post

Ymer: Som ett barn inför julafton

Tävlingssäsongen är igång. HIF gästade det förmodade allsvenska topplaget IFK Norrköping i lördags och höll på att ställa till med en skräll.

1-1 borta mot Norrköping kan man inte vara missnöjd med, trots allt.

Det var säkert fler än jag som hade fjärilar i magen av förväntan – En riktig tävlingsmatch, mot ett allsvenskt toppmotstånd. Lite som ett barn inför julafton gick man hela dagen och bara väntade på att matchen skulle starta. Och VILKEN match det blev!

Jaja, man kan hävda att IFK Norrköping pressade tillbaka HIF under större delen av matchen.

Nåja, säger jag.

Jag hade väntat mig den matchbilden. Men det handlade mer om VAD HIF gjorde med bollen när man väl fick tag på den, och det handlade om HUR HIF hanterade försvarsspelet.

Och mitt betyg; Mycket väl godkänt!

***

HIF har verkligen utan omsvep, lagt alla äggen i en korg i år. Målet är direktplats till Allsvenskan. Och målet är att finnas kvar i Allsvenskan år 2020 då tv-pengarna till de allsvenska lagen höjs ganska markant!

Och i normala fall skulle jag höja mer än en varningsflagga och åberopa ansvarslöshet till styrelse och fotbollsverksamhet. Med tanke på att HIF:s ekonomi fortfarande inte är speciellt sund.

Men.

Jag köper satsningen. Jag gillar attityden där HIF verkligen sticker ut hakan och verkligen levererar när det gäller nya spelare och det uttalade målet.

Jag gillar det verkligen!

Det får mig till att höja förväntan inför säsongen, och det får mig att mysa som ett barn inför julafton!

***

Nu på lördag är det åter dags för cupmatch. Och även om det är kul att säsongen startar redan i smällkalla februari, är jag mer taggad på det som komma ska i påskhelgen när Superettan startar.

Svenska cupen i all ära och möjlighet. Men jag ser hellre att allt krut läggs på seriespel än just cupen. Måhända att HIF skulle kunna göra en Östersund, och chocka fotbollssverige genom att gå all-in på cupspelet, men med tanke på den smala/tunna trupp HIF förfogar över i år, tycker jag att cupen blir tämligen sekundär.

Jag vill se alla i toppform och skadefria till första matchen borta mot Halmstad!

***

Ni har säkert redan läst de senaste intervjuerna här på Allt Om HIF med både klubbdirektören och även styrelseordförande?  Och när man läser mellan raderna inser man hur målinriktat HIF är just nu. Mål, vision och en jädra vilja, kommer man långt med. Dock behövs ett par parametrar till för att få ihop ekvationen. Ekonomin är en utav de viktigaste, och där finns det planer och det arbetas naturligtvis hårt i bakgrunden för att detta ska gå i lås. (Mer info om det ekonomiska läget kommer ju på medlemsmötet nu i mars…)

***

Men nu tänker jag fortsätta mysa, och likt ett barn inför julafton, längta – längta till SERIESTARTEN!

(Se bilden av Lille John i Robin Hodd-filmen som visas på julafton framför er, så kör vi!)

MOT ALLSVENSKAN!!!

post

Hejdå 2017 – Välkommen 2018

I morgon rullar tävlingssäsongen 2018 igång och därmed kan vi lägga 2017 till historien.

2017 hade inte många ljusglimtar. Aggressiviteten saknades, viljan likaså. Va PEO rätt man på rätt plats?Hade egentligen DIRÖE en egen spelide? Varför tog vi allt för sällan tag i taktpinnen?

Rädslan för att förlora överträffade viljan att vilja vinna. För att bara ha nämnt några av de punkter som grämt mig senaste 5 månaderna. 2017 är året jag personligen gärna lägger bakom mig ganska snabbt nu när vi går in i 2018.

2018 då? Målsättningen från DIRÖE har väl inte vart mer glasklar i modern tid!

2018 är året vi trycker gasen i botten och presenterar det nya HIF för fotbollssverige. Och man måste ju medge, årets HIF känns mer spännande än på länge.

Ett starkt fönster från DIRÖES sida med mycket spännande namn.

Hur många mål kommer Bjarnarson göra? Blir Moro en ny publikfavorit? Är Abubakari egentligen inte för bra för Superettan? Känns inte Randrup som en klockren lösningen på den ständigt svajande högerbackspositionen sedan Kraft lämnade oss? Och känns det inte tryggare när vi äntligen fått in lite mer speed i mittbackslåset i form av Liverstam? För att inte glömma återkomsten av hela Sveriges senaste fotbollshjälte Granen, en klassvärvning för sig. Och man tror väl inte detta är sant förren han faktiskt tar på sig den rödblåa tröjan igen.

Utanför planen

Vi får inte glömma två viktiga och underskattade värvningar som vi inte kommer se på innerplan, men som garanterat kommer ha en viktig roll i 2018 års upplaga av HIF.

Reine Almqvist. Finns inte många inom svensk fotboll som har förmågan att läsa av sin motståndare så som Reine! Frågan är om det finns någon herre i hela Sverige som sett så många matcher som Reine genom åren? Rätt säker på att gubben hade en betydligt mer betydande roll under 2011 än vad majoriteten av oss på läktarn nånsin tänkt på.

Joakim Ignell, ja nån form av mentalt stöd skadar nog inte. Ett år försenad, men bättre sent än aldrig. För 2017 va det väl ingen som ens visade tillstymmelse till rak rygg? Med tanke på HIFs målsättning utåt i mediasverige är tydlig, skadar det nog inte att ha någon som får pågarna att njuta av stundens allvar istället för att frukta den.

Laget

Förvisso har det bara spelats tre träningsmatcher. Men känns inte Andreas Landgren lite som pånyttfödd? Alex Timossi Andersson har blivit ett år äldre. Likaså Max Svensson. Dock håller jag personligen Timossi Andersson som personlig favorit till årets genombrott. En kvick, teknisk, irrationell, modern och orädd påg med ett sylvasst tillslag. Kan han bara slipa på de där avgörande besluten kan han bli riktigt bra. Hoppas innerligt att Peo & co kan ge han den trygghet han behöver för att ta nästa kliv. Och när vi ändå pratar ungdomar vore det fel att glömma Mattias Almeida. Mycket spännande spelare med en stark försäsong i ryggen. Kan detta bli en joker?

Kan Darijan Bojanic växla upp och samtidigt som han kan höja sin lägstanivå blir han en stor tillgång för DIRÖE. Det har han visat innan. Men ett varningens finger för ojämnheten här. Kan Mikael Dahlberg hålla sig frisk blir han en viktig pjäs. Oke Akpoveta? Man får tycka vad man vill, och han är långt ifrån underhållande, men 8 mål från en anfallare som åker in och ut i startelvan är ett helt okej sparkapital på bänken. Johan Persson kommer få den betydande papparollen ute på plan med sin härliga attityd och vinnarskalle. Pär Hansson håller ju en klass för sig, och kommer ge den trygghet i defensiven vi inte haft sedan han lämnade oss senast med sitt ständiga skrik och sina brilljanta fötter.

Kan Calle Johansson äntligen ta det där sista steget?

Största Frågetecknet finner vi ute på vänsterbacken. Förvisso var inte högerbackspositionen mycket bättre 2017, men nytt blod här vid namn Anders Randrup kommer höja denna kanten markant. Meningen är ju inte att hänga ut någon, men 2018 va inte bra för Adam Eriksson. Osäker defensivt och offensiven va inte alls där den va 2016. Här får vi dock hoppas att PEOs spelide underlättar för Adam. Tanken är ju att vi skall föra matcherna, vilket kommer passa Adam betydligt bättre än spelsättet 2017. För defensiven har aldrig riktigt varit hans starkaste egenskap.

Nycklarna för ett framgångsrikt 2018 för DIRÖE är många. Sett till 2017 måste egentligen allt bli bättre.

Defensiven måste bli stabilare, vi kan inte släppa till med dessa ständiga juniormisstagen.

Spelidén måste vara tydlig! Våga rulla boll på egen planhalva, rörelse, vända sida, och såklart tålamod är en viktig faktor!

Och inte minst stoltheten och viljan av att faktiskt vilja vara en del av det nya HIF.

Men försäsongen har förhoppningsvis bara varit en tillfredsställande aptitretare fram tills nu när allvaret börjar. För det som visat sig på planen de två senaste matcherna (Sundsvall och Värnamo) är ett helt annat HIF. Lägg därtill att vi förmodligen saknat superettans mest givna innermittfältare. En kombination av Persson och Mohammed Abubakari!

Så sparkapitalet på bänken känns betydligt vassare än 2017.

Dahlberg, Akpoveta, Charlie Weberg, Max S, Almeida är väl de som kommer hamna där för det mesta, men tror nog de flesta tränarna i superettan hade välkomnat dessa pågar i sina lag.

Nyförvärven

Andri Runar Bjarnason fick sätta sin första balja. Det kan förhoppningsvis betyda väldigt mycket, innan det börjas ifrågasättas allt för mycket. För han är här för att leverera 15+ mål. Och en notorisk målskytt behövs om vi skall in i finrummet igen.

Mamudo Moro är väl den som ändå prestationsmässigt känns mest spännande. Som jag nämnde tidigare tror jag detta kan bli årets publikfavorit. Kvick, snabb, teknisk som vågar göra det oväntade. Den spetsen behövs alltid.

Randerup en högt pratande, stabil, rutinerad lirare med en vinnarskalle som jag välkomnar med öppna armar då dessa personligheter saknades enormt förgående år.

Abubakari, behöver väl knappast förklara vilken betydande roll han kommer få tillsammans med Johan Persson. Men helt klart den bästa värvningen på pappret. Må nu bara PEO få ut det av han också.

Fredrik Liverstam en klassback i superettan. Starkt huvudspel kombinerat med lite snabbhet, vilket DIRÖE faktiskt saknat de senaste säsongerna.

Andreas Granqvist behöver väl ingen närmare presentation, för det har väl inte undgått någon fotbollsälskare i sundets pärla vilket år han haft det senaste året?

Ja, årets upplaga av HIF är mer kittlande än på länge.

Och med det sagt, välkomnar vi 2018 med öppna armar.

post

Ymer: ”HD är en utav de största patrioterna vad gäller HIF”

En vecka kvar till ”matchsäsongen”!

Nollgradigt, grått och en slapp lördagsförmiddag. En del av ens bekanta ser fram emot eftermiddagens matcher i engelska ligan.

För egen del var det länge sedan jag såg fram emot någon fotbollsmatch, what so ever.

Men sakta men säkert börjar det bubbla upp något som kan liknas vid ett embryo av fotbollssug, (läs HIF-sug), i magtrakten igen.

Ifjol såg jag verkligen fram emot ett nytt HIF-kapitel. Inledningen på en ny era, ett ”nytt” HIF. Även om detta skulle innebära en reboot i Superettan.

Spänningen, förväntan byggdes upp inför premiären i april, på ett nybyggt Olympia, med en nygammal favorittränare vid rodret. Detta skulle bli återtåget med stort Å efter åren av misär efter gulderan.

Men som så ofta när hjärtat får styra över hjärnan inser man saker för sent, och i detta fall att ”misären” fortfarande pågår. (Även om HIF vann just i premiären).

Förra årets HIF-säsong, även om det började bra, fick inte mitt hjärta att klappa fortare. Den fick min hjärna till att fundera på ”varför i h-e lägger jag tid, pengar och energi på detta?”.

En naturlig fundering/reaktion från en i allmänhet ”fotbollstrött” person.

Jag arbetar i Helsingborg numera, och det medför ju naturligtvis att det är enklare och smidigare att närvara på hemmamatcherna. Jag såg fyra av 15 matcher på plats.

Dock var jag på Olympia och såg de tv-sända bortamatcherna. Fram till den där bortamatchen mot Norrby. (Norrby!), där HIF blev totalt utspelade.

Efter den matchen tog hjärnan över totalt och jag bestämde mig för att inte utsätta mig för den frustration, irritation och uppgivenhet fler gånger.

***

Helsingborgs Dagblad är en utav de största patrioterna gällande HIF. Jag har aldrig förstått den kritik som vissa delar ut, där dessa personer hävdar motsatsen.

Tomas Nilsson och Marjan Svab, är inte bara grymt bra journalister, de är mycket trevliga, sansade och initierade personer. Och framför allt, de har ett HIF-hjärta. Och de har förmågan att se HIF ur ett brett perspektiv.

Jag har lyssnat på HIF-podden från HD, sedan avsnitt 1, och blev väl precis som många andra, lite förvånade över den frispråkighet och öppenhet som framkom gällande före detta, och till viss del nuvarande, HIF-medarbetare på Olympia. Men det är ju lite tjusningen med poddar. De behöver inte vara politiskt korrekta, alltid.

Även om jag förstår mer än väl vad Tomas&Marjan menade, köper jag ju dessutom att Mats-Ola var tvungen att gå ut officiellt och markera. I hans roll som chef, var det, det enda rätta att göra när hans medarbetare blev ansatta.

Förhoppningsvis kommer det dock inte att skada förhållandet mellan HD och HIF allt för mycket.

Att HIF numera kör en transparentare approach utåt sätt är bra. Men om det blir för mycket exklusivitet tenderar det att bli en alltför enkelriktad och styrd kommunikation. Och det är aldrig bra i långa loppet…

***

Som en utav grundarna till denna sajt – Allt Om HIF, för snart nio år sedan, är det ju naturligtvis extra kul att se att sajten lever vidare (med eller utan pauser). Och det värmer i hjärtat att se hur Martin Klinteberg kämpar för att ge er läsare det lilla extra från HIF-världen som varken HIF eller HD hinner få ut. Hatten av Martin – grymt jobb!

***

Om en vecka är det dags för fotbollssäsongen 2018 att kicka igång. Måhända på en vintrig plastplan i Viken mot ett division 1-lag. Men det är ju precis det där man egentligen saknat i hjärtat. Den kittlande känslan av förväntningar. Den där känslan som får en till att se fram emot då gräset börjar lukta nyklippt och solen värmer lite och det där bruset, sorlet av förväntande supportrar i alla åldrar inför matchstarten.

Fan, jag har nog verkligen saknat det här i alla fall!

// Fredrik Ymer

post

Veckans kortisar…

En målvakt som gör karriär i USA. Vem lämnar? Nyårssaluten och bortfallet på andra sidan sundet!

Ludvig Rhodin i målet för University of Mary Foto: UOM

Minns ni Ludvig Rhodin? Den 22-årige målvakten tillhörde Akademin under några säsonger (2011-2014) innan flyttlasset, via Höganäs och Hittarp,  gick till USA och University of Mary (i Bismarck North Dakota). Den förra säsongen var Rhodins bästa och han startade samtliga, av sitt lags matcher, med ett snitt på 2.18 insläppta mål vilket var ett av seriens bästa resultat. Givetvis har en del andra universitet fått upp ögonen för ynglingen som nu gjort klart med Montana State University inför sitt sista år i USA. Hos ”Yellowjackets” kommer han att fightas med Javier Hernandez om förstaplatsen mellan stolparna.  Var flyttlasset bär sen eller om Rhodin istället väljer att satsa på en civil karriär återstår att se…

***************

Felix Bindelöv lämnade för spel med Division 1-nykomlingarna Karslund och, enligt PeO Ljung, är även Jonathan Larsson på väg bort. Samtidigt är han tydlig med att de behövs en mittback samt en yttermittfältare. Den sistnämnde skall fylla hålet efter Surprise som, tidigare i veckan, gjort klart med Cape Town City. Dessutom står Calle Thulin och Mathias Almeida Sundell närmst på tur att kliva in i A-truppen. AOH har träffat de båda talangerna och bla pratat om deras förväntningar inför den kommande säsongen. Intervjuerna hittar ni om ni klickar på respektive spelares namn.

***************

Alexander Engholm A-lagsdebuterade förra säsongen men är nu överårig i U19 och provtränar med Ängelholm Foto: HIF.se

Även U19- truppen är på väg att spikas och där står det klart att en del spelare inte får något förnyat förtroende under den kommande säsongen. Dragos Farcas Lohan, Alexander Engholm, Niklas Svensson, Ilija Jurisic mfl har, eller kommer, att lämna HIF. Men självklart finns där en del intressanta namn kvar såsom Max Anderberg, Max Mårtensson och Pelle Rosenlind . Det skall bli oerhört intressant att följa vårt U19-lag som dessutom är det enda laget, i föreningen, som får spela Allsvenskt redan denna säsongen…

***************

I dag drar Nyårssaluten igång och för HIFs del så kliver man in i turneringen, mot Vallåkra, om någon timme. Segraren möter Allerum klockan 11.10 på lördag. Som regerande mästare (slog Hittarp med 3-1) så skall det bli intressant att se om HIF kan behålla sin titel. Som vanligt ställer man upp med ett ungt lag men några nuvarande, och potentiella, A-lagsspelare finns ändå i truppen som är enligt följande: Ilija Jurisic, Charlie Weberg, Jonathan Larsson,  Max Anderberg, Calle Thulin, Pelle Rosenlind, Max Svensson, Max Mårtensson och Mattias Almeida Sundell

***************

Adam Eriksson verkar vara i god form efter vinteruppehållet Foto: Bildbyrån

I veckan drog träningen igång efter nyårsfirandet. Det saknas fortfarande en del spelare men, överlag, talar rapporterna om bra tempo och skön stämning på planen. I går genomförde men en jojo-test och, inte helt oväntat, så var det tre defensiva spelare som hade bäst uthållighet. Nyförvärvet från Elfsborg, Anders Randrup, klev av som trea medan Alexander Anchinioti-Jönsson nådde en hedrande andraplats. Förstaplatsen tog Adam Eriksson vilken känns lovande efter hans, mindre, löpstarka säsong 2017. Det lär alltså bli åka av på vänsterkanten detta året…

I väntan på tröjnummerna så har HD kunnat avslöja att Abubakari snor åt sig Surprise nr 14 och att (vår blivande skyttekung) Bjarnason fått igenom nr 99. Islänningen hade förresten all anledning att njuta lite extra denna veckan efter beskedet att han är uttagen till det Islänska landslagets Januariturne i Asien. Här blir det dubbelmöte med Indonesien och det skall bli kul att se vad skyttekungen går för mot internationellt motstånd…

***************

En annan spelare som är ute på Januariturne, fast med Sverige, är Jordan Larsson. Övergången till Peking känns väl ändå helt ok. Ett värre scenario hade ju, trots allt, varit Malmö och i Norrköping kan 20-åringen säkerligen få en del speltid då man har för avsikt att spela med tre anfallare detta året. Sen hade jag, som Pekingsupporter, kanske regerat på uttalande att han ”så fort som möjligt” vill ut i Europa igen. Tror nog att Jordan mått bra av 1-2 säsonger till inom svensk fotboll för att bevisa för sig själv, och omgivningen, att man håller på de större arenorna. Det är ju ingen lysande cv som unge herr Larsson skrapat ihop efter knappt ett år i Holländska andradivisionen. Men givetvis gratulerar vi till klubbvalet och önskar honom lycka till

***************

Den 20 September slog FC Helsingör ut Hvidovre i den danska cupen. Lucas Ohlander och Alexander Fioretos spelade hela matchen, William Kvist blev inbytt och gjorde ett av straffmålen. Måns Herrmann satt kvar på bänken. En hel drös ex-HIFare som slagit sig in det danska Superliga-klubben. Drygt tre månader senare så är bara ingen kvar i truppen.

Fioretos hamnade i frysboxen och lämnade, i jakt på en ny klubb,  redan i slutet på Oktober. Strax innan jul meddelade William Kvist att han inte får förlängt och i veckan stod det även klart att Måns Herrmann och Lucas Ohlanders Helsingörsresa är ett avslutat kapitel. Så mycket för ”mini-HIF” på andra sidan sundet…

*************

Till sist konstaterar vi att Robin Simovic nu står utan kontrakt. Första året blev det 11 mål för Nagoya Grampus och när laget nu tog klivet upp i J-League noterades, den förre HIFaren, för 21 strutar. Någon förlängning med Nagoya är dock inte aktuell men det kan ändå bli så att Simovic stannar i Japan där bla Omiya Ardija visat intresse för svensken.

post

HIF har något stort på gång

Vi har vänt blad och lagt ett ”tråkigt” 2017 bakom oss och står med öppna armar inför 2018. Klubbens målsättning, inför den kommande säsongen, är glasklar – HIF skall tillbaka till Allsvenskan.

Vi var många som lämnade Jacob Hansens Hus med en rätt behaglig känsla i kroppen. Dels visade uppslutningen, på medlemsmötet, att HIF fortfarande har en stor supporterskara bakom sig och att klubbens framtid berör många. Givetvis kändes det extra bra när såväl Krister Azelius som Mats-Ola Schulze och PeO Ljung klev upp samtidigt och deklarerade att kommande säsong så är det tydliga målet att klubben skall tillbaka till högsta serien.

Man har ju dessutom fått ett år på sig att bygga en stabil grund för HIF och inför 2018 tycker jag att där finns många intressanta spår som tyder på att klubben, definitivt, är på rätt väg. Även om det är på planen allt skall avgöras…

Sedan sista matchen, mot Öster, har det hänt en del i spelartruppen. Resterna av Henrik Larssons lagbygge har klivit ut från Olympia och Stoffe/PeO har haft en rättvis möjlighet att fylla på med sina egna önskemål. Surprise, Lange, Christensen, Ljung och Gyimah är bara några av dem som gjort sitt sista framträdande i den röda tröjan. Moro, Bjarnason, Abubakari och Randrup är definitivt inga dåliga ersättare utan här tycker jag definitivt att man fyllt på med mer kvalitet inför säsongens tuffa utmaning. Abubakari håller redan en för hög klass i förhållande till serietillhörighet. Moro är ett spännande löfte. Randrup gjorde 19 matcher i Elfsborg förra säsongen och Bjarnason skall bli intressant att följa med tanke på hans målproduktion på Island. Förhoppningsvis håller han en högre nivå än Tarmen eller Sörum…

För att inte tala om att ännu fler talanger får chansen att visa upp sig under 2018. Med facit i hand så är det alltid spännanded att se vad våra ynglingar kan göra och sett till 2017 så var ju både Max Svensson, och inte minst, Alex Timossi riktiga lyckträffar som imponerade stort när de väl fick chansen.

På tränarsidan så har man gjort några riktiga kanonvärvningar som får en att drömma sig tillbaka till svunna tider. Reine Almqvist och Sven Andersson ger oss ytterligare en dimension och vad de båda herrarna går för vet vi sedan deras tidigare sejourer i klubben. Dessutom har man förstärkt upp teamet med en idrottspsykolog, Joakim Ingrell, vilket ska bli mycket spännande att följa. Det kändes som att vi slarvade bort många poäng under förra säsongen av ren rädsla att förlora på bekostnad av vilja att vinna. Här lär förhoppningsvis Ingrell, med sin bakgrund bli en viktig pjäs. På fyssidan väljer man att gå fullt ut med en extern lösning i form av Arena Fysio. Det innebär ju tyvärr att Christer Olsson får lämna föreningen men i den nya konstellationen finns en del kända ansikte sedan tidigare då bla Martin Berg ingår i Arena Fysio.

På det ekonomiska planet gör nu HIF två viktiga, och kanske avgörande, satsningar för att bygga upp en bättre ekonomi. Dels tar man själv över driften för Sportbaren vilket bör innebära, att med rätt personer, så kan stället bli en guldgruva och man slipper betala pengar till utomstående aktör. Det skapar ju även ännu mer ”vi” känsla när man nu vet att baren sköts, helt och hållet, av klubben och förhoppningen är nu att så många supportrar som möjligt förlägger sin uppladdning på Olympia istället för något hak nere på stan. Ur ren säkerhetsynpunkt är det givetvis också en bättre lösning då man slipper massa oro nere på stan i samband med matcherna. Här men jag givetvis inte att alla supportrar missköter sig eller ställer till bekymmer men med tanke på de polisiära insatserna i samband med högriskmatcher så blir säker de invånare som är totalt ointresserade av fotboll betydligt lugnare i själen vilken bör spilla över som en positiv effekt för klubben.

Den andra delen är klubbens merchandise dvs souvenirsortiment som nu plockas över i egen ägo. Här finns en rejäl peng att vinna och kan klubben nu själv foga över sitt sortiment osv så lär det locka till bra ruljangs i klubbshoppen och via nätet. Just denna delen har varit rätt usel de senaste åren men, med rätt hand, och med Alexander Ström i spetsen så kan det säkert bli en del överraskningar under den kommande säsongen. Förhoppningsvis blir klubben mer lyhörd för efterfrågan och ledtiderna blir kortare.

Foto: Bjarki Tordarson

Sist, men inte minst, bör man hylla HIFs engagemang i samhället. En viktig del i att vinna tillbaka Helsingborgarnas hjärta och få invånarna att åter se positivt på klubben är de aktiviteter som klubben nu dragit igång. ”Fotboll för alla med Alvaro Santos” är ett projekt med målsättning att få fler pojkar och flickor att röra på sig. Att få fler ungdomar att ta del av föreningslivet samt få fler av deras föräldrar att hänga på som ideella resurser. Här väljer man att lägga projektet ”mobilt” och kan därmed röra sig i flera olika stadsdelar under året. Givetvis är det inte enbart fokus på fotbollsbiten utan även andra viktiga saker som tex läxläsning osv. Att man samtidigt, i olika medier, lyfter de område man befinner sig i känns som ett genidrag. Sen skall vi ju inte glömma bort de pågående engagemangen som klubben är inblandade i som tex Ung Aktiv 9 där HIF jobbar med niondeklasserna där  ungdomar söker sin identitet som mest. De som ligger i riskzonen för att komma in i gängbildningar, grupperingar som kan skapa negativa företeelser på staden och även i anslutning till arrangemang. Projektet är kostnadsfritt för skolorna och ger er en unik möjlighet att på ett enkelt sätt engagera eleverna i samhällsdebatten och genom Ung Aktiv 9 få eleverna att tänka till om sitt val.

Med drygt 80 dagar kvar till premiären så är det få säsonger som känts lika spännande som inför 2018. Nu väntar dock ett träningsläger i Spanien, kick-on,  cupspel och, inte minst, Nyårssaluten de kommande veckorna så har man svårt att hålla sig till den 30:e Mars på Örjansvall så lär man garanterat kunna  minska sin abstinens även innan dess. Sen väntar vi ju alla med spänning på ytterligare nyförvärv….

Med förhoppning om ett härligt fotbollsår

Vi ses på Olympia

Det stora ”poddkriget”

Efter HDs HIF-podd, som släpptes i torsdags, så har det väckts irritation i klubbens ledning. Men vad är det egentligen som sagts och inte sagts? Och hur ska man tolka budskapet?

Uppenbarligen har HIFs sätt att hantera sitt nyhetsflöde skapat en viss irritation. Det är i alla fall så som klubbdirektör, Mats-Ola Schulze, menar kan ligga bakom de uttalade som journalistgänget i HIF-podden gjorde i sitt förra avsnitt.

I HIFs ”smarta” jakt på att öka intresset för exklusiva nyheter har man, under det senaste året, valt att bli mer transparent. Mot medlemmar dvs. Numera så släpps samtliga nyheter via medlemsmail och då spelare det ingen roll att du sitter som journalist på stadens tidning. Du får ingen exklusivitet längre. Detta får då, givetvis, både en negativ och positiv effekt.

För HIFs del så ökar exklusiviteten givetvis intresset för ett medlemskap i klubben. HIF är mer öppna än någonsin men för att nå informationen först så krävs det ett medlemskap. Givetvis smart av klubben som lägger stor kraft i att bygga upp en stabil grund där det krävs att, så många som möjligt, ansluter sig till klubben efter några rejält skrala år.

För HDs del innebär det, i sin tur, att man får svårare att leverera exklusiva nyheter. Tidningen får ta del av informationen samtidigt som medlemmarna och när HD väl publicerar sin text så har nyhetsvärdet sjunkit drastiskt då medlemsinfon, numera, sprider sig som en löpeld i sociala medier. Det innebär självklart att intresset för HDs rapportering minskar och således även intäkterna.

Schulze menar också att de ”läckor på Olympia” som journalisterna tidigare varit hjälpta av numera är sällsynta. Med andra ord så är HDs jakt på ”scoop” i, det närmsta, obefintliga för att HIF själv jobbat med att täppa igen dessa genom att, för sina anställda, belysa vikten av exklusivitet för att förbättra det ekonomiska läget i klubben. Ju mer besökare som HIF driver till sina egna kanaler ju större värde för tex medlemmar, sponsorer mfl att lägga pengar direkt på klubben.

Balansgången är dock hårfin då man också bör ha med i beräkningen att klubben, och media, behöver varandra. HD är tex väldigt bra på att hålla uppe intresset för klubben även när man är inne i olika längre uppehåll när nyhetstorkan är mer påtaglig än Saharas öken. Alla vi som, till dagligdags, jobbar mot media vet också vikten att även spela ”med” media. Med andra ord så hade kanske även HIF mått bra att, emellanåt, lyfta lite på locket, i förtid, till HD.

Går vi då tillbaka till själva pudelns kärna så reagerade Schulze främst på en del, som han ser det, onödiga påhopp (påstående) om klubbens personal. Som företagsledare har han ju all rätt i världen att gå ut och försvara sin personal. Men det är viktigt att inte göra så i affekt utan först analysera vad som sagts och menats.

”När då mina medarbetare som jag 24/7 lever med raljerande kallas småpåvar är det mitt ansvar att reagera som VD för HIF. För mig är detta ett lågvattenmärke och övertramp som tyder på någon form av bitterhet som jag misslyckas att sätta fingret på” Mats-Ola Schulze, Klubbdirektör

Hur man uttryckte sig i podden har faktiskt delat supportrarna i två läger. De som tar parti för klubben och de som menar att HDs utspel är dagens sanning. Även tolkningen av budskapet har diskuterats (och uppfattats) olika.

Man lyfter (och hyllar) det faktum att man har en frispråkig ordförande i motsats till de ”småpåvar” på kansliet som skall mörka uppgifter in i det sista.

I min värld är det inte ”småpåvarnas” uppgift att bekräfta eller förneka uppgifter utan i ett företag så bör det alltid finnas tydliga riktlinjer gällande vem som uttalar sig i vilka frågor. I HIFs fall är det säkerligen ordförande och klubbdirektör och då gör resten av personalen helt rätt i att lägga locket på – de följer bara order!

Detta har då Schulze, och medarbetare, uppfattat på ett negativt sätt och vår klubbdirektör uttrycker även missnöje med HDs sätt att ”hamna i ett tänk som är mer av ”hitta fel”, uttrycka negativism och raljera runt vägval vårt HIF gör”

Han fortsätter

Det finns inget som heter gratislunch på Olympia längre, antingen kavla upp armarna och arbeta hårdare för nyheterna som berör Helsingborgs idrottsförening, eller acceptera att våra kommunikationskanaler äger informationsflödet och arbetar med att skapa en plattform som sätter medlemmen/sponsorerna/supportrarna i centrum.

Troligvis har vi inte hört det sista i detta lilla ”poddkrig” och nu inväntar vi bara HDs reaktion på klubbens utspel!

Den aktuella podden (i sin helhet) hittar du här

post

Sportbaren, kontanter och en yngling som nådde Allsvenskan före HIF

HIF spetsar organisationen ytterligare och ger sig in i restaurangbranschen. Zeidan till BP och kontanternas ”vara eller inte vara”. En liten summering av HIF-sfären…

Efter The Tivolis konkurs så har där givetvis funnits utrymme för spekulationer om vem/vilka som skall ta över driften av HIFs sportbar. Igår, på medlemsmötet, kom så svaret och, personligen, tycker jag att klubben gör rätt i att försöka drifta hela verksamheten själv. Inte för att det är någon dans på rosor att driva restaurangverksamhet men får man snurr på bygget så kan det bli en guldgruva för föreningen.

Nu påbörjas alltså jakten på såväl restaurangchef som köksmästare och förhoppningsvis blir det många intressanta kandidater som står med på den lista som Dreamwork lämnar över till HIF. Men det ställer också krav på oss supportrar där många väljer att samlas på stan inför tex stormatcher. Ska sportbaren gå runt gäller det även att vi förlägger våra ”Pre-game Partys” på Olympia…

**********

Ännu en ”talang” valde bort HIF och hamnade – i Allsvenskan! Eller valde bort och valde bort! Det var väl snarare HIF som inte såg Moustafa Zeidan som en Superettan-spelare – åtminstone inte i vår klubb. Istället försökte man skeppa iväg honom till Norrby på lån men istället så var det Syrianska som ”förbarmade” sig över honom. Och där tog karriären rejält fart…

Efter 14 matcher, och ett antal Matchens Lirare, för Södertälje-laget så blev det både landslaget (U19) och ett Allsvenskt kontrakt med nykomlingarna BP! Kul för Zeidan och nu blir man givetvis nyfiken på var övriga ratade HIF-spelare som tex Mohammed Fahs fortsätter sin karriär?

**********

Ett kontantfritt HIF from 2018! Så lät det på medlemsmötet och just den frågan verkar vara det hetaste samtalsämnet efter mötet (som ni, förövrigt, kan läsa om HÄR). Vissa supportar luftar sin besvikelse över att klubben inte väntat med ett sådant beslut till Årsmötet i Mars – varför säger jag?

Varför skall HIF gå mot strömmen när tendenserna, i samhället i övrigt, tydligt visar att det är kort, swish osv som gäller. Nä – bra att klubben ligger i framkant och även tänkt till när det gäller ”medlemsrabatten” på årskortet. Kommande säsong så får du de pengarna på ett kort istället – ett kort som gäller vid inköp på Olympia! Såväl i shoppen som i kioskerna….

*********

När vi ändå är inne på medlemsmötet så var det extra kul att se hur klubben fortfarande drar fullt hus. I tisdags var vi så många så att där fanns folk som inte fick plats utan fick följa mötet via webben. Det tyder på ett stort engagemang vilket verkligen behövs när HIF nu, på bred front, tydligt deklarerat att 2018 är året då vi tar klivet tillbaka till Allsvenskan! Hade dock gärna sett en något lägre medelålder på mötet då dessa fortfarande mest besöks av 60+

**********

Vi närmar oss den tiden på året när spelprogrammet är på ingång. Förra året släppte man matcherna den 9 December och vi kan nog vänta oss något liknande i år. Dock handlar det bara om preliminära datum som spikas först till våren. Men visst väntar vi med spänning på både premiärdatum och motstånd! Några önskemotståndare i premiären?

**********

Sist, men inte minst, sänder jag ett stort tack till er läsare. Allt Om HIF går som tåget och har faktiskt aldrig haft en större läsarkrets än vad vi har i dagsläget! Den positiva responsen, som man möts av dagligen, är belöningen för det slit man lägger ner.

Det är också det som gör att vi tagit beslutet att köra på ännu en säsong. Samtidigt lovar HIF bli ännu bättre på att leverera spännande nyheter och innehåll, inte minst på sociala medier, 2018 så vi ser det verkligen som en utmaning att försöka leverera kompletterande och matnyttig läsning till alla våra följare även kommande säsong! Glöm inte att höra av er med tips eller önskemål på vad ni vill läsa om så ska vi försöka göra vårt bästa att tillgodose era behov!

post

Älska mig mest när jag förtjänar det minst!

Ett gammalt uttryck som dök upp i mitt huvud när jag hämtade in posten häromdagen. Minns inte i vilket sammanhang det förekom men av någon anledning kopplade jag det till brevet som kom från HIF.

Samma brev har alla medlemmar fått nu och det handlar förstås om att det är dags att förnya medlemskapet och fortsätta som medlem 2018.

För de allra flesta är det kanske en självklarhet att stödja sin förening men jag ska ärligt erkänna att i år har det inte varit lika självklart för mig.

För andra året i rad har det varit en ren plåga att vara supporter för vår älskade förening. Det laget presterat på plan och det klubben presterat vid sidan om har inneburit  en rejäl prövning för oss supportrar.

I samband med att jag besökte Olympia för att se HIF ta sig an bottengänget Åtvidaberg påpekade jag när jag hämtade ut biljetterna att: ”om inte HIF sopar banan med Åtvid kommer jag inte att förbli medlem 2018”.

Ni vet hur det gick. Inte fan sopade HIF någon bana med bottenlaget.

Under det fasansfulla 2016 var vi många som efterlyste ett skifte på tränarposten. Vi – och hela fotbolls-Sverige – insåg att Henrik Larssons kvaliteter som tränare inte var i närheten av de han hade haft som spelare.  Men jag accepterade att styrelsen inte ansåg sig kunna sparka en ikon som dessutom står staty i stan.

Förra året trodde vi att problemen skulle ha löst sig om Henke klivit tillbaka och lämnat över till Peo och Crisse.

I år har vi sett att det inte hade inneburit någon förbättring.

Det som verkligen stört mig i år är alla dessa förbaskade bakåtpassningar.  Tror inte att jag under hela min livstid sammalagt sett ett lag spela så mycket bakåt som HIF gjort i år. Och jag kan inte för mitt liv begripa varför?

I min värld är HIF ett lag som motståndarna ska frukta när de kommer till Olympia.  Det gäller i högsta grad småklubbarna i Superettan.

HIF ska dominera, anfalla och trycka tillbaka motståndarna. De ska göra det i kraft av sitt namn och sin historia.  Även om laget i år inte höll allsvensk kvalitet så fanns det tillräckligt många spelare som borde dominera i Superettan.

Det är tränarnas uppgift att ingjuta det modet i spelarna. Men där misslyckades Peo å det grövsta.

Utan att ha tillräcklig insyn vågar jag gissa att det är han som haft det tyngsta ansvaret för just den biten.

Hans uttalande efter en del matcher får mig osökt att tänka på ”Bagdad-Bob”.  Han såg inte det alla vi på läktarna och i TV-sofforna såg. Att HIF presterade långt under vad man förväntade sig och kunde begära.

Trots det har styrelsen uttalat sitt förtroende för tränarna. Jag inser givetvis att det är för att skydda sig själva som de gjort så. De gjorde misstaget att skriva ett tvåårskontrakt, vilket vi nu får betala priset för.

Ekonomin har varit ett sorgligt kapitel under flera år men såvitt jag förstått håller den på att rätta upp sig nu.

Då kommer vi till kärnfrågan. Förtjänar HIF all den kärlek som de fått från tusentals supportrar och medlemmar? Tyvärr är nog svaret på den frågan nej.

Men då återkommer jag till uttrycket som krönikan inleddes med.

Även om HIF inte förtjänar det så ska vi älska klubben och fortsätta att göra det tills den förtjänar det på nytt.

Så därför förnyar jag mitt medlemskap och hoppas att klubben framöver ska göra sig förtjänt av min och övriga medlemmars kärlek.

Eftersom jag bor ca 60 mil från Helsingborg kan jag bara se några få matcher live varje år men jag följer laget troget.

Gästkrönika av Roland Nordqvist, supporter sedan 1956