post

Falkenberg-HIF 2-3

I den sista matchen innan sommaruppehållet mötte HIF serieledande Falkenberg på bortaplan. En match som HIF lyckades vinna trots att laget hamnade i underläge två gånger om.

Det var HIF som skulle få matchens första chans redan efter 1,5 minut när Bjarnason nickade bollen över. Även matchens andra chans skulle vara HIFs när Dahlberg sköt bollen via en Falkenbergspelare till hörna. Det var ett HIF som var det bollförande laget under matchens första 10 minuter och som startade spelmässigt bättre än de senaste matcherna. I den 10:e minuten fick hemmalaget sin första målchans när Erik Pärsson, fristående, nickade bollen i famnen på Pär Hansson. Trots den fina starten var det Falkenberg som skulle ta ledningen genom Robin Östling efter att Calle Johansson misslyckat med en rensning och bollen hamnat hos Östling till höger i straffområdet. Kort efter målet hade Moro ett hårt skott som Hampus Nilsson i Falkenberg-målet räddade. HIF fortsatte att ha en del boll och i den 25:e minuten hade Max Svensson ett fint skott som Nilsson räddade. I den 35:e minuten skulle HIF kvittera genom Moro efter ett väldigt vackert mål. Eriksson slog in bollen från vänster om straffområdet och Moro, som stod i en snäv vinkel, drog till bollen på volley. HIF fortsatte att vara det spelförande laget och i den 41:a minuten fick Moro ett jätteläge att utöka sin målskörd men han sköt över när han serverades en passning i höjd med straffområdet.

Den första halvleken slutade 1-1 och det var en klart bättre halvlek spelmässigt från HIFs sida jämfört med vad vi sett de senaste matcherna även om HIF inte gick till halvtidsvilan i ledning. Det var ett snabbare passningsspel och ett någorlunda bättre presspel och HIF borde nog ha haft ledningen om man ser till antalet chanser, det var skärpan som saknades.

I den 55:e minuten tog Falkenberg återigen ledningen när Egbuchulam sköt in bollen från nära håll, en boll som HIF-försvaret borde ha fått bort innan den hamnade framför Falkenbergsspelarens fötter. Efter 2-1-målet drogs tempot ner men HIF skulle kvittera i den 66:e minuten efter en straff som Bjarnason satte säkert. HIF skulle även vända till ledning när Bjarnason i den 71:a minuten drog in bollen i mål efter att han fått den efter en hörna. I anfallet efter målet nickade Falkenberg bollen i ribban, händelserika minuter minst sagt.

Efter målet var det ett Falkenberg som pressade på och ett HIF som försvarade sig gjorde det bra. Hemmalaget skapade inga jättechanser efter ribban. Tvåmålsskytten Bjarnason haltade av planen i slutet av matchen och vi får hoppas att det inte är allt för allvarligt, kanske kommer uppehållet lägligt om islänningen nu skulle vara skadad.

Sammanfattningsvis gjorde HIF än bättre match än de gjort under den senaste tiden men försvarsspelet brast vid båda Falkenbergsmålen. Dock var anfallsspelet bättre och det var fint att se Bjarnason få göra två mål efter att inte ha gjort mål sedan den 15:e maj och slitit i varje match.

HIF-Värnamo 2-3 (1-1)

HIF:

Startelva: Hansson- Randrup, Weberg, Johansson, Eriksson- Abubakari, Bojanic- Moro, Dahlberg, Svensson – Bjarnasson

Bänk: Joelsson, Landgren, Larsson, Seger, Thulin, Almedia och Sjöberg

Mål

Falkenberg: Östling (17), Egbuchulam (55)

HIF: Moro (35), Bjarnason (67), Bjarnason (72)

Byten

Falkenberg: Kwakwa IN- Carlsson UT (79), Laci IN- Söderström UT (84)

HIF: Landgren IN- Abubakari UT (85), Larsson IN- Svensson UT (85), Almeida IN- Bjarnason UT (91)

Varningar

Falkenberg: Karlsson (67), Egbuchulam (83), Kwakwa (90)

HIF: Dahlberg (53), Larsson (94)

Publiksiffra: 4312

post

HIF-Degerfors 4-1

När jag bänkade mig på Olympia inför dagens match mellan HIF och Degerfors IF hade jag lite blandade känslor. HIF har visserligen presterat bra rent resultatmässigt de senaste omgångarna med tre vinster och en oavgjord, men spelmässigt finns det mycket övrigt att önska.

Visst är det bra att mittförsvaret är stabilt och nästan inte släpper till några mål alls, men det är bara en liten del av det kompletta lagspel vi förväntar oss av våra rödblåa seriefavoriter. Ännu har inte spelarna på mittfältet och i anfallet fått de verktyg som tränarduon Ljung-Andersson ska ge dem.  Jag saknar en konstruktivitet och trygghet i grundspelet. När Landgren och Abubukari har bollen i defensiv mittfältsposition måste de offensiva mittfältarna vara spelbara och på väg framåt. Det är så man startar snabba anfall i djupled. Nu är man tvungna att stanna upp spelet och i de flesta fall spela bakåt och i sidled, i stället för framåt. Dels förlorar man tid men framförallt så tappar man initiativ, fart och offensiva alternativ.

HIF måste komma snabbare till anfall och ha fler alternativ. Jag vill se ett 4-4-2-spel med en anfallare som håller fast bollen i anfallszonen, så att Bjarnason kan springa sig fri, utan att behöva hämta boll själv. Jag vill också se ett mycket kraftfullare ”andra vågen”-spel där HIF vinner andrabollarna med ett högt presspel av Almeida, Bojanic och

Max Svensson. Alla måste bli tuffare i närkampsspelet. Sen är det bra med distansskott även om riktningen hittills inte varit den bästa.

Ett av lagets främsta anfallsvapen hittills har varit när ytterbackarna Eriksson och Randrup kommer i ruscher längs kanterna och spelar in framför mål. Det fungerar bra. Så visst kan jag ge både ris och ros.

Jag känner alltid extra respekt för dessa lag från mindre orter som lyckas hålla sig kvar i toppen av svensk elitfotboll, trots att de egentligen inte har de ekonomiska resurserna som krävs. I dessa klubbar finns en själ, ett hjärta, och en genuin känsla för orten, och samhörigheten bland människorna. Man lever för sitt lag. Degerfors är en liten ort i Värmland med ca 7000 invånare. Degerfors IF har 29 allsvenska säsonger bakom sig och ligger på  16:e plats i den allsvenska maratontabellen. Så sent som 1993 vann man Svenska cupen. Spelare som Tord Grip, Ralf Edström, Gunnar, Bertil och Thomas Nordahl är fostrade i klubben.

Omsättningen har varit stor på spelarfronten inför årets säsong. Ett par äldre spelare som

Alexander Andersson, Marcus De Bruin och Christoffer Wictorsson står får rutin och stabilitet. Man har värvat in spelare från lägre divisioner men även Elfsborgsanfallaren Victor Götesson, som var utlånad till Varberg i fjol där han gjorde 10 mål. Den som sticker ut mest är målkungen Sargon Abraham som leder skytteligan med 9 mål. Han lär se till så HIF-försvaret sätts på prov i kväll.

Degerfors tippades som ett bottenlag i år men har presterat långt över förväntan, så det gäller för HIF att ha respekt för motståndarna. Men framförallt måste man våga lita till ett eget grundspel fullt ut. Här har varit en brist i de senaste matcherna. Man har börjat väldigt avvaktande och låtit motståndarna ta hand om taktpinnen. Inför dagens tuffa utmaning saknades Abubukari som är avstängd efter tre gula kort, och dessutom är Moros start osäker med tanke på hans lårskada.

Nu spelade både Mikael Dahlberg och Alexander Timossi Andersson från start för första gången i år, och Calle Johansson och Fredrik Liverstam utgjorde mittförsvar. HIF började bra de första 15 minuterna. Man rullade mycket boll inom laget som vanligt, och Degerfors kom knappt över mitten. I 10:e minuten skapade Timossi-Bjarnason-Randrup ett fint anfall till höger som avslutades med ett tungt skott strax utanför av Randrup.

Det mesta som HIF skapade under matchen kom till på högerkanten där Randrup och Bjarnason samspelar mycket bra.

Annars skapade HIF bara ett par halvchanser. Degerfors skapade sin första chans efter 20 minuter med en nick strax över. Nu tilläts Degerfors sticka upp lite mer i kontringar, och skapade några vassa chanser. HIF kom inte särskilt nära motståndarmålet.

Så som en blixt från klar himmel gick Erik Björndahl i Degerfors  väldigt brutalt in med

dobbarna före i en tackling på Bojanic. Domaren tvekade först men tog sen upp det röda kortet, kanske efter överläggning med linjemannen. Björndahl blev utvisad direkt.

Nu spelade Degerfors väldigt fult. I situationen efter utvisningen stämplades Landgren i ryggen med en varning som följd.

Med en man mer på plan dominerade HIF resten av första halvlek, och i 44:e minuten rullade Randrup, Landgren, och Bjarnason upp motståndarna på högerkanten. Anfallet avslutades med att Bjarnason hittade en ren Max Svensson på bortre stolpen med en smörpassning. Max rullade kyligt in 1-0 till HIF mellan benen på målvakten.

De första 15 minuterna av andra halvlek var inte bra från HIF:s sida. Trots att man var en man mer på plan hittade man inga öppningar i Degerforsförsvaret. Man skapade vissa halvchanser utan spets. I stället för att ta tag i spelet blev det ännu sämre. Bojanic var rakt igenom usel hela matchen och nu tilläts Degerfors komma upp i flera anfall. Så i 68:e minuten missade HIF-arna ett par passningar så att skyttekungen Sargon Abraham kunde rinna igenom och snyggt lobba in 1-1.

Som tur var tog HIF kvitteringen på rätt sätt och eldade igång varandra. Bjarnason nickade strax utanför i 72:a minuten, och så i 73:e minuten plockade Mikael Dahlberg ner en passning från Randrup, vände bort en back och stänkte snyggt upp 2-1 i högra krysset. Nu kunde HIF:arna spela avslappnat. Man rullade bollen snyggt inom laget och skapade många fina anfall.

I 78:e minuten fick HIF hörna och Bojanic prickade skallen på Calle Johansson som nickade in 3-1. Matchens lirare i mina ögon, Alexander Timossi Andersson sprang oavbrutet, vann boll över hela planen och när han gick till anfall så hann ingen motståndare med honom. Bjarnason mådde bra av att ha Dahlberg vid sin sida, då kunde han fokusera på att gå på djupet med sin fina teknik och passningsskicklighet, medan Dahlberg drog på sig bevakning.

I 85:e minuten skapade HIF så ett mönsteranfall där Bjarnason ryckte i mitten och frispelade Max Svensson med ett fantastiskt instick. Helt ren med målvakten rundade Max Svensson honom och rullade in 4-1 till HIF, hans andra mål för dagen.

Sammanfattningsvis gör HIF en totalt sett bra match, men man ska inte behöva lämna över initiativet i tio minuter, när man är en man mer på plan.

Så snart Moro är spelklar bör P-O låta Bojanic stå över en match, så får vi hoppas att han tar petningen på rätt sätt och laddar om. Så som Timossi Andersson gjorde idag.

Matchfakta:

HIF-Degerfors 4-1 (1-0)

Publik: 6657

Byten HIF: Mikael Dahlberg ut Mattias Almeida in (80)

Alexander Timossi Andersson ut Filip Sjöberg in (87)

Andri Bjarnason ut Casper Seger in (90)

Mål HIF: Max Svensson 2

Calle Johansson

Mikael Dahlberg

Degerfors: Sargon Abraham

Spelarbetyg HIF:

Pär Hansson 3

Adam Eriksson 3

Fredrik Liverstam 3

Calle Johansson 4

Anders Randrup 4

Andreas Landgren 3

Darijan Bojanic 1

Max Svensson 4

Alexander Timossi Andersson 5

Mikael Dahlberg 3

Andri Bjarnason 4

Mattias Almeida, Filip Sjöberg och Casper Seger spelade för kort tid för att få betyg.

post

Gefle-HIF 1-1

Innan omgången kunde summeras väntade Gefle besök av Helsingborg på gavlevallen. En på förhandstippade säker 3a för diröe, om man ska gå efter tabellen. Men statistiken säger annat.

Gefle har blivit lite av en mardrömsmotståndare på senare år. Inte förlorat en enda match på de 8 senaste mötena.

I övrigt kunde förutsättningarna för DiRöe inte vart mycket bättre för att på allvar vara med i topprycket som antagligen kommer ske inom de närmsta omgångarna. Detta med tanke på toppkonkurrenternas poängtapp i dagarna.

Tänker främst på öis-Falkenberg 1-1 och J-Södra-AFC 0-0

Så till avspark där HIF för dagen skulle få klara sig utan sin nya succévärvning och publikens nya favorit Mamudo Moro. Tungt avbräck helt klart, och det märktes också matchen igenom.

Matchen började trevande och första 10 vart mest långbollar från Gefle med en tendens till hög press från HIF.

Och det tog 11 min till matchens första målchans, då Gefle kommer upp via högerkanten och slår ett inspel snett inåt bakåt, där Törnros som tur är sparkar hål i luften. Annars borde ledningen kommit där.

2 min senare kommer Gefle in i banan, och ett skottförsök från Gefle ger lite skeva studsar och bollen dimper ner framför fötterna på Törnros som vänder bort sin försvarare men skjuter över.

Och det märks klart och tydligt att Gefle är lite av en mardrömsmotståndare för DiRöe.

HIF hade otroligt Svårt till att etablera spel. Lågt bolltempo, enkla bolltapp, dålig rörelse som till slut ledde till långa chansbollar.

Det dröjde fram 30e minuten innan HIF skulle skapa första chansen, och det efter en fin individuell prestation av Bjarnason som driver upp via vänsterkanten, fintar bort sina backar och kommer till ett avslut som passerar tätt utanför bortre. Kanske skulle han istället serverat Bojanic snett, inåt bakåt där så hade nog ledningen vart ett faktum.

Annars hade DiRöe väldigt svårt för att hota Gefle. I 37e kommer Abubakari till ett bra skottläge där han vänder bort sin försvarare, men momentet innan skottet görs han ner ( frispark eller ej, ingen solklar iallafall). Gefle ställer om blixtsnabbt och efter att Landgren tappat fotfästet kom detta att bli en 3 mot 2 kontring för hemmalaget där inga misstag gjordes och man serverade fram Törnros till vänster som kliniskt sköt in 1-0 för hemmalaget.

Annars en väldigt sömnig tillställning efter första 45 med låg kvalitet från båda lagen och mycket långt. Ja, ett halvtidssnack för DiRöe vart nog välbehövligt efter en svag första.

Och när andra väl börjat tändes en gnutta hopp om en uppryckning i spelet. DiRöe markerade helt klar att tålamodet med bollen vart ett helt annat och att man nu skulle hålla bollen längs marken.

Efter 50 spelade får HIF en hörna, slagen av Bojanic och Calle J. skarvar in 1-1 med foten.

Och här hade man den perfekta starten för att ta tag i taktpinnen, men istället går matchen in i ett tempo likt första halvlek.

Dåligt tempo, som innehöll många felpassningar från båda lagen, ytterst få målchanser med något försök till långskott eller inlägg. Men aldrig någon situation som kändes direkt farlig.

Spelet böljar fram och tillbaka hela vägen fram tills 75e minuten.

Där spelar Bjarnarson från vänsterkant in bollen till Bojanic som strax utanför straffområdet får till en bra träff längs marken. Men ett bra ingripande från geflemålvakten gjorde att ställningen höll sig kvar fast vid 1-1.

Drygt 10 min senare, Randrup avancerar längs högerkanten och får till ett inlägg.

Bjarnarson möter bollen på första och försöker nicka in den, men avslutet strax utanför.

I detta skedet av matchen är HIF klart spelförande, även om man egentligen inte skapar mycket mer än halvchanser sista kvarten. DiRöe lyckades egentligen aldrig riktigt hota Gefle trots mycket bollinhav.

Det skulle dröja fram till matchens absolut sista spark för HIF för att skapa en riktigt farlig målchans.

Frispark snett utanför straffområdet, Bojanic stegar upp och sätter den klockrent i stolpen och Randrup slänger sig fram för att nicka in den i öppet mål, men nickar den dessvärre rakt i målvaktens famn och slutsignalen är ett faktum.

Och ska man vara nöjd med 1-1 bort mot Gefle? Nej, verkligen inte. Speciellt inte med tanke på prestationen på plan. Årets upplaga av HIF är verkligen en historia om höga berg och djupa dalar.

Och så länge man blandar och ger på detta sätt kan man långt ifrån ta denna serien förgivet.

Ja, lägstanivån måste höjas. För säsongen varar i 20 omgångar till, och tveksam att ojämnheten håller så många matcher.

Men vi är HIF, och vi ger oss aldrig.

Ses på Olympia på söndag!

post

HIF-Örgryte 2-0

I söndagens hemmamatch på Olympia mot serieledarna Örgryte IS från Göteborg hade HIF mycket att bevisa. Och efter en imponerande andra halvlek kunde man plocka tre viktiga poäng inför över 8000 åskådare

Efter en bra start på seriespelet har maskineriet knackat betänkligt i ett par matcher, eller åtminstone i delar av matcherna.  I perioder har man visat upp ett tryggt grundspel med hög press och en stark varierad offensiv, för att så under långa stunder se vilsna och osäkra ut i passningsspelet. Det går inte att skylla på skador eller andra omständigheter. Truppen är intakt förutom vad gäller Johan Persson, som ändå inte ses som en ordinarie startspelare.

Det ser tyvärr ut att brista i coachningen som i fjol. Jag vill inte såga tränarduon Ljung-Andersson än, men spelet lämnar en hel del i övrigt att önska. HIF har säkert kvalitet att vara med i den absoluta toppstriden om spelarna känner sig säkra i ett högt bolltempo, i positionsspelet, i passningsspelet, i löpningarna på djupet och på kanterna och i sin egen förmåga att våga spela ut. Allt handlar om självtillit och trygghet. Det jag tycker om med HIF:s spel hittills är att flera spelare vågar utmana och göra det där lilla extra som Moro, Almeida och Bjarnason.

Det jag inte tycker om är att många lyser av osäkerhet som i fjol. Adam Eriksson och Max Svensson vågar inte ta närkamper utan viker undan. Carl Johansson är ofta bra men slår mycket felpass. Andreas Landgren jobbar som en iller men har också hög felprocent i passningsspelet. Darijan Bojanic är ju känd som inspirationsspelare, så när det funkar för honom funkar det jättebra, men när det inte funkar är han helt osynlig.

När man nu för första gången, så vitt jag vet, har en idrottspsykolog i ledarteamet, måste man tillvarata hans speciella kunskaper maximalt. Jag vet inte hur man jobbar, men jag tycker att P-O och Chrisse ska jobba väldigt nära Joakim Ingrell. Årets HIF-trupp har många spelare med mycket rutin men också flera unga som är på väg upp i karriären, som Max Svensson, Alexander Timossi Andersson, Charlie Weberg, Carl Thulin, Mattias Almeida och Carl Johansson. Om man umgås nära alla dessa spelare nästan dagligen som tränarna gör, lär man känna dem som individer, och då bör man kunna läsa av vad var och en behöver för individuell peppning.

Här har man ett stort jobb att göra som jag ser det. Det får inte vara så att vissa killar ser ut att sakna självförtroende i olika långa sekvenser av matcherna. Alla ska vara maxfokuserade från start- till slutsignal.. Sen är det tränarnas uppgift att ge dem verktyg i form av ett välfungerande lagspel.

Dagens gäster Örgryte har överraskat i inledningen med idel segrar och en oavgjord match. Laget kvalade sig precis kvar i serien i fjol så man ses som en outsider i förhandstipsen. ÖIS har inte gjort några spektakulära värvningar, utan plockat in namn som Diego Montiel (Sirius), David Engström (Häcken), Alibek Aliev (GAIS) och Karl-Johan Lindblad (Öster). Samtliga har levererat på en hög nivå hittills. Men framförallt verkar ÖIS-laget lysa av självförtroende, spelglädje, kampvilja, laganda och tro på sin förmåga. Ett koncept som alltid är den främsta nyckeln till framgång.

HIF-truppen visste vad som gällde inför dagens match. Man behövde vinna för att ta in på ÖIS i toppen, och man var tvungna att bevisa att man kan spela vägvinnande fotboll med högt tempo, grundtrygghet och hög kvalitet.

Inramningen med en varm försommarsol och drygt 8000 på läktarna var optimal. Startelvan var densamma som tappade poäng mot Landskrona BOIS senast. Återigen bildade alltså Carl Johansson och Charlie Weberg mittbackspar eftersom Fredrik Liverstam är skadad. Muhamed Abubukari som fick gå av med smärtor i låret senast var med från start, och ungtupparna Mattias Almeida och Alexander Timossi Andersson satt på bänken.

Tyvärr fick arenan utrymmas 20 minuter precis vid avspark, p g a ett brandlarm till följd av rökutveckling från bengaler. Detta är ett ofog som ytterst går ut över laget. Inte nog med utrymningen, utan när publiken väl släpptes in igen och matchen skulle starta, så brände HIF-supportrarna på Södra stå, av nya bengaler. När ska HIF-ledningen och supporterklubben Kärnan ta tydligare avstånd ifrån dessa individer som förstör för klubben ? Man svävar på målet och låter dem hållas. Nu är risken stor att man lär tappa mycket publik till nästa match.

När så matchen kom igång var spelet ganska jämnt. I 7:e minuten sköt Bjarnason en fin frispark strax över. Efter 10 minuter tog HIF över taktpinnen och tryckte på framåt. I 23:e minuten var Bjarnason nära att göra ett drömmål när han kastade sig och sköt en bicykletas strax utanför.

Resten av halvleken böljade spelet åt bägge håll. ÖIS hade ett tungt skott strax utanför 24:e minuten.

I 32:a minuten spelade Landgren fram Bjarnason som nästan blev fri i mitten, och sköt på täckande försvarsspelare. ÖIS stack upp i några vassa kontringar utan att skapa riktigt farliga avslut.

Efter en hyfsat jämn första halvlek med ett litet plus för HIF tog HIF över spelet rejält i andra halvlek. Muhamed Abubakari höll ihop defensiven som en general på mitten med god assistans av Andreas Landgren som gjorde sin bästa match i år. Bägge höll i bollen, lugnade ner spelet och serverade smörpass till Moro och Bjarnason som höll ÖIS-försvaret fullt sysselsatta konstant.

Moro sprang på allt och snurrade rejält med ÖIS:arna. Bjarnason rev upp hål i försvaret hela tiden, så ÖIS:arna drog honom i armarna i ett utan åtgård från domaren.

Nu vaknade också Darijan Bojanic, som sett sömnig ut i första halvlek, till liv, och visade sig från sin bästa sida. HIF-försvaret var stabilt. Teamet Weberg-Johansson i mitten var väldigt trygga i spelet hela matchen. Nu har landslagskaptenen Andreas Granqvist konkurrens. Randrup jobbade bra och slet hårt bakåt och framåt.

I 49:e minuten fick HIF en trippelchans men sköt på täckande försvarare. Så I 60:e minuten tog HIF ledningen med 1-0 när Bojanic prickade skallen på Carl Johansson med en hörna. Johansson nickade snyggt i bortre hörnet av målet. Nu hade HIF en lång period med fint passningsspel där hela laget deltog. Moro stack som vanligt ut med sin utmanande spelstil. Han tycks vara omöjlig att få stopp på på ett juste sätt. HIF skapade ett par vassa chanser när Moro, Randrup, Adam Eriksson och Bojanic rullade upp spelet på kanterna och spelade in på Bjarnason och Max Svensson.

Helt rättvist gjorde så HIF 2-0 i 71:a minuten när Bojanic snurrade upp sin back på vänsterkanten och hittade en helt ren Moro framför mål. Det var nog ett av de enklaste målen han gjort.

I 72:a minuten gick Max Svensson ut och ersattes av Alexander Timossi Andersson som gjorde ett piggt inhopp och kontrade när ÖIS försökte etablera anfallsspel. De skapade dock bara ett par halvchanser på distansskott utan att vara riktigt farliga.

I 93:e minuten byttes Darijan Bojanic ut mot Mattias Almeida.

HIF ägde matchen och kändes riktigt stabilt idag. Nu visade laget vad man kan i sina bästa stunder. Så jag njöt av fotbollsunderhållningen denna fina kväll, samtidigt som jag hoppas att TV-bolagen och fotbollsförbundet sätter press på klubben så de tar krafttag mot bengalbrännarna.

Matchfakta:

HIF-Örgryte 2-0 (0-0)

Målskyttar HIF:

Carl Johansson 60:e min

Mamado Moro 71:a min

Spelarbyten HIF:

Max Svensson ut och Alexander Timossi Andersson in 72:a min

Darijan Bojanic ut och Mattias Almeida in 91:a min

Spelarbetyg:

Pär Hansson 3

Anders Randrup 4

Charlie Weberg 4

Carl Johansson 4

Adam Eriksson 3

Andreas Landgren 4

Muhamed Abubukari 5

Darijan Bojanic 3

Max Svensson 3

Mamodu Moro 5

Andri Runar Bjarnason 4

Publik 8134

post

BoIS-HIF 1-1

Ett klassiskt misstag, med målsättning att säkra tre poäng, blev HIFs fall denna kvällen. Andri Runar Bjarnason såg dock, genom sitt mål, till att man inte gick lottlösa från årets första Skånederby. Men det lär krävas betydligt mer om HIF tänkt att ta klivet upp i Allsvenskan redan denna säsongen…

Tyvärr hade jag ingen möjlighet att se Skånederbyt mellan Landskrona BOIS och HIF live på Landskrona IP. Det kanske var lika bra, för även om jag inte är vidskeplig, så associerade min hjärna till det senaste tillfället jag såg detta derby på plats i  Landskrona. Just det, när Landskrona BOIS körde över HIF och vann med 6-2 den 6 april 2002, ett år när HIF tillhörde förhandsfavoriterna till att vara ett topplag i Allsvenskan, och BOIS var nykomlingar som tippades att ramla ur högsta serien.

Dessa förutsättningar var nästan de samma, fast nu i Superettan, inför tisdagens skånederby. HIF tippas som favoriter till seriesegern, och BOIS är nykomlingar, och tippas av många att åka ur serien i år.

Ett annat derby jag minns att jag såg live var på Olympia i oktober samma år som 6-2-förlusten, när HIF förlorade på övertid, då Magnus Thorvaldsson som precis som jag har Högaborgs BK som moderklubb, nickade in 3-2 för BOIS. Till yttermera visso förstår jag nu varför min kära hustru har gett upp sitt fotbollsintresse, då det bara är just det skånederbyt, plus HIF-debaclet mot Häcken på Ullevi 1998 när man spelade bort sitt givna guld helt på egen hand, som jag lyckats locka med henne på genom åren. Det räcker gott och väl med en fotbollsnörd i familjen.

Så när jag satte mig framför TV:n visste jag inte riktigt vad jag skulle tänka kring denna magiska tillställning, som renderar så stort intresse från folk långt utanför Skånes gränser, för även om HIF alltid har varit det bättre laget på pappret har man långt ifrån vunnit alla matcher mot de svartvitrandiga BOIS:arna.

Dessa två historiska storlag i svensk fotboll, HIF ligger på sjätte plats och Landskrona BOIS på 15:e plats i den Allsvenska maratontabellen, brukar bjuda upp till fantastiska fotbollsfester när de möter varandra. Ofta är det fullt på läktarna och supportrarna har laddat upp i flera dagar innan match. Så var det även i kväll. HIF:s supportrar fyllde bortasektionen och de som håller på

BOIS fyllde upp resten av arenan. Spänningen och feststämningen låg som en svart-vit-röd-blå himmel över Landskrona IP denna kväll. Det var nästan fullsatt med drygt 8000 på läktarna i strålande solsken och med landslagskaptenen Andreas Granquist som en i publiken.

HIF anfördes för dagen av assisterande tränare Christoffer Andersson eftersom huvudtränare Per-Ola Ljung blev utvisad senast i hemmamatchen mot GAIS. BOIS leddes av ordinarie huvudtränare Agim Sopi som har hög status bland krävande Landskroniter.

I stort sett mönstrade bägge lagen ordinarie laguppställningar. HIF fick avvara mittbacken Fredrik Liverstam och BOIS fick avvara mittfältaren och den f d HIF:aren Monday Samuel, då bägge var avstängda efter tre gula kort. För första gången i år bildade Carl Johansson mittlås i försvarslinjen ihop med Charlie Weberg som gjorde ett godkänt inhopp mot GAIS i andra halvlek, när Carl själv fick en smäll mot huvudet. Darijan Bojanic var åter i en hemtam offensiv mittfältsroll, efter mindre lyckade insatser som defensiv mittfältare. Elfsborgslånet Rasmus Rosenquist bildade defensivt mittfält ihop med Muhammed Abubukari, och Andreas Landgren fanns på en kant. I övrigt spelade HIF som vanligt med Pär Hansson i mål, med Adam Eriksson och Anders Randrup som ytterbackar, och med Mamudo Moro och Andri Runar Bjarnason på topp.

De första fem minuter rullade HIF boll rätt så bra. Man ägde mycket boll. Bjarnason drog iväg ett skott på mål i andra minuten. I sjunde minuten ryckte Bjarnason och Rosenquist igenom och skapade en vass målchans.

Nu jämnades spelet ut och HIF:arna verkade vilsna i passningsspelet. BOIS tog över taktpinnen och spelade rakare och mer distinkt. HIF hade enstaka anfall med långbollar på Bjarnason. Bojanic  är inte tillräckligt aktiv i spelet. I den 24:e minuten verkar det som Abubukari sträcker ena låret. Han tvings byta och ersätts av Max Svensson i 25:e minuten. I 26:e och 27:e minuten varnas först Anders Randrup och sen BOIS:aren Tkaz.

I 28:e minuten räddar målvakten när Bjarnason nästan är fri framför mål. I 33:e minuten är jag beredd att räkna in 1-0 till BOIS när Dennis Olofsson är ren till höger i straffområdet när HIF-försvaret går bort sig. Men han rullar bollen utanför.

HIF försöker få igång ett ordnat passningsspel men det blir mest långbollar på Bjarnason och Moro. I 37:e minuten etablerar HIF ett fint anfall där bollen till slut hamnar hos Rosenquist som lobbar mot mål, men där målvakten sträcker ut och räddar.

HIF börjar bra i andra halvlek och rullar bollen inom laget och skapar en del målchanser. Det skulle varit 1-0 i 47:e minuten när Bjarnason svagt skjuter över från 6-7 meter, helt frispelad.

Efter 10 minuter tar BOIS över spelet och trycker tillbaka HIF under en 10-minutersperiod.

I 58:e minuten gör Pär Hansson en fantomräddning vid stolproten på ett mycket tungt skott av Sadat Karim.

Carl Johansson blir varnad efter en ful kapning i 63:e minuten. Rosenquist får en smäll på knät i 72:a minuten, han fortsätter ett tag men tvingas byta mot Mattias Almeida i 75:e minuten.

Efter en jämn period trycker HIF nu på framåt och skapar många fina anfall och målchanser. Moro skjuter i gaveln, och Max Svensson lobbar strax över.

Så i 80:e minuten tar Bjarnason revanch på sig själv och gör 1-0 till HIF, fint frispelad av Almeida.

HIF har en mycket bra period nu och anfaller i våg efter våg. I 85:e minuten blir Mattias Almeida och Måns Ekvall i BOIS varnade efter en sammandrabbning.

I 86:e minuten gör HIF-tränaren det klassiska misstaget att tro att man kan säkra resultatet. Han byter ut Max Svensson mot Carl Thulin och backar hem. BOIS satsar allt framåt och så i andra övertidsminuten nickar målkungen Sadat Karim in kvitteringen till 1-1.

Sett till matchen som helhet är resultatet rättvist men så klart är det surt att tappa en poäng på övertid. BOIS var t o m nära att göra 2-1 i de sista sekunderna.

Matchfakta:

BOIS-HIF 1-1 (0-0)

Publik: 8040

Målskyttar HIF: Arni Runar Bjarnason

BOIS: Sadat Karim

Varningar HIF: Anders Randrup (25:e min)

Carl Johansson (63:e min)

Mattias Almeida (85:e min)

Byten HIF: Muhammed Abubukari ut Max Svensson in (23:e min)

Rasmus Rosenquist ut Mattias Almeida in (75:e min)

Max Svensson ut Carl Thulin in (86:e min)

Spelarbetyg:

Pär Hansson 4

Adam Eriksson 3

Carl Johansson 2

Charlie Weberg 2

Anders Randrup 2

Darijan Bojanic 2

Andreas Landgren 2

Muhamed Abubukari 2

Rasmus Rosenquist 3

Mattias Almeida 2

Max Svensson 2

Mamodo Moro 3

Andri Runar Bjarnason 2

post

HIF-Gais 2-1

När försommaren idag belägrade Helsingborg så sken solen över Olympia hela kvällen. Detta såg HIF:arna som ett tecken på att de skulle bärga hem tre poäng, och bjuda sin trogna publik på kamp och underhållning i kvällens toppmatch mot GAIS

HIF drog upp ett högt tempo med offensivt presspel från start. GAIS hann inte etablera något försvarsspel innan Bjarnason kallt rullade in 1-0 i andra minuten, efter ett fint förarbete av Mamodu Moru som stressade GAIS-försvaret, vann boll vid straffområdesgränsen och frispelade Bjarnason. I efterhand justerades målskytten dock till att Moro själv gjort målet

HIF fortsatte med sitt fina presspel de första 20 minuterna. Bjarnason, Moro, Max Svensson och Muhammed Abubukari lät inte GAIS:arna komma över mitten många gånger mer än i något enstaka ströanfall. Därför var det riktigt surt och mycket orättvist när  HIF-bekantingen Calle Wede (släkten är värst), lyckades göra 1-1 på det första anfallet där GAIS lyckades hålla bollen kvar i anfallszonen mer än 2 minuter, i 28:e minuten. Adam Eriksson hade problem med markeringsspelet på sin vänsterkant.

Strax innan hade Mikael Dahlberg tvingats utgå efter en smäll. Han ersattes av Mattias Almeida.  I en situation minuten efter kvitteringen sprang Calle Johansson ihop med Calle Wede, och det tog så illa att Wede blev utburen på bår. Calle Johansson spelade fram till pausen då han bytte mot Charlie Weberg som gjorde ett stabilt inhopp.

Den sista kvarten av första halvlek jämnades spelet ut. GAIS hade fått självförtroende av sitt mål. Jag började få negativa vibbar igen eftersom HIF tappade initiativet. Bojanic var osynlig hela matchen men i detta läge var det främst Abubukari som eldade på sitt lag. Moro jobbade som en iller och Bjarnason hotade hela tiden GAIS-försvaret. Men GAIS var inte ofarliga i sina attacker.

Det märktes att HIF:arna och tränarna hade snackat rejält i paus. Det var ett fulladdat rödblått lag som tog planen i besittning direkt i staren av andra halvlek. HIF kom i våg efter våg. Randrup startade många anfall på sin högerkant tillsammans med Moro. Nu skapade HIF massor av målchanser. Max Svensson kom loss men sköt på målvakten, Bjarnason var på väg igenom ett par gånger, och Almeida och Moro sköt från distans vid ett par tillfällen.

HIF dominerade stort första kvarten. GAIS stack endast upp i någon farlig kontring. Så i 60:e minuten när HIF tryckte på och höll kvar bollen i anfallszonen ett par minuter, vände Moro snyggt bort sin försvarare och placerade läckert in 2-1 till HIF i bortre hörnet.

Efter målet fortsatte de rödblå att äga matchen. Man jobbade hårt för varandra över hela planen. Det främsta anfallsvapnet var när Randrup gjorde sina ruscher på högerkanten, och spelade vidare till Moro eller på djupet till Bjarnason, som sköt och lobbade och gick på genombrott. Han var väl värd att få göra  ett eller två mål till.

I 65:e minuten gick Max Svensson ut efter att ha sprungit sig trött. Han gjorde en godkänd insats idag, och ersattes av Andreas Landgren. GAIS försökte att skapa lite tryck framåt men det stannade vid ett par hörnor och en frispark vid gränsen till straffområdet. Det blev aldrig riktigt farligt. Landgren och Abubukari stoppade många av GAIS anfallsförsök.

Det här var ett stort steg framåt för HIF. Den här segern betyder jättemycket för laget. Dels visar man igen att man har ett tryggt fungerande grundspel med variation, tyngd och fantasi, med ett starkt högt presspel och fin rörlig anfallsfotboll.

Men segern ger även lugn och självförtroende, för nu är laget med i toppen och kan ladda sina batterier fulla med självtillit till derbyt i Landskrona på tisdag. För målsättningen måste vara att ta en match i taget.

Matchfakta:

HIF-GAIS 2-1 (1-1)

Målskyttar HIF:

Mamodu Moro (2)

Mamodu Moro (60)

GAIS:

Calle Wede (28)

Byten HIF:

Mikael Dahlberg ut Mattias Almeida in (22)

Calle Johansson ut Charlie Weberg in (45)

Max Svensson ut Andreas Landgen in (65)

Publik:

6551

Spelarbetyg:

Pär Hansson 3

Adam Eriksson 2

Calle Johansson 2

Fredrik Liverstam 3

Anders Randrup 4

Muhammed Abubukari 4

Darijan Bojanic 2

Mamodu Moro 4

Max Svensson 3

Mikael Dahlberg 2

Andri Runar Bjarnason 4

Mattias Almeida 3

Charlie Weberg 3

Andreas Landgren 3

post

IK Brage-HIF 1-1

Den centrala fråga som jag ställde mig inför matchen Brage-HIF på söndagen, var så klart om HIF kunde studsa tillbaka efter den svaga insatsen som gav en förlust senast mot AFC Eskilstuna, hemma på Olympia i tisdags. Jag kände emellertid att det viktigaste av allt var att man kunde hitta tillbaka till det vägvinnande spel som laget hade presterat i samtliga tidigare matcher i år.

Därför var en bortamatch mot Brage en perfekt utmaning ur många olika infallsvinklar. HIF behövde visa att man besitter ett tryggt grundspel, att man är laddade och fokuserade till max från avspark, att man har scoutat motståndarlaget väl och varken underskattar eller överskattar detta, samt att varje spelare hade jobbat hårt med sin fysiska och kanske framförallt sin mentala form. Summa summarum så behövde man visa för sig själva och för oss trogna, men rättmätigt krävande supportrar, att man är ett blivande allsvenskt lag för nästa säsong.

Brage från Borlänge är nykomlingar i Superettan i år, men är historiskt sett en storklubb i svensk elitfotboll med många allsvenska säsonger bakom sig. Det finns en styrka i att ha dessa traditioner när det gäller att bygga upp en stark klubbkänsla. Om man tittar på den allsvenska historiken, så är det vissa mindre klubbar som hela tiden kommer tillbaka till Allsvenskan, när de har varit längre ner i seriesystemet några år. Detta trots att de inte tillhör de stora ekonomiska drakarna. Se t ex på Ljungskile, Åtvidaberg, Degerfors, Landskrona, Mjällby och Trelleborg. Dessa klubbar engagerar människor och sponsorer inom en mycket större radie än lagen från storstäderna. En hel bygd lever runt och med sitt fotbollslag.

Brage och Dalkurd höll båda till i Borlänge, tills Dalkurd valde att flytta till Uppsala-Gävle i fjol. Det kan också ha gynnat Brage som nu slipper konkurrens om sponsorer, publik och spelare. Men framförallt är Brage ett mycket bra fotbollslag som börjat årets seriespel strålande, och ännu är obesegrade. Man är ett spelande lag utan namnkunniga fixstjärnor, med nyförvärv som framförallt Mihlali Mayambela (lån från Djurgården), Simon Alexandersson (AFC Eskilstuna) och Markus Astwald (Levanger, Norge), som med mycket rutin kombinerat med ung vilja, krigar för varandra. Brage tränas av Kleber Saarenpää, som har spelat allsvenskt för Djurgården, Hammarby och IFK Norrköping, och som har 11 landskamper för Sverige som sin främsta merit.

Eftersom min mormor och morfar bodde i Dalarna när jag var barn, och vi besökte dem två gånger per år, och då jag fortfarande har nära släktingar i Dalaskogarna så är jag halvmas, och jag måste erkänna att jag efter Högaborg, HIF och Rögle håller på Brage och Leksand. Brage får gärna gå upp tillsammans med HIF, även om de så klart gärna får förlora dubbelmötena med ”Di röe” i år.

Om HIF:arna laddar till Björns Band och låten ”på gator röda och blå”, så får Bragespelarna energi av korvarna på Domnarsvallen till tonerna Bengt Pegefelts klassiker  ”fånt jag en körv, så huppe jag i älva i Köppäbä, för jag går här på Valla, och heja på Brage, Brage är lage”.

HIF inledde matchen rätt så aggressivt, även om spelet böljade åt bägge håll inledningsvis.

Efter ett par anfall för bägge lagen tog Brage hand om initiativet, och fick en hörna i 6:e minuten, som HIF-försvaret inte fick undan. Efter några studsar kunde Anton Lundin trycka in 1-0 för hemmalaget.

Nu tog Brage hand om taktpinnen och visade att man är ett spelande lag som vårdar bollen. HIF:arna slog mest långbollar på Bjarnason, utan att hitta rätt. Passningsspelet fungerade inte särskilt bra, eftersom man hade dålig rörlighet inom laget. Bojanic var vilsen i sin roll som defensiv mittfältare för dagen. Han ersatte en sjuk Andreas Landgren. Max Svensson tappade väldigt mycket boll och föll i alla närkamper. Bjarnason springer sig oftast fri, utan att man hittar honom med passningarna.

Muhamed Abubakari krigar på mitten. Han är den som vinner mest boll och som sätter igång HIF:s offensiv. Ytterbackarna Eriksson och Randrup gör sitt jobb på kanterna. De ger passningsalternativ och tar del i anfallen.

Men tyvärr lyser HIF-spelet återigen av obeslutsamhet i passningsspelet och i presspelet. Man skapar inga vassa chanser. I stället var Brage nära att göra 2-0 när Mihlali Mayambela rann igenom och träffade ribban i 20:e minuten.

Max Svensson avslutar halvleken med att svagt skjuta en friskark över från ett jättebra läge vid gränsen till straffområdet.

Det var ett helt annat HIF som kom ut efter paus. Nu satte man hög press på Brage som knappt kom över mitten. HIF ägde spelet helt och hittade tillbaka till sitt vägvinnande grundspel. Presspel och passningsspel satt där det skulle, och när Max Svensson byttes ut mot Mattias Almeida i 60:e minuten fick man ännu mer tyngd framåt.

Brage hade några enstaka anfall och i 62:a minuten sköt Mayambela strax över. Men HIF dominerade andra halvlek totalt. Man skapade ett flertal målchanser och många hörnor. Moro och Bojanic spelade nu som de kan när de är som bäst. Randrup och Eriksson sprang som gaseller på sina kanter, Abubakari slet som ett djur och mittförsvaret agerade säkert.

I 70:e minuten fick Abubakari gå ut efter en smäll, och Rasmus Rosenqvist kom in och gjorde en stark insats.

HIF-chanserna avlöste varandra under de sista 20 minuterna. Brage var nära ett självmål med en nick som målvakten precis klarade. Bollen sparkades undan framför mållinjen ett par gånger.

Så i i 77:e minuten tryckte inhopparen Mattias Almeida in kvitteringen till 1-1 med ett distinkt vänsterskott.

I 88:e minuten ersattes Mikael Dahlberg av Alexander Timossi Andersson som hann med att missa två rena frilägen. Ena gången nickade han svagt utanför, och andra gången avslutade han svagt helt ensam med målvakten, då han också kunde passat en helt fri Almeida.

Sammanfattningsvis får HIF klart godkänt för sin andra halvlek. Den första var alltför passiv dock utan att vara direkt dålig. Man skulle vunnit matchen klart.

Bäst i hemmalaget var Robin Sellin och Mihlali Mayambela. Bäst i HIF var Muhamed Abubakari, Anders Randrup och Darijan Bojanic.

Matchfakta:

Brage-HIF 1-1 (1-0)

Målskyttar: Anton Lundin (Brage)

Mattias Almeida (HIF)

Byten: Mattias Almeida in, Max Svensson ut (60:e min)

Rasmus Rosenkvist in, Muhamed Abubakari ut (70:e min)

Alexander Timossi Andersson in, Mikael Dahlberg ut (88:e min)

Spelarbetyg:

Pär Hansson 3

Anders Randrup

Calle Johansson 3

Fredrik Liverstam 3

Adam Eriksson 3

Darijan Bojanic 4

Max Svensson 1

Mahmoud Moro 4

Muhamed Abubakari 4

Mikael Dahlberg 3

Arni Bjarnason 3

Rasmus Rosenkvist 3

Mattias Almeida 3

Spelarbetyg HIF – BK Häcken

Årets sista match är spelad, det var även den sista för nuvarande västra läktaren som ska rivas och få ett nytt ansikte Foto: David Hamark

Årets sista match är spelad, det var även den sista för nuvarande västra läktaren som ska rivas och få ett nytt ansikte
Foto: David Hamark

HIF förlorade mot BK Häcken igår och tackade samtidigt av två HIF-legendarer för sina långa och trogna tjänster i klubben. Här kommer mina spelarbetyg från säsongens sista match. 

Startelvan:

30. Pär Hansson 5 – Tiden i HIF är slut, för den här gången. Har en fantastisk karriär bakom sig i klubben där säsongerna 2010-2012 var den stora höjdpunkten för Vejbystrandsonen. Även om insatsen igår inte var femstjärnig så förtjänar Pär en femma i betyg, för allt han gjort för Helsingborgs IF – hitintills. Byttes ut i andra halvlek till stora ovationer från publiken.

—–

11. Arnór Smárason 3 – Smárason fick återigen ta klivet ner på högerbacksplatsen då Landgren stod över matchen pga känning. Islänningen gjorde det också bra på sin kant där han var ganska offensiv och deltog i anfallen. Gjorde inga större misstag defensivt utan klarade av det jobbet klart godkänt. Återstår att se om han är kvar nästa säsong.

2. Carl Johansson 2 – Fick komma upp och göra ett snyggt mål som gick i en båge över målvakten. Räddade även en boll framför egen mållinje, som dock inte hjälpte då Häcken gjorde mål sekunder senare. Var godkänd defensivt i övrigt, även om han inte kändes helt hundra vid alla tillfällen.

3. Frederik Helstrup 2 – Gjorde också en godkänd insats igår, utöver de insläppta målen där hela försvarsarbetet varken var godkänt eller hundraprocentigt. Sköter många av uppspelen och gör det med bravur och precision. 2+.

28. Jere Uronen 2 – Inget drömmål igår – illa, illa. Skämt åsido, Uronen gjorde som resten av backlinjen det klart godkänt igår trots förlusten. Var inte lika framträdande som de senaste fyra-fem matcherna, men kom upp offensivt med många inlägg som vanligt. Har allt som allt stått för en bra höst.

—–

7. Mattias Lindström 5 – Lagets pappa, den stora glädjespridaren och HIF-legendaren lägger skorna på hyllan efter en lång karriär. Självklart förtjänar även han en femma i protokollet efter allt han gjort för HIF under alla dessa år. Gjorde faktiskt även en bra match igår, där han fick in en boll i nät dock avvinkat för offside (även om Matte räknade det som mål). Var senare i matchen nära mål på nytt, men det ville sig inte för Ödåkrapågen. Byttes också ut i andra halvlek till en lång, stående ovation från Olympiapubliken.

5. Johan Mårtensson 2 – Godkänd insats från Mårtensson. Har pendlat en del i prestationer under hösten och var inte så delaktig i själva spelet i gårdagens match. Måste höja sig till nästa säsong och bli mer jämn för att kunna bli den där ledande kuggen på HIFs centrala mittfält.

10. Anton Wede 2 – Var tillbaka i laget igen efter sin avstängning och petade Bojanic till bänken. Försökte mycket för att luckra upp Häckens försvar och flika in passningar till medspelare, men det tog ofta stopp då det var trångt. Jobbade hårt och kämpade som vanligt, och var godkänd allt som allt. Har gjort en stark höst.

14. Lalawélé Atakora 2 – Man såg att han försökte och ville igår, och han var bättre än han varit på sistone. Men ”Lala” har haft en svag höst där ofta inte mycket har stämt. Har fortfarande svårt att värdera sina lägen och stoppar fortfarande upp anfall när han håller i bollen för länge. Når ändå upp till godkänt i betyg, men det är hårfint. 2-.

—–

22. Rade Prica 2 – Skapade knappt några lägen igår, men är viktig med sina löpningar och i uppspelsfasen. Lite för osynlig ibland och behöver ta sig till fler lägen. Kommer bli viktig nästa säsong när han kommit in mer i laget och fått en försäsong i benen.

18. Jordan Larsson 1 – Hade en jobbig period dessa sista matcherna. Kom inte upp i nivå igår, men skapade i alla fall några lägen och fick några avslutsmöjligheter. Men skotten hade ingen önskad kvalité. Hade ett dåligt passningsspel under matchen och var också osynlig stundtals.

—–

Inbytta:

1. Matt Pyzdrowski 2 (in 67) – Gör det helt okej när han kommer in och får göra några bra räddningar. Kan inte lastas för baklängesmålet.

16. Mikael Dahlberg 2 (in 78) – Godkänt inhopp under förutsättningarna (1-2 till Häcken vid det tillfället). HIF hade inget ordnat anfallsspel under sista tio minuterna vilket gjorde att Dahlberg knappt syntes.

19. Darijan Bojanic (in 72) – Även här godkänt inhopp, varken mer eller mindre. Hann inte bidra med någonting nämnvärt. 

Övrig trupp: Jesper Björkman, Fredrik Widlund, Alexander Achinioti-Jönsson, Emmanuel Boateng

—–

Betygsskala:

1: Underkänd

2: Godkänd

3: Bra

4: Hög allsvensk klass

5: Landslagsklass

 

Matchreferat från årets sista match hittar ni här. Om ni vill grotta ner er i statistik från säsongen som precis avslutats så har ni det här.

 

Emil.Carlsvärd.BBL