: Simon Hastegård / Bildbyrån

Alex Timossi (18 matcher / 2 mål) Inlånad från Bayern Munchen

16 år, Årets HIFare och klubbens främsta talang under överskådlig tid. När resten av laget vek ner sig, under hösten, fortsatte Timossi att utmana och spela anfallsinriktad fotboll precis som ingenting hänt. Då hade ynglingen redan skrivit på ett proffskontrakt med världslaget Bayern Munchen. Enligt uppgifter får dock Olympias publik njuta av Timossis fotbollskonster tills den dag han anses redo för A-lagsspel i Tyskland. Något som bara det är värt entrébiljetten….

Moustafa Zeidan (1 match / 0 mål) Lämnat klubben

19-åringen vände hem, från England, 2016 men hamnade snett – både under Henrik Larsson och PeO Ljung. Ansågs inte kunna konkurrera och skulle lånas ut. Till slut hamnade dock Zeidan hos Syrianska som gav honom både speltid och förnyat självförtroende. Resultatet talade för sig själv och under hösten blev anfallaren uttagen i Sveriges U20-landslag. I HIF blev det ett ynka inhopp i Superettan och två i Allsvenskan.

I GÅR: Säsongen 2017 – Mittfältarna

post

Säsongen 2017 – Mittfältarna

Vår, på förhand, starkaste lagdel med rutin som borde räcka för att skrämma slag på merpartena av motståndarlagen. Under sommaren stärkte vi dessutom våra aktier med Allsvensk rutin och ungdomlig kreativitet och snabbhet. Denna lagdelen ansågs vara så stabil och stark att vi hade råd att bänka försäsongens främste målskytt…

Johan Persson (14 matcher / 0 mål) Kontrakt tom 2019

Skadebenägen mittfältare som flyttade hem till Skåne i somras. HIF nappade direkt i jakten på en mittfältsgeneral. 33-åringen har levererat – som förväntat. Tuff, elak, jobbig och en bollvinnare med mycket jävlar anamma. Dock skulle ju värvningen bli ”grädde på moset” och en form av garanti att klubben nådde Allsvenskan och så blev det ju inte. Håller sig Sheriffen skadefri så kommer han vara lika viktig för HIF a´2018 som Gashi var för guldlaget 2011.

Personligen hade jag hoppats på lite mer “Gashi-takter” av Johan Persson
Foto: MATHIAS BERGELD / BILDBYRÅN

Andreas Landgren (28 matcher / 2 mål) Kontrakt tom 2020

Med sin bakgrund och pondus – samt imponerande spel – förra säsongen såg jag, och många med mig, Landgren som en naturlig ledare inför 2017. Inledde positivt och fann sig snabbt tillrätta som innermittfältare istället för, sin naturliga position, som högerback. Flyttades dock snabbt tillbaka på högersidan när skadorna började hopa sig. Försvann mer och mer ju längre säsongen led och om detta beror på en svacka eller tränardirektiv låter jag vara osagt. HIF förlängde, redan i somras, med 28-åringen som har många år kvar inom toppfotbollen och borde vara redo att ta över kaptensbindeln kommande säsong.

Martin Christensen (15 matcher / 1 mål) Kontrakt tom 2017

Själv kommer jag minnas matchen mot Öster som danskens kanske bästa insatser i den röda tröjan. Inte minst det mäktiga skott som innebar att HIF, på övertid, tog med sig samtliga tre poäng hem till Helsingborg. Annars har Christensen mest haft det tufft, suttit på bänken och fått möjlighet att lämna vid ev intresse från annan klubb. Självklart ingen ultimat sits att vet att man står långt ifrån en startplats. 29-åringen lär söka sig hem till Danmark och vill man fortsätta njuta av ”Superettans mest uppenbara överstegsfint” blir det andra sidan sundet som man får leta. Totalt blev det närmre 40 seriematcher i den röda tröjan för Polle.

Edwin Gyimah ( 24 matcher / 2 mål) Kontrakt tom 2018

Såg mittfältaren provspela, på ett kylslaget Olympiafält mot Kristianstad, och den allmänna känslan vara att här hade HIF chansen att värva en kommande storspelare. Kom med landslagsspel i bagaget och visade, inledningsvis, att han skulle bli en tillgång. Tyvärr kan 26-åringens säsong även symbolisera HIFs dvs mycket upp och ner med mängder av felspass. Att Gyimah dessutom dragit på sig en hel drös gula och ett rött kort visar ju att det måste jobbas på disciplinen kommande säsong. Sen har ju spelaren, som huvudsakligen är mittback, fått agera hjälpgumma i ett antal matcher och spelat på samtliga positioner utom målvakt. Klubben hade räknat med att sälja Gyimah redan i somras men står under kontrakt och lär spela i HIF även 2018 om inte hans frånvaro, under de sista matcherna, tyder på att hans tid i klubben kan vara över?

Lumala Abdu gjorde ett positivt intryck under sin korta tid i klubben
Foto: Fredrik Karlsson / BILDBYRÅN

Lumala Abdu (10 matcher / 1 mål) Inlånad från Kalmar FF

Kom, från Kalmar, i Augusti med målsättning att tillföra extra dimensioner i HIFs anfallsspel. Imponerade med sin snabbhet och förmåga att utmana i en- mot en situationer. Fick växla mellan anfallare och mittfältare men det lossnade aldrig för Abdu som fick vända hem till Kalmar med noll mål på kontot. Dock en 20-åringen med framtiden för sig. Kanske en permanent övergång kan vara lösningen då Abdu, med en försäsong i ryggen, mycket väl kan bli ett utropstecken den kommande säsongen.

Anton Wede (9 matcher / 0 mål) Lämnat klubben

En Henrik Larsson-värvning och utsedd till Årets HIFare 2016. Vad Wede sysslat på försäsongen är något oklart men dess tydligare var det att han enbart var en skugga av den spelare som stod över mängden i HIF modell 2016.  Började ok men åkte tidigt på en skada och var borta några matcher. Vid återkomsten var startplatsen ett minne blott och när HIF värvade rutin under sommaren insåg Anton att konkurrensen skulle bli för tuff. Totalt blev det 61 matcher för HIF och karriären går nu vidare i Gais.

Calle Wede (3 matcher / 0 mål) Lämnat klubben

Kom, med brorsan Anton, inför 2015 men under den första våren gjorde han sju allsvenska framträdanden innan han olyckligt skadade knät i juli månad. Efter månader av rehab var han tillbaka under våren 2017 och gjorde tre inhopp. Insåg att det skulle bli för tuff konkurrens  ansåg sig behöva en nytändning. Att det blev Gais var kanske inte så konstigt då bröderna Wedes karriärer gått hand i hand med varandra sedan barnsben. Totalt blev det 10 matcher i klubben.

Alexander Anchinioti-Jönsson (15 matcher / 0 mål) Kontrakt tom 2018

AJ debuterade redan i Allsvenskan och skulle, i Superettan, ta ett nytt steg i karriären och spela till sig en ordinarie plats. 21-åringen fick omgående tränarens förtroende och startade en del matcher. Ju längre säsongen led så hamnade mittfältaren dock allt längre från en startplats och i somras lånades han ut till Ängelholm. Dock gav HIFs skadeläge AJ åter chansen under några matcher i höstas. Har en tuff spelstil och är, trots sin unga ålder,  en pådrivare och oavsett om det skall spelas på mittfält eller högerback så krigar AJ till sista minuten. Kontrakt över kommande säsong men måste blomma fullt ut 2018 om han skall ha en framtid i klubben.

Bradley Surprise Ralani ( 27 matcher / 6 mål) Kontrakt tom 2017

Enligt egen utsago för bra för både HIF och Superettan men haft svårt att bevisa det på planen. Visst har Surprise tillhört HIFs främsta i en del matcher men sydafrikanen har varit relativt osynlig i minst lika många matcher. Tillhör dock skaran som kan göra det oväntade och låg bakom flertalet viktiga poängräddningar med sina 6 mål och framspelningar. 29-åringen sitter på ett utgående kontrakt och frågan är om HIF vill, eller kan, behålla mittfältaren som troligen har en del anbud att ta ställning till närmaste veckorna. Personligen ser jag dock gärna att Surprise stannar ytterligare en säsong och kan bli en nyckelspelare i jakten på en Allsvensk plats 2019.

Darijan Bojanic (12 matcher / 2 mål) Kontrakt tom 2018

”Den evige talangen” som ansågs för bra för att spela i Superettan och lånades ut till Östersund. Återvände i somras med ett stukat självförtroende men mottogs som ”frälsaren” och spelkreatören som saknats under våren. Och visst levererade 21-åringen inledningsvis. Dock inte en spelare att förlita sig på när det stormar utan kan gå ner sig rätt rejält. Har ett år kvar på kontraktet och man kan fråga sig hur många säsonger som Bojanic skall få på sig att blomma ut? Med en försäsong i ryggen så är jag dock övertygad om att den kreative mittfältaren kommer tillhöra de främsta i Superettan. Dock oerhört beroende av om det går bra för laget – för då går det också bra för Bojanic.

Monday Samuel – bäst på försäsongen men spårlöst förvsunnen när serien drog igång
Foto: Mathilda Ahlberg / BILDBYRÅN

Monday Samuel (17 matcher / 2 mål) Kontrakt tom 2017

Den 26 februari hoppade Monday Samuel in, efter en halvlek i Svenska cupen-mötet, hemma mot Degerfors. Han gjorde två mål och när försäsongen tog slut hade han gjort fyra mål. Nigerianen imponerande och levererade men när det var dags för seriespel så hamnade Monday längst ner i frysboxen. Inget skäl angavs men uppgifter talar om ”taktisk oförmåga”. Kan dock lyfta en match på egen hand och i ett offensivt HIF hade 23-åringen kunnat bli hur framträdande som helst. Med HIFs, något defensiva, spel under innevarande säsong så har dock Monday fått se sig bänkad och frågan är hur nigerianen ser på sin framtid i klubben. Hur som så löper kontraktet på ytterligare en säsong men känslan säger att vi hittar Monday Samuel i en annan klubb den kommande säsongen.

Casper Seger

Spelade ingen seriematch 2017

Max Svensson (24 matcher / 3 mål) Kontrakt tom 2019

Tillsammans med Timossi säsongens utropstecken! Med ungdomlig entusiasm och oräddhet fick 19-åringen sitt stora genombrott i HIF. Konstigt nog har Svensson främst agerat inhoppare under säsongen och målet blir säkerligen att spela till sig en ordinarie plats inför 2018. Bofast i U19-landslaget och en av framtidsmännen inom svensk fotboll. Med sina 165 cm över jorden har yttermittfältaren visat att storleken definitivt inte har någon betydelse.

I GÅR: Säsongen 2017 – Försvararna

I MORGON: Säsongen 2017 – Anfallarna

post

Säsongen 2017 – Försvararna

Över 40 insläppta mål, under säsongen, visar tydligt att HIF saknade riktig stabilitet i försvarsspelet. Några spelare verkade helt tappat motivation och inställning efter degraderingen och hos andra gjorde skadebenägenheten sig åter påmind. Sen fanns där nog en och annan som borde tagit det där klivet framåt denna säsongen…

Calle Johansson (19 matcher / 0 mål) Kontrakt tom 2018

Var på väg mot både storform och en OS plats när en skada satte stopp för säsongen 2016. Gjorde, efter lång frånvaro, comeback i Superettan och imponerade inledningsvis. Bildade mittlås med Charlie Weberg och gjorde det med bravur. Tyvärr föll Calle, samtidigt som resten av laget, ihop under hösten men här har klubben ändå en framtida storback. Bör vara given 2018 som en av mittbackarna. Tillhör definitivt en av Superettans främsta när skadorna inte sätter stopp.

Viktor Ljung (10 matcher / 0 mål ) Kontrakt tom 2017

Värvades av Henrik Larsson men gick skadad stora delar av 2016. Kom tillbaka 2017 och gjorde några halvhjärtade insatser. Trots Allsvensk erfarenhet så håller dock inte den förre HBKaren på Superettanivå utan har mest känts som en utfyllnadsspelare med stor skadebenägenhet. Troligtvis behöver Ljung hitta en klubb där han får spela kontinuerligt för att hitta tillbaka till den nivån han höll innan skadan.  Kontraktet löper ut efter säsongen och, igår, kom beskedet att Ljung inte dyker upp på Olympia kommande säsong – eller ja – inte i HIF-tröjan i alla fall.

Frederik Helstrup föll allt längre från en startplats och under sommaren valde dansken att lämna klubben för spel i Polen
Foto: Samone Klinteberg

Fredrik Helstrup (8 matcher / 0 mål) Lämnat klubben

Kom till klubben sommaren 2015 och blev omgående en favorit med sitt imponerande mittbacksspel. Under sina två allsvenska HIF-säsonger var han ordinarie men under våren tappade den 24-årige mittbacken sin startplats och under säsongen fick han bara spelat åtta superettanmatcher, varav sex från start. Tappade det mesta under 2016 och borde kunnat, tillsammans med laget, tagit revansch 2017. Dock kändes årets Helstrup som en skugga av sitt forna jag och stod under långa perioder utanför laget. I somras stod det klart att dansken, efter 66 ligaframträdanden och två mål, lämnade HIF för spel i polska Arka Gdynia.

Adam Eriksson (28 matcher / 0 mål) Kontrakt tom 2018

Tillhörde en av de främsta, framförallt på passningssidan, under sin inledande säsong i klubben. En offensiv ytterback med bra precision i sina inlägg. Tyvärr lämnade 27-åringen drivet kvar i Allsvenskan och denna säsongen blev inte alls lika lyckosam som 2016. Behöver lyfta sig rejält om han skall få husera, relativt ohotad, på sin vänsterkant även kommande säsong. Tre målgivande passningar, dåligt tempo och en känsla av att självförtroendet fått sig en rejäl törn. Vi vet att Eriksson kan betydligt bättre och hoppas att han hittar tillbaka till formen under sitt, kanske, sista år i HIF.

Peter Larsson (20 matcher / 0 mål) Kontrakt tom 2017

Allsvenskans främsta mittback 2007/2008. Det är tio säsonger sedan och det blir tyvärr allt mer påtagligt med mycket skador som påverkar spelet. Har inte fått till flytet i spelet och inte alls varit så dominant som vi varit vana vid att se mittbacken. Ger dock alltid allt på planen och, en av få, som har en fighter i sig. Sitter dock på ett utgående kontrakt och vid 34-års ålder har vår kapten bestämt sig att HIF-resan slutar här och nu. Efter sju säsonger, och drygt 136 matcher har PL flyttat hem till Halmstad. Blir det månne Superettanspel med HBK istället? Oavsett så tillhör Peter Larsson en av de främsta HIFarna under 2000-talet och sånt glöms sällan bort bland supportrarna.

Jonatan Olsson (3 matcher / 0 mål) Kontrakt tom 2018 (bryts i förtid)

Snabb, fysisk och duktig i luftrummet defensivt. Tyvärr fick vi inte uppleva så mycket av Olsson under innevarande säsong. Startade de två inledande matcherna men drabbades av en bristning i låret och halkade efter den övriga truppen. Det har varit svårt att bedöma 24-åringen som nu lämnar klubben, trots kontrakt, i bristen på speltid och med för tuff konkurrens.

Charlie Weberg kom från ingenstans och spelade till sig en ordinarie plats under våren. En av få försvarare som verkligen tog för sig under året
Foto: Olle Wande / Bildbyrån

Charlie Weberg (19 matcher / 0 mål) Kontrakt tom 2019

Inför årets säsong var det inte många som hade koll på Charlie Weberg. Stabila insatser på försäsongen och skador på ordinarie spelare gjorde att 19-åringen fick debutera i fjärde omgången (mot Gais) och höll sen ett fast grepp om en av försvarsplatserna fram till i somras. I mitten på Augusti hamnade talangen plötsligt utanför laget och där fick han, förutom några inhopp, stanna hela hösten – trots landslagsdebut (U19). Tillhör definitivt HIFs framtid och bör kunna sno åt sig en ordinarie plats den kommande säsongen. En extremt spelskicklig mittback med en mycket bra, och passningssäker, vänsterfot samt imponerande huvudspel. Här har klubben ett sparkapital som heter duga…

Calle Thulin ( 2 matcher / 0 mål) Kontrakt tom

Lirade på försäsongen men 19-åringens riktiga debut skedde i säsongens näst sista match. Ersatte Peter Larsson, med 20 min kvar, mot Örgryte och visade att tillväxten på mittbackssidan är god. Här har vi definitivt en spelare att bygga vidare på inför framtiden.

Niklas Svensson

Spelade ingen seriematch 2017

I GÅR : Säsongen 2017 – Målvakterna

I MORGON: Säsongen 2017 – Mittfältarna

post

Säsongen 2017 – Målvakterna

Det enda säkra med HIFs målvaktsbesättning var att Kalle Joelsson skulle få spela andrafiolen under hela året. Vi inledde nämligen med en Amerikansk förstekeeper och avslutade den med en 31-åring från Vejbyslätt…

Matt Pyzdrowski (14 matcher/ 0 mål) Kontrakt tom 2017

Amerikanen, som anslöt 2015, blandade och gav (som vanligt) under säsongen. Främst minns man straffräddningen mot Värnamo och men även bottennappen mot Brommapojkarna (0–4) och Dalkurd (0–5). När Pär Hansson anslöt stod det snabbt klart att med tre målvakter i truppen var det ganska väntat att någon var tvungen att stå åt sidan. Det var enklare för HIF att kommunicera ut Hansson som förstekeeper och Kalle Joelsson som framtidsnamnet. Full respekt för Pyzdrowski som, trots vetskapen om att han skulle få lämna, varit proffsig in i det sista och gett 100% på träning. Personligen är jag fortfarande besviken över att amerikanen inte fick ställa sig mellan stolparna mot Frej istället för en debuterande Joelsson. Vill nog tro att HIF kunnat undvika en förnedrande förlust med Matt i målet. Efter 33 matcher i den gröna tröjan går nu kontraktet ut och Pyzdrowski får fortsätta sin karriär i någon annan klubb kommande säsong.

Kalle Joelsson (1 match / 0 mål) Kontrakt tom 2017

I ärlighetens namn så var lösningen med Kalle Joelsson givetvis en, i huvudsak, ekonomisk lösning. I stället för Pyzdrowski/Chensinski så fick man i Hansson/Joelsson två målvakter till priset av en. Därmed inte sagt att 19-åringen inte har framtiden för sig. Borde dock fått chansen redan på försäsongen men fick debutera först under sommaren med ett inhopp i träningsmatchen mot Fremad Amager. Hamnade i hetluften när han, i sin riktiga A-lagsdebut, släppte in fyra bollar mot Frej. Å andra sidan så hade yngligen inte någon större hjälp av sina försvarare. Sitter på ett utgående kontrakt och hur klubben resonerar i fallet Joelsson har jag ingen aning om men då ekonomin är fortsatt ansträngd så lär väl ett nytt kontrakt ligga i pipeline. Dock tror jag att målvakten mått bäst av en utlåning för i skuggan av Pär Hansson lär det inte bli många matcher, om ens någon, kommande säsong.

Pär Hansson kom hem och togs emot som en frälsare…nu hade vi seriesegern som i en liten ask!
Foto: Petter Arvidson / BILDBYRÅN

Pär Hansson ( 15 matcher / 0 mål) Kontrakt tom 2020

Plocka hem Hansson så har vi den Allsvenska platsen som i en lite ask. Nja – inte riktigt! Vände hemåt under sommaren och tog omgående över platsen mellan stolparna. Fortfarande en av Sveriges främsta målvakter även om han kanske inte riktigt blev den injektion, och trygghet i försvarsspelet, supportrarna hoppats på. Stördes inledningsvis av den körtelfeber han drabbats av vid flytten från Holland. Oavsett så är det med Pär mellan stolparna som HIF bygger ett vinnande lag den kommande säsongen. Vinnarskalle med lång erfarenhet om vad som krävs för att lyckas – förhoppningsvis kan Vejbysonen förmedla det till resten av laget några år framöver.

I MORGON: Säsongen 2017 – Försvararna