Category Archives: Efterspel

post

HIF-IFK Värnamo 1-0

Posted on by

I den sista hemmamatchen innan uppehållet vann HIF med 1-0 utan att imponera

HIF inledde matchen svagt och det var ett Värnamo som under de inledande 20:e minuterna var det bättre laget. Gästerna skapade också matchens första chans i den 8:e minuten när de kom loss på högerkanten och avlossade skott men Hansson räddade säkert. HIF blev bättre under halvlekens gång även nivåhöjningen från ”Di Röe” inte var nämnvärd. Det var överlag en halvlek där båda lagen slog ett antal felpass och flera spelare som hade ett antal dåliga mottagningar.

I den 32:a minuten fick Bojanic en fint frisparksläge men han drog den över. Detta följdes av ett läge för Bjarnason där han kom fram på högerkanten och sköt ett skott som målvakten räddade. Islänningen borde kanske ha passat då Dahlberg befann sig i ett friare läge framför mål. I den 44:e minuten trodde alla att HIF tagit ledningen efter att Dahlberg sköt in bollen, dock dömdes detta mål bort då Bjarnason ansågs påverka spelet i en offsidestående position. Dahlberg var oförstående till beslutet i halvtidsintervjun och när man ser reprisen efteråt kan man ifrågasätta domslutet då Bjarnason stod en bit från bollen och således inte påverkade spelet.

I paus bytte HIF in Charlie Weberg mot Fredrik Liverstam, en förändring som PeO beskrev som taktiskt för att få en bättre passningsfot i backlinjen även om han också sade att Liverstam delvis kände smärta av ett tidigare diskbrock.

Den andra halvleken fortsatte i samma tecken som den första med ett HIF som inte imponerade spelmässigt och matchen var på det hela betydligt jämnare än det borde varit när fyran möter jumbon. Spelet hackade betänkligt men till skillnad från matcherna mot Halmstad och Varberg blev det tre poäng. HIF skulle dock ta ledningen genom Bojanic i den 57:e minuten när Bojanic slog en frispark från långt håll som gick hela vägen i mål och mittfältaren har nu gjort frisparksmål i tre raka matcher. I den 68:e minuten fick Bjarnason friläge men han sköt tätt utanför vilket kanske är symboliskt för Bjarnason som jobbar och sliter vilket gör honom otroligt nyttig, och som han ska ha beröm för, men inte sätter dit chanserna.

Sammanfattningsvis var det ett HIF som inte imponerade spelmässigt även om segern inte var riktigt hotad efter ledningsmålet och ”Di Röe” tog tre väldigt viktiga poäng. Segern innebar att HIF, i alla fall tillfälligt, gick upp på andraplatsen. Härnäst väntar Falkenberg borta, den sista matchen innan uppehållet, en väldigt viktig match

HIF-Värnamo 1-0 (0-0)

HIF: Hansson- Randrup, Liverstam, Johansson, Eriksson- Landgren, Bojanic- Moro, Dahlberg, Svensson, – Bjarnasson

Mål

HIF: Bojanic (57)

Värnamo:

Byten

HIF: Weberg (IN)- Liverstam (UT) (46), Abubakari (IN)- Landgren (UT) (72)

Värnamo: Winberg (IN)- Andersson (UT) (53), Souza Alves (IN)- Ask (UT) (63), Olsson (IN)- Randelovic (UT) (81)

Varningar

HIF: Weberg (47)

Värnamo: Achinoti-Jönsson (25), Randelovic (73), Maikkula (87)

Publiksiffra: 6297

post

Reaktionen vi väntat på…

Posted on by

HIF besegrade Örgyte med 2-0 på Olympia i en match som blev den där reaktionen som kändes välbehövlig efter den senaste tidens svagare prestationer

Äntligen! Äntligen fick vi reaktionen som efterfrågades efter en rad matcher där HIF stått i stark kontrast jämfört med det HIF som vi såg på försäsongen och under de två inledande matcherna. Serieledande Örgryte var på besök på Olympia, ett lag som inlett Superettan på ett väldigt fint sätt, och HIF vann inte bara matchen utan kändes även som att man kontrollerade hela matchbilden.

Den första halvleken bjöd på en stabil defensiv och ett bra offensivt spel till dess att vi kom till den sista tredjedelen och, som alla vet, är det där det måste hända något för att det ska bli mål. Det skapades alldeles för lite målchanser i den första halvleken vilket till stor del berodde på att Bjarnason blev allt för isolerad och ensam när resten av laget inte fyllde på. Detta har vi sett ske under en rad matcher denna säsong. I den andra halvleken tog HIF över allt mer, blev bättre i den sista tredjedelen och började således skapa chanser. Bojanic fina fot och två fina positioneringar från Calle och Moro resulterade i två mål och tre poäng.

Jag tycker det finns en del att ta med sig från den här matchen. Bojanic kom upp i den nivå som vi kan förvänta oss av honom, visst han gör inte allting perfekt men han slår de två avgörande passningarna och 2-0-målet är i stort sätt hans. Jag är inte den första, och kommer mest troligtvis inte vara den sista, att berömma Moro. Kämpar, springer, driver på och har dessutom näsa för mål, ja inte mycket mer att begära från ett nyförvärv och jag tycker han är vårt bästa nytillskott hittills. Peo vann den taktiska matchen mot ÖIS tränare Askebrand och vi fick se ett HIF som vi kände igen från tidigare detta året.

På det hela taget en väldigt fin prestation, den bästa för säsongen enligt mig. Men. Ja det finns såklart alltid ett men. Nu gäller det att ladda om för redan på torsdag väntar Norrby i Borås och då vill jag se en lika fin prestation som gårdagen. HIF bevisade mot ÖIS att man har en hög högstanivå, nu gäller det att visa att man kan fortsätta leverera på den nivån. Som jag skrev efter matchen mot BoIS: Detta är ingen serie man kan jogga sig igenom och detta bevisas kanske än mer i matcher som mot Norrby, de där matcherna som vi bara ska vinna. Det gäller att fortsätta leverera för att visa att gårdagens match inte var en enskild företeelse utan en reaktion som sträcker sig över fler matcher än en.

Det var även kul att se en fin på publiksiffra på Olympia. Bengalerna då? Ja den diskussionen har jag sett föras ordentligt redan så jag väljer att ställa mig utanför den och blicka framåt och längta till matchen mot Norrby.

Det måste se bättre ut än så här HIF

Posted on by

Skånederbyt mellan HIF och Landskrona BoIS slutade 1-1 efter en match där HIF ska vara glada för en poäng. Landskrona var i stora delar av matchen det bättre laget.

Tappade poäng på övertid är alltid förjävliga. Den där totala glädjen byts ut mot sorg men ändå är det inte det insläppta målet på övertid som jag är mest förbannad över. Jag är mest förbannad över HIFs totala oförmåga att utnyttja det kvalitetsmässiga övertag som vi ska ha över BoIS, ja mot alla lag, men speciellt över ett lag som är nykomlingar i Superettan. Sedan kan man tala hur mycket man vill om att ”ett derby alltid är ett derby” och ”att derbyn lever sina egna liv” men det är ren fakta att man måste kunna kräva att HIF ska göra det bättre i denna matchen.

HIF måste ta initiativet i matcher som denna och kan inte låta BoIS ta taktpinnen. Vi såg det mot AFC, vi såg det mot Brage, vi såg det mot GAIS och vi såg det återigen mot BoIS: ett HIF som inte går in och visar vad skåpet ska stå. Man kan inte jogga hem denna serien och efter denna omgång har HIF tre poäng upp till allsvensk kvalplats och fem respektive åtta poäng upp till Falkenberg och Örgryte på direktplatserna. Visserligen med en match mindre spelad men med detta spel är inte känslan att vi kommer hämta några poäng i vår hängmatch. Matchen mot BoIS är ännu ett tecken på att man inte kan jogga sig igenom en serie som Superettan utan måste göra jobbet i varenda sekvens i matcherna

På söndag väntar Örgryte, ett lag som har sett väldigt bra ut, på Olympia i en match som kan bli helt avgörande för säsongen och i den vill jag se en reaktion på denna insats. Jag vill se ett HIF som vågar ta för sig, som vågar spela ut sitt register och som visar lite jävla anamma. HIF kommer inte att ta sig upp till Allsvenskan genom att visa den defensiva inställning till spelet som laget visade idag.

Rycker inte HIF upp sig avsevärt och börjar prestera på den nivå som laget bör prestera väntar mest absolut största sannolikhet Skånederbyn mot BoIS även nästa år.

post

BoIS-HIF 1-1

Posted on by

Ett klassiskt misstag, med målsättning att säkra tre poäng, blev HIFs fall denna kvällen. Andri Runar Bjarnason såg dock, genom sitt mål, till att man inte gick lottlösa från årets första Skånederby. Men det lär krävas betydligt mer om HIF tänkt att ta klivet upp i Allsvenskan redan denna säsongen…

Tyvärr hade jag ingen möjlighet att se Skånederbyt mellan Landskrona BOIS och HIF live på Landskrona IP. Det kanske var lika bra, för även om jag inte är vidskeplig, så associerade min hjärna till det senaste tillfället jag såg detta derby på plats i  Landskrona. Just det, när Landskrona BOIS körde över HIF och vann med 6-2 den 6 april 2002, ett år när HIF tillhörde förhandsfavoriterna till att vara ett topplag i Allsvenskan, och BOIS var nykomlingar som tippades att ramla ur högsta serien.

Dessa förutsättningar var nästan de samma, fast nu i Superettan, inför tisdagens skånederby. HIF tippas som favoriter till seriesegern, och BOIS är nykomlingar, och tippas av många att åka ur serien i år.

Ett annat derby jag minns att jag såg live var på Olympia i oktober samma år som 6-2-förlusten, när HIF förlorade på övertid, då Magnus Thorvaldsson som precis som jag har Högaborgs BK som moderklubb, nickade in 3-2 för BOIS. Till yttermera visso förstår jag nu varför min kära hustru har gett upp sitt fotbollsintresse, då det bara är just det skånederbyt, plus HIF-debaclet mot Häcken på Ullevi 1998 när man spelade bort sitt givna guld helt på egen hand, som jag lyckats locka med henne på genom åren. Det räcker gott och väl med en fotbollsnörd i familjen.

Så när jag satte mig framför TV:n visste jag inte riktigt vad jag skulle tänka kring denna magiska tillställning, som renderar så stort intresse från folk långt utanför Skånes gränser, för även om HIF alltid har varit det bättre laget på pappret har man långt ifrån vunnit alla matcher mot de svartvitrandiga BOIS:arna.

Dessa två historiska storlag i svensk fotboll, HIF ligger på sjätte plats och Landskrona BOIS på 15:e plats i den Allsvenska maratontabellen, brukar bjuda upp till fantastiska fotbollsfester när de möter varandra. Ofta är det fullt på läktarna och supportrarna har laddat upp i flera dagar innan match. Så var det även i kväll. HIF:s supportrar fyllde bortasektionen och de som håller på

BOIS fyllde upp resten av arenan. Spänningen och feststämningen låg som en svart-vit-röd-blå himmel över Landskrona IP denna kväll. Det var nästan fullsatt med drygt 8000 på läktarna i strålande solsken och med landslagskaptenen Andreas Granquist som en i publiken.

HIF anfördes för dagen av assisterande tränare Christoffer Andersson eftersom huvudtränare Per-Ola Ljung blev utvisad senast i hemmamatchen mot GAIS. BOIS leddes av ordinarie huvudtränare Agim Sopi som har hög status bland krävande Landskroniter.

I stort sett mönstrade bägge lagen ordinarie laguppställningar. HIF fick avvara mittbacken Fredrik Liverstam och BOIS fick avvara mittfältaren och den f d HIF:aren Monday Samuel, då bägge var avstängda efter tre gula kort. För första gången i år bildade Carl Johansson mittlås i försvarslinjen ihop med Charlie Weberg som gjorde ett godkänt inhopp mot GAIS i andra halvlek, när Carl själv fick en smäll mot huvudet. Darijan Bojanic var åter i en hemtam offensiv mittfältsroll, efter mindre lyckade insatser som defensiv mittfältare. Elfsborgslånet Rasmus Rosenquist bildade defensivt mittfält ihop med Muhammed Abubukari, och Andreas Landgren fanns på en kant. I övrigt spelade HIF som vanligt med Pär Hansson i mål, med Adam Eriksson och Anders Randrup som ytterbackar, och med Mamudo Moro och Andri Runar Bjarnason på topp.

De första fem minuter rullade HIF boll rätt så bra. Man ägde mycket boll. Bjarnason drog iväg ett skott på mål i andra minuten. I sjunde minuten ryckte Bjarnason och Rosenquist igenom och skapade en vass målchans.

Nu jämnades spelet ut och HIF:arna verkade vilsna i passningsspelet. BOIS tog över taktpinnen och spelade rakare och mer distinkt. HIF hade enstaka anfall med långbollar på Bjarnason. Bojanic  är inte tillräckligt aktiv i spelet. I den 24:e minuten verkar det som Abubukari sträcker ena låret. Han tvings byta och ersätts av Max Svensson i 25:e minuten. I 26:e och 27:e minuten varnas först Anders Randrup och sen BOIS:aren Tkaz.

I 28:e minuten räddar målvakten när Bjarnason nästan är fri framför mål. I 33:e minuten är jag beredd att räkna in 1-0 till BOIS när Dennis Olofsson är ren till höger i straffområdet när HIF-försvaret går bort sig. Men han rullar bollen utanför.

HIF försöker få igång ett ordnat passningsspel men det blir mest långbollar på Bjarnason och Moro. I 37:e minuten etablerar HIF ett fint anfall där bollen till slut hamnar hos Rosenquist som lobbar mot mål, men där målvakten sträcker ut och räddar.

HIF börjar bra i andra halvlek och rullar bollen inom laget och skapar en del målchanser. Det skulle varit 1-0 i 47:e minuten när Bjarnason svagt skjuter över från 6-7 meter, helt frispelad.

Efter 10 minuter tar BOIS över spelet och trycker tillbaka HIF under en 10-minutersperiod.

I 58:e minuten gör Pär Hansson en fantomräddning vid stolproten på ett mycket tungt skott av Sadat Karim.

Carl Johansson blir varnad efter en ful kapning i 63:e minuten. Rosenquist får en smäll på knät i 72:a minuten, han fortsätter ett tag men tvingas byta mot Mattias Almeida i 75:e minuten.

Efter en jämn period trycker HIF nu på framåt och skapar många fina anfall och målchanser. Moro skjuter i gaveln, och Max Svensson lobbar strax över.

Så i 80:e minuten tar Bjarnason revanch på sig själv och gör 1-0 till HIF, fint frispelad av Almeida.

HIF har en mycket bra period nu och anfaller i våg efter våg. I 85:e minuten blir Mattias Almeida och Måns Ekvall i BOIS varnade efter en sammandrabbning.

I 86:e minuten gör HIF-tränaren det klassiska misstaget att tro att man kan säkra resultatet. Han byter ut Max Svensson mot Carl Thulin och backar hem. BOIS satsar allt framåt och så i andra övertidsminuten nickar målkungen Sadat Karim in kvitteringen till 1-1.

Sett till matchen som helhet är resultatet rättvist men så klart är det surt att tappa en poäng på övertid. BOIS var t o m nära att göra 2-1 i de sista sekunderna.

Matchfakta:

BOIS-HIF 1-1 (0-0)

Publik: 8040

Målskyttar HIF: Arni Runar Bjarnason

BOIS: Sadat Karim

Varningar HIF: Anders Randrup (25:e min)

Carl Johansson (63:e min)

Mattias Almeida (85:e min)

Byten HIF: Muhammed Abubukari ut Max Svensson in (23:e min)

Rasmus Rosenquist ut Mattias Almeida in (75:e min)

Max Svensson ut Carl Thulin in (86:e min)

Spelarbetyg:

Pär Hansson 4

Adam Eriksson 3

Carl Johansson 2

Charlie Weberg 2

Anders Randrup 2

Darijan Bojanic 2

Andreas Landgren 2

Muhamed Abubukari 2

Rasmus Rosenquist 3

Mattias Almeida 2

Max Svensson 2

Mamodo Moro 3

Andri Runar Bjarnason 2

post

HIF-Gais 2-1

Posted on by

När försommaren idag belägrade Helsingborg så sken solen över Olympia hela kvällen. Detta såg HIF:arna som ett tecken på att de skulle bärga hem tre poäng, och bjuda sin trogna publik på kamp och underhållning i kvällens toppmatch mot GAIS

HIF drog upp ett högt tempo med offensivt presspel från start. GAIS hann inte etablera något försvarsspel innan Bjarnason kallt rullade in 1-0 i andra minuten, efter ett fint förarbete av Mamodu Moru som stressade GAIS-försvaret, vann boll vid straffområdesgränsen och frispelade Bjarnason. I efterhand justerades målskytten dock till att Moro själv gjort målet

HIF fortsatte med sitt fina presspel de första 20 minuterna. Bjarnason, Moro, Max Svensson och Muhammed Abubukari lät inte GAIS:arna komma över mitten många gånger mer än i något enstaka ströanfall. Därför var det riktigt surt och mycket orättvist när  HIF-bekantingen Calle Wede (släkten är värst), lyckades göra 1-1 på det första anfallet där GAIS lyckades hålla bollen kvar i anfallszonen mer än 2 minuter, i 28:e minuten. Adam Eriksson hade problem med markeringsspelet på sin vänsterkant.

Strax innan hade Mikael Dahlberg tvingats utgå efter en smäll. Han ersattes av Mattias Almeida.  I en situation minuten efter kvitteringen sprang Calle Johansson ihop med Calle Wede, och det tog så illa att Wede blev utburen på bår. Calle Johansson spelade fram till pausen då han bytte mot Charlie Weberg som gjorde ett stabilt inhopp.

Den sista kvarten av första halvlek jämnades spelet ut. GAIS hade fått självförtroende av sitt mål. Jag började få negativa vibbar igen eftersom HIF tappade initiativet. Bojanic var osynlig hela matchen men i detta läge var det främst Abubukari som eldade på sitt lag. Moro jobbade som en iller och Bjarnason hotade hela tiden GAIS-försvaret. Men GAIS var inte ofarliga i sina attacker.

Det märktes att HIF:arna och tränarna hade snackat rejält i paus. Det var ett fulladdat rödblått lag som tog planen i besittning direkt i staren av andra halvlek. HIF kom i våg efter våg. Randrup startade många anfall på sin högerkant tillsammans med Moro. Nu skapade HIF massor av målchanser. Max Svensson kom loss men sköt på målvakten, Bjarnason var på väg igenom ett par gånger, och Almeida och Moro sköt från distans vid ett par tillfällen.

HIF dominerade stort första kvarten. GAIS stack endast upp i någon farlig kontring. Så i 60:e minuten när HIF tryckte på och höll kvar bollen i anfallszonen ett par minuter, vände Moro snyggt bort sin försvarare och placerade läckert in 2-1 till HIF i bortre hörnet.

Efter målet fortsatte de rödblå att äga matchen. Man jobbade hårt för varandra över hela planen. Det främsta anfallsvapnet var när Randrup gjorde sina ruscher på högerkanten, och spelade vidare till Moro eller på djupet till Bjarnason, som sköt och lobbade och gick på genombrott. Han var väl värd att få göra  ett eller två mål till.

I 65:e minuten gick Max Svensson ut efter att ha sprungit sig trött. Han gjorde en godkänd insats idag, och ersattes av Andreas Landgren. GAIS försökte att skapa lite tryck framåt men det stannade vid ett par hörnor och en frispark vid gränsen till straffområdet. Det blev aldrig riktigt farligt. Landgren och Abubukari stoppade många av GAIS anfallsförsök.

Det här var ett stort steg framåt för HIF. Den här segern betyder jättemycket för laget. Dels visar man igen att man har ett tryggt fungerande grundspel med variation, tyngd och fantasi, med ett starkt högt presspel och fin rörlig anfallsfotboll.

Men segern ger även lugn och självförtroende, för nu är laget med i toppen och kan ladda sina batterier fulla med självtillit till derbyt i Landskrona på tisdag. För målsättningen måste vara att ta en match i taget.

Matchfakta:

HIF-GAIS 2-1 (1-1)

Målskyttar HIF:

Mamodu Moro (2)

Mamodu Moro (60)

GAIS:

Calle Wede (28)

Byten HIF:

Mikael Dahlberg ut Mattias Almeida in (22)

Calle Johansson ut Charlie Weberg in (45)

Max Svensson ut Andreas Landgen in (65)

Publik:

6551

Spelarbetyg:

Pär Hansson 3

Adam Eriksson 2

Calle Johansson 2

Fredrik Liverstam 3

Anders Randrup 4

Muhammed Abubukari 4

Darijan Bojanic 2

Mamodu Moro 4

Max Svensson 3

Mikael Dahlberg 2

Andri Runar Bjarnason 4

Mattias Almeida 3

Charlie Weberg 3

Andreas Landgren 3

post

HIF-AFC Eskilstuna 0-2

Posted on by

När jag bänkade mig på Olympia för kvällsmatch mot fjolårets allsvenska lag AFC Eskilstuna, hade jag gott hopp om att HIF skulle fortsätta på vinnarspåret från de två inledande seriematcherna. Så fel jag hade…

”Di röe” har under våren sett ut som ett lag där självförtroendet vuxit för varje minut matcherna har spelats, såväl individuellt som i lagspelet. Detta har varit den stora skillnaden mot det HIF vi har sett de senaste två säsongerna. Med ett stabilt grundspel där alla är trygga i sina positioner, och vet exakt var, när och till vem man ska slå en passning när bollen ska spelas vidare, har man radat upp segrarna.

En faktor som alltid skapar trygghet i ett lag, är när man har en eller två riktigt bra defensiva mittfältare. Det är ofta otacksamt att vara den spelartypen och sällan få uppmärksamhet, men det är en av de viktigaste rollerna i laget.

De defensiva mittfältarna stoppar motståndarnas anfall och vänder snabbt spelet, genom att slå öppnande passningar på djupet eller kanterna till lagkamraterna, som är på väg framåt med fart. Det är då man kan skapa de bästa målchanserna när motståndarna måste hinna vända tillbaka hem och försvara.

Därför har det känts tryggt med en spelare som Muhammed Abubakari som med sin rutin har en suverän blick för spelet. Vid sin sida har han Andreas Landgren, som gör ett jättejobb i det tysta, även som backup åt mittförsvaret.

Våra tekniska irrationella offensiva mittfältare Darijan Bojanic, Max Svensson och Mamudu Moro har vunnit mycket boll, de har satt hög press på motståndarna på deras planhalva och snabbt kommit till avslut, antingen själva eller med ett pass till anfallarna. Vår isländske skyttekung Andri Bjarnason är en urstark målgörare som vårdar bollen, håller motståndarna ifrån sig och ofta gör det oväntade.

Med de starka prestationerna i vårens tidigare matcher i minnet, förvånade det mig starkt att HIF inledde matchen mot AFC väldigt avvaktande och fantasilöst. Detta var en tydlig förändring till det sämre. Man rullade boll i sidled igen som i fjol och hade inga nycklar för att komma igenom motståndarnas försvarslinje.

Bollvinnaren Muhammed Abubakari satt på bänken och lånet från Elfsborg Rasmus Rosenquist spelade från start. Det var en felsatsning. Rosenquist var mer eller mindre helt osynlig och blev lätt av med bollen mot de fysiskt starka AFC-spelarna. Andreas Landgren kämpade och slet men hade inte mycket understöd från övriga mittfältet. Moro sprang och sprang men tappade bollen i alla närkamper. Max Svensson trampade mest vatten, Bojanic såg oinspirerad ut, och Bjarnason fick inga bollar att jobba på på topp.

Mittförsvaret med Liverstam och Calle Johansson såg osäkert ut.

Hela första halvlek såg HIF tyvärr ut som de senaste årens lag. Det fina presspelet var som bortblåst och djupledsspelet existerade inte. Man stack endast upp i enstaka anfall utan spets.

I 35:e minuten tog så AFC ledningen på en vacker frispark som Kadir Hodzic vackert knorrade in från 30 meter. Det kändes rättvist då AFC var tyngre och mer beslutsamma.

HIF bytte i paus ut Max Svensson mot Mikael Dahlberg, och Rasmus Rosenquist mot Muhammed Abubakari.

Nu var det ett nytt HIF som startade andra halvlek. Man krigade och vann boll, och ställde snabbt om till anfall. Dock utan att skapa mer än några halvchanser. I 57:e minuten drog Abubakari på ett stenhårt skott i stolpen. Hade man fått 1-1 där så hade nog utgången blivit annorlunda. I stället stack AFC upp i en av få kontringar. Fredrik Liverstam missade att ta emot en enkel rullande bakåtpassning, så att Kermit Erasmus blev helt ren och enkelt kunde rulla in 0-2 vid sidan av Pär Hansson.

Sen tryckte HIF på men AFC-spelarna var stora och kraftiga, så de plockade ganska lätt bort HIF-spelarna. Närmre än två skruvade frisparkar av Bojanic, en strax utanför och en som målvakten plockade lätt, kom inte HIF.

I 84:e minuten byttes Andreas Landgren ut mot Alexander Timossi Andersson, som inte hann uträtta mycket.

Några frågor som dyker upp efter en match som denna är:

1. Hur kan man tappa tilliten till sin spelidé på en vecka ?

2. Varför kliver ingen fram när laget inte fungerar ?

3. Varför sätta den starkaste bollvinnaren på bänken mot ett fysiskt starkt lag ?

4. Har ni nu en strategi för att hitta tillbaka till det höga presspelet igen ?

Spelarpoäng har jag ingen lust att dela ut efter en blek HIF-insats. Andreas Landgren, Muhammed Abubakari, Mamado Moro och Mikael Dahlberg får godkänt för starka kämpainsatser. Kalle Johansson, Max Svensson, Rasmus Rosenquist och Adam Eriksson får underkänt.

Matchfakta:

HIF-AFC 0-2   (0-1)

Publik: 5127

Varningar: Muhammed Abubakari 67:e minuten

Byten: Max Svensson mot Mikael Dahlberg (45)

Rasmus Rosenquist mot Muhammed Abubakari (45)

Andreas Landgren mot Alexander Timossi Andersson  (84)

post

Frej Täby – HIF 1-5

Posted on by

I HIFs andra match för säsongen vann man stort med 1-5 mot IK Frej Täby

HIF tog tag i taktpinnen direkt från matchstart och dominerade den första halvleken både spel- och chansmässigt. I den 15:e minuten gjorde Moro 0-1 efter att Adam Eriksson avancerat in i straffområdet och passat Moro snett-inåt-bakåt, Moros avslut var hårt och distinkt. HIF fortsatte att äga det mesta delen av bollinnehavet och i den 39:e minuten skulle Bjarnason göra 0-2 efter att Moro, från höger, fått in bollen längs marken och Bjarnason sköt in den. HIF såg ut att gå in i pausvila med en 0-2-ledning men i första halvlekens sista minut tappade Rasmus Rosenqvist bollen på mittplan och Frej kontrade in 1-2 efter ett välplacerat skott av Stavrothanasopoulos.

I den andra halvleken fortsatte HIF att styra spelet och i den 53:e minuten gjorde Bjarnason sitt andra mål för dagen när han snyggt tog ner en höjdboll från Liverstam och satte 1-3-målet. I den 68:e minuten gjorde Frej ett trippelbyte med den tydliga avsikten att satsa framåt och bytet gav effekt. Frej började etablera mer spel och tryckte tillbaka HIF men detta utan att skapa några högoktaniga chanser. HIF såg fortsatt stabila ut bakåt och i den 81:a minuten satte Bojanic spiken i kistan när han i straffområdet snyggt fintade bort en Frejspelare så att han ramlade och sedan stänkte in bollen som betydde 1-4 för HIF. Men det var inte slut där då Bjarnason i den 88:e minuten, efter passning från Bojanic, gjorde sitt tredje mål för dagen.

HIF gjorde en väldigt bra match, både försvars- och anfallsmässigt, och trots att det stod 1-2 efter första halvleken var HIF aldrig nära att tappa denna matchen. I och med 1-5-segern tog ”Di Röe” en gruvlig revansch för förra säsongens 4-0 förlust.

Frej-HIF: 1-5 (1-2) Superettan

Mål: 0-1 Moro (15), 0-2 Bjarnason (39), 1-2 Stavrothanasopoulos (45), 1-3 Bjarnason (53), 1-4 Bojanic (81), 1-5 Bjarnason (88)

HIF: Hansson- Randrup, Liverstam, Johansson, Eriksson- Rosenqvist, Landgren- Moro, Bojanic, Svensson- Bjarnason

Varningar:

Frej: Fors (32)

HIF: Liverstam (27), Moro (70), Landgren (86)

Byten:

Frej: Bellander IN – Ceesay UT (68), Bouvin IN- Runnemo UT (68) och Polo IN- Stavrothanasopoulos UT (68)

HIF: Abubakari IN- Rosenqvist UT (78), Timossi Andersson IN- Svensson UT (84), Seger IN- Bojanic UT (90)

Publik: 1173

Vikingavallen

post

AIK-HIF 1-3

Posted on by

I den sista träningsmatchen innan Superettanpremiären mot Halmstad nästa helg vann HIF mot AIK med 1-3

HIF mötte, på pappret, sin svåraste motståndare under försäsongen men den klasskillnad som borde finnas mellan lagen märktes inte alls under den första halvleken. HIF stod upp bra mot AIK genom att ligga tätt med laget i försvaret och spelade resolut, vilket man gjorde lysande, och satsade på kontringar.

Det skulle bli HIF som tog ledningen i den 30:e matchminuten då Moro fick bollen till höger i straffområdet, vek in i banan, lurade därmed sin gubbe och stänkte in bollen i mål. Förutom målet var den första halvleken chansfattig. AIK fick straff i slutet av den första halvleken efter att Liverstam, lite klumpigt, drog ner Kristoffer Olsson i AIK. Stefanelli i AIK sköt dock straffen utanför.

Den andra halvleken började som den första med ett bra försvarande HIF och ett bollförande AIK även om HIF var lite mer tillbakatryckta än i första halvleken. I den 53:e minuten gjorde Pär Hansson en jätteräddning efter att Stefanelli skjutit efter en hörna. Trots AIKs tryck randades inga målchanser upp av AIK. Istället gjorde HIF 0-2 genom Weberg efter en hörna där Charlie sköt in den. Spelet öppnade upp sig allt mer efter 0-2-målet och HIF gjorde även 0-3 i den 67:e minuten när Dahlberg sköt in en retur efter ett skott från Bjarnason. AIK reducerade i den 73:e minuten genom Stefanelli efter en retur av Hansson och AIK fortsatte att kontrollera spelet men HIF försvarade sig bra. Samtidigt gjordes många byten i båda lagen och på HIFs bänk var det bara målvakten Weijberg som inte fick speltid. Mer mål än så blev det inte utan HIF vann matchen rättvist med 1-3 vilket innebär att HIF gått obesegrade genom hela försäsongen.

I övrigt tar vi med oss att Randrup kändes stabil som vänsterback och lär väl, i Adam Erikssons frånvaro, starta mot Halmstad på den positionen. Carl Thulin kändes dock emellanåt lite skakig på högerbacksplatsen.

AIK-HIF: 1-3 (0-1) Träningsmatch

Mål: 0-1 Moro (30) 0-2 Weberg (60) 0-3 Dahlberg (67) 1-3 Stefanelli (73)

HIF: Hansson- Thulin, Liverstam, Weberg, Randrup- Abubakari, Bojanic- Moro, Dahlberg, Svensson- Bjarnason

Varningar:

AIK: Karlsson (12)

HIF: Weberg (75)

Byten:

AIK: Lindqvist (UT)- Björkman (IN) (33) Silva (UT)- Goitom (IN) 61 Sundgren (UT)- Milosevic (IN) 62 Hauksson (UT)- Persson (IN) 62 Olsson (UT)- Avdic (IN) 72 Stefanelli (UT)- Larsson (IN)

HIF: Bjarnason (UT)- Almeida (IN) 71 Liverstam (UT)- Landgren (IN) 71 Moro (UT)- Seger (IN) 72 Abubakari (UT)- Volkerling Persson (IN) 78 Svensson (UT)- Sjöberg (IN) 80 Dahlberg (UT)-Mårtensson (IN) 85

Publik: 1412

Friends Arena