post

Nytt Allsvenskt motstånd i cupen

Även om Örebro slog tillbaka Tvååker, i första matchen, så har närkingarna inte kommit upp i den förväntade nivån under inledningen på säsongen. När nu HIF kommer på besök så lär det bli den första riktiga värdemätaren för ÖSK. Samtidigt har HIF revansch, på sig själv, att utkräva efter det onödiga poängtappet förra helgen.

3-0, mot Tvååker, är väl helt ok siffror mellan Allsvenskan och Division 1. Men med tanke på att de två sista målen föll under matchens sista tio minuter så bör kanske Örebro vara lite oroliga när HIF kommer på besök. ÖSK har, under försäsongen, främst valt att träningsspela mot nykomlingar i Division I. Inte mindre än tre matcher har man spelat mot Division 1-lag denna säsong. Linköping (6-2), Karlslund (4-1) och Rynninge (0-1). Med andra ord skiftande resultat – två halvlekar då det rasslade in nio mål men i övrigt ett ganska stillastående och chansfattigt spel. På lägret, i Spanien, fick man dessutom internationellt motstånd i form av Dudelange (0-0) och Seoul (0-1) så visst är det lite upp till bevis som gäller för Örebro.

Nu skall vi definitivt inte underskatta ett lag från den högsta serien – framförallt inte på bortaplan. Örebro är svårslagna i cupen. Efter att man förlorat mot Rynninge, i kvalet 2013, har Örebro faktiskt bara förlorat en enda cupmatch. Istället har det handlat om en hel drös oavgjorda matcher som inneburit att laget, trots att man gått obesegrade genom gruppen, åkt ur turneringen.

Oscar Jansson, Martin Lorentzson, Michael Almebäck , Kennedy Igboananike  och Nahir Besara är samtliga välkända profiler som borgar för stabilitet, så väl bakåt, som framåt. Dessutom hittar vi Nordin Gerzic och, den förre HIFaren, Johan Mårtensson på mitten.

För HIFs del så gäller detta komma upp i samma nivå som senast mot Norrköping. Försvarsmässigt såg det väldigt stabilt ut och hade bara Mamudo Moro satt dit någon av sina friläge så hade HIF säkerligen åkt hem med tre poäng i bagaget. Nu åkte man på några märkliga tilläggsminuter och en onödig frispark som innebar att Norrköping kunde kvittera med 45 sekunder kvar av matchen. 1-1 mot storfavoriten är definitivt inte något att skämmas över och något säger mig att Örebro blir en betydligt mer överkomlig motståndare jämfört med Peking.

HIF kommer med följande trupp

2. Carl Johansson

6. Andreas Landgren

7. Anders Randrup

8. Mamudu Moro

9. Alex Timossi

10. Darijan Bojanic

11. Adam Eriksson

15. Max Svensson

16. Mikael Dahlberg

23. Jonathan Larsson

25. Kalle Joelsson

30. Pär Hansson

32. Pelle Rosenlind

35. Casper Seger

36. Max Anderberg

37. Carl Thulin

99. Andri Bjarnason

Matchen spelas på Behrns Arena med start klockan 14

Lange: ”Jag har varit inställd på att komma tillbaka in i laget och det är fortfarande mitt mål”

Fotbollslivet lekte och Jesper Lange var, med sina sju mål, en starkt bidragande orsak till att drömmen om Allsvenskan levde under en bra bit in på den förra säsongen. Men på Södertälje Fotbollsarena var oturen framme och plötsligt stod den 32-årige dansken inför faktum att han kan ha gjort sin sista match i den röda tröjan…

Enligt rykte så räknade HIF med att Matthew Rusike skulle komma att lämna klubben mitt under brinnande säsong. Dessutom var laget hårt drabbad av skador. Här gällde det att agera fort och när Henrik Larsson fick nys om den rutinerade dansken, som dessutom precis lämnat AGF, tvekade han inte.

Jesper Lange var en rutinerad anfallare som gjort över 200 matcher i den danska högstaligan. Fotbollskarriären startade i Odense Boldklub och tog sedan ordentlig fart i Esbjerg där han fick sitt genombrott. Efter tre säsonger i Aarhus var anfallaren dessutom sugen på att testa vingarna utomlands.

– Jag är väldigt glad över att ha skrivit på och ser fram emot att få komma igång och hjälpa HIF. Min karriär har varit fin men jag ville prova något nytt och jag känner att Helsingborg passar mig som fotbollsspelare. Klubben är spännande och supportrarna är också fantastiska av vad jag har sett. Jag ser fram emot att lära känna klubben, staden och supportrarna, kunde vi läsa på HIF.se

Jesper Lange hade en fantastisk vårsäsong i HIF 2016
Foto: Mathilda Ahlberg / BILDBYRÅN 

Tyvärr blev inte perioden, under Henrik Larssons ledning, som anfallaren hoppats på utan han fick mest nöta bänk. Totalt blev det nio Allsvenska matcher och dansken noterades för ett ynka mål. I mångas ögon kändes det som att 32-åringen inte fick någon ärlig chans. Men någon skugga låter han inte falla över den förre tränaren

-Jag var mycket besviken att vi inte kunde stanna kvar i Allsvenskan och tänkte inte så mycket på egen person i det läget vi var. Men självklart ville jag ju jättegärna ha spelat i alla matcherna. Det är ju därför jag började med fotboll en gång i tiden…

Under förra säsongen fick Lange äntligen förtroendet från det nya tränarparet och med speltiden kom även självförtroendet. Plötsligt fick HIF-supportrarna se en hårt arbetande och aggressiv anfallare. En lagspelare men också en spelare som ger extra energi till mina medspelare. Dessutom finns där nog ingen försvarare, i Superettan, som njutit av att möta dansken som älskar att retas med motståndarna. Därmed var kärlekssagan med HIF-supportrarna ett faktum

Han noterades för sju mål och två assist innan resan tog slut, mot Syrianska, i slutet av Juli. Eller slut och slut…

Anfallaren får vård efter sin svåra knäskada under fotbollsmatchen i mötet med Syrianska. Det skulle visa sig att korsbandet var av i vänster knä
Foto: Andreas Sandström / BILDBYRÅN 

Man konstaterade att Lange slitit av det främre korsbandet i vänster knä. Anfallaren, som var på väg mot en av sina bästa säsonger i karriären,  var givetvis förtvivlad men utåt sett var det ingen tvekan om att Lange satte laget före jaget i jakten på en återkomst till Allsvenskan.

– Jag blev röntgad och fick reda på att främre korsbandet är avslitet så jag ska opereras. Det gäller bara att arbeta hårt och komma tillbaka så snart som möjligt. Offrar jag mitt korsband och laget går upp i Allsvenskan så är allt bra. Vi har två raka vinster och det är laget detta handlar om, inte mig. Jag klarar mig, sa anfallaren till HIF.se någon dag efter mötet med Syrianska.

Vid årsskiftet gick Langes kontrakt, med HIF, ut men vi är många som följt danskens Facebook-inlägg om hur han, oftast i ensamhet, kämpar för att komma tillbaka på fotbollsplanen. Tillbaka till den form han visade upp innan skadan. Tillbaka till Helsingborg…

Hur mår egentligen Jesper Lange idag?

-Jag mår bra! Knäet är stabilt och jag är mycket optimistisk inför framtiden. Det är inte en fråga OM jag kommer tillbaka utan snarare NÄR jag är tillbaka.

-Sen är det svårt att avgöra när jag är helt återställd. Jag vill absolut inte stressa med min uppbyggnad och mer än så finns där egentligen inte att berätta i dagsläget.

Vi är många som har följt dina filmsnuttar i sociala medier och det har känts som en väldigt ensam och frustrerad Jesper Lange?
-Skadeperioden och rehabiliteringen är en väldigt ensam tid. Du är tvungen att jobba mycket med det mentala. Det handlar om att ge dig själv micromål och inte titta för långt fram. Fokusen ligger enbart på den kommande dagen och man tar tillvara på de små framstegen som du gör. Det är nog det viktigaste för att orka motivera sig under denna perioden.

-Jag har, från dag 1, varit inställd på att komma tillbaka in i laget och det är fortfarande mitt mål

Hur tycker du att HIF har hanterat de faktum att du blev skadad under tiden du var knuten till klubben?
-HIF har bevisat att klubben är något utöver det vanliga. Jag är oerhört tacksam för allt klubben gjort och att man gett mig möjligheten att använda mig av klubbens faciliteter under min rehabperiod.

Trots att säsongen fick ett hastigt slut så missar Jesper inte möjligheten att jubla i kapp med fansen. Här i hemmamatchen mot Gais den 20 Augusti
Foto: Mathilda Ahlberg / BILDBYRÅN 

Dom direkta frågorna på hur han ser på en ev fortsättning i HIF undviker han och vad gäller dialogen med klubben är Lange också fåordig. Däremot skiner han upp när vi glider in på klubbens supportrar. Att anfallaren blivit populär ibland HIF-anhängare är allmänt känt och att det är ömsesidigt är det ingen tvekan om

-HIF’s supportrarna är magiska! Jag är så tacksam för at de har adopterat och accepterat mig som person. Under hela min karriär så har jag inte stött på så lojala supportrar någon annanstans. Det har dessutom varit en extremt tuff period för hela föreningen men ändå har man fortsatt att stötta.

Utan kontrakt men ändå i den direkta närheten av klubben. Vad tror du om den kommande säsongen?

-Den kommande säsongen kommer bli oerhört spännande. Samtidigt lär det bli en utmaning med tanke på att Superettan känns snäppet tuffare i år. Men vi kommer också få se ett mer erfaret HIF vilket bådar gott. Dessutom kommer Jesper Lange att aspirera på skytteligatiteln

Hur vi ska tolka det sista uttalandet återstår att se. Men än så länge är kanske inte dörren helt stängd för en återkomst i den röda tröjan. Dessutom bor familjen fortfarande kvar i stan…bara en sån sak…

Kom sa Lange! Lycka till och tack för pratstunden

post

Anfallare har fått en nytändning

Den förre HIFaren, Alexander Gerndt, har verkligen fått en nytändning i den Schweiziska ligan. I somras skiftade han klubb, från Young Boys till Lugano, och i förra veckan gav han, genom matchens enda mål, sin gamla klubb en rejäl fördel i deras jakt på guldet.

Gerndts segermål, för sitt Lugano, gjorde att det jublades extra mycket i hans förra klubb, Young Boys, som nu ligger fem poäng före jagande mästarlaget Basel. Dock är man bara drygt halvvägs genom serien med 16 omgångar kvar. Även om anfallaren gjorde en del viktiga mål, under sin tid i Young Boys, så är frågan om helgens magnifika frisparksmål kommer att komma ihåg som ett av de viktigaste – trots att han numera inte spelar för klubben.

Grattis, när satte du en frispark senast?

-Phew, det var länge sedan. Förmodligen det måste ha varit i Sverige för jag kan inte minnas att jag gjort något under tiden i Schweiz.

Med tanke på målet – varför?

-I Young Boys hade vi några av ligans främsta frisparksspecialister i Leonardo Bertone och Miralem Sulejmani. Så där var det inte ens lönt att försöka ta bollen från dem

Men i Lugano fanns inte samma konkurrens?

-Haha – vi testade några frisparkar efter de senaste träningen och jag fick frågan av vår tränare, Pierlugi Tami. När nu chansen dök upp, mot Basel, så klev jag fram och uppenbarligen gick det bra!

På tal om matchen mot Basel. Det var er första seger, på 18 år, mot de regerande mästarna. Hade ni förväntat er det?

-Det är nog inget lag som åker till Basel i tron om att plocka tre poäng. Men vi kom dit med en bra känsla i kroppen efter en bra träningsvecka. Vi jobbade hårt och självförtroendet var definitivt där.

Vad betyder segern för dig och Lugano (som ligger på nedre halvan av tabellen)?

-Enormt mycket! För oss blev det en kickstart in i andra halvan av seriespelet. Att slå mästarna, dessutom på bortaplan, gav självklart vårt självförtroende en extra boost. Med tanke på att det bara skiljer fem poäng mellan trean och nian, i tabellen, så var poängen extremt viktiga för oss. Två segrar i rad kan förändra tabelläget rejält. Detsamma gäller ju vid två raka förluster…

Och sen gav du din förra klubb en rejäl skjuts i guldjakten?

-Haha, ja de är glada i Bern. Det låg en del sms och väntade på mig under kvällen. Både spelare och ledare gratulerade till vinsten vilket var kul då jag fortfarande, efter mina fyra säsonger, har väldigt starka band med klubben. Om nu inte Lugano kan sno guldet så hoppas jag definitivt att Young Boys äntligen gör det.

Åter till Lugano – i veckan gjorde klubben klart med den österrikiske landslaganfallaren Marc Janko. Hur ser du på det?

-För laget är det ju jätte positivt att man lyckas värva en spelare av Marc Jankos kaliber. Nu har ju tränare flera alternativ i startelvan och det blir även tuffare konkurrens om en plats i anfallet. Oavsett om det är jag eller Janko som får starta så är ändå det viktigaste att det går bra för laget

2010 blev Gerndt skyttekung i Allsvenskan med 20 mål, fördelade på 8 för Gefle IF och 12 för Helsingborg. Då hade han anlänt till HIF mitt i sommaren med ett 3½ års kontrakt på fickan. Hans målfarlighet, och framgångar i Allsvenskan, gjorde dock att de utländska klubbarna fick upp ögonen för 31-åringen. Drygt ett år senare stod det nämligen klart att han skulle lämna HIF för spel med Holländska FC Utrecht. Vad affären var värd för HIF har ännu ej offentliggjorts men det talades om en övergångssumma på 35 miljoner och klubben klargjorde att det var deras ”största affär någonsin”.

Totalt blev det 31 allsvenska matcher för Gerndt med Helsingborg där det blev 28 poäng varav 19 mål.

Källa: BZ

post

Polle har hittat en ny klubb

Det stod tidigt klart att Martin Christensen inte skulle få ett förnyat kontrakt med HIF. Efter några månaders ovisshet har mittfältaren hittat en ”nygammal” klubb

Christensen, som startade sin resa i AIK 65 Ströby, hann med 37 matcher i HIF innan resan tog slut. Troligtvis blev också HIF hans sista utlandssejour? Efter drygt 10 år utomlands så har 30-åringen valt att flytta tillbaka till Danmark för spel med Division 2-laget Köge. En klubb han gjorde ett mellanspel i redan 2011. Då hade Polle redan hunnit med att avverka ett antal proffsklubbar i England, Holland, Norge och Italien.

Vi önskar Christensen lycka till med sina nya utmaningar och väljer att minnas hans projektil som gav oss tre poäng mot Öster. Helt klart höjdpunkten under hans två säsonger i HIF.

post

HIF stärker sitt varumärke i Sydafrika

En provtränade med Sundsvall men hamnade i Cape Town. En annan lämnade Danmark för…Danmark

Numera verkar fd HIFare gå samman i team runt om i världen. Förra veckan kunde vi konstatera att Alejandro Bedoya och David Accam återförenats i MLS-laget Philadelphia Union. Och nu är det dags för nästa ”dubbelpar” att kliva fram…

Surprise lämnade HIF för spel i Sydafrikanska topplaget, Cape Town City. I går, på självaste deadline-day, så kom beskedet att klubben även värvat anfallaren Matthew Rusike. 27-åringen var, enligt uppgifter, väldigt nära en övergång till GIF Sundsvall men väljer istället att stanna i Afrika.

Är personligen ingen större fan av Rusike, som gjorde fyra mål under sin tid i HIF, men uppskattar det facto att Sydafrikansk press använder sig av bildmaterial från hans tid i HIF. Snacka om att etablera varumärke även utanför Europas gränser!

*********

Danska Fremad Amager, 10:a i NordicBet liga, är kanske inte lika exotiskt som Kap Staden men det är däremot Lucas Ohlanders nya klubbadress. Svensken lämnade Helsingör strax innan årsskiftet och väljer nu att fortsätta karriären i vårt grannland. Kontraktet sträcker sig till sommaren 2019 och nu väntar vi bara på att ännu en HIFare skall göra honom sällskap i den danska andradivisionen.

*********

När vi ändå är vårt grannland så har danska Randers bekräftat att man går skilda vägar med serbiske anfallaren, och förre HIFaren, Nikola Djurdjic. Parterna är överens om att bryta kontraktet. Man lan lugnt konstatera att karriären gått utför, för den gode Niko, sedan han lämnade HIF. Senast blev det två mål, på sjutton matcher, för 31-åringen som nu ger sig ut i jakten på en ny klubb

*********

Trots ett antal erbjudande väljer Emil Krafth att stanna i Bologna. Försvararen har svårt att ta en ordinarie plats i Serie-A klubben och det har ökat chanserna för en ev utlåning. En handfull klubbar, däribland Köln och Verona, sägs ha visat konkret intresse men nu står det klart att 23-åringen biter ihop i jakten på en plats i årets VM-trupp

post

Vad händer utanför klubben?

På Olympia jobbas det för högtryck inför den kommande säsongen. Men utanför HIF-sfären händer en del intressanta saker. Allt, givetvis, men anknytning till Skånes Stolthet

Rasmus Jönsson står, inte helt oväntat, högst på HIFs önskelista nu när man värvat kapten Granqvist. Jönssons utspel i HD, om att han kan tänka sig en återkomst till HIF, har även fått rejält med uppmärksamhet i danska medier. Frågan är hur mittfältarens nuvarande klubb, OB, kommer hantera utspelet?

Redan innan man åkte på läger, till Spanien, var man tydlig med att enbart de spelare som hade 100% fokus på kommande säsong åkte med. Med tanke på att Jönsson inte är given i startelvan och dessutom har haft synpunkter på att han tvingas spela yttermittfältare så kan man ana att det finns risk för frysboxen. Eller kan det bli så att OB ser till att skeppa iväg svensken istället då kontraktet löper ut i sommar? I Helsingborg väntar vi redan med en öppen famn om 28-åringen väljer att komma hem…

********

Norrköping besegrade kinesiska Beijing Gouan, på straffar, i sin premiär. Rätt ointressant kan tyckas om det inte var för att det stod 1-1 vid full och att svenskarnas målskytt heter Jordan Larsson. Anfallaren kom dessutom undan med ett gott betyg ”rörlig och kylig när läget kom upp”. Även alla HIFares ”favorit” Simon Thern fanns med i Pekings startelva.

*********

Att David Accam skiftat klubb i MLS är det nog få som missat. Ny klubbadress är numera Philadelphia Union där han blir klubbkamrat med bla Alejandro Bedoya. Att hans nya klubb har gjort ett klipp är det ingen tvekan om. Sedan anfallaren kom till MLS (2015) så är det bara sex spelare som fått ihop fler poäng än Accam som noterats för 33 mål och 15 assist hittills.

**********

Med mittbacksplatserna fyllda, och Granen på ingång, är det mest troligt att vi inte får se Markus Holgersson dra på sig den röda tröjan den närmaste säsongen.

32-åringen har haft det tufft i den spanska andradivisionen med mycket bänknötande och tom stått utanför truppen i slutet på förra året. Nu har dock Holger åter klivit in i startelvan och startat de tre senaste matcherna. Dock utan större framgång för varken han eller laget (Lorca). Senast blev det 1-5 mot Rayo Vallecano och laget ligger nu sist i serien och dörren till tredjedivisionen står rejält på glänt

*********

En annan försvarare, som har det kämpigt, är Bolognas Emil Krafth. Nio ynka matcher har det blivit, innevarande säsong, och 23-åringen har, mer eller mindre, varit bänkad sedan slutet på November. Med ett stundande VM så är givetvis inte Krafths sitaution optimal och det ryktas om att en utlåning kan vara nära förestående. Däremot är försvararen tydlig med att han vill komma till en klubb som ger honom likvärdiga förutsättningar (troligtvis lönemässigt) och optimalt med speltid. Därför sägs det att Krafth redan tackat nej till en del intresserade klubbar.

Även en annan fd HIFare, Alexander Kacaniklic, har det lite kämpigt i sin klubb Nantes. Vänstermittfältaren (hörde du Azelius) har stått utanför truppen under stora delar av säsongen och lär nog, också han, fundera över sin framtid. Dock har han fått en del speltid efter årsskiftet men det har bara handlat om inhopp på lite varierande positioner. Kacaniklic hade säkerligen mått bra av en omstart på hemmaplan och, till skillnad mot Rasmus Jönsson, så är ju vänsterkanten hans ordinarie position.

********

Till sist så skickar vi våra gratulationer till Alvaro Santos. ”Världens skånskaste brasilianare”, som HD döpte honom till, fyller 38 idag och firar säkerligen dagen med att träna våra framtidsmän på Olympiafältet! Grattis Alvaro!

post

Bedoya och Accam blir klubbkamrater

Igår blev det klart att, den förre HIFaren, David Accam skrivit på för MLS-laget Philadelphia Union. Där blir han åter klubbkamraten med den annan fd HIFare – Alejandro Bedoya.

Sedan tidigare finns 30-årige Alejandro Bedoya i Union och nu ansluter alltså även Accam till klubben. Afrikanen tillhörde HIF 2012-2014 och blev en stor publikfavorit på Olympia. 30 mål, på 62 matcher, hann anfallaren med innan han skrev på för Chicago Fire inför 2015. I Chicago fortsatte succén och under sina tre säsonger så noterades 27-åringen för 33 mål och fanns bla med, som en av finalisterna, till årets mål förra säsongen. Nu fortsätter alltså karriären i USA men med ny klubbadress Philadelphia Union.

Bedoya, som lämnade HIF redan 2013, anslöt 2016 efter några säsonger i franska Nantes och är, förutom i Union, även ordinarie i det Amerikanska landslaget.

Philadelphia Union är ett amerikanskt fotbollslag i den amerikanska proffsfotbollsligan MLS, som gjorde sin första säsong i ligan säsongen 2010. Klubben blev då ligans sextonde lag. Första säsongen slutade man sjua i Östra Divisionen (14 lag totalt). Annars har man haft största framgångar i Lamar Hunt U.S Open Cup där man nått finalen vid två tillfälle (2014 och 2015). Dock utan att man stått som slutsegrare

Klubben är hemmahörande i Chester, Pennsylvania och matcherna spelas på Talen Energy Stadium med plats för 18 500 åskådare. Klubbens färger är marinblått och guld.

post

De rö’a hjärtat (Del 2)

Författaren Per Erik Tell har för Allt om HIF skrivit en novell om premiären mot Djurgårdens IF i Allsvenskan 1968, det förfärliga året för 50 år sedan, då HIF förra gången föll ur Allsvenskan. Här kommer slutet på novellen.

I Djurgården gjorde Lill-Lappen Hellström comeback efter att ha varit borta i tre år. Tre år! Han hade varit ledbands- och korsbandsskadad om vartannat och i Helsingborgs Dagblad hade jag läst inför matchen att hans comeback var efterlängtad men att han inte visste om han kunde hålla tempot. Men han ångade på under hela matchen och skapade en del farligheter tillsammans med en lång kille längst fram som hette Sven Lindman och så hade de en rälig landskronapåg i backlinjen, Claes Cronqvist, som rensade undan framför målvakten utan benskydd och med nedrullade strumpor. Willy Gummesson kände jag igen från i fjol, liksom den rödhårige Conny Grankvist.

Djurgården spelade tufft, smällarna på smalbenen hördes ibland ända bort till oss. Vi visste att de kallades järnkaminerna. De var råa. Vad vi inte visste förrän HD-sporten nagelfors dagen efter var att HIF fick slå tolv frisparkar för ruff. Djurgården femton.

HIF hade klara problem. Antingen var det ett enda skrajset småduttande med bollen, eller så spelade Nils-Erik Persson bort sig på mittfältet, eller också pangade man upp bollen och då plockades HIF:s fyrmannakedja ned av djurgårdarna. Bosse Johansson försökte väl men varken Kenneth Berg eller Matts Johansson fick ut något av spelet. Inte ens långe Arne Friberg kände vi igen. Han och Hasse Selander från Wrangelsgatan var matchotränade. Hasse bröt armen på höstsäsongen i fjol och det hade tagit tid att läka.

Anders Linderoth hade värvats från Stattena. Han sprang och sprang i debuten.

Arne Friberg drog på ett skott. I nätgaveln.

Sedan gjorde Djurgården 2-0 och då var det inte roligt längre. Det var han den där Dan igen. När det blev halvtid gick vi och köpte korv. Lillebror tog en till. Han hade fortfarande senap på kinden efter den första.

I andra halvlek kollade Beben noga på Djurgårdens målvakt, Ronney Pettersson. När han trodde att vi inte såg så testslickade han försiktigt på järnräcket. Pettersson var landslagsman och hans specialitet var att boxa ut bollen när inläggen singlade in mot Arne Friberg.

Pettersson var först och störst varje gång.

Han var en väl etablerad målvakt, både i Djurgården och i landslaget, trots att han inte varit självskriven som ersättare till legendaren Arne Arvidsson när denne slutade i DIF. Många förståsigpåare tyckte att Ronney Pettersson var klumpig och fumlig, men han fick chansen och för två år sedan när DIF tagit guldet hade Pettersson varit en bidragande orsak och han debuterade i landslaget samma år mot Jugoslavien på Malmö stadion. Det blev 1-1. Ronney Pettersson och Sven-Gunnar Larsson i Örebro delade jobbet i blågult.

Det blev 2-0 till stockholmarna på Olympia. Samma resultat som i fjol. Vi grämde oss när vi traskade ut genom grindarna för att leta efter våra cyklar. Lillebror tiggde en femtioöring av en rödnäsa till en tröstekorv.

Klockan på Olympia var inte ens fem när vi cyklade hem mot Tågaborg igen.

Dan Brzokoupil spelade under sin karriär för Djurgårdens IF, Landskrona BoIS och Hammarby IF i Allsvenskan. Han var med och vann Svenska cupen 1972 med Landskrona BoIS Foto: HD.se

Vi var dystra en bit in på Kopparmöllegatan. Sedan försökte Totte uttala namnet på tvåmålsskytten Dan Brzokoupil och vi skrattade allihop. Lillebror slog vad två femöres Riff att djurgårdaren skulle vinna skytteligan i år. Totte och jag höll emot. Jag trodde på Arne Friberg och Totte trodde på Dag Szepanski i MFF som vann i fjol. Beben som fortfarande hade en barncykel pinnade på några meter bakom, nös igen och höll på att cykla rakt in i en parkerad Opel Olympia. Totte sade att det var tur att matchen var slut annars kanske Djurgården hade gjort 3-0 när Beben nös igen. Och då kanske Dan Brzokoupil skulle vinna skytteligan och Lillebror bli fyra Riff rikare.

Lillebror, som ju satt två Riff på djurgårdaren, reste sig på hojen och vände sig om mot Beben, som trampade på som en besatt för att hinna i kapp oss efter tillbudet, och ropade hotfullt:

– Nys din jävel!

Beben hade nyst färdigt.

Dan Brzokoupil gjorde bara de här två målen under hela säsongen. Friberg gjorde tio och Szepanski åtta mål.

Ove Eklund i nykomlingarna Åtvidaberg gjorde däremot 16 mål och vann skytteligan. I sista matchen gjorde han fem. Motståndare var Helsingborgs IF som på grund av den förnedrande förlusten med 6-1 tappade sin allsvenska plats, ett mål mindre än AIK, och degraderades till division II södra.

Året efter kom IK Atleten från Borstahusen till Olympia. Samma år skulle jag bli tonåring. Det var svårt med ett rött hjärta.

 

Författaren och frilansjournalisten Per Erik Tell  (född 1956) som skrivit novellen Det rö’a hjärtat bor i Onslunda på Österlen, men är uppväxt på Tågaborg i Helsingborg och HIF:are sedan mitten av 1960-talet, då han såg såväl lilla silvret bärgas 1967, som degraderingen ur Allsvenskan 1968.

Hans egna fotbollsmeriter är begränsade till korpen efter knattelagsfotboll på Olympiafältet, men han skryter gärna om att han coachats av Kalle Svensson, bildat kedja med Mats Magnusson och gjort mål på Göran Hagberg, i uppvisningsmatcher för P4 Kristianstad.

Per Erik Tell har skrivit 14 böcker – den senaste Till fots genom Europa handlar om en fotvandring från Sverige till Spanien. Du hittar hans böcker på adlibris.se eller bokus.se och vill du veta mer om honom eller böckerna, hans egen hemsida: www.pereriktell.com