post

FC Helsingör-HIF 1-1 (2-1 e straffar)

Drygt 700 personer hade sökt sig till Helsingör Stadion där hemmalaget drog det längsta strået i Öresundspokalen

Andreas Granqvist, Pär Hansson, Andri Runar Bjarnason och Jonathan Larsson skulle, av olika anledningar, inte vara med i träningsmatchen mot Helsingör. Anders Randrup och Mikael Dahlberg lämnade sena återbud och junioren Max Mårtensson kallades in. På uppvärmningen kastade mittbacken Calle Johansson, som skulle starta, in handduken. Det blev Calle Thulin som ersatte honom i startelvan.

Det var bestämt redan från början att HIF skulle lufta hela sin trupp vilket innebar att hela 21 spelare fick dra på sig den röda tröjan ikväll

Förra säsongen åkte Helsingör ur den danska högstaligan och så sent som i torsdags spelade de 2–2 mot Premier League-laget Crystal Palace vilket innebar tufft motstånd för HIF

Hemmalaget tog ledningen i den 28:e minuten efter en kollision mellan Kalle Joelsson och hemmalagets provspelande högerback Sebastian Avazini. Pierre Larsen kunde enkelt sätta dit bollen i öppet mål. Möjligtvis kan man reagera på att det var ett tveksamt ingripande från vår reservmålvakt.

Kanske borde Rasmus Jönsson noterats för ett mål redan i sin första match sedan återkomsten. Strax innan paus hittade Adam Eriksson fram till Jönsson i den bortre delen av straffområdet och mittfältaren drog iväg ett volleyskott. Tyvärr gick bollen över ribban istället för under densamma

HIF startade andra halvlek med, i stort sett, samma elva som i den första förutom att Rasmus Jönsson fick ge plats för ett annat nyförvärv Thierry Zahui.

Det var också Zahui som stod för framspelningen till HIFs kvittering när han hittade fram till Mattias Almeida med en fin boll. Ynglingen satte behärskat dit 1-1 med vänsterfoten. Resultatet stod sig matchen ut vilket innebar straffläggning.

Hemmalaget satte samtliga straffar medan HIF missade en och därmed gick segern till Helsingör. Bortalagets straffläggare var Thierry Zahui, Casper Seger och Charlie Weberg och junioren Filip Sjöberg där den sistnämnde missade sin.

På fredag tar HIF emot Fremad Amager som, precis som Helsingör, spelar i den danska andraligan

post

Falkenberg-HIF 2-3

I den sista matchen innan sommaruppehållet mötte HIF serieledande Falkenberg på bortaplan. En match som HIF lyckades vinna trots att laget hamnade i underläge två gånger om.

Det var HIF som skulle få matchens första chans redan efter 1,5 minut när Bjarnason nickade bollen över. Även matchens andra chans skulle vara HIFs när Dahlberg sköt bollen via en Falkenbergspelare till hörna. Det var ett HIF som var det bollförande laget under matchens första 10 minuter och som startade spelmässigt bättre än de senaste matcherna. I den 10:e minuten fick hemmalaget sin första målchans när Erik Pärsson, fristående, nickade bollen i famnen på Pär Hansson. Trots den fina starten var det Falkenberg som skulle ta ledningen genom Robin Östling efter att Calle Johansson misslyckat med en rensning och bollen hamnat hos Östling till höger i straffområdet. Kort efter målet hade Moro ett hårt skott som Hampus Nilsson i Falkenberg-målet räddade. HIF fortsatte att ha en del boll och i den 25:e minuten hade Max Svensson ett fint skott som Nilsson räddade. I den 35:e minuten skulle HIF kvittera genom Moro efter ett väldigt vackert mål. Eriksson slog in bollen från vänster om straffområdet och Moro, som stod i en snäv vinkel, drog till bollen på volley. HIF fortsatte att vara det spelförande laget och i den 41:a minuten fick Moro ett jätteläge att utöka sin målskörd men han sköt över när han serverades en passning i höjd med straffområdet.

Den första halvleken slutade 1-1 och det var en klart bättre halvlek spelmässigt från HIFs sida jämfört med vad vi sett de senaste matcherna även om HIF inte gick till halvtidsvilan i ledning. Det var ett snabbare passningsspel och ett någorlunda bättre presspel och HIF borde nog ha haft ledningen om man ser till antalet chanser, det var skärpan som saknades.

I den 55:e minuten tog Falkenberg återigen ledningen när Egbuchulam sköt in bollen från nära håll, en boll som HIF-försvaret borde ha fått bort innan den hamnade framför Falkenbergsspelarens fötter. Efter 2-1-målet drogs tempot ner men HIF skulle kvittera i den 66:e minuten efter en straff som Bjarnason satte säkert. HIF skulle även vända till ledning när Bjarnason i den 71:a minuten drog in bollen i mål efter att han fått den efter en hörna. I anfallet efter målet nickade Falkenberg bollen i ribban, händelserika minuter minst sagt.

Efter målet var det ett Falkenberg som pressade på och ett HIF som försvarade sig gjorde det bra. Hemmalaget skapade inga jättechanser efter ribban. Tvåmålsskytten Bjarnason haltade av planen i slutet av matchen och vi får hoppas att det inte är allt för allvarligt, kanske kommer uppehållet lägligt om islänningen nu skulle vara skadad.

Sammanfattningsvis gjorde HIF än bättre match än de gjort under den senaste tiden men försvarsspelet brast vid båda Falkenbergsmålen. Dock var anfallsspelet bättre och det var fint att se Bjarnason få göra två mål efter att inte ha gjort mål sedan den 15:e maj och slitit i varje match.

HIF-Värnamo 2-3 (1-1)

HIF:

Startelva: Hansson- Randrup, Weberg, Johansson, Eriksson- Abubakari, Bojanic- Moro, Dahlberg, Svensson – Bjarnasson

Bänk: Joelsson, Landgren, Larsson, Seger, Thulin, Almedia och Sjöberg

Mål

Falkenberg: Östling (17), Egbuchulam (55)

HIF: Moro (35), Bjarnason (67), Bjarnason (72)

Byten

Falkenberg: Kwakwa IN- Carlsson UT (79), Laci IN- Söderström UT (84)

HIF: Landgren IN- Abubakari UT (85), Larsson IN- Svensson UT (85), Almeida IN- Bjarnason UT (91)

Varningar

Falkenberg: Karlsson (67), Egbuchulam (83), Kwakwa (90)

HIF: Dahlberg (53), Larsson (94)

Publiksiffra: 4312

post

HIF-IFK Värnamo 1-0

I den sista hemmamatchen innan uppehållet vann HIF med 1-0 utan att imponera

HIF inledde matchen svagt och det var ett Värnamo som under de inledande 20:e minuterna var det bättre laget. Gästerna skapade också matchens första chans i den 8:e minuten när de kom loss på högerkanten och avlossade skott men Hansson räddade säkert. HIF blev bättre under halvlekens gång även nivåhöjningen från ”Di Röe” inte var nämnvärd. Det var överlag en halvlek där båda lagen slog ett antal felpass och flera spelare som hade ett antal dåliga mottagningar.

I den 32:a minuten fick Bojanic en fint frisparksläge men han drog den över. Detta följdes av ett läge för Bjarnason där han kom fram på högerkanten och sköt ett skott som målvakten räddade. Islänningen borde kanske ha passat då Dahlberg befann sig i ett friare läge framför mål. I den 44:e minuten trodde alla att HIF tagit ledningen efter att Dahlberg sköt in bollen, dock dömdes detta mål bort då Bjarnason ansågs påverka spelet i en offsidestående position. Dahlberg var oförstående till beslutet i halvtidsintervjun och när man ser reprisen efteråt kan man ifrågasätta domslutet då Bjarnason stod en bit från bollen och således inte påverkade spelet.

I paus bytte HIF in Charlie Weberg mot Fredrik Liverstam, en förändring som PeO beskrev som taktiskt för att få en bättre passningsfot i backlinjen även om han också sade att Liverstam delvis kände smärta av ett tidigare diskbrock.

Den andra halvleken fortsatte i samma tecken som den första med ett HIF som inte imponerade spelmässigt och matchen var på det hela betydligt jämnare än det borde varit när fyran möter jumbon. Spelet hackade betänkligt men till skillnad från matcherna mot Halmstad och Varberg blev det tre poäng. HIF skulle dock ta ledningen genom Bojanic i den 57:e minuten när Bojanic slog en frispark från långt håll som gick hela vägen i mål och mittfältaren har nu gjort frisparksmål i tre raka matcher. I den 68:e minuten fick Bjarnason friläge men han sköt tätt utanför vilket kanske är symboliskt för Bjarnason som jobbar och sliter vilket gör honom otroligt nyttig, och som han ska ha beröm för, men inte sätter dit chanserna.

Sammanfattningsvis var det ett HIF som inte imponerade spelmässigt även om segern inte var riktigt hotad efter ledningsmålet och ”Di Röe” tog tre väldigt viktiga poäng. Segern innebar att HIF, i alla fall tillfälligt, gick upp på andraplatsen. Härnäst väntar Falkenberg borta, den sista matchen innan uppehållet, en väldigt viktig match

HIF-Värnamo 1-0 (0-0)

HIF: Hansson- Randrup, Liverstam, Johansson, Eriksson- Landgren, Bojanic- Moro, Dahlberg, Svensson, – Bjarnasson

Mål

HIF: Bojanic (57)

Värnamo:

Byten

HIF: Weberg (IN)- Liverstam (UT) (46), Abubakari (IN)- Landgren (UT) (72)

Värnamo: Winberg (IN)- Andersson (UT) (53), Souza Alves (IN)- Ask (UT) (63), Olsson (IN)- Randelovic (UT) (81)

Varningar

HIF: Weberg (47)

Värnamo: Achinoti-Jönsson (25), Randelovic (73), Maikkula (87)

Publiksiffra: 6297

post

Varberg BoIS-HIF 3-3

Jag vill inte ha fjärilar i magen inför varje HIF-match som i fjol, och jag vill inte få jobbiga flashbacks till ett fantasilöst spel utan tyngd, beslutsamhet, linjer och offensivlusta. Men det är precis de känslor jag har haft de senaste omgångarna.

När HIF mötte ett Gefle som släppt in massor av mål hemma både före och efter mötet med HIF, förmådde de rödblå inte skapa tryck framåt, och inte heller utmana hemma-lagets stukade försvar några längre perioder. Det är ett underbetyg.

När HIF mötte Degerfors hemma var man en man mer i mer än halva matchen, och föll ändå tillbaka med ett lågt försvarsspel i perioder. Det var tillfälligheter som gjorde att man till slut vann med ett par mål.

Mot Halmstad borta visste HIF att de skulle gå upp i serieledning vid vinst, men som vanligt lät man motståndarlaget ta hand om matchbilden hela första halvlek, och lät så en omarkerad Johan Oremo nicka in ett segermål i 94:e minuten. En likadan försvarsmiss som man gjort i fyra-fem matcher under säsongen nu.

Var finns då förklaringarna till tvehågsenheten, bristen på rakt offensivt spel, på linjerna i passningsspelet, på inställningen att kriga från matchstart och på förmågan att göra sig spelbar och ge sin lagkamrat passningsalternativ ?

Eftersom mycket av HIF-spelet nu påminner om fjolårets, tvingas jag konstatera att det till största delen är ett ledarproblem. Om det är denna modell som P-O Ljung vill att HIF ska spela med ett evigt rullande i sidled och bakåt, med en ensam anfallare som inte får understöd, med en ytterback som lyser av osäkerhet och som hellre rullar bollen bakåt än mot mål, med ett lågt bolltempo etc etc, så är jag inte med på den skutan.

Lag som Falkenberg, Halmstad, Örgryte och AFC Eskilstuna spelar med mycket större variation. De kommer till många avslut, de vinner andrabollar och har ofta andra-vågenanfall, de gör sig spelbara för varandra, de spelar rakare med snabbare omställningar, och de har både bredd och djup i och med att de får med alla i spelet.

Poängmässigt är HIF absolut med i racet om allsvenskt avancemang men spelmässigt är det högst tveksamt. Man måste höja spelkvaliten, och tyvärr är jag mycket osäker på om P-O Ljung kan ge spelarna de verktyg de behöver. Jag vill inte höra en tränare som i intervju efter intervju säger ”jag vet inte vad det beror på att vi tappar spelet i perioder”. Jag vill höra en tränare för HIF säga ”nu har jag analyserat den senaste matchen, och vet vad vi ska göra för att hålla igång ett tufft, vägvinnande offensivt spel en hel match och samtidigt ha ett starkt försvarsspel”.

Spela 4-4-2 och låt Bjarnason vara en naturlig center med en kantspringare bredvid sig som drar på sig några försvarare och skapar ytor för vår isländske toppanfallare. Öka bolltempot rejält och nöt in hur man gör sig spelbar. Skapa mycket snabbare offensiva omställningar i djupled och få med alla i spelet. Spela framåt, inte bakåt eller i sidled. Tryck på med hög press och vinn andrabollarna, och våga kriga om varje boll.

De närmaste matcherna mot Varberg och Värnamo måste HIF vinna om de vill vara med i toppen. Sen väntar en sexpoängsmatch mot Falkenberg.

I kväll väntade Varberg borta och det gällde att inte underskatta motståndarlaget, men samtidigt visa från start att man ska vinna matchen. Förändringarna i HIF:s startelva sen förlustmatchen i Halmstad var att Mikael Dahlberg och Mahmado Moro spelade från start, i stället för Alexander Timossi Andersson och Andreas Landgren.

Tyvärr besannades mina farhågor direkt i matchöppningen. HIF.arna såg osäkra och obe-

slitsamma ut, och redan i 2:a minuten tog Varberg ledningen när Fredrik Liverstam slog ett vansinnigt felpass i mittförsvaret, till en Varbergsanfallare som enkelt frispelade Joel

Palmquist som utan problem kunde rulla in 1-0 till Varberg.

Första kvarten präglades återigen av ett svagt passningsspel med dålig rörlighet från HIF:s sida. Varför upprepas detta mönster i match efter match ?

HIF lyckades under en tiominutersperiod etablera spel på Varbergs planhalva utan att

skapa några vassa målchanser. I 15:e minuten nickade Dahlberg strax utanför, och Max Svensson hade ett par skott över och på målvakten. Sen tappade HIF spelet igen, man

ligger för långt ifrån motståndarna, och vinner inte boll vare sig i presspel eller i närkamper.

Calle Johansson och Fredrik Liverstam tävlar om att slå hyperfarliga felpass i mitten på egen planhalva, så att Pär Hansson får rädda och bli vansinnig.

Moro, Bjarnason, Max Svensson och Bojanic trampar vatten på mitten och Abubukari hittar inte rätt med passningarna.

Varberg rullar boll skickligt och hittar varandra inom laget. De är mycket farligare när de går till anfall, och efter ett inlägg från höger vänder Perparim Becaj lätt bort Liverstam och stöter in 2-0 till Varberg i 42:a minuten. Ingen kan få godkänt i HIF efter denna första halvlek. Stackars Andreas Granquist, vad ska du behöva prestera för att lyfta detta lag?

HIF lyfte sig rejält i andra halvlek, men man har med rätta högre krav på de rödblå seriefavoriterna, än dessa halvdana prestationer i match efter match.

I 42:a minuten gör Matt Pydzrowski ett misstag så att Max Svensson nästan kan rulla in en reducering. I 48:e minuten slår Bojanic en hörna till Abubukari som nickar utanför. HIF trycker på i 10 minuter men sen sticker Varberg upp i ett par kontringar.

Så i 56:e minuten gör Max Svensson en jättefin individuell prestation när han tar ner en passning, håller i bollen och snyggt placerar in 2-1 i bortre krysset som en födelsedagspresent till sig själv på 20-årsdagen. Nu har HIF starkt tryck framåt i 10 minuter. Bjarnason vänder snyggt bort två försvarare och kommer helt fri men skjuter rakt på Varbergsmålvakten.

Så i 60:e minuten sticker Varberg upp i en kontring och ur ingenting vänder Joakim Lindner bort Liverstam och skjuter ett inte alltför märkvärdigt skott som Pär Hansson styr in i mål till 3-1 för Varberg.

HIF lyfter upp igen och trycker tillbaka Varberg. Man skapar flera målchanser. I 65:e minuten får man en frispark strax utanför målområdet som Bojanic snyggt knorrar in till 3-2.

I 69:e minuten ersätter Andreas Landgren Muhammed Abubukari som gjort en blek insats. Nu får HIF ännu bättre tryck framåt. Landgren vinner mycket boll och går rakt framåt. I 71:a minuten skjuter Max Svensson strax utanför, och i 72:a skjuter Bojanic strax över.  Nu radar HIF upp chanserna.

I 80:e minuten får HIF en trippelhörna som till slut landar hos Andreas Landgren som snyggt skjuter 3-3 på halvvolley. HIF skapar fler vassa chanser, Dahlberg skjuter på mål- vakten, Liverstam gör ett offsidemål och Landgren skjuter halvmetern utanför stolpen.

Sammanfattningsvis gör laget en dålig match totalt sett. Man radar upp urusla försvarsmisstag. Hela backlinjen får underbetyg. Abubukari har inte många rätt. Bojanic lyfter sig starkt i andra halvlek. Moro löper och kämpar men har hög felprocent i passningsspelet. Dahlberg vinner för lite boll och ligger för långt ifrån motståndarna. Max Svensson får godkänt och Bjarnason gör en hel del bra tekniska nummer och löpningar på djupet.

Så mina frågor till P-O Ljung hänger i luften:

Var är laget i första halvlek i match efter match ?

Hur kan du matcha Liverstam före Charlie Weberg som spelat mycket bättre ?

Varför tappar spelarna fokus i stället för att bli bättre, som Calle Johansson och Fredrik Liverstam ?

Varför byter du inte in fler offensiva krafter sista 15-20 minuterna om ni vill vinna, när du har Timossi Andersson och Almeida på bänken ?

Vad ska du göra åt spelarnas otrygghet i passningsspelet ?

Matchfakta:

Varberg-HIF 3-3 (2-0)

Målskyttar Varberg: Joel Palmquist, Perparim Becaj, Joakim Lindner

Målskyttar HIF: Max Svensson, Darijan Bojanic, Andreas Landgren

Byten HIF: Muhamed Abubukari ut Andreas Landgren in   (70)

Spelarbetyg HIF:

Pär Hansson 2

Adam Eriksson 2

Calle Johansson 1

Fredrik Liverstam 1

Anders Randrup 1

Muhamed Abubukari 1

Mahmado Moro 2

Darijan Bojanic 3

Max Svensson 3

Mikael Dahlberg 2

Andri Bjarnason 2

Andreas Landgren 3

post

Halmstads BK-HIF 2-1

Det finns olika grader av tyngd på matcher som som betraktas som klassiska möten. Matcherna mellan Halmstad BK och HIF har nog starkast tyngd, direkt efter skånederbyna mot Malmö FF och Landskrona BOIS.

Vår närmaste granne på elitnivå i nordlig riktning, har bjudit HIF på många tuffa och underhållande drabbningar genom årens lopp. Det mest deprimerande mötet är när Halmstad-laget hade fräckheten att skicka ut HIF ur Allsvenskan i kvalet 2016, när man tillråga på allt elände vände ett underläge med 1-0 till seger med 2-1 på de sista tio minuterna, på vår hemmaborg Olympia. Det roligaste mötet är när HIF vann över Halmstad med 9-0 på Olympia 2007.

Örjans Vall är ingen favoritarena för HIF. Halmstad BK har plusstatistik i mötena mellan de här lagen på sin hemmaarena. Så även om årets HIF vid en seger i dagens uppskjutna match skulle gå upp i serieledning, är det en mycket tuff utmaning man står inför.

Årets Halmstadlag har blandat och gett, och efter en tung start med några förluster vaknade man till och hittade fram till ett vägvinnande spel. Jag såg ett fantastiskt roligt Hallandsderby mellan Halmstad och  Falkenberg, som borde slutat 5-5 men som blev 1-1. I den matchen bjöd Halmstad på en mycket underhållande fotboll och skapade massor av målchanser. HIF-bekantingen Hampus Nilsson i Falkenbergs mål hade en riktigt bra dag på jobbet och spikade igen målet.

Men sen såg jag ett annat Hallandsderby mellan Varberg och Halmstad som HBK vann med 3-2 där Varberg skänkte bort tre mål, men trots det var HBK på väg att tappa matchen när Varberg gick upp till 3-2. Här var det öppna gator i Halmstadförsvaret.

För HIF:s del gäller samma koncept som jag brukar rekommendera. Var mentalt starkt förberedda och lita till ett stabilt grundspel med hög press, mycket mindre rullande bakåt och i sidled, och i stället snabba omställningar med fart framåt på djupet och på kanterna. Spela 4-4-2 och ge Bjarnason en friare roll rättvänd som en klassisk center. Om Bojanic spelar måste han ha krav på sig att vara snabbare och säkrare i passningsspelet, och spela enkelt. Matcha gärna Timossi även om Moro kan spela, kanske med dessa båda på var sitt yttermittfält och Max Svensson på topp ihop med Bjarnason. Då kan Bojanic vila en match.

Nu lyssnade P-O och Stoffe inte på mina råd, utan matchade samma startelva som senast förutom att Abubukari gick in, och Dahlgren satt på bänken. En lite mer defensiv startelva än senast.

Matchinledningen präglades av att det var två lag som kände varandras spelsätt väl, som möttes. HIF startade med goda intentioner att spela offensivt med hög press, men mattades av ganska snart. Matchen påminde om två boxare som stod och kände på varandra utan att riktigt våga gå till attack. HIF försökte mest slå långbollar på Bjarnason och rullade som vanligt boll i sidled och bakåt.

Halmstad var lite mer kreativa. De försökte frispela målkungen Kinoshita på djupet. Han är mycket farlig i kraft av sin teknik, snabbhet och kreativitet, och har öst in mål i de senaste matcherna. HBK:s styrka är just de snabba tekniska spelarna Kinoshita, Gunnlaugsson och Tomas Boache på vänsterkanten. De har utmanat, satt fart och vågat göra det oväntade under första halvlek.

HIF har försökt. Abubukari är den som har överblick och försöker etablera ett ordnat passningsspel. Bojanic är lite bättre än senast. Han gör fina instick och vågar hålla i bollen. Max Svensson har hög felprocent i passningsspelet, Timossi springer mycket och pressar bra framåt, men HIF kommer inte in i målområdet. Försvaret håller ihop, men ytterbackarna kommer inte alls med i anfallsspelet. Totalt sett var det en ganska intetsägande första halvlek.

I andra halvlek öppnades matchen upp. Bägge lagen ville framåt och anföll åt bägge håll.

Moro ersatte Timossi Andersson i paus. Det var dock Halmstad som var farligast i sina attacker och i 50:e minuten frispelades Gabriel Gudmundsson i högerytterposition. Han vek in mot mitten, vände lätt bort Adam Eriksson och vinklade elegant in 1-0 till HBK i bortre krysset.

Efter målet var HIF tvungna att lyfta upp laget och det gjorde man med besked. Man tog över matchbilden fullkomligt och skapade anfall efter anfall, man vann andrabollar och tryckte på i våg efter våg. Max Svensson och Bjarnason sköt flera bra skott antingen strax utanför, eller så räddade målvakten. Liverstam nickade strax över efter en hörna, och Bojanic hade några tunga skott nära målramen.

Så i 65:e minuten får HIF en gåva av Halmstadmålvakten. Bojanic slår en frispark från 35 meter som Malcolm Nilsson i HBK-målet backar in i målet med, så det står 1-1.

I 78:e minuten byttes Bojanic ut mot Mikael Dahlberg. Nu dominerar HIF matchen. Bojanic, Max Svensson och Bjarnason trycker på framåt, men Halmstad är alltid farliga i sina kontringar. I 84:e minuten byts Max Svensson ut mot Mattias Almeida, och Adam Eriksson varnas i 85:e minuten.

Moro skjuter utanför i 86:e minuten, och spelet böljar fram och tillbaka. Halmstad skapar några halvchanser och Moro gör en soloattack i 92:a minuten och skjuter över.

Så i 93:e minuten gör HIF samma misstag som man gjort i otaliga matcher under året.

Trots att man äger matchen håller man inte tätt bakåt. På ett Halmstadinlägg från vänster missar Calle Johansson och Adam Eriksson markering på veteranen Johan Oremo som ohotad kan nicka in sitt första mål för året och sänka HIF med 2-1.

Glädjeämnena i kväll är att HIF spelar riktigt bra i en halvlek. Det tråkiga är att man inte spelar bra en hel match, och att man släpper in mål bakåt på övertid för minst femte gången i år. Nu längtar jag väldigt mycket efter en viss Andreas Granquist.

Matchfakta:

Halmstad-HIF 2-1 (0-0)

Mål HIF: Darijan Bojanic

Mål Halmstad: Gabriel Gudmundsson, Johan Orremo

Byten HIF: Alexander Timossi Andersson ut, Mamado Moro in (45)

Darijan Bojanic ut, Mikael Dahlberg in (78)

Max Svensson ut, Mattias Almeida in (84)

Varning HIF: Adam Eriksson

Spelarbetyg HIF:

Pär Hansson 3

Adam Eriksson 1

Calle Johansson 2

Fredrik Liverstam 2

Anders Randrup 2

Alexander Timossi Andersson 2

Max Svensson 3

Andreas Landgren 3

Muhammed Abubukari 3

Darijan Bojanic 4

Mamado Moro 3

Andri Bjarnason 3

post

HIF-Degerfors 4-1

När jag bänkade mig på Olympia inför dagens match mellan HIF och Degerfors IF hade jag lite blandade känslor. HIF har visserligen presterat bra rent resultatmässigt de senaste omgångarna med tre vinster och en oavgjord, men spelmässigt finns det mycket övrigt att önska.

Visst är det bra att mittförsvaret är stabilt och nästan inte släpper till några mål alls, men det är bara en liten del av det kompletta lagspel vi förväntar oss av våra rödblåa seriefavoriter. Ännu har inte spelarna på mittfältet och i anfallet fått de verktyg som tränarduon Ljung-Andersson ska ge dem.  Jag saknar en konstruktivitet och trygghet i grundspelet. När Landgren och Abubukari har bollen i defensiv mittfältsposition måste de offensiva mittfältarna vara spelbara och på väg framåt. Det är så man startar snabba anfall i djupled. Nu är man tvungna att stanna upp spelet och i de flesta fall spela bakåt och i sidled, i stället för framåt. Dels förlorar man tid men framförallt så tappar man initiativ, fart och offensiva alternativ.

HIF måste komma snabbare till anfall och ha fler alternativ. Jag vill se ett 4-4-2-spel med en anfallare som håller fast bollen i anfallszonen, så att Bjarnason kan springa sig fri, utan att behöva hämta boll själv. Jag vill också se ett mycket kraftfullare ”andra vågen”-spel där HIF vinner andrabollarna med ett högt presspel av Almeida, Bojanic och

Max Svensson. Alla måste bli tuffare i närkampsspelet. Sen är det bra med distansskott även om riktningen hittills inte varit den bästa.

Ett av lagets främsta anfallsvapen hittills har varit när ytterbackarna Eriksson och Randrup kommer i ruscher längs kanterna och spelar in framför mål. Det fungerar bra. Så visst kan jag ge både ris och ros.

Jag känner alltid extra respekt för dessa lag från mindre orter som lyckas hålla sig kvar i toppen av svensk elitfotboll, trots att de egentligen inte har de ekonomiska resurserna som krävs. I dessa klubbar finns en själ, ett hjärta, och en genuin känsla för orten, och samhörigheten bland människorna. Man lever för sitt lag. Degerfors är en liten ort i Värmland med ca 7000 invånare. Degerfors IF har 29 allsvenska säsonger bakom sig och ligger på  16:e plats i den allsvenska maratontabellen. Så sent som 1993 vann man Svenska cupen. Spelare som Tord Grip, Ralf Edström, Gunnar, Bertil och Thomas Nordahl är fostrade i klubben.

Omsättningen har varit stor på spelarfronten inför årets säsong. Ett par äldre spelare som

Alexander Andersson, Marcus De Bruin och Christoffer Wictorsson står får rutin och stabilitet. Man har värvat in spelare från lägre divisioner men även Elfsborgsanfallaren Victor Götesson, som var utlånad till Varberg i fjol där han gjorde 10 mål. Den som sticker ut mest är målkungen Sargon Abraham som leder skytteligan med 9 mål. Han lär se till så HIF-försvaret sätts på prov i kväll.

Degerfors tippades som ett bottenlag i år men har presterat långt över förväntan, så det gäller för HIF att ha respekt för motståndarna. Men framförallt måste man våga lita till ett eget grundspel fullt ut. Här har varit en brist i de senaste matcherna. Man har börjat väldigt avvaktande och låtit motståndarna ta hand om taktpinnen. Inför dagens tuffa utmaning saknades Abubukari som är avstängd efter tre gula kort, och dessutom är Moros start osäker med tanke på hans lårskada.

Nu spelade både Mikael Dahlberg och Alexander Timossi Andersson från start för första gången i år, och Calle Johansson och Fredrik Liverstam utgjorde mittförsvar. HIF började bra de första 15 minuterna. Man rullade mycket boll inom laget som vanligt, och Degerfors kom knappt över mitten. I 10:e minuten skapade Timossi-Bjarnason-Randrup ett fint anfall till höger som avslutades med ett tungt skott strax utanför av Randrup.

Det mesta som HIF skapade under matchen kom till på högerkanten där Randrup och Bjarnason samspelar mycket bra.

Annars skapade HIF bara ett par halvchanser. Degerfors skapade sin första chans efter 20 minuter med en nick strax över. Nu tilläts Degerfors sticka upp lite mer i kontringar, och skapade några vassa chanser. HIF kom inte särskilt nära motståndarmålet.

Så som en blixt från klar himmel gick Erik Björndahl i Degerfors  väldigt brutalt in med

dobbarna före i en tackling på Bojanic. Domaren tvekade först men tog sen upp det röda kortet, kanske efter överläggning med linjemannen. Björndahl blev utvisad direkt.

Nu spelade Degerfors väldigt fult. I situationen efter utvisningen stämplades Landgren i ryggen med en varning som följd.

Med en man mer på plan dominerade HIF resten av första halvlek, och i 44:e minuten rullade Randrup, Landgren, och Bjarnason upp motståndarna på högerkanten. Anfallet avslutades med att Bjarnason hittade en ren Max Svensson på bortre stolpen med en smörpassning. Max rullade kyligt in 1-0 till HIF mellan benen på målvakten.

De första 15 minuterna av andra halvlek var inte bra från HIF:s sida. Trots att man var en man mer på plan hittade man inga öppningar i Degerforsförsvaret. Man skapade vissa halvchanser utan spets. I stället för att ta tag i spelet blev det ännu sämre. Bojanic var rakt igenom usel hela matchen och nu tilläts Degerfors komma upp i flera anfall. Så i 68:e minuten missade HIF-arna ett par passningar så att skyttekungen Sargon Abraham kunde rinna igenom och snyggt lobba in 1-1.

Som tur var tog HIF kvitteringen på rätt sätt och eldade igång varandra. Bjarnason nickade strax utanför i 72:a minuten, och så i 73:e minuten plockade Mikael Dahlberg ner en passning från Randrup, vände bort en back och stänkte snyggt upp 2-1 i högra krysset. Nu kunde HIF:arna spela avslappnat. Man rullade bollen snyggt inom laget och skapade många fina anfall.

I 78:e minuten fick HIF hörna och Bojanic prickade skallen på Calle Johansson som nickade in 3-1. Matchens lirare i mina ögon, Alexander Timossi Andersson sprang oavbrutet, vann boll över hela planen och när han gick till anfall så hann ingen motståndare med honom. Bjarnason mådde bra av att ha Dahlberg vid sin sida, då kunde han fokusera på att gå på djupet med sin fina teknik och passningsskicklighet, medan Dahlberg drog på sig bevakning.

I 85:e minuten skapade HIF så ett mönsteranfall där Bjarnason ryckte i mitten och frispelade Max Svensson med ett fantastiskt instick. Helt ren med målvakten rundade Max Svensson honom och rullade in 4-1 till HIF, hans andra mål för dagen.

Sammanfattningsvis gör HIF en totalt sett bra match, men man ska inte behöva lämna över initiativet i tio minuter, när man är en man mer på plan.

Så snart Moro är spelklar bör P-O låta Bojanic stå över en match, så får vi hoppas att han tar petningen på rätt sätt och laddar om. Så som Timossi Andersson gjorde idag.

Matchfakta:

HIF-Degerfors 4-1 (1-0)

Publik: 6657

Byten HIF: Mikael Dahlberg ut Mattias Almeida in (80)

Alexander Timossi Andersson ut Filip Sjöberg in (87)

Andri Bjarnason ut Casper Seger in (90)

Mål HIF: Max Svensson 2

Calle Johansson

Mikael Dahlberg

Degerfors: Sargon Abraham

Spelarbetyg HIF:

Pär Hansson 3

Adam Eriksson 3

Fredrik Liverstam 3

Calle Johansson 4

Anders Randrup 4

Andreas Landgren 3

Darijan Bojanic 1

Max Svensson 4

Alexander Timossi Andersson 5

Mikael Dahlberg 3

Andri Bjarnason 4

Mattias Almeida, Filip Sjöberg och Casper Seger spelade för kort tid för att få betyg.

post

HIF-Jönköping Södra 1-0

Det må vara en knapp seger men denna gången spelade HIF fulla 93 minuter. Det gav också tredje raka segern och Jönköping fick vända hemåt med minsta möjliga marginal när Max Svenssons rökare fullbordade kvällen på Olympia

Även om HIF hade en oavgjord match och två raka segrar inför kvällens hemmamatch mot Jönköping Södra, hade jag en hel del funderingar kring lagets spel de senaste omgångarna.

I derbyt i Landskrona saknade HIF en hel del organisation i spelet. Man lät BOIS dominera i långa perioder och satsade mest på kontringar. Det som jag minns starkast är det taktiska misstaget att backa hem med 10 minuter kvar av matchen i tron att man kan försvara en 1-0-ledning. Det är ett kardinalfel att i det läget ta ut en offensiv spelare och ta in en försvarare, som Christoffer Andersson gjorde. Detta misslyckas så gott som alltid, och mycket riktigt så tillät man BOIS att skapa ett enormt tryck som slutade med att de kvitterade till 1-1 i 91:a minuten, och var mycket nära att vinna.

2-0 segern mot serieledande Örgryte inför 8000 på Olympia var mycket imponerande. I den matchen spelade HIF på en hög nivå rakt igenom, och segerresultatet var i underkant. Här trodde man fullt ut på sitt grundspel och vek aldrig av från den höga pressen.

I den senaste matchen borta mot Norrby gjorde P-O Ljung så om samma taktiska felmanöver som Christoffer Andersson gjorde i Landskrona. Med 10 minuter kvar plockade han ut den offensive Mattias Almeida, som dessutom bytts in i början av andra halvlek, och satte in en tredje mittback. Dels lär väl Almeidas självförtroende få sig en törn, för han kämpade bra för att hålla trycket framåt, och återigen lät man motståndarlaget få ta hand om initiativet och trycka på kraftigt mot HIF:s mål.

Även om både P-O och Stoffe är f d försvarsspelare, måste man ge de offensiva krafterna i laget starkt förtroende genom att låta dem fullfölja matcherna, om de inte är helt slut, eller skadade. Anfall är bästa försvar, och framförallt ska HIF visa att en spelide gäller från start- till slutsignal. Det är så man visar kraft såväl inom laget som gentemot motståndarlagen. Det är större chans att vinna matcherna med snabba anfallare som kontrar och låser fast bollen på motståndarnas planhalva, än med ett hungrigt motståndarlag som kan flytta fram sina positioner, och skapa tryck.

I fredags kväll såg jag Falkenberg vända ett underläge med 2-1 i paus mot Varberg till vinst med 3-2, trots att man fick en man utvisad i början av andra halvlek. Det gjorde de helt och hållet p g a att man oförtrutet fortsatte att anfalla, och ha en stark tro på att de skulle vinna, kosta vad det kosta ville.

Inför dagens match mot fjolårets allsvenska lag, Jönköping Södra, hade P-O stängt träningen för att spelarna skulle hålla fokus, och inte lägga tid på att snacka med media. Det ska han däremot ha all cred för. Med ett så tajt spelschema och så många enormt viktiga matcher på kort tid är det helt rätt filosofi.

Jönköping har ett nästan helt nytt lag sen i fjol, plus att man bytt tränare två gånger redan i år. Efter ett par förluster i inledningen av serien tycks laget nu ha hittat stabilitet och klättrat i tabellen. Så det är viktigt att vara ödmjuk och fokuserad inför denna tuffa uppgift, såväl som inför alla andra matcher.

HIF tvingades till en del ändringar i laget då Darijan Bojanic fick en tuff smäll mot Norrby, och var tvungen att vila, och Calle Johansson var avstängd efter tre gula kort. De två ersattes av Fredrik Liverstam och Mattias Almeida. HIF började väldigt avvaktande.

De första 15 minuterna var jämna spelmässigt. Man anföll åt bägge håll utan spets och utan några farliga avslut. Bjarnason sköt en tung frispark utanför i 16:e minuten. HIF hade fallit tillbaka i ett ganska oorganiserat rullande i sidled.

Jönköping spelade rakare, tyngre och mer beslutsamt. De ställde om snabbt och var hela tiden spelbara inom laget. I den 27::e och i den 32:a minuten skapade J-Södra ett par vassa chanser med tunga skott och instick bakom HIF:s backlinje. HIF hade däremot dålig rörlighet i passningsspelet och kändes osäkra. Första halvlek vann Jönköping på poäng.

HIF började något bättre i andra halvlek. Man vann boll på mitten och ställde snabbt om till anfall. I 48:e minuten rundade Max Svensson två man i J-Södra-försvaret och placerade snyggt in 1-0 till HIF i bortre krysset. En mycket fin individuell prestation.

I 51:a minuten sjönk Moro ihop och fick byta mot Alexander Timossi Andersson. Nu hade HIF en hygglig period. Försvaret kändes hela tiden stabilt, Bjarnason och Almeida slet hårt på topp som vanligt, men mittfältet slarvade för mycket i passningsspelet, och Timossi är inte vän med bollen hur snabb han än är.

Efter en kvart föll HIF djupt igen och lämnade över initiativet till J-Södra som anföll i våg efter våg. HIF skapade enstaka kontringar och halvchanser. Vid ett par tillfällen kom man runt på kanterna och spelade inlägg på Bjarnason som kunde resulterat med lite tur.

I 75:e minuten varnas Alexander Timossi Andersson, och strax efter är Bjarnason nära att stöta in 2-0 men målvakten gör en fin räddning.

De sista 10 minuterna trycker J-Södra på för en kvittering. Pär Hansson gör en jätteräddning i de sista minuterna och J-Södra får tre-fyra hörnor på slutet, men Liverstam nickar undan allt och är mycket stark i huvudspelet. Sammanfattningsvis kom HIF undan med blotta förskräckelsen. Det här var en trepoängare med mycket tur, även om matchen blåstes sönder av en mycket inkonsekvent och överdrivet petig domare.

HIF måste upp i nivå spelmässigt, framförallt i rörligheten, i passningsspelet och i tempot och linjerna i omställningarna, om de ska gå hela vägen i år.

Matchfakta:

HIF-Jönköping 1-0 (0-0)

Målskytt: Max Svensson

Varning HIF: Alexander  Timossi Andersson (75)

Publik: 6104

Byten: Alexander Timossi Andersson in och Mahmado Moro ut (51)

Mattias Almeida ut och Casper Seger in (83)

Spelarbetyg:

Pär Hansson 3

Adam Eriksson 2

Charlie Weberg 4

Fredrik Liverstam 3

Anders Randrup 4

Muhamed Abubukari 3

Andreas Landgren 3

Mattias Almeida 3

Max Svensson 3

Mamudu Moro 3

Andri Runar Bjarnason 3

Alexander Timossi Andersson 2