post

Vårsäsongen är till ända

Så står vi här nu, med 15 matcher avverkade av Superettan vilket innebär, för alla som är någorlunda matematiskt begåvande, att halva serien är spelad. Med det tas också en månads ”sommarlov” innan den andra halvan börjar.

Det är en vårsäsong som har blandat och gett för alla som följer HIF men nu står vi här, tvåa i tabellen med just två poäng upp till ettan Falkenberg som besegrades under söndagen. Det dåliga kommer jag återkomma till men ni får ursäkta mig om jag fortfarande känner ett visst rus från gårdagens seger och börjar med det positiva. Jag skulle vilja säga att matchen mot ”laget vid havet” var den bästa prestation vi gjort på dessa 15 omgångar. Örgryte hemma kan bollas upp här och så även Öster hemma i premiären men jag vidhåller att det är gårdagens match som vi fick se den bästa prestationen. Jag grundar detta i att vi möter serieledaren, ett Falkenberg som imponerat, även om vi i alla matcher i denna serien ska gälla som favorit är det en faktor som måste tas med i beräkningen. Vi kommer dessutom ur ett spelmässigt och resultatmässigt sämre period och ligger dessutom under två gånger i matchen. Att resa sig, dels i matchen, men även från den sämre perioden är ett starkt bevis på att HIF faktiskt förfogar över en kapacitet, som när den funkar, är bäst i denna serie. Spelmässigt, även om det bara höll i 75 minuter sammanlagt, var enligt min åsikt alltså den bästa hittills. Flertalet gånger lyckades HIF att trycka fram ytterbackarna och få en bredd i spelet på det sätt som vi vet att laget vill spela.

Men. Ja det finns ju ett ordentligt men. HIF har, med tanke på den trupp och den position som klubben befinner sig i jämfört med de andra klubbarna, ofta underpresterat å det grövsta. Det har vi flertalet tillfällen hetat att vi måste komma upp i nivå i båda halvlekarna och att det finns ytterligare en nivå inom laget som kommer att uppnås. Det rejäla bottennappet, som jag ser det, är matchen mot Varberg. Jag skrev efter den första halvleken, möjligen i viss ilska, att det var bland de sämsta prestationerna jag sett HIF göra sedan jag började följa dem och det står jag för. Den halvleken var enligt mig katastrofal. Trots prestationer likt detta har HIF tagit poäng men jag tycker definitivt att man ska kunna kräva mer spelmässigt för det finns en höjd i detta lag som inte finns i något av de andra lagen.

Ett stort fokus bland supportrarna under vårsäsongen, i alla fall på senare tid, har varit tränaren PeO Ljungs framtid i klubben. En del har ropat på hans avgång och även om jag varit missnöjd med lagets inställning och spel under våren vid flertalet tillfällen ser jag inte detta som en reell möjlighet, främst av ekonomiska skäl. Känslan är inte att vi har råd att sparka PeO samtidigt som en ny tränare då ska in. Sedan kan man säga vad man vill men när den första halvan summeras ligger vi tvåa, på direktplats upp till Allsvenskan, vilket är målet för säsongen även om förstaplatsen är det som förväntas av oss.

Jag måste även nämna nyförvärven för säsongen. Moro måste sägas vara det stora utropstecknet av de som tillkommit inför säsongen men även Bjarnason ska lyftas, vars skull jag blev genuint lycklig för igår, när det äntligen släppte för honom. Islänningen krigar och springer alltid oavsett hur ensam han har varit på topp. Kylan i straffen, efter den mållösa perioden, påvisar enligt mig ett väldigt starkt psyke. Randrup har även han gett oss en trygghet och ett lugn på högerbacksplatsen som vi saknat de senaste åren. Till sist ska jag nämna Liverstam som jag tycker har överraskat negativt. Det har skett en del misstag från Liverstam, AFC hemma till exempel, och hans känns inte alltid som den trygghet som jag trodde på förhand.

Till sist tycker jag de mörka moln som legat över HIF vid flertalet tillfällen denna säsong ändå skingrades delvis i och med söndagens seger även om för stora växlar aldrig ska dras av en match. Med en Granqvist som kommer in efter uppehållet samt en potentiell värvning av Rasmus Jönsson (ska tydligen ha lagts fram ett förslag för honom att ta ställning till) eller Wanderson (den gamle GAIS-spelaren) ser framtiden ljus ut.

post

Fem spelare sitter på utgående kontrakt…

I dagens HD har man en intervju med Calle Johansson där man konstaterar att mittbacken sitter på ett utgående kontrakt. Han är dock inte den enda som kan lämna klubben efter denna säsongen

Darijan Bojanic, Calle Johansson, Jonathan Larsson, Mikael Dahlberg och Adam Eriksson. Där har ni HIFs femklöver av spelare vars kontrakt går ut efter denna säsongen. Vilka av spelarna som förväntas lämna, eller stanna, handlar givetvis om såväl ålder som konkurrens och serietillhörighet.

Personligen har jag svårt att se en fortsättning för Dahlberg som redan, enligt uppgifter, fokuserar på en civil karriär. Larsson blev ombedd att söka sig en ny klubb redan inför denna säsongen men blev kvar. Det är väl högst troligt att försvararen inte får förlängt – inte minst om klubben tar steget upp i Allsvenskan. Då återstår de övriga tre…

Darijan Bojanic är något av motorn i laget och hittills gör 23-åringen en av sina bättre säsonger sen han kom till klubben 2014. I Allsvenskan ser jag mittfältaren som given och det gör säkert HIF också så där bör man kunna komma överens om en fortsättning inför de kommande åren.

Adam Eriksson är, än så länge, ohotad på sin vänsterbacksplats och lär även han bli erbjuden ett nytt kontrakt om man tar klivet upp en division. Dock hoppas jag att, om så är fallet, att man värvar någon som kan utmana honom på den positionen då konkurrens är nyttigt för både spelaren själv och laget

Vad gäller Calle Johansson så var han på väg mot en grym form, och en plats i OS-truppen, redan 2016 men drabbades av en skada. Sakta men säkert har 24-åringen jobbat sig tillbaka och denna säsongen tillhör han en av de främsta på sin position. Frågan är dock vad som händer när Granen återvänder då vi vet att tränarduon ser Fredrik Liverstam som den naturliga parhästen till landslagskapten.

I övrigt ser kontraktsläget ut som följer:

Målvakter

Pär Hansson 2019

Kalle Joelsson 2020

Försvarare

Fredrik Liverstam 2019

Anders Randrup 2020

Charlie Weberg 2019

Calle Thulin 2020

Mittfältare

Johan Persson 2019

Andreas Landgren 2020

Mohammed Abubakari 2020

Max Svensson 2019

Mattias Almeida 2020

Anfallare

Mamudo Moro 2019

Alex Timossi 2022 (tillhör dock Bayern)

Andri Runar Bjarnason 2019

post

Ett tips till coachen…

Nu när en tredjedel av årets Superettan har spelats, är HIF:s spel och resultat godkända. Men vi som refererar och sitter på läktarna är som bekant alltid de som kan mest om fotbollen, och som vet bäst hur vårt favoritlag ska spela för att prestera maximalt.

Detta gäller givetvis även oss ”förståsigpåare” på AOHs redaktion. Därför har vi sammanställt lite ”tips till coachen” om laguttagning, positionsspel, spelplan, nyförvärv, taktik, lagbygge, peppning, individuell stöttning m m. Givetvis med inslag av ett gnutta ironi och med glimten i ögat!

Låt oss kalla det en manual för HIF-tränarna Per-Ola Ljung och Christoffer Andersson. Om dessa herrar hör av sig lovar jag att skicka manualen till dem som mms, så behöver de bara ha sin smartphone med sig på träning och matcher och följa den. De behöver inte nämna att det är mina idéer :-).

1. Lagbygge:

Fortsätt på den inslagna vägen att blanda egna talanger från HIF:s ungdomsorganisation med med mer rutinerade hemvändare, och spelare utifrån.

Bygg ut scoutverksamheten med fördjupad kompetens kring spelares skadehistorik.

Prioritera lite lagom unga nyförvärv på väg upp i karriären, bland de som inte är hemvändare, och komplettera med rutinerade spelare. Den mest lyckade modellen var generationen med Christoffer Andersson, Rasmus Jönsson, Markus Nilsson, Pär Hansson, Alvaro Santos och Ardian Gashi, runt 2009-2013.

Foto: Bjarki Tordarson

2.  Spelmodell:

Fortsätt med ett tryggt försvarsspel som laget kan luta sig emot, men nöt mycket markeringsspel och närkampsspel med hela backlinjen. Framförallt med ytterbackarna som nu ofta är bra i offensiven, men som behöver utveckla sin defensiv.

Mittförsvaret går från klarhet till klarhet. Det är positiva bekymmer när Granqvist kommer hem med två riktigt bra mittbackar som Calle Johansson och Charlie Weberg.

Spela mindre i sidled och mer i djupled, och träna mycket på att lära spelarna göra sig mer spelbara och stå mindre i passningsskugga. Nyckeln till snabba omställningar är att alla är spelbara och kan skapa snabba anfall som ställer motståndarlagen.

Tryck på för att köpa hem Rasmus Jönsson och spela 4-4-2 med Bjarnason och Jönsson på topp. Då kan Max Svensson få en naturlig roll som yttermittfältare med Moro på den andra kanten. Landgren och Abubukari är kanon som defensiva mittfältare

Kör mycket med högt presspel. När man vinner boll på motståndarnas planhalva är de som mest sårbara.

Träna och kör med mycket distansskott och rakt enkelt djupledsspel med ett snabbt och rörligt passningsspel byggt på ett eller två tillslag.

Fortsätt med anfallsspel matchen ut även om vi leder med tio minuter kvar.

3.  Peppning:

Jobba i nära samarbete med idrottspsykologen Ingrell. Han har säkert kompetens att peppa de spelare som behöver självförtroendeträning, både i sin individuella roll som i lagspelet.  Han kan också få laget som helhet att stärka ”teamkänslan” fortlöpande under seriens gång, och bygga vinnarkänsla.

4.  Lagkänsla och HIF-hjärta:

Ett lag som trivs ihop och har kul tillsammans på och utanför plan kan uträtta storverk.

Stärk kamratandan och klubbkänslan kontinuerligt i samarbete med övriga ledare i organisationen. Tränarna kan inte göra allt, men föreslå styrelse och klubbledning att fixa olika sociala aktiviteter för spelarna och deras familjer då och då.

Åk till Bakken med barn och familjer en dag, under förutsättning att spelarna inte åker berg- och dalbanan eller flumridern.

Grillkvällar hemma hos Krister Azelius eller varför inte bjuda in till standup med Chrisse?

Bygg vidare på mentorskapet för A-lagsspelarna. Genom att synas ute i kommunen på vårdboenden, skolor och förskolor stärker de sin klubbkänsla och sitt HIF-hjärta, plus att HIF:s roll i samhället bara blir alltmer positiv. Det är en win-win-situation.

Detta var bara några av mina idéer för att bygga ett HIF som kan återta titeln som Sveriges bästa lag om tre-fyra år. Om nu inte tränarduon Ljung-Andersson vill ha smartphonen med min manual i handen hela tiden så tar jag gärna en plats bredvid dem i ledarstaben. Givetvis ställer jag upp helt ideellt 🙂

post

Reaktionen vi väntat på…

HIF besegrade Örgyte med 2-0 på Olympia i en match som blev den där reaktionen som kändes välbehövlig efter den senaste tidens svagare prestationer

Äntligen! Äntligen fick vi reaktionen som efterfrågades efter en rad matcher där HIF stått i stark kontrast jämfört med det HIF som vi såg på försäsongen och under de två inledande matcherna. Serieledande Örgryte var på besök på Olympia, ett lag som inlett Superettan på ett väldigt fint sätt, och HIF vann inte bara matchen utan kändes även som att man kontrollerade hela matchbilden.

Den första halvleken bjöd på en stabil defensiv och ett bra offensivt spel till dess att vi kom till den sista tredjedelen och, som alla vet, är det där det måste hända något för att det ska bli mål. Det skapades alldeles för lite målchanser i den första halvleken vilket till stor del berodde på att Bjarnason blev allt för isolerad och ensam när resten av laget inte fyllde på. Detta har vi sett ske under en rad matcher denna säsong. I den andra halvleken tog HIF över allt mer, blev bättre i den sista tredjedelen och började således skapa chanser. Bojanic fina fot och två fina positioneringar från Calle och Moro resulterade i två mål och tre poäng.

Jag tycker det finns en del att ta med sig från den här matchen. Bojanic kom upp i den nivå som vi kan förvänta oss av honom, visst han gör inte allting perfekt men han slår de två avgörande passningarna och 2-0-målet är i stort sätt hans. Jag är inte den första, och kommer mest troligtvis inte vara den sista, att berömma Moro. Kämpar, springer, driver på och har dessutom näsa för mål, ja inte mycket mer att begära från ett nyförvärv och jag tycker han är vårt bästa nytillskott hittills. Peo vann den taktiska matchen mot ÖIS tränare Askebrand och vi fick se ett HIF som vi kände igen från tidigare detta året.

På det hela taget en väldigt fin prestation, den bästa för säsongen enligt mig. Men. Ja det finns såklart alltid ett men. Nu gäller det att ladda om för redan på torsdag väntar Norrby i Borås och då vill jag se en lika fin prestation som gårdagen. HIF bevisade mot ÖIS att man har en hög högstanivå, nu gäller det att visa att man kan fortsätta leverera på den nivån. Som jag skrev efter matchen mot BoIS: Detta är ingen serie man kan jogga sig igenom och detta bevisas kanske än mer i matcher som mot Norrby, de där matcherna som vi bara ska vinna. Det gäller att fortsätta leverera för att visa att gårdagens match inte var en enskild företeelse utan en reaktion som sträcker sig över fler matcher än en.

Det var även kul att se en fin på publiksiffra på Olympia. Bengalerna då? Ja den diskussionen har jag sett föras ordentligt redan så jag väljer att ställa mig utanför den och blicka framåt och längta till matchen mot Norrby.

post

Vilka vänder hemåt i sommar?

Idag aviserade OB att Rasmus Jönsson gjort sitt i den danska klubben. Samtidigt antyder Marcus Holgersson, i en intervju med HD, att även han siktar på att återvända till Norden när säsongen med spanska Lorca avslutas inom några veckor

Att Rasmus Jönsson inte skulle får förlängt kommer knappast som en överraskning. Ända sen mittfältaren själv gick ut och antydde att han gärna stått på planen i HIFs premiär har han suttit långt ner i Odenses frysbox. I dag presenterade danskarna att sex spelare, däribland Jönsson, lämnar klubben i samband med att deras kontrakt löper ut den siste Juni. I fallet Jönsson så hoppas jag att det är höprioriterat, från HIFs styrelse, att locka hem Viken-sonen då vårt nuvarande lag visar upp en del offensiva brister under inledningen av seriespelet. Man lånade ju bla in Rasmus Rosenqvist, från Elfsborg, men han lär återvända till Elfsborg i Augusti då lånet enbart sträcker sig över fyra månader och att 21-åringen kanske inte riktigt blivit den injektion man hoppats på.

En annan som aviserar en hemflytt är Markus Holgersson. 33-åringen har haft en strulig period, i Spanien, bakom sig och har nu ambitionen att vända hem. Till HD säger han att HIF självklart är hans förstaval men att han även kan tänka sig att spela i någon annan svensk klubb eller tom i någon av de andra nordiska länderna. Det återstår tre matcher med Lorca och med 14 starter på 42 seriematcher så tror jag knappast att Holgersson kommer kunna välja och vraka bland erbjudanden. Samtidigt så är det knappast defensivt som HIF har de främsta problemen med spelare som Fredrik Liverstam, Calle Johansson, Charlie Weberg och Calle Thulin fightandes om en mittbacksplats. Dessutom vänder ju Granen hemåt efter VM och då lär han vara självskriven på en av mittbacksplatserna. Det som kanske skulle kunna tala till Holgers fördel är dock det faktum att han även kan spela som ytterback alt defensiv mittfältare (här återstår det ju att se vad som händer med Johan Persson). Personligen hade jag gärna sett att vi stärkte upp med en backup för Adam Eriksson, på vänsterbacken, men det är en ovan position för Holger och därmed hamnar han lite utanför min egen önskelista…

Oavsett så är det spännande tider som väntar när transferfönstret öppnar sin portar den 15 Juli igen. Fram till dess så ska HIF dock visa att man har en tillräckligt bra trupp för att vara med och fightas i toppen på Superettan. Hittills har insatserna varierat och på söndag kommer serieledande Örgryte till Olympia som första hinder att klara av på vägen till sommaruppehållet. Ytterligare åtta matcher väntar innan fönstret öppnar – åtta matcher där dagens trupp måste visa att de har både kvalitet och vilja att vara med och slåss om en Allsvensk plats inför hösten.

HIFs resterande spelschema innan sommaruppehållet:

20 Maj Örgryte (H)

24 Maj Norrby (B)

28 Maj Jönköping (H)

5 Juni Gefle (B)

10 Juni Degerfors (H)

14 Juni Halmstad (B)

19 Juni Varberg (B)

24 Juni Värnamo (H)

1 Juli Falkenberg (B)

Det måste se bättre ut än så här HIF

Skånederbyt mellan HIF och Landskrona BoIS slutade 1-1 efter en match där HIF ska vara glada för en poäng. Landskrona var i stora delar av matchen det bättre laget.

Tappade poäng på övertid är alltid förjävliga. Den där totala glädjen byts ut mot sorg men ändå är det inte det insläppta målet på övertid som jag är mest förbannad över. Jag är mest förbannad över HIFs totala oförmåga att utnyttja det kvalitetsmässiga övertag som vi ska ha över BoIS, ja mot alla lag, men speciellt över ett lag som är nykomlingar i Superettan. Sedan kan man tala hur mycket man vill om att ”ett derby alltid är ett derby” och ”att derbyn lever sina egna liv” men det är ren fakta att man måste kunna kräva att HIF ska göra det bättre i denna matchen.

HIF måste ta initiativet i matcher som denna och kan inte låta BoIS ta taktpinnen. Vi såg det mot AFC, vi såg det mot Brage, vi såg det mot GAIS och vi såg det återigen mot BoIS: ett HIF som inte går in och visar vad skåpet ska stå. Man kan inte jogga hem denna serien och efter denna omgång har HIF tre poäng upp till allsvensk kvalplats och fem respektive åtta poäng upp till Falkenberg och Örgryte på direktplatserna. Visserligen med en match mindre spelad men med detta spel är inte känslan att vi kommer hämta några poäng i vår hängmatch. Matchen mot BoIS är ännu ett tecken på att man inte kan jogga sig igenom en serie som Superettan utan måste göra jobbet i varenda sekvens i matcherna

På söndag väntar Örgryte, ett lag som har sett väldigt bra ut, på Olympia i en match som kan bli helt avgörande för säsongen och i den vill jag se en reaktion på denna insats. Jag vill se ett HIF som vågar ta för sig, som vågar spela ut sitt register och som visar lite jävla anamma. HIF kommer inte att ta sig upp till Allsvenskan genom att visa den defensiva inställning till spelet som laget visade idag.

Rycker inte HIF upp sig avsevärt och börjar prestera på den nivå som laget bör prestera väntar mest absolut största sannolikhet Skånederbyn mot BoIS även nästa år.

post

”Ett Helsingborg utan HIF är inget Helsingborg”

Med två, av 15, spelade hemmamatcher så börjar redan det budgeterade publiksnittet svaja. Klubben kan inte leva på svunna tider utan måste hitta nya sätt att nå ut till sin publik. Frågan är bara hur, var och när?

HIF dominerade svensk fotboll i slutet av tjugotalet och början av trettiotalet. Det var under den perioden som klubben lade grunden till sin popularitet och blev ”mjölkkossan” med hela svenska folket

När HIF vann Division 3 Skåne, 1972, drog matcherna, med HIF som ena part, mer publik än hela serien gjorde året innan

Även under nittiotalet, och början av 2000-talet, stod, praktiskt taget, alla Helsingborgare bakom sitt HIF. Redan 1992, i samband med att klubben vunnit det Allsvenska kvalet, konstaterade tränaren Bosse Nilsson att ”kemin mellan helsingborgarna och HIF stämmer”.

2005 kunde tidningarna presentera det faktum att Allsvenskan tappade publik. Men tre lag gick dock mot strömmen, däribland HIF, som noterades för sitt högsta publiksnitt genom alla tider.

Vi skriver 2017 och för första gången sedan 1992 är HIF inte i fotbollens högstadivision. Publiken verkar dock inte bry sig utan Skånederbyt mot Trelleborgs FF, tillika invigning av Nya Olympia, drar över 12 000 åskådare – men sen går det utför…

De senaste åren har HIF haft stora problem med publiksiffrorna. En orsak var det som hände 2014, när en supporter till Djurgårdens IF misshandlades till döds på väg till arenan. En annan var att ombyggnationen av Olympia, som pågick under 2 år, sänkte maxkapaciteten till runt 12000 åskådare.

Faktum är dock att klubben 2013 hade ett publiksnitt på strax över 10000 åskådare. 2016 dvs året man trillade ur Allsvenskan var det nästan 3000 åskådare lägre och det har bara varit derbymatcher, mot Malmö, som varit nära fullsatt de senaste åren

Förra säsongen siktade HIF på en snabb återkomst till Allsvenskan och man skulle göra det med minst 7000 åskådare i ryggen vid varje hemmamatch. Det gick sisådär att nå de båda målen. Dock skall man inte förringa det faktum att fotbollen, tyvärr, allt mer blir en TV-produkt och att HIF, trots tappet, var överlägsna i Superettans publikliga förra säsongen (6758 åskådare)

”HIF ska vara utvecklingsorienterade och proaktiva för att utveckla intäktsströmmar, matchupplevelse och relationer i samverkan med publik och partners.

HIF ska locka nya och gamla åskådare till Olympia och leverera en trygg upplevelse i världsklass.

Ett fullsatt Olympia bidrar starkt såväl intäkts- som identitetsmässigt till vår förening”

Inför denna säsongen har klubben höjt målsättningen – både på planen och på läktaren. PeO Ljung fogar över Superettans kanske starkaste trupp och en fantastisk försäsong, där HIF gick obesegrade, borde locka tillbaka publiken till Olympia igen. Lägg därtill en fantastisk arena där klubben, numera, sköter all försäljning själv.

Målsättningen är satt till 7500 åskådare, per match, och med hjälp av ett underbart fotbollsväder dök det upp 8124 åskådare i premiären mot Öster.

Hemmalaget visar att försäsongsformen är intakt och vinner, relativt enkelt med klara 3-1. En perfekt start på seriespelet som blivit försenad med en vecka pga dålig biljettförsä…eh…gräsmatta i Halmstad. Med andra ord så skapar HIF de, sportsligt och vädermässigt, bästa förutsättningar för nästa hemmamatch. Mot Eskilstuna knappt två veckor senare. Då har man dessutom hunnit pulverisera (1-5) Frej inför ett ödsligt Vikingavallen i Täby.

Mot fd Allsvenskarna, AFC Eskilstuna, dyker det upp strax över 5000 åskådare. De må så vara att matchen går en tisdag och att Kanal 9 visar Arga Snickaren samtidigt men ändå…

På tisdag ( ja, Arga Snickaren sänds givetvis även samtidigt som denna matchen) är det dags igen. Denna gången är det ett av seriens publiklag, Gais, som kommer på besök. Det säger sig själv att allt under 7500 åskådare är ett misslyckande från klubbens sida.

”HIF ska locka nya och gamla åskådare till Olympia och leverera en trygg upplevelse i världsklass”

Att klubben, en gång i tiden, fått namnet ”mjölkkossan” innebär tyvärr inte per automatik att man driver trafik till sina matcher. Inte heller att klubben vann SM-guld, och var landets överlägset framgångsrikaste klubb, för 6-7 år sedan. Inte heller det faktum att man fogar över en av Sveriges nyaste och fräschaste arenor hjälper till i detta läget

När inte ens den fantastiska försäsong, som innebar NIO raka matcher utan förlust, verkar locka helsingborgarna till Olympia längre så kan man fråga sig vad klubben ska göra för att säkra de budgeterade målen i HIFs redan ”neagativa” resultat om ett tapp på -2,3 mkr?

Givetvis är man nyfiken på hur klubben tar sig an utmaningen om att nå det uttalade snittet på 7500 åskådare? Som årskortsinnehavare, medlem och, till viss del, sponsor så får jag givetvis ta del av de åtskilliga mail som pumpas ut med start veckan innan match. Emellanåt hamnar man på en arbetsplats där det sitter uppe en plansch med reklam för kommande match eller så sliter de trognaste supportrarna med att pusha till biljettinköp i någon social kanal

Men utöver detta – vad gör klubben för att locka till sig nya besökare ( för troligtvis är samtliga mottagare av mailutskicket årskortsinnehavare och redan på plats på Olympia klockan 19 på tisdag). Vad gör spelarna för att locka publik till på tisdag? Eller vänd på det – på vilket sätt utnyttjar klubben sina spelare för att driva publik till sina matcher?

Tyvärr kan du, som helsingborgare, helt missa det faktum att det spelas match på Olympia. Under 90-talet stod staden stilla när Di Röe spelare men den företeelsen är knappast HIF ensamma om att ha förlorat. Men något måste göras för det var inte många år sedan som många såg det som en sport att försöka få biljetter till HIFs matcher.

Jag tillhör de som är beredd att kritisera något om jag själv har något konstruktivt att komma med. Nu tror, eller i alla fall hoppas jag, att där redan finns en plan för hur man skall kunna attrahera fler besökare till fotbollsmatcherna. För man kan nog inte bara baserar en åskådarbudget på det sportsliga.

Givetvis ska man inte måla fan på väggen efter två, av 15, hemmamatcher men man skall ändå se allvarligt på publikbortfallet med tanke på att det är två, potentiella, topplag man mött. Det är dessutom tidigt på säsongen och HIF har ännu ej visat, fullt ut, vad man går för utan ses som en självklar Allsvensk kandidat. Men med en publiksiffra under målet, mot Gais, så kommer nog varningsklockorna ljuda friskt och då räcker det inte att luta sig mot det faktum att vi nog fortfarande vill känna igen oss i minnen från svunna tiders ”Ett Helsingborg utan HIF är inget Helsingborg”

Det var då det och nu är nu…

Vi ses på Olympia

PS Förra årets möte med Gais, som förövrigt HIF vann med 1-0, drog faktiskt bara 5820 åskådare…en söndag DS

post

Sviter är till för att brytas…

Så kom den då! Den oundvikliga, den bortglömda, den avskydda! Jag talar givetvis om säsongens första förlust.

I 990 raka minuter (plus lite tillägg) har vårt HIF lämnat planen med förlustnollan intakt. Efter säsongens först bottennapp (för det var verkligen ett bottennapp) så visade det sig att även 2018-års upplaga ej heller den är odödlig. Jag vet att det är fler än jag som har invaggats i någon form av trygghet. Oavsett vad som händer så kan inte detta laget förlora. Men då kom Eskilstuna, med ett hopkok av fotbollsnationaliteter, som sket fullständigt i att vi hade ett fd utlandsproffs i målet, en mittback med 107 allsvenska matcher på meritlistan och en islänning, med VM-ambitioner, på topp. Det spelade liksom ingen roll för, likt förbannat, vinner du inga matcher på pappret utan man måste spela om poängen. Något som Eskilstuna, uppenbarligen, gjorde betydligt bättre än vad vårt hemmalag gjorde igår.

Personligen vaknade jag inte till liv förrän i den 50:e minuten när, vår förre provspelare, Kermit Erasmus fick en gratisboll att springa med. Sydafrikanen hade inga problem att rulla in 0-2 och inte ens, där och då, gick det upp för mig att HIF faktiskt skulle komma att förlora. Korkad, eller naiv, som jag var så valde jag dessutom att spela några kronor på HIF seger innan matchen. I pausvilan, trots underläge, slängde jag in några kronor till och även vid 0-2 fanns fortfarande en viss känsla av att jag borde spela på hemmaseger. Så hårt rotad var ”odödligheten” efter den säsongsupptakt som HIF levererat. Tjusningen med sviter är väl egentligen att bryta dem. Efter 990 minuter så var det kanske dags för oss att inse, det faktum, att vi är inte världsmästare. Där är faktiskt 15 andra lag i denna serien som ställer upp på planen med inställningen att man skall kriga hem så många poäng som möjligt. Då spelar det ingen roll om motståndet heter Falkenberg, Varberg, Halmstad eller HIF

I helgen styr HIF bussen mot Borlänge och mötet med Brage. En nykomling vars absoluta höjdpunkt kom 1988 då man höll italienska Inter stången i dåvarande Uefa-cupen. Men den typen av framgångar har man inte varit i närheten av sedan dess – och efter det att laget trillade ur Allsvenskan 1993 har man fört en verksamhet lite vid sidan av strålkastarljuset.

2013 kom Brage sist i Superettan och, i sanningens namn, var man inte ens i närheten av att klara kontraktet. Degraderingen innebar dock att den anrika klubben fick chansen att börja bygga upp en stabil grund igen efter att svaga resultat och interna stridigheter präglat klubben mellan 2013-2015. 2016 stakade ledningen ut vägen och målsättningen vara att man skulle vara tillbaka i Superettan senast 2019. Med två omgångar kvar av säsongen 2017 så var man klara seriesegrare i Norrettan och därmed hade man uppfyllt det målet. Denna säsongen så är det få som tror att klubben har det som krävs för att klara sig kvar i Superettan. Med andra ord så kan 11, grönklädda, Bragespelare gå ut på Domnarvsvallen utan några som helst krav från sin omvärld på att leverera ett resultat. Precis som man gjort i sina sina tidigare matcher. Efter fyra spelade omgångar är nämligen klubben fortfarande obesegrade. Två oavgjorda ( Eskilstuna och Gais) samt två segrar (Öster och Gefle) antyder att söndagens motståndare kan bli en rejäl nöt att knäcka.

För HIFs del var det kanske nyttigt att få sig en knäpp på näsan? Att inse att jobbet måste göras och även om klubben har en uttalad ambition, och truppen, för att ta klivet upp så innebär det ingen självklarhet att varje match går på räls hela vägen till början av November. Gårdagen visade även att vi inte ens är odödliga i vår egen hemmaborg. Olympia må vara en av Sveriges vackraste arenor och redan hålla Allsvensk nivå. Men inför drygt 5000 personer så är det svårt att se hur HIF skulle kunna ha en fördel av att matchen spelas på Olympia. Risken är väl snarare den att det taggar de motståndare som är vana att spela inför 300, 400 eller kanske 700 åskådare på Vikingavallen, Landskrona IP eller någon annan bortglömd idrottsplats i vårt avlånga land. Plötsligt känns det som att man, som motståndare, spelar en Champions League-final inför lika mycket publik som man, vanligtvis, har på en hel säsong…

Här har HIFs marknadsgäng en stor utmaning framför sig. Förhoppningsvis möts både Gais, och Örgryte, av ett betydligt mer välfyllt Olympia som blir den där 12:e spelaren som lyfter laget till nödvändiga trepoängare.

För lagets del så gäller bara att ta sig samman och komma igen redan på söndag. Att Brage har fyra raka matcher, utan förlust, spelar mindre roll. Likaså att HIF senaste besök, på Domnarvsvallen, slutade med 0-5 förlust (mot Dalkurd)…för, som sagt, sviter är till för att brytas!