post

HIF-IFK Värnamo 1-0

I den sista hemmamatchen innan uppehållet vann HIF med 1-0 utan att imponera

HIF inledde matchen svagt och det var ett Värnamo som under de inledande 20:e minuterna var det bättre laget. Gästerna skapade också matchens första chans i den 8:e minuten när de kom loss på högerkanten och avlossade skott men Hansson räddade säkert. HIF blev bättre under halvlekens gång även nivåhöjningen från ”Di Röe” inte var nämnvärd. Det var överlag en halvlek där båda lagen slog ett antal felpass och flera spelare som hade ett antal dåliga mottagningar.

I den 32:a minuten fick Bojanic en fint frisparksläge men han drog den över. Detta följdes av ett läge för Bjarnason där han kom fram på högerkanten och sköt ett skott som målvakten räddade. Islänningen borde kanske ha passat då Dahlberg befann sig i ett friare läge framför mål. I den 44:e minuten trodde alla att HIF tagit ledningen efter att Dahlberg sköt in bollen, dock dömdes detta mål bort då Bjarnason ansågs påverka spelet i en offsidestående position. Dahlberg var oförstående till beslutet i halvtidsintervjun och när man ser reprisen efteråt kan man ifrågasätta domslutet då Bjarnason stod en bit från bollen och således inte påverkade spelet.

I paus bytte HIF in Charlie Weberg mot Fredrik Liverstam, en förändring som PeO beskrev som taktiskt för att få en bättre passningsfot i backlinjen även om han också sade att Liverstam delvis kände smärta av ett tidigare diskbrock.

Den andra halvleken fortsatte i samma tecken som den första med ett HIF som inte imponerade spelmässigt och matchen var på det hela betydligt jämnare än det borde varit när fyran möter jumbon. Spelet hackade betänkligt men till skillnad från matcherna mot Halmstad och Varberg blev det tre poäng. HIF skulle dock ta ledningen genom Bojanic i den 57:e minuten när Bojanic slog en frispark från långt håll som gick hela vägen i mål och mittfältaren har nu gjort frisparksmål i tre raka matcher. I den 68:e minuten fick Bjarnason friläge men han sköt tätt utanför vilket kanske är symboliskt för Bjarnason som jobbar och sliter vilket gör honom otroligt nyttig, och som han ska ha beröm för, men inte sätter dit chanserna.

Sammanfattningsvis var det ett HIF som inte imponerade spelmässigt även om segern inte var riktigt hotad efter ledningsmålet och ”Di Röe” tog tre väldigt viktiga poäng. Segern innebar att HIF, i alla fall tillfälligt, gick upp på andraplatsen. Härnäst väntar Falkenberg borta, den sista matchen innan uppehållet, en väldigt viktig match

HIF-Värnamo 1-0 (0-0)

HIF: Hansson- Randrup, Liverstam, Johansson, Eriksson- Landgren, Bojanic- Moro, Dahlberg, Svensson, – Bjarnasson

Mål

HIF: Bojanic (57)

Värnamo:

Byten

HIF: Weberg (IN)- Liverstam (UT) (46), Abubakari (IN)- Landgren (UT) (72)

Värnamo: Winberg (IN)- Andersson (UT) (53), Souza Alves (IN)- Ask (UT) (63), Olsson (IN)- Randelovic (UT) (81)

Varningar

HIF: Weberg (47)

Värnamo: Achinoti-Jönsson (25), Randelovic (73), Maikkula (87)

Publiksiffra: 6297

post

Inför HIF-IFK Värnamo

Superettan 2018 blir den nittonde säsongen av Superettan, Sveriges näst högsta division i fotboll för herrar, under Allsvenskan. Förra säsongen vara HIFs första i serien och i år hoppas vi självklart även att det skall bli den sista. Imorgon går vi in i den fjortonde omgången vilket innebär att Roar Hansens Värnamo kommer till Olympia!

IFK Värnamo bildades redan 1912 och klubben är kanske mest känd för att traktens stora hjälte, Jonas Thern, en gång började sin karriär på Finnvedsvallen (5000 åskådare). Klubben nådde Superettan 2011 och har sedan dess, trots ett antal kval, hankat sig kvar i den näst högsta divisionen. Förra säsongen var dock den främsta i Värnamos historia och, efter en stark höstsäsong, klev man förbi HIF och upp på en imponerande sjätte placering.

Om BP räknas som den främsta av landets talangfabriker så kommer nog morgondagens motståndare inte långt efter. Dessutom har samröret mellan Värnamo och HIF varit betydligt mer aktivt än med någon annan klubb under 2000-talet. Joseph Baffo, Loret Sadiku, Simon Thern och tom Ulrik Jansson har en bakgrund i klubben. Givetvis har där även gått spelare andra vägen dvs från HIF till Värnamo. Abbe Khalili, Rafael Porcellis, Andreas Linde har samtliga spenderat tid i de småländska skogarna för att få fart på sina karriärer. Dessutom har laget, som tränades av Christian Järdler förra säsongen, en ny tränare för i år –  den förre HIF tränaren Roar Hansen.

Foto: Bjarki Tordarson

På spelarfronten har Värnamo drabbats av ett rejält avbräck när Melvin Frithzell valde att lämna för spel med Superliga-laget Helsingör. Anfallaren, som för övrigt gjorde tre mål sin provspelsmatch för HIF, noterades för nio mål förra säsongen och blir svår att ersätta.

När lagen möttes förra våren (1-1) var det faktiskt just Melvin Frithzell som gjorde smålänningarnas mål. Mötet går ju knappast till historien som en av HIFs främsta insatser förra säsongen. Målet gjordes av Andreas Landgren och hade det inte varit för en storspelande Matt Pyzdrowski (bla en straffräddning) så hade en poäng blivit noll på Finnvedsvallen i Värnamo. Ska vi sen ge oss på att analysera hemmamötet så var det ett en än sorgligare historia. Värnamo vann med 1-2 och, där och då, grusades också HIFs drömmar om en kvalplats.

Även den 22 –åriga mittfältaren, Oscar Johansson, har lämnat klubben. Johansson, som stod för nio mål förra säsongen, skrev på för Trelleborg. Lägg därtill att ytterligare 5-6 ordinarie spelare flyttat så förstår ni att det är ett helt nytt lag som Värnamo ställer på benen.

Roar har dock slitit för att skapa ett slagkraftigt lag även denna säsongen och fått in nyförvärv som York Rafael (ungdomslandslagsman som provtränat med bla Watford), Lumala Abdu (utlånad till HIF förra säsongen), Jon Birkfeldt (fd HIF) samt Alexander Henningsson från Öster.  Dessutom blev Värnamo ny klubbadress för Alexander Anchinioti-Jönsson. Mittfältaren kom som 16-åring till HIF från moderklubben Hittarps IK. Han tillhörde HIF:s A-trupp sedan säsongen 2014 och har sedan dess spelat 48 tävlingsmatcher för klubben. Hos smålänningarna har AJ fått kontinuerligt med speltid och, på kort tid, blivit en viktig pjäs. Hittills har han dessutom noterats för två mål vilket gör honom till delad skyttekung i klubben. Rätt tragiskt men då skall man veta att Värnamo bara mäktat med sju mål i årets seriespel.

Med sju ynka mål framåt så är det kanske inte så konstigt att laget parkerar sist i Superettan. En seger (mot Varberg) på tretton matcher och -20 i målskillnad talar sitt tydliga språk dvs Värnamo modell 2018 har inget i Superettan att göra…

För HIFs del så är det en absolut trepoängare som är ett måste. Efter förlusten mot Halmstad och det oavgjorda mötet, med Varberg, så måste man vinna för att inte tappa mark i den täta toppstriden.

HIF kommer med följande trupp:

2. Carl Johansson

3. Fredrik Liverstam

6. Andreas Landgren

7. Anders Randrup

8. Mamudu Moro

9. Alex Timossi

10. Darijan Bojanic

11. Adam Eriksson

14. Mohammed Abubakari

15. Max Svensson

16. Mikael Dahlberg

21. Charlie Weberg

23. Jonathan Larsson

25. Kalle Joelsson (mv)

30. Pär Hansson (mv)

40. Mattias Almeida

41. Filip Sjöberg

99. Andri Bjarnason

Som vanligt har ni möjlighet att spela på matchen och ni gör det förslagsvis via vår samarbetspartner NordicBet. Klicka på bilden för att komma till spelet

Matchen spelas på Olympia med start klockan 17.30

post

Varberg BoIS-HIF 3-3

Jag vill inte ha fjärilar i magen inför varje HIF-match som i fjol, och jag vill inte få jobbiga flashbacks till ett fantasilöst spel utan tyngd, beslutsamhet, linjer och offensivlusta. Men det är precis de känslor jag har haft de senaste omgångarna.

När HIF mötte ett Gefle som släppt in massor av mål hemma både före och efter mötet med HIF, förmådde de rödblå inte skapa tryck framåt, och inte heller utmana hemma-lagets stukade försvar några längre perioder. Det är ett underbetyg.

När HIF mötte Degerfors hemma var man en man mer i mer än halva matchen, och föll ändå tillbaka med ett lågt försvarsspel i perioder. Det var tillfälligheter som gjorde att man till slut vann med ett par mål.

Mot Halmstad borta visste HIF att de skulle gå upp i serieledning vid vinst, men som vanligt lät man motståndarlaget ta hand om matchbilden hela första halvlek, och lät så en omarkerad Johan Oremo nicka in ett segermål i 94:e minuten. En likadan försvarsmiss som man gjort i fyra-fem matcher under säsongen nu.

Var finns då förklaringarna till tvehågsenheten, bristen på rakt offensivt spel, på linjerna i passningsspelet, på inställningen att kriga från matchstart och på förmågan att göra sig spelbar och ge sin lagkamrat passningsalternativ ?

Eftersom mycket av HIF-spelet nu påminner om fjolårets, tvingas jag konstatera att det till största delen är ett ledarproblem. Om det är denna modell som P-O Ljung vill att HIF ska spela med ett evigt rullande i sidled och bakåt, med en ensam anfallare som inte får understöd, med en ytterback som lyser av osäkerhet och som hellre rullar bollen bakåt än mot mål, med ett lågt bolltempo etc etc, så är jag inte med på den skutan.

Lag som Falkenberg, Halmstad, Örgryte och AFC Eskilstuna spelar med mycket större variation. De kommer till många avslut, de vinner andrabollar och har ofta andra-vågenanfall, de gör sig spelbara för varandra, de spelar rakare med snabbare omställningar, och de har både bredd och djup i och med att de får med alla i spelet.

Poängmässigt är HIF absolut med i racet om allsvenskt avancemang men spelmässigt är det högst tveksamt. Man måste höja spelkvaliten, och tyvärr är jag mycket osäker på om P-O Ljung kan ge spelarna de verktyg de behöver. Jag vill inte höra en tränare som i intervju efter intervju säger ”jag vet inte vad det beror på att vi tappar spelet i perioder”. Jag vill höra en tränare för HIF säga ”nu har jag analyserat den senaste matchen, och vet vad vi ska göra för att hålla igång ett tufft, vägvinnande offensivt spel en hel match och samtidigt ha ett starkt försvarsspel”.

Spela 4-4-2 och låt Bjarnason vara en naturlig center med en kantspringare bredvid sig som drar på sig några försvarare och skapar ytor för vår isländske toppanfallare. Öka bolltempot rejält och nöt in hur man gör sig spelbar. Skapa mycket snabbare offensiva omställningar i djupled och få med alla i spelet. Spela framåt, inte bakåt eller i sidled. Tryck på med hög press och vinn andrabollarna, och våga kriga om varje boll.

De närmaste matcherna mot Varberg och Värnamo måste HIF vinna om de vill vara med i toppen. Sen väntar en sexpoängsmatch mot Falkenberg.

I kväll väntade Varberg borta och det gällde att inte underskatta motståndarlaget, men samtidigt visa från start att man ska vinna matchen. Förändringarna i HIF:s startelva sen förlustmatchen i Halmstad var att Mikael Dahlberg och Mahmado Moro spelade från start, i stället för Alexander Timossi Andersson och Andreas Landgren.

Tyvärr besannades mina farhågor direkt i matchöppningen. HIF.arna såg osäkra och obe-

slitsamma ut, och redan i 2:a minuten tog Varberg ledningen när Fredrik Liverstam slog ett vansinnigt felpass i mittförsvaret, till en Varbergsanfallare som enkelt frispelade Joel

Palmquist som utan problem kunde rulla in 1-0 till Varberg.

Första kvarten präglades återigen av ett svagt passningsspel med dålig rörlighet från HIF:s sida. Varför upprepas detta mönster i match efter match ?

HIF lyckades under en tiominutersperiod etablera spel på Varbergs planhalva utan att

skapa några vassa målchanser. I 15:e minuten nickade Dahlberg strax utanför, och Max Svensson hade ett par skott över och på målvakten. Sen tappade HIF spelet igen, man

ligger för långt ifrån motståndarna, och vinner inte boll vare sig i presspel eller i närkamper.

Calle Johansson och Fredrik Liverstam tävlar om att slå hyperfarliga felpass i mitten på egen planhalva, så att Pär Hansson får rädda och bli vansinnig.

Moro, Bjarnason, Max Svensson och Bojanic trampar vatten på mitten och Abubukari hittar inte rätt med passningarna.

Varberg rullar boll skickligt och hittar varandra inom laget. De är mycket farligare när de går till anfall, och efter ett inlägg från höger vänder Perparim Becaj lätt bort Liverstam och stöter in 2-0 till Varberg i 42:a minuten. Ingen kan få godkänt i HIF efter denna första halvlek. Stackars Andreas Granquist, vad ska du behöva prestera för att lyfta detta lag?

HIF lyfte sig rejält i andra halvlek, men man har med rätta högre krav på de rödblå seriefavoriterna, än dessa halvdana prestationer i match efter match.

I 42:a minuten gör Matt Pydzrowski ett misstag så att Max Svensson nästan kan rulla in en reducering. I 48:e minuten slår Bojanic en hörna till Abubukari som nickar utanför. HIF trycker på i 10 minuter men sen sticker Varberg upp i ett par kontringar.

Så i 56:e minuten gör Max Svensson en jättefin individuell prestation när han tar ner en passning, håller i bollen och snyggt placerar in 2-1 i bortre krysset som en födelsedagspresent till sig själv på 20-årsdagen. Nu har HIF starkt tryck framåt i 10 minuter. Bjarnason vänder snyggt bort två försvarare och kommer helt fri men skjuter rakt på Varbergsmålvakten.

Så i 60:e minuten sticker Varberg upp i en kontring och ur ingenting vänder Joakim Lindner bort Liverstam och skjuter ett inte alltför märkvärdigt skott som Pär Hansson styr in i mål till 3-1 för Varberg.

HIF lyfter upp igen och trycker tillbaka Varberg. Man skapar flera målchanser. I 65:e minuten får man en frispark strax utanför målområdet som Bojanic snyggt knorrar in till 3-2.

I 69:e minuten ersätter Andreas Landgren Muhammed Abubukari som gjort en blek insats. Nu får HIF ännu bättre tryck framåt. Landgren vinner mycket boll och går rakt framåt. I 71:a minuten skjuter Max Svensson strax utanför, och i 72:a skjuter Bojanic strax över.  Nu radar HIF upp chanserna.

I 80:e minuten får HIF en trippelhörna som till slut landar hos Andreas Landgren som snyggt skjuter 3-3 på halvvolley. HIF skapar fler vassa chanser, Dahlberg skjuter på mål- vakten, Liverstam gör ett offsidemål och Landgren skjuter halvmetern utanför stolpen.

Sammanfattningsvis gör laget en dålig match totalt sett. Man radar upp urusla försvarsmisstag. Hela backlinjen får underbetyg. Abubukari har inte många rätt. Bojanic lyfter sig starkt i andra halvlek. Moro löper och kämpar men har hög felprocent i passningsspelet. Dahlberg vinner för lite boll och ligger för långt ifrån motståndarna. Max Svensson får godkänt och Bjarnason gör en hel del bra tekniska nummer och löpningar på djupet.

Så mina frågor till P-O Ljung hänger i luften:

Var är laget i första halvlek i match efter match ?

Hur kan du matcha Liverstam före Charlie Weberg som spelat mycket bättre ?

Varför tappar spelarna fokus i stället för att bli bättre, som Calle Johansson och Fredrik Liverstam ?

Varför byter du inte in fler offensiva krafter sista 15-20 minuterna om ni vill vinna, när du har Timossi Andersson och Almeida på bänken ?

Vad ska du göra åt spelarnas otrygghet i passningsspelet ?

Matchfakta:

Varberg-HIF 3-3 (2-0)

Målskyttar Varberg: Joel Palmquist, Perparim Becaj, Joakim Lindner

Målskyttar HIF: Max Svensson, Darijan Bojanic, Andreas Landgren

Byten HIF: Muhamed Abubukari ut Andreas Landgren in   (70)

Spelarbetyg HIF:

Pär Hansson 2

Adam Eriksson 2

Calle Johansson 1

Fredrik Liverstam 1

Anders Randrup 1

Muhamed Abubukari 1

Mahmado Moro 2

Darijan Bojanic 3

Max Svensson 3

Mikael Dahlberg 2

Andri Bjarnason 2

Andreas Landgren 3

post

Inför Varberg BoIS-HIF

Superettan 2018 blir den nittonde säsongen av Superettan, Sveriges näst högsta division i fotboll för herrar, under Allsvenskan. Förra säsongen vara HIFs första i serien och i år hoppas vi självklart även att det skall bli den sista. Imorgon går HIF in i trettonde omgången vilket innebär att laget beger sig upp till Varberg och mötet med förra säsongens serieelva. Numera en klubb på fallrepet…

Ur kvartersklubben Haga BK bildades Varbergs Boll- och Idrottssällskap den 25 mars 1925. Redan första året fick man fart på verksamheten, och Varbergs BoIS mönstrade inte mindre än fyra lag debutåret; A-lag, B-lag och två juniorlag. Matcherna lirar man på Påskbergsvallen (4500 åskådare) och även om klubben aldrig nått den högsta serien så har man hållit till i Superettan sedan 2012. Räknar man samma Varbergs samtliga säsongen så har man faktiskt hela 18 i den näst högsta serien.

Förra säsongen nådde Varberg en elfteplats vilket, rimligtvis, var en rejäl missräkning för hallänningarna. Därför fick Jörgen Wålemark ta sitt pick och pack och lämna klubben efter tre säsonger. In kom istället Jocke Persson och det är Helsingborgaren som nu har börjat sätta sin prägel på klubben.

På tal om Helsingborgare så har mittfältaren, Kalle Söderström, lämnat klubben och håller numera till någon mil söderut – i Falkenberg. Däremot så har klubben det väl förspänt på målvaktssidan där man skeppade iväg förra säsongens målvaktsbesättning till förmån för den förre HIF-keepern Matt Pyzdrowski. Även nykomlingar som Jakob Bergman (Sirius) och Albin Skoglund (Örgryte) kan överraska under säsongen. Dock gör tappen av Söderström, Anton Liljenbäck och, inte minst, Thomas Boakye att klubben kan få svårt att upprepa femteplatserna från 2015 och 2016. Och att man har det tufft, på flera plan, är det inget snack om. Man inte bara kämpar för att hålla laget borta från nedflyttningsplatserna utan man har även stora problem vid sidan om planen. Klubben måste nämligen få in 2,5 miljoner till slutet på augusti – och ytterligare 1,3 miljoner innan årets slut – för att klara likviditeten.

Dessutom valde kaptenen, Gabriel Altemark Vanneryr, att lämna klubben för någon vecka sedan med uttalandet ”Jag kan konstatera att ansvarig tränare Joakim Persson och jag inte har något förtroende för varandra, vilket gör det omöjligt för mig att under nuvarande omständigheter spela i klubben”, Risken är nog rätt stor att Varberg får säga adjö till Superettan om nu inget mirakulöst händer under hösten. Den senaste vinsten kom, mot Landskrona BoIS, den 6 maj och sedan dess har man bara skrapat ihop en ynka poäng. Det var dock på bortaplan, mot AFC Eskilstuna, så visst finns där fotboll i laget när man har en bra dag. Dessutom har ju hallänningarna fått vila i två veckor, sedan förlusten mot Brage, vilket säkert gjort dem gott till skillnad mot HIF.

På tal om bortalaget så har man förhoppningsvis kommit över övertidsförlusten mot Halmstad. Med tanke på att hallänningarna även slog tillbaka AFC (2-1) så kan faktiskt HIF, vid en ev seger imorgon, kliva upp på en andraplats i serien bakom omöjliga Falkenberg.

HIF kommer till spel med följande trupp:

2. Carl Johansson

3. Fredrik Liverstam

6. Andreas Landgren

7. Anders Randrup

8. Mamudu Moro

9. Alex Timossi

10. Darijan Bojanic

11. Adam Eriksson

14. Mohammed Abubakari

15. Max Svensson

16. Mikael Dahlberg

21. Charlie Weberg

23. Jonathan Larsson

25. Kalle Joelsson (mv)

30. Pär Hansson (mv)

37. Carl Thulin

40. Mattias Almeida

99. Andri Bjarnason

Som vanligt hittar du spel på matchen via vår samarbetspartner NordicBet. Klicka på bilden för att komma till spelen

Matchen spelas på Påskbergsvallen med start klockan 19.00

post

Halmstads BK-HIF 2-1

Det finns olika grader av tyngd på matcher som som betraktas som klassiska möten. Matcherna mellan Halmstad BK och HIF har nog starkast tyngd, direkt efter skånederbyna mot Malmö FF och Landskrona BOIS.

Vår närmaste granne på elitnivå i nordlig riktning, har bjudit HIF på många tuffa och underhållande drabbningar genom årens lopp. Det mest deprimerande mötet är när Halmstad-laget hade fräckheten att skicka ut HIF ur Allsvenskan i kvalet 2016, när man tillråga på allt elände vände ett underläge med 1-0 till seger med 2-1 på de sista tio minuterna, på vår hemmaborg Olympia. Det roligaste mötet är när HIF vann över Halmstad med 9-0 på Olympia 2007.

Örjans Vall är ingen favoritarena för HIF. Halmstad BK har plusstatistik i mötena mellan de här lagen på sin hemmaarena. Så även om årets HIF vid en seger i dagens uppskjutna match skulle gå upp i serieledning, är det en mycket tuff utmaning man står inför.

Årets Halmstadlag har blandat och gett, och efter en tung start med några förluster vaknade man till och hittade fram till ett vägvinnande spel. Jag såg ett fantastiskt roligt Hallandsderby mellan Halmstad och  Falkenberg, som borde slutat 5-5 men som blev 1-1. I den matchen bjöd Halmstad på en mycket underhållande fotboll och skapade massor av målchanser. HIF-bekantingen Hampus Nilsson i Falkenbergs mål hade en riktigt bra dag på jobbet och spikade igen målet.

Men sen såg jag ett annat Hallandsderby mellan Varberg och Halmstad som HBK vann med 3-2 där Varberg skänkte bort tre mål, men trots det var HBK på väg att tappa matchen när Varberg gick upp till 3-2. Här var det öppna gator i Halmstadförsvaret.

För HIF:s del gäller samma koncept som jag brukar rekommendera. Var mentalt starkt förberedda och lita till ett stabilt grundspel med hög press, mycket mindre rullande bakåt och i sidled, och i stället snabba omställningar med fart framåt på djupet och på kanterna. Spela 4-4-2 och ge Bjarnason en friare roll rättvänd som en klassisk center. Om Bojanic spelar måste han ha krav på sig att vara snabbare och säkrare i passningsspelet, och spela enkelt. Matcha gärna Timossi även om Moro kan spela, kanske med dessa båda på var sitt yttermittfält och Max Svensson på topp ihop med Bjarnason. Då kan Bojanic vila en match.

Nu lyssnade P-O och Stoffe inte på mina råd, utan matchade samma startelva som senast förutom att Abubukari gick in, och Dahlgren satt på bänken. En lite mer defensiv startelva än senast.

Matchinledningen präglades av att det var två lag som kände varandras spelsätt väl, som möttes. HIF startade med goda intentioner att spela offensivt med hög press, men mattades av ganska snart. Matchen påminde om två boxare som stod och kände på varandra utan att riktigt våga gå till attack. HIF försökte mest slå långbollar på Bjarnason och rullade som vanligt boll i sidled och bakåt.

Halmstad var lite mer kreativa. De försökte frispela målkungen Kinoshita på djupet. Han är mycket farlig i kraft av sin teknik, snabbhet och kreativitet, och har öst in mål i de senaste matcherna. HBK:s styrka är just de snabba tekniska spelarna Kinoshita, Gunnlaugsson och Tomas Boache på vänsterkanten. De har utmanat, satt fart och vågat göra det oväntade under första halvlek.

HIF har försökt. Abubukari är den som har överblick och försöker etablera ett ordnat passningsspel. Bojanic är lite bättre än senast. Han gör fina instick och vågar hålla i bollen. Max Svensson har hög felprocent i passningsspelet, Timossi springer mycket och pressar bra framåt, men HIF kommer inte in i målområdet. Försvaret håller ihop, men ytterbackarna kommer inte alls med i anfallsspelet. Totalt sett var det en ganska intetsägande första halvlek.

I andra halvlek öppnades matchen upp. Bägge lagen ville framåt och anföll åt bägge håll.

Moro ersatte Timossi Andersson i paus. Det var dock Halmstad som var farligast i sina attacker och i 50:e minuten frispelades Gabriel Gudmundsson i högerytterposition. Han vek in mot mitten, vände lätt bort Adam Eriksson och vinklade elegant in 1-0 till HBK i bortre krysset.

Efter målet var HIF tvungna att lyfta upp laget och det gjorde man med besked. Man tog över matchbilden fullkomligt och skapade anfall efter anfall, man vann andrabollar och tryckte på i våg efter våg. Max Svensson och Bjarnason sköt flera bra skott antingen strax utanför, eller så räddade målvakten. Liverstam nickade strax över efter en hörna, och Bojanic hade några tunga skott nära målramen.

Så i 65:e minuten får HIF en gåva av Halmstadmålvakten. Bojanic slår en frispark från 35 meter som Malcolm Nilsson i HBK-målet backar in i målet med, så det står 1-1.

I 78:e minuten byttes Bojanic ut mot Mikael Dahlberg. Nu dominerar HIF matchen. Bojanic, Max Svensson och Bjarnason trycker på framåt, men Halmstad är alltid farliga i sina kontringar. I 84:e minuten byts Max Svensson ut mot Mattias Almeida, och Adam Eriksson varnas i 85:e minuten.

Moro skjuter utanför i 86:e minuten, och spelet böljar fram och tillbaka. Halmstad skapar några halvchanser och Moro gör en soloattack i 92:a minuten och skjuter över.

Så i 93:e minuten gör HIF samma misstag som man gjort i otaliga matcher under året.

Trots att man äger matchen håller man inte tätt bakåt. På ett Halmstadinlägg från vänster missar Calle Johansson och Adam Eriksson markering på veteranen Johan Oremo som ohotad kan nicka in sitt första mål för året och sänka HIF med 2-1.

Glädjeämnena i kväll är att HIF spelar riktigt bra i en halvlek. Det tråkiga är att man inte spelar bra en hel match, och att man släpper in mål bakåt på övertid för minst femte gången i år. Nu längtar jag väldigt mycket efter en viss Andreas Granquist.

Matchfakta:

Halmstad-HIF 2-1 (0-0)

Mål HIF: Darijan Bojanic

Mål Halmstad: Gabriel Gudmundsson, Johan Orremo

Byten HIF: Alexander Timossi Andersson ut, Mamado Moro in (45)

Darijan Bojanic ut, Mikael Dahlberg in (78)

Max Svensson ut, Mattias Almeida in (84)

Varning HIF: Adam Eriksson

Spelarbetyg HIF:

Pär Hansson 3

Adam Eriksson 1

Calle Johansson 2

Fredrik Liverstam 2

Anders Randrup 2

Alexander Timossi Andersson 2

Max Svensson 3

Andreas Landgren 3

Muhammed Abubukari 3

Darijan Bojanic 4

Mamado Moro 3

Andri Bjarnason 3

post

Inför Halmstad-HIF

Superettan 2018 blir den nittonde säsongen av Superettan, Sveriges näst högsta division i fotboll för herrar, under Allsvenskan. Förra säsongen vara HIFs första i serien och i år hoppas vi självklart även att det skall bli den sista. Imorgon stundar den uppskjutna premiären och för HIFs del innebär det en tripp över Hallandsåsen och chansen att gå upp i serieledning

 HBK, Bollklubben eller bara Klubben är en fotbollsförening i Halmstad. Föreningen bedriver verksamhet för både herrar och damer. HBK bildades den 7 februari 1914 och beviljades inträde i Riksidrottsförbundet 6 mars samma år, vilket senare datum räknas som HBK:s födelsedag. Debuten i allsvenskan skedde den 30 juli 1933 på nuvarande hemmaarenan Örjans vall. Halmstads är den ledande fotbollsklubben i Halland och har vunnit SM-guld fyra gånger (1976, 1979, 1997 och 2000), Svenska cupen 1995, samt 29 segrar i de halländska distriktsmästerskapen. Klubben är nykomling i Superettan då man, efter två säsonger i den högsta serien, trillade ur 2017.

Örjansvall blir skådeplats för årets uppskjutna premiär Foto: Bildbyrån

Att det är två topplag som möts i den uppskjutna premiären är det ingen tvekan om. Båda klubbarna har starka spelatrupper och en uttalad ambition att återvända till Allsvenskan redan 2019. HBK tog ju sig åter till Allsvenskan (2016) genom att besegra just HIF med sammanlagt 3–2 i kvalmatcherna. Bara den möjligheten till revansch bör vara tillräcklig tändvätska för Di Röe.  Dessutom har man ju ”bytt” en del spelare under försäsongen där Peter Larsson, efter sju säsonger i HIF, återvänt till hemmaklubben. I motsatt riktning har istället Fredrik Liverstam gått. I den sistnämndes fall så blev det fem säsonger i Halland innan han tog förnuftet tillfånga och återvände hem till Skåne. Utöver vår förre kapten så är där självklart några andra intressanta namn att hålla ögonen på. Nyförvärvet Thomas Boakye(Varberg) tillför snabbhet och kreativitet och på topp har man, den ständigt farlige, Johan Oremo som fortsätter leverera år efter år. Dessutom har Kosuke Kinoshita har varit försäsongens utropstecken med sina sex mål och med fyra mål på de två senaste matcherna verkar det hålla i sig

Johan Oremo blir viktig för Halmstads offensiv denna säsongen Foto: Bildbyrån

Inför säsongsstarten hade Halmstad ett något annorlunda upplägg i valet av träningsläger. När de flesta klubbar begav sig söderut för att kunna få ett behagligare klimat och finare planer så drog hallänningarna till Irland. Tanken var att spelarna skulle få känna på det lite mer snarlika klimat som bjuds på de brittiska öarna samt ta del av en väl dokumenterad fotbollskultur. Om detta har gett frukt återstår att se?

Under försäsongen mötte man bla Husqvarna, Falkenberg och Tvååker dvs inget direkt kvalificerat motstånd. Sen spelade man, precis som HIF, gruppspel i Svenska Cupen där man nådde oavgjort, mot Oddevold, krossade Syrianska (5-0) och gick på pumpen mot AIK (1-3). Med andra ord så tog cupresan slut i redan gruppspelet.

Årets seriespel inleddes lite trögt men under de senaste omgångarna har hallänningarna fått igång spelet och återfinns, i dagsläget, på en femteplats.

Peter Larsson lämnade HIF för att återvända ”hem” till Halmstad Foto: Bildbyrån

För HIFs del så kommer man med en 4-1 vinst, mot Degerfors, i ryggen. Även om spelet har mer att önska så är man med i toppen och vid en ev vinst imorgon så kan man ta över serieledningen från Falkenberg

Som vanligt har vi, i samarbete med NordicBet, plockat fram en AOH-special. Du når de genom att klicka på bilden.

Matchen spelas på Örjansvall med start klockan 19.00

post

AOH summerar omgång 12

AOH summerar den tolfte omgången av Superettan som avslutades med ett målrikt Göteborgsderby

Redan 30 sekunder in i den andra halvleken revs Dragan Kapcevic ner i straffområdet och domaren blåste för straff. Simon Helg fick chansen från elva meter och tog den. Målet innebar ett andra mål för Öster, i hemmamötet med Norrby. Matchen slutade 3-0 efter Liridon Silka noterats för det sista målet.

På Örjans Vall tog toppjagande Halmstads BK emot nästjumbon Frej Täby och det var hallänningarna som fick slita mest för poängen. Efter 68 minuter var bortalaget nämligen i en 0-2 ledning men efter mål av Mathisen och Konishita fastställdes slutresultatet till 2-2

I Borlänge möttes Brage och Varberg. Dalarna bjöd på sol och värme men en match som till stor del stördes av mycket avblåsningar och spelstopp. Matchens enda mål kom i den 70 minuten när Marcus Astvald avgjorde med sitt 1-0 till Brage

Topplaget AFC Eskilstuna besegrade Landskrona BoIS med 2-0 efter dubbla mål i den andra halvleken. AFCs sista mål gjordes av, den förre HIFaren, Oke Akpoveta och innebar att klubben, under 24 timmar, tillfälligt gick upp i serieledning

Falkenberg håller fast vid förstaplatsen efter att man besegrade Gefle med klara 3-0. Anton Wede slog in 1-0 med en spektakulär volleyträff innan Kalle Söderström och Robin Östlind ökade på till slutresultatet.

Efter att ha fått premiäromgången uppskjuten har HIF legat steget bakom de flesta lagen i tabellen under våren. Nu har man dock chansen att gå upp i serieledning på torsdag efter att man besegrade Degerfors med klara 4-1. Stor matchhjälte blev Max Svensson som noterades för två av målen.

Jönköpings Södra vann Smålandsderbyt borta mot IFK Värnamo med 0-1. Matchens enda mål kom efter en dryg timmes spel då Alexander Jallows högerinlägg hittade in i mål

I en galen match, på Gamla Ullevi, spelade Gais och Örgryte 4-4. Gais tog ledningen redan i den 12:e minuten innan ÖIS vände på steken. Sista målet föll i den 96:e minuten vilket innebar att Gais kvitterade

post

Inför HIF-Degerfors

Superettan 2018 blir den nittonde säsongen av Superettan, Sveriges näst högsta division i fotboll för herrar, under Allsvenskan. Förra säsongen vara HIFs första i serien och i år hoppas vi självklart även att det skall bli den sista. Imorgon går vi in i den tolfte omgången vilket innebär att klassiska Degerfors kommer till Olympia! Kanske säsongens tuffaste utmaning hittills?

Degerfors tillhör klassikerna inom svensk fotboll. Denna säsong har lagen i Superettan tillsammans gjort hela 377 säsonger i Allsvenskan. 29 av dessa representeras av värmlänningarna.  Klubben bildades samma år som HIF (1907) och debuterade i Allsvenskan redan 1938. Degerfors har, som bäst, två allsvenska andraplaceringar (1941 och 1963) samt ett cupguld från 1993. Klubben har spelat i allsvenskan under 29 säsonger, senast 1997. Förra säsongen seglade man in på en åttonde plats. Endast en poäng efter vårt HIF.

Nu såg man ju dock Degerfors säsong som ett fall framåt (klubben blev 12:a 2016) medan HIFs säsong var allt annat än godkänd. Klubben är en, av nio klubbar, som spelar sina matcher på riktigt gräs och arenan heter Stora Valla med en publikkapacitet på 12500 åskådare. Numera hittar vi ingen Ralf Edström eller Gunnar Nordahl i truppen men väl spelare som Sargon Abraham och Nikola Ladan.

Tränartrion från 2017 är den samma även i år. Stefan Jacobsson går in på sin tredje säsong i klubben och de båda assisterande tränarna, Tobias Solberg och Andreas Holmberg, kan föreningen utan och innan. Solberg gjorde debut i klubben redan 1998! 435 seriematcher senare lade han skorna på hyllan, vilket även göteborgaren Holmberg (i klubben sedan 2007) gjorde. Båda spelarna agerade som spelande assisterande tränare under fjolåret.

Att klubben, i förhandstipsen, tippades att hålla till i botten av tabellen är kanske inte konstigt om man ser till den rutin och spelskicklighet som försvunnit. Duktige Hampus Zackrisson lämnade för Varberg, sjumålskytten Mihlali Mayambela återvände till Djurgården efter sin lånesejour (återfinns nu i Brage) och mittfältsmotorn Sebastian Ohlsson hoppade på Trelleborgs allsvenska tåg. Man har också tvingats ersätta målvakten Jesse Öst som vände hem till Finland och anfallaren Shptetim Hasani, som har gjort 63 mål i Superettan varav sju kom förra säsongen, som har valt att trappa ner sin spelarkarriär. Lägg därtill Solberg och Holmberg så står man verkligen inför en generationsväxling.

Faktum är dock att en ”ny” generation trotjänare är på väg att träda fram som ersättare: Alexander Andersson, Marcus De Bruin och Christoffer Wiktorsson är de enda spelarna i dagens trupp födda på 80-talet. De tre värmlänningarna har har gjort mycket gott för klubben under många år och får ännu större ansvar den här säsongen. Utöver dessa herrar har man främst hittat sina nyförvärv i de lägre divisionerna. Men de inlånade spelarna från förra säsongen, Erik Lindell och Kevin Wright, fortsätter representera DIF även 2018 och en potentiell skyttekung har man hittat i Elfsborg. Anfallaren Viktor Götesson spenderade 2017 på lån hos Falkenberg och svarade då för tio mål. 22-åringen var eftertraktad på marknaden då han lämnade boråsarna som bosman och valet föll alltså på Degerfors.

Svenska Cupen-äventyret inleddes med en riktig stjärnsmäll. På Tele2 Arena förlorade man mot Djurgården (som man besegrade i cupen 2017) med hela 6-0. Efter den svidande förlusten spelade man upp sig rejält och kryssade mot Jönköping Södra för att senare besegra IK Frej (som imponerade på försäsongen) med 3-1.  I övrigt blev det vinster mot Carlstad, Brage och Åtvidaberg, kryss mot Forward och förlust mot allsvenska Örebro. Summerar man försäsongen så gjorde Degerfors bra insatser mot jämbördiga lag – de enda förlusterna kom mot allsvenskt motstånd.

Seriespelet då? Jo, vi hittar Degerfors på en sjätteplats och att det kommer att bli en tuff match på söndag är det inget snack om. 4-1, mot Värnamo, senast och enbart tre förluster ( Halmstad, Eskilstuna och Örgryte)) i årets seriespel tyder på att Degerfors snarare siktar uppåt än neråt i tabellen.

Ni minns kanske mötet på Olympia, förra säsongen,  där HIF, för enda gången 2017, spelade ut och kunna vinna med komfortabla 3-0. Dock fick man god hjälp av att Degerfors målvakt tvingades utgå redan i första halvlek och fram till dess så var det faktiskt mållöst. Ett självmål, Jesper Lange och Max Svensson hette målskyttarna den gången och åtminstone Lange kommer lysa med sin frånvaro imorgon.

HIF fortsätter att blanda och ge men trots det snöpliga 1-1, mot Gefle, får anses som favoriter imorgon. Inför matchen på Gavlevallen fick man tillbaka en del skadade spelare och laget lyckades hålla sig hela inför morgondagen. Tyvärr drog dock Mohammed Abubakari på sig sitt tredje gula och är därmed avstängd mot Degerfors. Frågetecken även för Moro och Dahlbergs medverkan

HIF kommer till spel med följande trupp varav en spelare skall bort:

2. Carl Johansson

3. Fredrik Liverstam

6. Andreas Landgren

7. Anders Randrup

8. Mamudu Moro

9. Alex Timossi

10. Darijan Bojanic

11. Adam Eriksson

15. Max Svensson

16. Mikael Dahlberg

21. Charlie Weberg

23. Jonathan Larsson

25. Kalle Joelsson (mv)

30. Pär Hansson (mv)

35. Casper Seger

37. Carl Thulin

40. Mattias Almeida

41. Filip Sjöberg

99. Andri Bjarnason

Som vanligt så har vi plockat fram en AOH-special, i samarbete med NordicBet, och även denna gången bad vi er följare om hjälp! Grattis till Andreas Adelborg och Tobias Ribbertz som fick med sina förslag. Vad sägs om 50 gg pengarna på en 3-0 seger och Max Svensson som en av målskyttarna? Klicka på bilden för att komma till spelet!