post

PL klar för konkurrenter – pengaregn över HIF

Inte helt oväntat blev det Halmstad när Peter Larsson ska fortsätta sin karriär. Dessutom stärker HIF upp ekonomin rejält på ungdomssidan…

Det kändes onekligen något märkligt när Halmstad kallade till presskonferens igår. Inte helt oväntat så var det nyheten om att man värvar Peter Larsson som skulle basuneras ut.

Dessutom har klubben även gjort klart med Varbergs, kanske främste yttermittfältare, Thomas Boakye vilket visar på att klubben, precis som HIF, siktar på en återkomst till Allsvenskan kommande säsong.

Den förre HIF-kaptenen får väl ändå ha viss credd för sitt uttalande om hans förhoppning att både Halmstad och Helsingborg går upp nästa år. Från AOHs sida kan vi bara instämma i PLs önskan…

*********

En annan som definitivt skriver under på ett avancemang är HIFs klubbdirektör, Mats-Ola Schultze, som nu sticker ut hakan och önskar bli citerad i 24Helsingborg

– Magkänslan är bra inför framtiden, och du kan citera mig när jag säger att vi ska tillbaka till allsvenskan redan 2018!

Ryktet talar faktiskt om att MoS är så säker på sin sak att han är beredd att göra en “Granen” om man INTE når Allsvenskan dvs plocka fram hårtrimmern….

********

I går gick startskottet för det Allsvenska kvalet när Trelleborg och Jönköping möttes på Vångavallen. Efter 2-0 så konstaterar man lugnt att det är klar fördel skåningarna inför returen.

Dessutom har Trelleborgs FF alltså kvalat åtta gånger genom historien, upp eller ner, och aldrig förlorat. Åtta kval. Åtta framgångsrika resor…ska det bli en nionde?

**********

Det blev ett nytt pengaregn över HIFs ungdomsverksamhet när Svenska Spel delade ut sina intäkter från Gräsrotendvs de pengar som vi supportrar, genom att länka våra spelkort till HIF, bidrar med.

Foto: Björn Wijk

Förra året tillföll drygt 860 000 kronor till HIFs ungdomsavdelningen och detta året handlar det om 890 000. Därmed är HIF den klubb, i Skåne, som plockar hem den högsta potten med mff som god tvåa. Precis som det ska vara…

********

Våra spelare har fortfarande ledigt (säsongen drar igång 6 December) och det innebär en del semestertripper. Uppenbarligen hängde Surprise i Amsterdam över helgen och på en av bilderna dyker ett välkänt ansikte upp! Att den gode Rachid Bouaouzan dessutom går “all in” för Movember skall ha ha ett extra plus i kanten för

Vår förre mittfältare håller, för övrigt, numera till i Marocko där han, efter avslutad karriär, jobbar med fastigheter.

********

Reine Almqvist och Sven Andersson! Själv är jag nostalgiker av rang så när nyheten briserade så jublade jag både en och två gånger inombords. Medveten om att de båda herrarna inte kommer att befinna sig på planen men behovet att förstärka ledarstaben blev än tydligare ju längre säsongen led.

I Svenne och Reine får man dessutom två personer som kan klubben, utan och innan, och har erfarenhet från betydligt högre nivåer än Superettan. Det nivåer dit HIF själv säger sig sikta redan den kommande säsongen….

post

En självklart lysande stjärna, el capitan och guldjakt “over there”

Årets Back, HIFare på väg bort, rekordmän och en anfallare som gräver guld i USA. Med andra ord – en liten summering och fundering över veckan som gått…

Fotbollsgalan 2017 arrangeras i Ericsson Globe måndagen den 20 november och direktsänds i TV4.Sedan nomineringarna offentliggjordes så har, i stort sett, varenda krönikör och fotbollsexpert gått i taket över att VNL saknas. Vi talar givetvis som Victor Nilsson Lindelöf – ni vet försvararen som sumpat de flesta av de insatser han ställts inför i Manchester Uniteds tröja. Självklart är det hans period  i Benfica man menar skall ligga till grund för en nominering. Men för guds skull – nominera pågen – han lär ändå inte kamma hem priset som Årets back…

De nominerade till Årets back
Dam: Faith Ikidi (Piteå IF DFF), Jessica Samuelsson (Linköpings FC/Arsenal FC), Linda Sembrant (Montpellier Hérault SC).
Herr: Ludwig Augustinsson (FC København/SV Werder Bremen), Andreas Granqvist (FC Krasnodar), Mikael Lustig (Celtic FC).

“Nästa år så kanske…eller ja..med tanke på årets insatser för United så…nästa igen!
Foto:Bildbyrån

Det räcker väl egentligen att fetmarkera den självklara vinnaren. Pådrivaren, leverantören och lagkaptenen i vårt landslag – Straight Out Of Påarp! Det spelar ingen roll vem man väljer att slänga in för detta året har Granen varit vår starkast lysande stjärna på backfronten…

*******

I övrigt är väl knappast Fotbollsgalan något att hänga i “granen” – med HIF-ögon sett då. Det är några år sedan vi firade triumfer på galan och det närmsta vi kommer detta året är väl att både Peter Gerhardsson och Roland Nilsson sitter i juryn!

*******

Adam Eriksson ryktas dra till sig intresse från Allsvenskan vilket, givetvis, är kul. Dock är jag nyfiken på vad scouterna ser som vi övrig 7000, som brukar besöka Olympia, helt missat? Dock är ju vår försvarare ärlig och menar att intresset, troligtvis, är baserat på sina tidigare säsonger där, som Eriksson själv uttrycker det, ”Jag har visat att jag håller hög Allsvensk nivå” – kanske ett fall för Guldbollen 2019?

Ett hett temperament och ett stort engagemang! Precis så lär vi minnas Peter Larssons dryga sju säsonger i HIF
Foto: MATHIAS BERGELD / BILDBYRÅN 

I går kom också det, inte helt oväntade, beskedet att Peter Larsson lämnar HIF efter säsongen. Personligen trodde jag att försvararen, som varit rätt skadedrabbad de senaste säsongerna, skulle lämnat redan efter förra säsongen. Bla baserat på det faktum att familjen Larsson flyttat tillbaka till Halmstad. Men årets upplaga behövde lite rutin att hålla i handen och jag kan tänka mig att det var precis så PeO la fram det när han övertalade Peter Larsson att ta ett år till i klubben. Nu har tydligen herrarna suttit ner igen och kommit fram till att serieavslutningen, mot Öster, också blir slutet på Il Capitans långa karriär i Sundets Pärla

*********

Vi kan konstatera att det blev en fotbollsspelare av Atiba Hutchinson också. Det var dock rätt väntat då han grundade några säsonger (2004-2006) i vår röda tröja!

I går firades nämligen kanadensaren rejält när, hans nuvarande klubb, Besiktas mötte Monaco i Champions Leagues gruppspel. Det var nämligen Hutchinsons 100:ade Europamatch. En hyfsad bedrift av en som knappt nådde en startplats under sitt första säsong i HIF.

34-åringen har, efter tiden i HIF, representerat lag som FC Köpenhamn och PSV Eindhoven.

********

När vi ändå är inne på fd HIFare så är det svårt att inte imponeras av David Accams framfart i den amerikanska proffsligan MLS. Inte nog med att anfallaren noterats för 14 mål och 8 assist denna säsongen. Han är även nominerad till årets mål i ligan. Målet, som var det första av tre från Accam i den matchen, kom den 24:e Juni när Chicago slog tillbaka Orlando med 4-0. Hattricket var, för övrigt, Accams första under tiden i USA.

Självklart ska vi hjälpa David Accam att kamma hem titeln. Den förre HIFarens mål, och de övriga 15 nominerade, hittar ni här så in och rösta innan den 13 November. Det blir för övrigt inte sämre av att Bastian Schweinsteiger är inblandad i förarbetet…

********

Sist, men inte minst, så påminner vi om att vårt U19-lag fortsätter sin kvalresa. Förra veckan slogs ju Frej tillbaka, med 3-2, och imorgon är det dags för ett bortamöte med Degerfors. Matchen spelas på Stora Valla Plan B och startar klockan 13.30. Hemmalaget spelade, för övrigt, oavgjort i sitt möte med Frej vilket borde tala till HIFs fördel. Men en bortamatch är alltid en bortamatch…

post

AOH summerar omgång 29

Dalkurd säkrade det Allsvenska avancemanget och Trelleborg blev klar för kvalspel. Syrianska och Åtvidaberg spelar Division 1-fotboll kommande säsong och kring det negativa kvalet hårdnar det. Detta är AOHs summering av Superettans 29:e omgång

Om Gästande Trelleborg tog poäng, mot Frej Täby, skulle man säkra kvalplatsen till Allsvenskan – en bedrift som klarades av efter att man nått 2-2 i den 29:e omgångens öppningsmatch

Dalkurd firar avanvcemanget till Allsvenskan Foto: Dalkurd.se

Dalkurd behövde en poäng för att bli bli helt klart för uppflyttning till Allsvenskan. Men det blev istället tre hemma mot Gais efter att Rawez Lawan avgjort i den andra halvleken. Mittfältaren tog en djupledslöpning in i straffområdet och avslutade behärskat ett väldigt fint anfall som innebar 1-0.

Varberg, som inför omgången låg på kvalplats, tog tre viktiga poäng hemma mot Åtvidaberg. BoIS vann med 3–0 vilket också betyder att ÅFF åker ur Superettan.

Det blev en dramatisk avslutning på Gavlevallen. Matchen, mellan Gefle och Degerfors,  var nämligen mållös i 79 minuter innan Deniz Hümmet slog till för hemmalaget. En kvittering låg dock i luften. Efter att en Degerfors-frispark skickats strax utanför målramen kom målet istället några minuter senare, i 87:e. Sargon Abraham gjorde då sin elfte fullträff för säsongen när han fastställde slutresultatet till 1-1. Resultatet innebär att Gefle ligger på tionde plats i tabellen, med två poäng ner till Gais under strecket. Degerfors hittar vi på åttonde plats.

HIFs Alex Timossi jublar med målskytten till 0-1 Monday Samuel under mötet med Örgryte
Foto: MATHIAS BERGELD / BILDBYRÅN

I mötet mellan Örgryte och HIF hände det mesta under matchens sista halva. Gästande HIF gjorde två mål genom Darijan Bojanic och Lumala Abdu, medan Örgryte fick Hannes Sahlin utvisad. Den första fullträffen i 3-0-segern gjordes av Monday Samuel.

Syrianska hade behövt vinna mot Falkenberg i söndagskvällens sena match, men istället förlorade man med 1-2. Laget har därmed fem poäng upp till Frej, på den nedre kvalplatsen, med en omgång kvar att avverka. Det innebär att man spelar i division 1 nästa säsong.

IFK Värnamo vann med 3-2 borta mot Norrby IF under måndagskvällen, ett resultat som gör att hemmalaget halkar ned på kvalplats.

På gamla Värendsvallen tog Öster emot BP, som hade en säkrad serieseger i sikte. Planen i Växjö var dock svårspelad och inget av lagen fick igång det spel som de önskat, och matchen slutade 0-0.

Redan nu står det också klart att Frej kommer att kvala mot Akropolis och att antingen Landskrona el Mjällby kniper den andra kvalplatsen. Efter 29:e omgången så ligger flera lag i riskzonen för negativt kval. Örgryte, Gais, Norrby, Varberg och Gefle kan alla få kvala för fortsatt Superettan-status.

post

Granen vänder blicken mot Danmark

I början av året var Andreas Granqvist tydlig vad som gäller när kontraktet löper ut 2018. Det skulle blir en återkomst till HIF – oavsett serietillhörighet! När det nu står klart att klubben spelar i Superettan kommande säsong så har landslagets kapten börjat vackla.

Andreas Granqvist kommer lämna Krasnodar när kontraktet går ut våren 2018. Landslagets lagkapten har tidigare öppnat dörren på vid gavel för comeback i HIF, och han har uttalat sig positivt om hemkomst till HIF trots att klubben degraderats till superettan.

Granqvist i HIF-tröjan, här i en duell med en boisare
Foto: hd.se

Men det har även förekommit rykten om en flytt till danska storklubben FC Köpenhamn nästa sommar.

I en intervju med Sportbladet väljer nu Granen att kommentera sin framtid

– Vi är nöjda här efter fem år och jag har snart varit utomlands i tolv år. Det ska mycket till om vi inte flyttar hem till Helsingborg, men om det sedan blir HIF eller en närliggande klubb i Danmark får vi se, säger Granqvist till tidningen.

Han bekräftar också FC Köpenhamns intresse.

– De har visat ett stort intresse under en längre tid. Men jag tar inget beslut ännu

Med tanke på Granqvist framfart i landslaget och ett ev slutspel hägrar så verkar HIFs serietillhörighet kommande säsong visst spela in i det framtida valet.

Det också som att frågan om HIF:s serietillhörighet trots allt spelar viss roll för vår förre mittback

– Det kan vara svårt att spela i Superettan och samtidigt fortsätta i landslaget. Vi får se hur Janne Andersson tänker och jag känner. Nu är det fullt fokus på playoff. Vi får ta den diskussionen efteråt, säger Granqvist.

Från supporterhåll kan vi inte mer än hålla tummarna att Granen tar sitt förnuft till fånga och väljer sitt hjärtas klubb och landslagsledningen inte låter serietillhörighet utan prestation välja om Granen har en fortsatt viktig roll i landslaget. Ett exempel på just en sådan situation var ju när Kenny Jönsson vände hem till Rögle och spel på lägre nivå men ändå behöll sin landslagsplats.

post

På dagen för sex år sedan…

…firades det som aldrig förr på såväl Olympia som nere vid terasstrapporna.

Säsongen började den 2 april och slutade den 23 oktober 2011. HIF hade varit klara mästare sedan en månad tillbaka men när Marcus Strömbergsson blåste av den sist matchen för säsongen så visste jublet inga gränser.

AIK-spelarna hyllade de svenska mästarna genom att bilda en korridor vid inmarschen och applåderade HIF:s guldhjältar.

När matchen sedan sparkades igång fick gästerna en drömöppning med mål redan efter tre minuter. Helgi Danielsson kunde ostört nicka in ett tidigt högerinlägg från Lawele Atakora och ge AIK ledningen i matchen.

Underläge till trots var det mästarna som höll i taktpinnen. HIF skapade tillräckligt med målchanser för att kvittera och målet skulle komma tre minuter innan halvtidsvilan. Álvaro Santos mötte perfekt med huvudet på Rachid Bouaouzans inlägg från höger och nickade in slutresultatet 1-1 vid den bortre stolpen.

Med 63 inspelade poäng slutade HIF etta i 2011 års allsvenska, fem poäng före tvåan AIK.

Laget fick motta Lennart Johanssons pokal och sen fortsatte firandet nere på terrasstrapporna där tusentals Helsingborgare firade sina hjältar

Truppen 2011 bestod av följande spelare:

Målvakter

22. Hampus Nilsson

30. Pär Hansson

Försvarare

5. Hannu Patronen

14. Erik Edman

15. Markus Holgersson

16. Joseph Baffo

23. Erik Wahlstedt

24. Marcus Nilsson

26. Peter Larsson

Mittfältare

4. Marcus Bergholtz

6. May Mahlangu

7. Mattias Lindström

8. Ardian Gashi

13. Rachid Bouaouzan

20. Abdul Khalili

21. Christoffer Andersson

27. Johan Eiswohld

28. Simon Thern

33. Samuel Aziz

Anfallare

9. Erik Sundin

10. Alexander Gerndt

11. Rafael Porcellis de Oliviera

19. Rasmus Jönsson

25. Mohamed Ramadan

31. Lucas Ohlander

AOH summerade truppen och de spelare som medverkat här

post

Sämst när det gäller som mest…

Det har talats om att HIFs match mot Öster skulle kunna komma att bli direkt avgörande i kampen om en kvalplats. Mycket riktigt så tyder det mesta på det. Dock lär inte HIF står som huvudrollsinnehavare den 4 November utan det är smålänningarna som valde att ta upp fighten med Trelleborg om den sista livlinan för att nå Allsvenskan 2018. Å andra sidan så har man väl knappast i Allsvenskan att göra om man förlorar, inför knappt 6000, mot IFK Värnamo…

Det är inte många år sedan som HIF var Svensk fotbolls ohotade kungar. Året var 2011 och vi hade skövlat landet på samtliga pokaler som Svenska fotbollsförbundet kunnat uppbringa. Allsvenskan, Svenska Cupen, Supercupen. Vi kvalade till Champions League, hamnade sedermera i Europa League, och var svensk fotbolls framtid. I samma veva rullade de stora pengarna in på klubbens konto och vi supportrar var övertygade om att både de ekonomiska och sportsliga framgångarna säkrat HIFs plats, i såväl inhemsk som europeiska fotboll, för en lång tid framöver. Tänk så fel man kan ha…

I går var vi knappt 6000 personer som befann oss på Olympia för att få uppleva när HIF greppade det sista halmstrået och tog ett stort kliv mot en hägrande kvalplats tillbaka till Allsvenskan. Jag vet inte hur många gånger, denna säsongen, som HIF har bjudits tillbaka in i leken och i söndags, när Erik Pärsson kvitterade Trelleborgs ledning på straff i den 88:e minuten, uppstod plötsligt det där läget som var för bra för att vara sant. Dussinlirarna från IFK Värnamo skulle komma på besöka och försöka piska Superettans främsta trupp, på Superettans fräschaste arena! En solklar trepoängare och avståndet vid 21-tiden igår skulle enbart vara tre ynka poäng. Tji fick vi…

Det började iofsg bra när, enligt Surprise själv, Superettans överlägset främsta spelare gjorde 1-0 redan i den 12: e minuten. Handen upp – där och då – alla ni som kände att nu blir det åka av på Olympia! Hoppet levde i fyra minuter innan den, numera 37-årige fd BoIsare, Pär Cederqvist hoppade högst i straffområdet och kvitterade till 1-1. Resten av tillställningen kunde lika väl symboliserat HIFs innevarande säsong. Oinspirerat, taffligt och tempofattigt med mängder av felpass. Omställningsspelet ska vi inte ens tala om. Visst vaknade hemmalaget till liv, i början av andra halvlek, men avsluten höll så låg nivå att det inte ens var värt att notera dem. I stället kliver Paulo Marcelo Souza Alves (Vem?) fram och föser in en boll mellan benen på Pär Hansson. Ridå!

Samtidigt som domare Johan Krantz blåste av matchen och HIF inkasserat sin blott andra hemmaförlust för året (nej du PeO – nu är vi inte ens längre ”Bäst i serien på att inte förlora”) så visste jublet på Parken i Norrköping inga gränser bland de tillresta supportrarna. Lillebror i söder hade åter spelat hem ett SM-guld och medan vi får ställa in oss på ytterligare en säsong i andradivisionen så kan man längre söderut se fram emot ännu ett Champions League-kval och en drös med publikfester. Å andra sidan så lär det bli en rejäl klang och jubelföreställning även för HIF kommande säsong – vi skall ju, troligtvis, ner till Landskrona IP för mötet med antagonisterna i BoIS. En oerhört klen tröst…

Vems är då felet? Spelarna, tränarna, styrelsen? Självklart en kombination av alla tre parter.

Spelarna verkar sakna självförtroende och många av säsongens matcher känns nästan förlorade på förhand. Motståndarna verkar tycka att det är bra mycket roligare att besöka Olympia än vad våra spelare verkar tycka om att spela på arenan – detta inför en av Sveriges mest röststarka publik! Man verkar inte klara av att hantera den press och de krav som ställs på spelare som drar på sig den röda tröjan. I mina ögon är där många, i dagens trupp, som inte håller Superetta-nivå och när vi nu skall bygga inför kommande säsonger så ser jag knappast någon anledning till att förnya något av de kontrakt som går ut vid årsskiftet. Här behövs nytt blod…

Tränarna har hela säsongen talat om att man bygger ett lag. Med tiden skulle HIF växa sig starkare och de inledande 12 matcherna utan förlust var bara en försmak på vad som komma skulle. Vi köpte alla läget och när klubben stärkte upp truppen med tre klasslirare i somras så var det inget snack om saken – nu defilerar vi hela vägen in kaklet. In kom rutin som gjorde övriga klubbar röda av avund. Det var Pär Hansson, Johan Persson och ”det eviga underbarnet” Darijan Bojanic som skulle visa vägen och så blev det ju också – initialt! Problemet var bara att de övriga medspelarna mest stod och tittade på och hoppades att trion skulle stå för spelet. Den bensinen räckte i 2-3 matcher sen var det slut i tanken.

Det tidigare så offensiva HIF har plötsligt blivit det defensiva HIF. I en av hösten matcher så var det någon som roade sig med att räkna antalet bakåtpassningar. Efter 25 minuter var han redan upp i trettio. När domaren blåst av matchen hade han noterat 102! Bakåtpassningar – på 90 minuter – av Superettans dyraste och mest rutinerade trupp! I min värld spelar HIF ”fel fotboll” sett till materialet alternativt så har spelarna helt missuppfattat vad det hela går ut på dvs att man måste chansa för att våga vinna! Inte drälla med en massa bakåtpassningar för att inte riskera att förlora matchen och därmed viktiga poäng i jakten på ett snabbt återtåg! I år har HIF nämligen genomgående varit sämst när det gällt som mest…

Styrelsen då? Självklart skall styrelsen ha sin del av riset för att säsongen gått som den gått. De är ju ytterst ansvariga för att säkerställa de mål klubben satt upp. Även om de inte finns med på planen eller i omklädningsrummet så måste de vara delaktiga. Det är styrelsen som anställt vår tränare och det är även styrelsen som tar beslut om ev nyförvärv eller om man anser det nödvändigt att anställa en sportchef osv. Jag betvivlar knappast kompetensen i den sittande styrelsen och är övertygad om att de, i sina beslut, alltid har ambitionen att göra det som är bäst för klubben. Detta med hänsyn till faktorer som vi supportrar inte alltid har den blekaste aning om. Klubben har, under ett antal år, brottats med en ekonomisk verklighet som man måste anpassa sig till. Framförallt vi de tillfälle när man skall anställa tränare, köpa spelare osv. Man brukar säga att man får det man betala för och det är utifrån den bistra verklighet vi nu kan konstatera att HIF modell 2017 inte var ämnade för att ta klivet tillbaka till svensk toppfotboll.

I sanningens namn så kan man konstatera att det enda som numera håller Allsvensk klass vad avser HIF är arenan och Södra Stå. Förhoppningsvis kan ännu en säsong i Superettan få klubben att följa med även ekonomiskt och sportsligt.  Men snälla styrelse, tränare och spelare – våga chansa och våga vinn – låt det inte ta 24 år och 11 dagar tills vi åter kan titulera oss Mjölkkossan och ta plats i toppen av den Svenska fotbollsvärlden…

post

“Det kändes väldigt bra att vinna ett SM-guld med HIF”

År 1981 debuterade en 17-åring vid namn Roland Nilsson i A-laget. Med tiden blev ”Rolle” ett av de stora namnen i svensk fotbollshistoria. En landslagslegendar som fått både bragdguld och guldbollen. Numera fostrar han blivande A-landslagsmän i Sveriges U21-landslag. Sin aktiva karriär avslutade han i Gais 2006 – men, inom svensk fotboll,  är han alltid förknippad med både HIF och IFK Göteborg.

Roland Nilsson, som föddes i Helsingborg 1963, inledde sin fotbollskarriär i HIFs pojklag redan 1975. Även om det blev spel i Bergandy innan han hamnade i HIF väljer Rolle alltid att hänvisa till HIF som sin moderklubb. Det var liksom där det började på riktigt.

A-lagsdebuten kom, mot Jönköping, 1981 och redan i debuten målade Rolle och en ny stjärna tändes på HIF-himlen. Det blev dock bara två år under hans första repa i A-laget. 1983 värvades nämligen högerbacken ( det var faktiskt i Göteborg han skolades om från anfallare till försvarare) till Göteborg, efter en lyckad insats i HIFs jubileumsmatch mot just IFK, som då börjat bygga det lag som skulle bli så framgångsrika i UEFA-cupen (ungefär motsvarigheten till dagens Europa-league).

Han spelade sex år i IFK innan han drog till England och Sheffield Wednesday. Därifrån återvände han till HIF under tre perioder till under sin 19-åriga karriär (1992, 1994-1997 samt 1999-2000)

Rolle är en av Sveriges meste landslagsmän någonsin med 116 landskamper. Han gjorde två VM (1990 och 1994) och två EM (1992 och 2000). Nilsson spelade hem tre SM-guld med IFK Göteborg och en Uefa Cup-titel. Han vann även ligacupen i England med Sheffield Wednesday. 1994 belönades han med Bragdguldet genom VM-bronset. Två år senare fick han, under sin period i HIF,  guldbollen. Sista åren i karriären var han en spelande tränare i först Coventry och sedan GAIS. Efter det har han haft hand om Malmö och FC Köpenhamn med SM-guld 2010 som största merit.

Många minns kanske Rolles straffmiss i IFK Göteborgs klassiska europacupmatch mot FC Barcelona 1986. Nilsson repade sig dock så småningom, slog in en straff för Sverige i VM-kvartsfinalen mot Rumänien 1994, och var i slutet av karriären Helsingborgs IF:s ordinarie straffläggare

I landslaget var han ordinarie högerback under många år, från slutet av åttiotalet till år 2000, då Nilsson slutade sin karriär (dock kom han att göra inhopp i de klubbar han tränade därefter och han spelade bla för GAIS i det allsvenska kvalet mot Landskrona BoIS 2005) och gjorde ett sista inhopp i allsvenskans sista omgång 5 november 2006 då GAIS mötte Gefle IF borta (2-2).

Även i England är Nilsson fortfarande ihågkommen som en stor spelare. Precis som i HIF blev det fyra perioder i England med tiden i Sheffield Wednesday, under första halvan av nittiotalet, som höjdpunkt. Efter avslutad fotbollskarriär i HIF skulle Rolle Nilsson tillträda som sportchef i klubben men Coventrys tränare Gordon Strachan övertalade honom att ännu en gång flytta över till de Brittiska öarna. Under sina år i England fick Rolle Nilsson det inte så lite förpliktigande smeknamnet ”The Legend” för sin enastående fysik, sin proffsiga attityd och, inte minst, för sina egenskaper som spelare.

Den 11 oktober 2007 stod det klart att Roland Nilsson, inför säsongen 2008, skulle ta över som tränare i Malmö. Eftersom han då hade ett år kvar på sitt kontrakt med GAIS köptes han loss för två miljoner kronor. Kontraktet med Malmö skrevs på 4 år. De första två säsongerna slutade laget sexa respektive sjua i allsvenskan. Men den tredje säsongen gick det desto bättre för klubben när Nilsson vann sitt första SM-guld som tränare och fjärde totalt.

Den 1 april 2011 offentliggjorde den danska klubben FC Köpenhamn att Nilsson skulle ta över som chefstränare. Rolle hade kontrakt med Malmö FF till november 2011 och en liknande situation med ett utköpande från kontraktet som mellan övergången från GAIS till MFF kom till stånd. Den 9 januari 2012, efter endast sex månader hos FCK, och trots att laget då ledde Superliga, fick han sparken.

Efter några år, som scout för Svenska Fotbollsförbundet klev Rolle, 2014, in som förbundskapten för P16-landslaget. Inom förbundet har han sen jobbat sig uppåt i hierarkin och numera är det , den förre HIFaren, som leder det svenska U21-landslaget.

Rolle har ofta sagt att mästartiteln i allsvenskan är hans största HIF-minne, och att han blev korad till klubbens främste spelare under 90-talet. Detta baserades, inte minst, på då han återvände en fjärde gång , 1999, lagom för att uppleva två höjdpunkter:

SM-guldet samma år och Champions League 2000 med skrällarna mot Inter, 1-0-segern hemma och 0-0-miraklet borta, med målvakten “San Siro-Sven” Andersson i huvudroll.

I samband med att föreningen fyllde 100 år så blev Rolle intervjuad i HD gällande sin tid i klubben och, inte helt oväntat, kom sista vändan i HIF på tal:

”Det kändes väldigt bra vinna ett SM-guld med HIF. Att därefter spela i Europa på högsta nivå var också fantastiskt. Jag hade skaffat mig ledaregenskaper tidigt, både i Sheffield, Coventry och under min första vända i HIF, så det var ganska naturligt att jag tog på mig den rollen som en ledargestalt.”

Namn: Roland Nilsson

I HIF: 1981-1982, 1992 (fem matcher), 1994-1997, 1999—2000.

Matcher i HIF: 186.

Övriga klubbar: IFK Göteborg, Sheffield Wednesday, Coventry, Gais.

Landskamper: 116.

Meriter: Guldbollen 1996, VM-brons 1994, Uefacupmästare 1987 (med IFK Göteborg), Ligacupmästare 1997 (Med Sheffield Wednesday) SM-guld 1999 (med HIF)

Aktuell: Som förbundskapten för det U21-landslag som tar emot Malta, på Olympia, den 10 Oktober kl. 18.45

Källor: HD, Wikipedia, Expressen

post

Masse – en viktig del av vår nutida historia

Han kom hem till Sverige med ett dåligt knä men upplevde en ny vår tillsammans med en ung Henrik Larsson. Duon blev ett av landets mest fruktade anfallspar när man åter spelade upp HIF i Allsvenskan efter 24 år och 11 dagar.

Med 37 mål på 51 serie- och kvalmatcher bidrog Mats “Masse” Magnusson, i högsta grad, till HIFs nyetablering i eliten. Ändå är det många, bland dagens HIF-supportrar, som ser Masse som en svikare med MFF-blod i ådrorna.

Att han ses som en MFFare är kanske inte så konstigt då det var i den klubben hans elitsatsning tog fart på allvar. Klubben scoutade honom redan som 13-åring och erbjöd plats som sommarproffs. Samtidigt låg HIF alldeles för långt ner i seriesystemet för att det skulle locka anfallaren.

Masse var den första i raden av löften från grönsvartrandiga Högaborgs BK. Klubben är ju känd för att vara en av Sveriges främsta plantskolor och på Harlyckan har HIF fortsatt att plocka talanger. Henrik Larsson, Samuel Aziz, Abbe Khalili, Imad Khalili, Jordan Larsson och, nu sist, Moustafa Zeidan är bara några som har tagit sina första steg strax intill Elinebergsskolan.

I Masses fall var, som sagt, inte HIF som blev klubbadressen utan lillebror i Söder.

MFF insåg tidigt att man hittat en spelare utöver det vanliga. Magnusson var ovanligt högväxt, lynnig men samtidigt en spelbegåvad och mycket skottfarlig center.

Skadorna bromsade honom till en början men efter 18 månaders oavbrutet spel i förstaelvan så bar det av till Schweiz och Servette FC 1985. Äventyret i alplandet blev dock kortvarigt och Masse återvände hem till Sverige, och MFF, efter bara en säsong. Ett år senare gav han sig ut på ett nytt äventyr när hans agent ordnade ett treårskontrakt i portugisiska Benfica. Resten är historia…

I Portugal blev Masse närmast avgudad. Framförallt när han gjorde 33 mål på 31 ligamatcher. Guldskon, som Europas främste målskytt, väntade på honom men Hristo Stoijtkov gjorde sex mål i sista omgången av Bulgariska ligan och gick förbi.

Lägg därtill Europacupspel och Ligaguld så är det kanske inte konstigt att “den vita råttan” fortfarande är ett aktat namn i Portugal.

Efter fem säsonger i Benfica ville Masse hem och då blev det, tack vare Ingvar Wenehed, äntligen spel i HIFs röda tröja. 90 000 kr kostade övergången – en rejäl summa för HIF på den tiden men det skulle visa sig vara välinvesterade pengar för Skånes Stolthet.

I HIF bildade han Sveriges farligaste anfallspar, med en ung Henrik Larsson, och spelade HIF tillbaka till Allsvenskan igen 1992.

Efter karriären slut så stannade Masse kvar i HIF ytterligare något år. Då som assisterande tränare till Reine Almqvist. Numera är det en annan skåneklubb, Trelleborgs FF, som gäller. Där är Masse, sedan 2014, ungdomstränare.

Under de senaste månaderna har anfallaren mest uppmärksammats för en bok om hans liv ” Masse – helvetet tur & retur” som han skrivit med Marcus Birro. Boken handlar om livet som firad stjärna till hur alkoholen höll på att ta hans liv. Numera är Masse nykter alkoholist sedan sju år tillbaka och ryktena om vår förre anfallare har varit många.

Vad som är sant och inte sant reder Masse säkert själv ut i boken men en sak är säker enligt oss som var med om de makalösa åren 1992-94. Utan Masse Magnusson hade HIF aldrig tagit steget tillbaka till fotbollens finrum den där iskalla lördagen i November 1992.

Mats ”Masse” Magnusson

Ålder: 54

Bor: Malmö

Familj: Hustru Waldenice och sonen Derek Benjamin. Tillsammans med förra hustrun Marie-Louise har han vuxna barnen Sebastian och Nathalie.

Meriter: Fostrad i Högaborg, spelat i MFF, schweiziska Servette, portugisiska Benfica, HIF och svenska landslaget. Värderas fortfarande högt i Benfica. Vann portugisiska skytteligan säsongen 88/89 med 33 mål på 31 matcher och var ytterst nära att tilldelas Guldskon som Europas bäste målskytt slagen på målsnöret av bulgaren Hristo Stoitjkov.

Aktuell: Med självbiografin ”Masse Helvetet-Tur och retur” (Idrottsförlaget) som han skrivit med Marcus Birro.