post

Örgryte-HIF 3-4

Med tanke på HIF:s aktuella resultatrad, lagets spel, och nyrekryteringen på spelarfronten, är det lätt att låta sig sugas med i en känsla av flow där vi tror att laget är oslagbart.

En sådan känsla kan alltid bli ett bakslag, eftersom man lätt kan tappa fokus från det hårda jobb som måste göras inför varje match, om segertåget ska kunna fortsätta mot Allsvenskan.

Varje match är en ny match som kräver 100%-ig uppladdning med fokuserad träning, scouting av motståndarlaget, och fingertoppskänsla när det gäller att komponera rätt laguppställning och rätt taktik för det egna laget. Ingen motståndare få underskattas.

Jag hoppas att P-O Ljung och Christoffer Andersson är helt införstådda med att detta är en av deras viktigaste uppgifter.

Kvällens motståndare Örgryte IS är ett mycket tufft motstånd. Föreningen är en av Sveriges mest anrika. Man har 56 säsonger i Allsvenskan, tolv svenska mästerskap, en cuptitel och man ligger på åttonde plats i den Allsvenska maratontabellen.

De mest kända spelare som representerat klubben under andra hälften av 1900-talet är Agne Simonsson, Gunnar Gren, Örjan Persson, Lennart Ottordahl och Thomas ”Poletten” Larsson. Under de senaste 25-30 åren är de mest namnkunniga Sven Andersson, Conny Karlsson, Sören Börjesson, Marcus Allbäck, Ola Toivonen och Johan Elmander.

Senast man spelade i Allsvenskan var säsongen 2009-2010. Sen föll man genom serierna för att ta steget upp i Superettan igen 2015.

Örgryte och HIF har många gemensamma nämnare. Det är två historiskt sett stora viktiga svenska elitlag som dansat upp och ner genom seriesystemen genom åren. Många spelare och tränare har representerat bägge dessa klubbar, såsom Sven Andersson, Alvaro Santos, Marcus Lantz, Åge Hareide, Fredrik Björk och Conny Karlsson.

Årets upplaga av ÖIS har blandat och gett. De lyckades precis  hänga kvar i Superettan i fjol via kval mot Mjällby, där de vände ett underläge i sista matchen i slutminuterna.

Man värvade friskt inför seriestarten i år och plockade bl a in Gustaf Ludvigsson, Aliber Aliev, Jesper Jörnvig, Diego Montiel och Jacob Lindström. Under sommaruppehållet har man fyllt på med Lars Fuhre, Dida Rashidi och Gabriel Altermark Vanneryr. Eftersom ekonomin är ansträngd får man rikta in sig på spelare från lägre divisioner, eller spelare utan kontrakt.

Resultaten har verkligen varierat. Man har en lång rad matcher utan vinster fram till nu. Men de matcher jag har sett ÖIS spela så bjuder de hela tiden upp till en snabb teknisk offensiv fotboll med mycket omställningar och många målchanser. Försvaret ser emellertid inte så säkert ut. Det gäller för HIF att vara maximalt fokuserade inför dagens match för ÖIS är verkligen på gång. De tog en pinne borta mot Falkenberg för en vecka sedan, i en match som Falkenberg dominerade i första halvlek, men som ÖIS helt tog över i andra där man skapade massor av målchanser och borde vunnit.

HIF hade chansen att rycka i toppen i kväll eftersom Falkenberg och Halmstad hade förlorat, och AFC hade tappat en pinne. Så förväntningarna var höga när matchen började.

Matchen inleddes med att spelet böljade hit och dit. ÖIS ägde lite mer boll och visade prov på ett snabbt rörligt passningsspel. Men HIF gick snabbt till anfall och fick en hörna som Bojanic lade och prickade skallen på Weberg. Lukic fick göra en fin räddning.

Så ur ingenting vann Moro boll på mitten och passade Abubukari som sköt ett skott som Bjarnason styrde i mål till 1-0 för HIF.

Efter målet var spelet jämnt. ÖIS ägde mest boll och visade återigen upp  ett fint snabbt rörligt passningsspel.

I 11:e minuten fick de en hörna som skarvades vidare till David Engström som snyggt nickade in kvitteringen till 1-1 vid bortre stolpen.

Fr o m den 20:e minuten tog HIF över spelet. Nu började man pressa högt på ÖIS och etablerade tryck på deras planhalva. Rasmus Jönsson som varit osynlig till nu tråcklade sig nästan igenom i ett fint anfall med Adam Eriksson på vänsterkanten.

I 25:e minuten rivs Bjarnason ner när han på väg att bli helt ren. Filip Almström i ÖIS får gult kort. ÖIS hade några farliga kontringar men HIF lyfte upp spelet igen.

I 32:a minuten gjorde Abubukari ett fint instick till Moro som sköt utanför. Så i 38:e minuten vann Bojanic boll på mitten, drev framåt och frispelade Max Svensson som kyligt rullade in 2-1 till HIF. Sista halva av halvleken dominerade HIF rejält men ÖIS var aldrig ofarliga i sina kontringar.

Första halvan av andra halvlek spelade HIF propagandafotboll. Man hade ett jättefint rörligt passningsspel med högt bolltempo och många fina anfall. Max Svensson var nära att dribbla sig fri, Randrup sköt utanför och Rasmus Jönsson sköt över. HIF kom i våg efter våg och rullade ut ÖIS. Så i 61:a minuten höll Bojanic kyligt i bollen tills han passade ut till Adam Eriksson till vänster. Adam slog så en fin lång passning till Moro som stötte in 3-1 till HIF vid bortre stolpen.

Nu hade HIF en mycket stark period. I 64:e minuten kastade Adam Eriksson ett långt inkast till Bjarnason som med en snygg skarv frispelade Rasmus Jönsson som snyggt rullade in 4-1 till HIF. Bojanic var den store dirigenten med sitt underbara passningsspel.

Så gjorde HIF samma misstag som man gjort i många matcher tidigare. Man backade hem, blev bekväma och sjönk djupt. Det går inte, framförallt inte mot ett supervasst omställningslag som Örgryte. ÖIS tog över matchen fullständigt den sista kvarten, och HIF slog ifrån sig. Den ena vassa målchansen efter den andra avlöste varandra. Gustav Ludvigsson nickade strax utanför två gånger, och i 86:e minuten fick han sitt mål när han frispelad stänkte in 2-4, efter att ÖIS rullat upp HIF-försvaret. HIF:s backlinje gick bort sig gång efter gång nu, och i 91:a minuten slarvade Randrup och Granquist halkade, så att ÖIS kunde göra 3-4 på nick av Gabriel Altemark Vannemyr.

Så i sista sekunden var ÖIS en nick i ribban från att hämta in 1-4 till 4-4.

HIF kom undan med blotta förskräckelsen och ännu en gång kan jag konstatera att man måste fortsätta med anfallsfotboll tills slutsignalen går, även om man har en av världens bästa mittbackar i laget.

Matchfakta:

Örgryte-HIF 3-4  (1-2)

Målskyttar HIF: Andri Runar Bjarnason (3)

Max Svensson (38)

Mamado Moro (61)

Rasmus Jönsson (64)

Målskyttar ÖIS: David Engström (11)

Gustav Ludvigsson (86)

Gabriel Altemark Vanneryr  (91)

Varningar ÖIS: Filip Almström, Simon Nilsson

Byte HIF: Rasmus Jönsson ut, Mattias Almeida in (78)

Darijan Bojanic ut, Andreas Landgren in (78)

Muhammed Abubukari ut, Fredrik Liverstam in (88)

Byte ÖIS: Simon Nilsson ut, Dida Rashidi in (70)

Filip Almström ut, Danny Ervik in (83)

Spelarbetyg HIF: Pär Hansson 3

Anders Randrup 2

Andreas Granquist 4

Charlie Weberg 4

Adam Eriksson 3

Muhammed Abubukari 4

Darijan Bojanic 4

Mamado Moro 4

Max Svensson 3

Rasmus Jönsson 3

Andri Runar Bjarnason 4

post

Azelius ”Vi har inte gjort en enda kreativ lösning”

HIFs ordförande, Krister Azelius, ställde på söndagseftermiddagen upp i en 90 minuter lång frågestund på Svenska Fans forum. Något som gav supportrarna att få ett förtydlingarna i en hel del frågor

Azelius om Alexander Farnerud och det faktum att transferfönstret stängde igår

-Det gick väldigt fort när Alexanders representant kontaktade oss. Vi hade en bild av det inte skulle gå att få honom spelklar till hösten om vi inte löste det innan lördag natt. En så snabblösning var aldrig aktuell, varken från ett shade- eller finansiellt perspektiv. Han kan dock vara intressant för framtiden. Motsvarande gällde för grabben från Sierra Leone.

Azelius om de utgående spelarkontrakten

-Fotbollsgruppen kommer såklart att gå igång med planeringen nu – alla spelare kommer att analyseras. Fotbollsgruppen funkar väldigt bra enligt min mening.

Azelius om hyrestvisten med kommunen

– I korthet är det så att kommunen har en hyresfordran. HIF har haft abonnemangen för el, värme etc och en del andra avräkningsposter som ska betalas av kommunen. Dessutom för vi en diskussion om investeringar som HIF tidigare gjort i arenan (när man hyrde hela) och som nu ska tas över till bokfört värde av kommunen.

Hyresavtalet är klart, men vår avräkning (fordran) är under diskussion. Klimatet i den diskussionen är mycket bättre än vad som antytts i media.

Azelius om det egna kapitalet

– Eget kapital är ju en fråga för balansdagen i första hand och vi har ingen månadsrapport klar för juli ännu. Bedömningen när att det har gått ner under året, men att det alltjämt är positivt.

I grunden är det degraderingen och med efterföljande åtstramningar som har varit problemet. Mer om detta på medlemsmötet i September

Azelius om några av sommarvärvningarna

Holgersson: – Ett ”Micke Dahlberg upplägg”. Holger kommer att jobba deltid vid sidan om, men det kommer inte att påverka hans insatser för HIF.

Wanderson: – Vi hoppas på Wanderson till Landskrona-matchen och tror nog att det kan gå. Besked inom kort väntas.

Azelius om kritiken mot den höga snittåldern på nyförvärven

– Det här är en bra fråga som jag själv har ställt till fotbollsfolket. Ni måste tro på mig när jag säger att det inte är jag eller styrelsen som fattar beslut om de enskilda spelarna. Det viktiga svar jag fått från fotbollsgänget är att vi måste klara oss kvar med hjälp av rutin, men detta måste som jag ser det också ske utan att de unga spelarna trängst. Knepig balansgång, men jag tror att såväl fotbollsgruppen och ledarna som de äldre spelarna kommer att säkra den utvecklingen.

Azelius om relationen till Helsingborgs Dagblad

– Jag tycker att relationen med HD är bra, mycket bra. Det är lätt att tycka att det är frostigt när man får tugga i sig artiklarna om kommunens hyresfordran, men vi måste visa stor respekt för att HD kritiskt granskar oss. Vi ska vara glada för det och det intresse det skapar. Normalt anser jag att HD återger citat korrekt och för det mesta också levererar artiklar med en korrekt kontext. Relationen med HD är viktig, nästan lika viktig som relationen med staden.

Azelius om ”de kreativa ekonomiska lösningarna”

– Vi har inte gjort en enda ”kreativ” lösning. Nyförvärven är betalade med externa pengar och ingen av finansiärerna har någon rätt i enskild spelare eller i truppen. Låt mig kalla det ”hjärtepengar”. Inget skumt här alltså.

Vad avser ”lösningarna” så rör det sig om tre olika personer. Förhoppningen är att vi ska kunna samarbeta i framtid också, men det återstår att se. Skälen för att vara anonym är personliga. Jag vet inte varför.

Azelius om sponsorintäkter och publiksnitt

– Har sett lite skrynkligt ut på sponsorsidan, men vi upplever en ”vill-vara-med” attityd nu som vi försöker omsätta i pengar. Trycket känns fantastiskt. Publikmässigt ser det bra och kan ni hjälpa oss till slutsålt varje match resten av året så skulle ekonomin återhämtas rejält 🙂

Azelius om kontinuitet och förtroendet för den nuvarande tränarkonstellationen

– I grunden tror jag på kontinuitet och långsiktighet så länge det funkar. Förändringar kan behövas ibland, men de måste alltid vara genomtänkta. Det är lätt att skylla på ledarna när det går dåligt, men först måst man då titta på om de har fått tillräckliga förutsättningar.

Förtroendet är obrutet. Det är klart det är påfrestande för alla (er, oss och ledarna) när det går trögt. Min förhoppning är alltid att inte behöva bryta kontrakt i förväg och någon sådan känsla har jag inte med P-O eller Crisse eller övriga. Långsiktigt idogt arbete ska ta oss till AS.

Detta var bara några av de frågor som dök upp men via denna länken kan ni läsa frågestunden i sin helhet

Källa: HIF E-zine på Svenska Fans

post

AOH summerar omgång 17

HIFs segertåg fortsätter och laget stärkte sin plats i toppskiktet när både Falkenberg och Halmstad tappade poäng. I botten ser det allt jobbigare ut för Värnamo och Gefle

HIF inledde den 17:e omgången på bästa sätt när man, på ett slutsålt Olympia, vann mot Norrby IF med 2-0. Andreas Granqvist och Rasmus Jönsson gjorde sina första hemmamatcher sedan återkomsten och den sistnämnda passade dessutom på att näta i sin hemmacomeback

Landskrona BoIS fick dock en trevlig start på matchen i Värnamo när Monday Samuel gjorde 1-0 i den 16:e minuten. Bara fyra minuter senare stod det 1–1 på resultattavlan sedan Alexander Tkacz orsakat en straff som ex-BoIS:aren Pär Cederqvist utnyttjade behärskat. Matchen slutade 1–1 och Värnamo är kvar på jumboplatsen och BoIS parkerar alltjämt tre placeringar ovanför.

Trots ett vackert ledningsmål, av unge John Björkengren, lyckades Falkenberg inte nå mer än delad pott när Örgryte kom på besök. Med 20 minuter kvar större nämligen Hannes Sahlin in en retur och fastställde slutresultatet till 1-1. Poängen innebär dock att Falkenberg återtog serieledningen på bättre målskillnad än tvåan HIF

På Stora Valla vände Degerfors underläge, mot Jönköping Södra, efter pausvilan. Segermålet, 2-1, gjorde Sargon Abraham med 20 minuter kvar av matchen

Varbergs BoIS tog en viktig poäng i bortamötet med Öster. Matchen i Växjö slutade 1-1 efter mål från Dragan Kapcevic och Nahom Netabay. Poängen innebar att Halläningarna nu har tre poäng ner till nedflyttningsplatserna

Frej Täby har nu bara en förlust på de sju senaste matcherna efter att laget tog en klar 5-2-seger borta mot Gefle. Segerorganisatör var Dusan Jajic som slog till med ett hattrick. Förlusten var Gefles tionde och laget ligger fortsatt på 15:e plats i serien

AFC Eskilstuna tog ledningen tidigt mot Halmstad, men åkte även på en utvisning i den 25:e minuten. Trots det numerära underläget lyckades man till slut vinna med 2-1 och därmed gå om HBK i tabellen. Segermålet gjordes av den förre HIFaren Gustav Jarl

På Gamla Ullevi tog Gais ledningen redan efter 6 minuter genom Karl Bohm. Dryga 20 minuter senare fastställde Marcus Astvald slutresultatet, till 1-1, när han kvitterade för Brage. Noterbart var att det delades ut hela 10 gula kort, och ett rött, mellan lagen.

post

AOH summerar omgång 16

Falkenberg, HIF och Halmstad ångar på i toppen och kring kvalstrecket tätnar det rejält

På Örjansvall tog bortalaget Degerfors ledningen redan efter 43 sekunder men inför storpublik tog sig hemmalaget samman i den andra halvleken. Två mål av Konishita innebär hemmaseger, 2-1, och fortsatt toppkänning för Halmstad

Värnamo lyckades ta revansch på Brage för dalalagets sena 3-2-seger i motsvarande möte innan uppehållet, då man efter ett mål, i 94:e minuten, av Pär Cederqvist reser hem med en 1-0-vinst från Domnarvsvallen.

I Hallandsderbyt kom serieledande Falkenberg till Varberg på besök. Efter en rätt seg tillställning lossnade för gästerna under de sista tio minuterna. Slutresultatet skrevs till 0-3 efter bla två mål av John Björkengren

På Borås Arena högg David Johannesson påpassligt på ett misslyckat avslut från anfallskollegan Dragan Kapcevic och satte 1-0 för Östers borta mot Norrby i den 27:e minuten. Tio minuter senare nickade Liridon Silka in 0-2 som också skulle visa sig bli slutresultatet

GAIS fick en smakstart med mål efter 40 sekunder borta mot IK Frej Täby men strax efter paus kvitterade hemmalaget. I 66 minuten satte Frej in Nsima Peter och nigerianen avgjorde matchen med sina två mål som gav Frej vinsten med 3-1

I Jönköping låg, av förklarliga skäl, mycket av fokusen på hemvändande Andreas Granqvist när hemmalaget tog emot HIF. Det var dock en annan hemvändare, Rasmus Jönsson, som låg bakom det mesta när HIF tog en odiskutabel 1-3 seger. Mittfältaren blev mållös men stod både för assist och tillskansade sig en straff för skåningarna som, med segern, fortfarande ligger på en Allsvensk direktplats

Ett välspelat bottenmöte på IP i Landskrona slutade med klar hemmaseger. Segerregissör för BoIS var Adi Nalic som med två mål såg till att Gefle slogs tillbaka med 3-1. Segern innebär att BoIS kunde lämna kvalplatsen bakom sig.

I ett varmt Göteborg möttes seriesexan Örgryte och fyran AFC Eskilstuna för att spela höstpremiär. Matchen präglades av slarvfel och felpassningar och det var inget av lagen som lyckades vinna utan vi noterade omgångens enda 0-0 match

post

Den sista pusselbiten föll på plats…

Gårdagens seger imponerade och att en annan hemvändare skulle ta över scenen var något ingen hade kunnat förutse. Och visst känns det som att HIF, i Rasmus Jönsson, hittat den sista pusselbiten för att nå hela vägen till Allsvenskan

Det här var matchen där Granen skulle hälsas välkommen hem, till svensk fotboll, efter 10 år på vift. Med på tåget klev en fripassagerare i form av ett, i det närmsta, bortglömt utlandsproffs vars karriär nästan bara HIFarna har koll på. Det må vara att Rasmus Jönsson endast noterats för 21 mål på fem år. När domaren blåste av matchen, på Stadsparksvallen i Jönköping, så var det inte en Gran utan den gängliga nummer 9, från Viken, som styrde in HIF på rälsen mot Allsvenskan

Missförstå nu mig inte. Andreas Granqvist gör aldrig en dålig match och han gjorde det knappast igår heller. I par med Charlie Weberg såg han till att Pär Hansson fick en hyfsat lugn kväll mellan stolparna, låg bakom kontringen till 2-0 och lät Bojanic slå straffen som innebar spiken i kistan. Lägg därtill att kaptenen ständigt låg steget före sin motståndare så förstår ni hur lyckligt lottade vi HIF-supportrar är…

Men åter till Rasmus Jönsson vars hemkomst föregåtts av en del skepsis hos några HIF-supportrar och fått stå i skuggan av de faktum att landslagskaptenen återvänder hem. Frågorna har haglat gällande målskyttet, skadebenägenheten och den offensiva slagstyrkan hos mittfältaren som knappt spelat match sedan i Januari. Till och med hans egen tränare sa, i en intervju innan matchen, att Rasmus troligtvis behöver sex månader till för att komma i toppform!

Han skapade målchanser, servade medspelarna med härliga kombinationer och djupledspassningar. Han sög upp bollar på mittfältet och skapade en trygghet även bakåt i leden. Han fick Max Svensson att växa och våga ta ännu större kliv i offensiven och Mamudo Moro att se mer avslappnade ut än på länge i vetskapen om att all offensiv kreativitet inte enbart ligger på hans axlar framöver.

Rasmus Jönsson var fenomenal och det var egentligen bara ett mål som saknades för att Jönssons drömcomeback skulle gå in i historieböckerna. Skulle det dessutom stämma att han inte toppar formen förren om sex månader så kan HIF se sig i stjärnorna efter mittfältaren som lär vara på väg ut i Europa igen om så är fallet

Vi fick se ett HIF som vi bara fått glimtar av under säsongen. Ett HIF som gasade från början, ett HIF som avgjorde matchen redan i första halvlek. Ett HIF som lyckades stänga en match utan att kliva ner på en fembackslinje och försvara sig de sista 10 minuterna. Känslan säger att laget, troligtvis, kommer vara så överlägsna sina motståndare att PeOs främsta uppgift är att se till så att spelarna håller fokus i 90 minuter och inte växla ner i förtid

Självklart skall man inte gå händelserna i förväg men detta lag kan omöjligt missa tåget till Allsvenskan. Varken på pappret eller utifrån vad vi såg igår. Sett till höstens spelschema så tillhörde gårdagens motstånd, tillsammans med AFC, det kanske tuffaste bortamötet under hösten. Och där raderar man totalt ut J-Södra under nästan 90 minuters spel

Närmast väntar Norrby på Olympia. 14500 biljetter är sålda och om nu Granen och Jönsson njöt av återkomsten till svensk fotboll så är det inget mot vad de kommer att göra när de tågar in på Sveriges finaste matta i veckan….fortsättandes läggande pusslet som skall ta oss hem till fotbollens finrum…

post

HIF har missat en del guldklimpar på vägen…

Fredrik Helstrup, Leonardo Castan, Oke Akpoveta, Alvaro Santos och Fredrik Svanbäck är bara några av de spelare som fått kontrakt med HIF efter att man provspelat för klubben. Men genom åren är där ju en himmelens massa spelare som passerat revy och visst har HIF missat en del guldklimpar på vägen…

Där är en del spelare som fått möjlighet att visa upp sig genom åren. Vem minns Haris Handzic, Dormushali Saidhodzha eller Hjörtur Logi Valgarðsson? Nä – tänkte nästa det! AOH har däremot rotat lite i arkiven och undersökt var en del av alla de spelare vi har haft på provspel tagit vägen. En del har fått riktigt fina karriärer medan andra har fått slita för att överhuvudtaget kunna fortsätta att spela fotboll…

Haris Handzic – En då 16-årig, bosnisk, anfallare som dök upp på Olympia 2007. Ansågs mer var något för framtiden och fick återvända hem utan kontrakt. Sedan dess har den, numera, 28-årige bosniern hunnit med spel i såväl landslag som proffsspel i fler europeiska klubbar såsom Lech Poznan, Debrecen och Vaduz. I går stod Handzic för sin nuvarande klubb, FC Sarajevos, 1-2 reducering i mötet med Atalanta i kvalet till Europa League!!

David Senior – Nigeriansk anfallare som hade erfarenhet från den spanska tredjedivisionen anslöt från ett provspel i England 2008. I England hade han imponerat men inte fått något arbetstillstånd och dök således upp hos HIF. Var tänkt som ersättare till Razak Omotoyossi men höll inte måttet. Karriären har sedan rullat vidare med spel på bla Malta.

Rawez Lawan – Hade meriter från Malmö FF, Horsens och Nordsjälland när han testade under Henrik Larssons tid i klubben. Spel i HIF blev det inte utan återfinns numera i Dalkurd

Rurik Gislason – Anfallare med en bakgrund i Anderlecht som men som anslöt från engelska Charlton. Hamnade på vår lista av den anledning att han inte fick något kontrakt med HIF men hamnade istället i Danmark där han bla spelat för Viborg, Odense och FC Köpenhamn. Efter över 180 matcher i den danska högstaligan, samt 49 A-kamper för Island,  återfinns 30-åringen numera i FC Sandhausen i den tyska andra divisionen

Melvin Frithzell – Imponerade stort i en träningsmatch  där, den då, 20-åriga anfallaren stod för tre mål i lagets 5–1-seger. Trots detta blev det inget kontrakt för Frithzell som istället hamnade i Värnamo, FC Helsingör och, tidigare i veckan, skrev på för Landskrona BoIS

Dormushali Saidhodzha – En bulgar som, 2007, spåddes bli Henrik Larssons nya anfallspartner i HIF. Testades på ett läger i Sydafrika men köptes aldrig loss trots U21-landslagsmeriter. Saidhodzha är kanske lika glad för det. Efter en tid i danska Randers återvände han hem till Bulgarien och spel med CSKA Sofia där ha noterades för nio mål på 13 matcher. Efter ännu en proffsutflykt, på Cypern, så håller han numera till i ryska FC Chayka.

Ari da Silva Ferreira – En spelare som HIF:s dåvarande sportchef, Hans Carell, beskrev som en kraftfull, explosiv anfallare med stor utvecklingspotential. Dock nådde brassen inte upp till den kravbild som tränaren, Peter Swärdh, ställde och av kontrakt blev det intet. Istället nappade Kalmar FF och Ari da Silva Ferreira nämns oftast som en av de främsta importerna, någonsin, i Allsvenskan där han bla blev skytteligavinnare 2006. Å andra sidan föredrog HIF Luton Shelton istället och den affären blev knappast mycket sämre…

Ari har bla varit klubbkamrat med Andreas Granqvist, i Krasnodar, och spelade förra säsongen med Lokomotiv Moskva i den ryska ligan.

Osman Sow – Tillhörde Crystal Palace när han testades, av HIF, i en träningsmatch mot Falkenberg 2014. HIF valde att inte gå vidare med anfallaren som istället hamnade i Skottland, Kina och Saudiarabien. Numera är 28-åringen tillbaka i England där han har ett år kvar på sitt kontrakt med MK Dons i League Two.

Leonardo – I jakten på Razaks ersättare var även brasilianska Leonardo på test i HIF 2008. Leonardo kom närmast från österrikiska Altach där han gjorde 14 mål och blev näst bäste målskytt i ligan 2006. Något kontrakt med HIF blev det inte för brassen som istället hamnade i norska Ham-Kam. Är numera 38 år och tillbaka i Österrike efter att han hunnit avverka ca 10-talet klubbar i bla Thailand, Kina, Myanmar, Egypten och Schweiz.

Ariel Lassiter – College-spelaren Ariel Lassiter, 19, imponerade på HIF. Hans pappa, Roy, var proffs i MLS, Costa Rica och Italien under sin karriär men det hjälpte ändå föga i detta sammanhanget. Istället nappade Gais där det dock bara blev ett tiotal matcher innan vänsteryttern återvände hem till USA för spel med LA Galaxy. Även om det mest blir bänknötande så är Lassiter numera klubbkompis med spelare som Ema Boateng, Ashley Cole och Zlatan Ibrahimovic.

Vuk Lugonjic – Gjorde 2017 21 division 2-mål för Halmia och bjöds in till en U21-match med HIF i november. Den 21-årige forwarden imponerade tillräckligt för att även få visa upp sig på några träningar i december. Något kontrakt blev det dock inte för spelaren som är kvar i Halmia men sitter på ett utgående kontrakt

Eric Kitolano – I Norge hade Eric Kitolano setts som ett av landets mest spännande framtidslöften. Efter att kontraktet med norsk Odd löpt ut var den 19-årige mittfältaren på jakt efter en ny klubb. Det blev några träningar och någon match innan HIF valde att tacka nej. Numer återfinns han i norska andradivisionen (Ullensaker/Kisa) och karriären går kanske inte riktigt på räls längre…

Lasse Rise – Dansken gjorde matchens enda mål under provspelsmatchen mot Fremad Amager 2017. HIF kunde dock inte bestämma sig utan Riise hamnade istället på Island där han fick kontrakt med Keflavik och fick fart på målskyttet. Inför denna säsongen gick klubben upp i högsta divisionen och där har både speltiden och målskyttet blivit magert för 32-åringen vars kontrakt går ut vid årsskiftet.

Hjörtur Logi Valgarðsson – En isländsk vänsterback som kom med meriter från det Isländska U21-landslaget. Fick visa upp sig i en träningsmatch mot det brasilianska laget AVAVI innan HIFs intresse svalnade. Det var i November 2010 och sedan dess har försvararen hunnit återvända till svensk fotboll där han spelat för såväl IFK Göteborg som Örebro. Lämnade inför denna säsongen för spel med Hafnarfjördur och hunnit med att göra 10 landskamper för Island varav den senaste 2016.

Christian Ifeany Inyam – Nigeriansk anfallare som fick visa upp sig på ett läger, i Portugal, 2010. Den numera 26-årige Ifeany fick aldrig hänga med tillbaka till Sverige utan istället gick resan vidare med provspel hos bla Vålerengen. 2012 skrev han på för Lobi Stars FC i hemlandet Nigeria och numera verkar utlandsplanerna ligga på is för Ifeany som numera tillhör Akwa United

Eldin Adilovic – Provtränade 2008 men imponerade inte. Den bosniske anfallaren återvände till sin klubb i Slovakien och karriären har sen gått vidare i bla Ungern, Azerbadjan och Turkiet. 32-åringens karriär verkar vara till ända då han blev klubblös, förra sommaren, efter några säsonger i turkiska Samsunspor

Jacek Magiera – Polsk mittfältare som dök upp redan 2006. Den då 28-årige Magiera hade stor erfarenhet på hög nivå, dels i den polska ligan, men även internationellt. Med en mängd matcher (230st) för Legia Warszawa var han en intressant spelare för HIF. ”Magic” var tänkt som defensiv mittfältsstrateg och ersättare till Atiba Hutchinson. Provspelade en del i Norge men valde att lägga skorna på hyllan när han inte hittade någon ny klubb. Är numera förbundskapten för det polska U20-landslaget

Marcelinho Paulistas – Den defensive mittfältaren hade meriter från Brasiliens landslag och var på provspel hos flera svenska klubbar 2004.  Både Djurgården och Örebro hade tackat nej till hans tjänster och detsamma gjorde slutligen HIF. Valde att avsluta karriären strax efter med ett OS-deltagande som främsta merit.

Leonard Pllana – Kom till Sverige från Kosovo under 2013 och fick, 2015, chansen att visa upp sig i HIF. Spelade på topp med Micke Dahlberg men blev inte erbjuden något kontrakt. Skrev på för Dalkurd 2016 och är, trots en utlåning till Norrby 2017, kvar i den Allsvenska klubben där han bla noterats för fyra matcher denna säsongen

Vitalii Manaliu – Moldavisk anfallare som testade lyckan 2007. Något kontrakt blev det inte och enligt uppgifter så tog karriären slut fyra år senare när han gjorde sin sista match för moldaviska Nistru Otaci. Den, numera, 33-årige Manaliu gjorde dock två VM-kval matcher för sitt land så visst fanns där en del boll i honom.

Vandinho – Brasiliansk anfallare som höll till i Skövde när Henrik Larsson ville kolla på honom 2015. Spelade en halvlek, i en träningsmatch mot Öster, innan Larsson skickade tillbaka honom. Innan flytten till Sverige representerade han Santo André i de lägre serierna, men 31-åringen har erfarenhet från både första- och andradivisionen i Brasilien. Han hade tidigare bland annat tillhört Flamengo. Återvände hem till Brasilien där han numera spelar för Rio Branco

Guilherme Barbosa – Ännu en brasilianare som anslöt, 2002, samtidigt som Reinaldo Silva. Den sistnämnde imponerade och landade ett kontrakt men Barbosa skeppades vidare

Detta var bara några av de provspelare som försökt landa ett kontrakt med HIF. Där är givetvis mängder fler och självklart är vi nyfikna på vilka du själv minns?

post

18 år senare jagar vi fortfarande drömmen…

26 Juli 2000! Starten på det stora äventyret och med 18 år i backspegeln – det största äventyr som vi HIFare fått uppleva!

BATE Borisov, en vitrysk fotbollsklubb som finansieras av ett företag som tillverkar reservdelar till traktorer. Rent spontant känns det inte som något att hänga i granen men det var ändå mot vitryssarna som HIFs kanske häftigaste fotbollsresa, någonsin, påbörjades! I dag är det nämligen exakt 18 år sedan som Skånes Stolthet klev in i det kval som skulle ta laget till Champions League och några otroliga fotbollsupplevelser mitt under den kyliga hösten 2000. För oss var BATE bara motståndare som skulle ”klaras av” men ser man till de vitryska framgångarna, under 2000-talet, så inser man att deras saga började just med dubbelmötena mot Helsingborg. 14 seriesegrar, ett antal cupvinster och över 140 matcher i Champions League och UEFA cupen. Man kan ju konstatera att de båda klubbarna har gått helt olika vägar sedan det där mötet, på Olympia, i Juli 2000…

Efter 0-0 hemma så skärpte HIF till sig och avfärdade de vitryska mästarna enkelt på Borisov Arena inför drygt 9000 åskådare. Alvaro Santos, Christoffer Andersson och Erik Wahlstedt såg, med sina mål, till att HIF kunde lämna landet med en 3-0 seger i bagaget. Resan hade börjat och kunde man bara få en enkel motståndare och överleva den tredje omgången så väntade ett gruppspel, och många sköna miljoner, runt hörnet. Lotten föll på det italienska storlaget Inter och den resan har blivit en historia som få HIFare kunnat undgå…

1-0 vinsten på Olympia var en sensation utan dess like. Det var nog få som trodde att Michael Hanssons mål skulle räcka i returen nere på ett kokande San Siro. Just den matchen blev också, på sitt sätt, höjdpunkten på HIFs Champions League-äventyr i början på 2000-talet. 0-0 och den tjeckiske domaren Hrinak gav italienarna straff när 30 sekunder återstod av matchen. För oss Helsingborgare har Sven Anderssons räddning, på Recobas hårda och välriktade straff, etsat sig fast lika hårt som Ravellis straffräddning, mor Rumänien, i VM 94! HIFs avancemang gav eko i hela fotbollseuropa och plötsligt hade Sverige åter en representant i den finast av alla klubblagsturneringar.

Det mest fantastiska med Champions League-kvalet var att HIF inlett säsongen uselt i Allsvenskan och bla inkasserat fyra raka förluster under sommaren. Laget låg på en tionde plats och att man skulle kunna ta klivet in i ett gruppspel fanns inte på kartan. Dessutom hade man fått bygga upp ett helt nytt lag efter sm-guldet 1999 där flera spelare lämnat. Även mästartränaren, Åge Hareide, hade lämnat och Nanne Bergstrand fick den otacksamma uppgiften att bygga upp ett nytt lag och valde då att fokusera på äldre spelare med rutin och erfarenhet att spela i lite tuffare miljöer. Jozo Matovac, Jesper jansson, Alvaro Santos, Hasse Eklund och Rolle Nilsson blev lagets ryggrad. Notera då att Santos anlänt, till klubben, några veckor innan äventyret men blev svensk fotbolls snackis det året med sina 12 mål på bara 14 matcher.

Visst blev gruppspelet en fantastisk upplevelse och man minns väl hur hela Olympiafältet fylldes av TV-bussar och hur Händels hymn ekade över Olympia. HIF förlorade de inledande tre matcherna och det kändes som att luften sakta började pysa ut ur den bubbla som byggts upp under kvalet. I premiären, på Olympia, den 13 September var det de tyska mästarna från Bayern som stod på menyn. Över 12000 förväntansfulla åskådare fick se hur tyskarna visade var skåpet skulle stå. Mehmet Scholl gav Bayern ledningen redan i den sjunde minuten men HIF fick en oväntad möjlighet att ta sig tillbaka in i matchen när Samuel Kuffour visades ut i slutet av första halvlek. En straff följde och tyvärr kunde den, annars så säkra, Roland Nilsson inte förvalta den bättre än att Oliver Kahn räddade bolen och tyskarna gick till pausvila med en 0-1 ledning. I andra ökade Bayern tempot och när domaren blåste av matchen stod det 1-3 på resultattavlan efter att Björn Johansen kunnat reducera i 90:e minuten. Äventyret var dock igång och närmast väntade en tripp till Paris och möte med Paris Saint-Germain.

Mötet i Paris gav ändå indikationer på att den värsta respekten, från HIFs sida, lagt sig och man höll länge PSG stången. När hemmalaget ledde med 2-1( 1-1 i paus efter mål av Björn Johansen i den 45:e minuten) hade Santos bla ett friläge och 2-2 där hade inneburit en helt annan match för svenskarnas del. Nu tvingades HIF framåt för att nå en kvittering och det utnyttjade fransmännen på bästa sätt genom två mål under de sista åtta minuterna. Men insatsen hade ändå gett HIF blodad tand och när man ställdes mot de norska mästarna Rosenborg, i Trondheim, trodde nog supportrarna på poäng mot, vad man ansåg, gruppens lättaste motståndare. Troligtvis hade HIFarna samma inställning då man fick en rejäl lektion i fotbollskonst och smög hem med svansen mellan benen efter förnedrande 6-1 i baken. Tilläggas bör att speakern lät Ulf Lundells ”Jag trivs bäst i öppna landskap” dåna ut när Rosenborg gjort 4-0 och det symboliserade väl rätt väl den kvällen på Lerkendal Stadion.

Kanske var det just förnedringen som eldade upp HIFarna när Rosenborg kom till Olympia för returmötet i mitten av oktober samma år. Jesper Jansson och Alvaro Santos såg, med sina mål, till att HIF noterades för sina första poäng i turneringen och plötsligt var det liv i liket igen. Man gjorde en fantstisk insats, på Olympiastadion i Munchen, och klarade 0-0 mot vad som skulle bli de kommande Champions League-mästarna det året. Och när domaren blåste av HIFs Champions League- äventyr så hade man även tagit poäng mot PSG (1-1) i den avslutande matchen på Olympia. Matchen innebar även Roland Nilssons sista match på Olympia och slutet på HIFs härjande i världens finaste klubblagsturnering.

Att Rolle inte kommer att spela fler Champions League-matcher på Olympia vet vi med all säkerhet men att PSG-matchen skall bli HIFs sista i ett gruppspel får vi verkligen inte hoppas. Med 18 år i backspegeln så slutar man aldrig drömma och att HIF, någon gång, åter skall ta klivet in på de stora fotbollsarenorna. För vem trodde att de skulle få uppleva ett sådant fantastiskt äventyr när spelarna från BATE Borisov klev in på Olympias matta den där onsdagen i Juli…