post

”Bjarnason har förutsättningar att bli den främsta”

HIF har, sedan 80-talet, varit klubbadress för en hel drös med Isländska fotbollsspelare. Få har dock fått en så imponerande inledning på sin HIF-karriär som Andri Runar Bjarnason

Redan 1983 dök en 25-årig islänning, vid namn Albert Gudmundsson, upp på Olympia. På den tiden låg HIF i division 2 och slogs med giganter som Grimsås, Myresjö och Karlskrona om en anständig tabellplacering. Gudmundsson, som alternerade både på backplats och mittfält, spelade i 15, av lagets 22 matcher, det året och noterades för ett mål.

Det skulle dock dröja drygt 15 år innan HIF åter blev intressant för isländska fotbollsspelare. Året var 1998 när Åge Hareide valde att plocka hit två spelare från ön i norr. Jakob Már Jónharðsson och Hilmar Björnsson skrev på för klubben och spelarna förväntades bli nyckelspelare i jakten på att åter erövra ett Allsvenskt guld till Di Röe. Det gick sådär…

Visst bärgades guldet (1999) men varken Jónharðsson eller Björnsson gjorde någon större succé under sin tid i klubben. Istället så skulle det bli ett fd ungdomsproffs, i Arsenal, som blev den förste islänning att vinna HIF-supportrarnas hjärta – Olafur Ingur Skulason.

”Publiken vaknar till liv på ett ruggigt Olympia. De har fått syn på sin favorit när denne gör sig redo för ett inhopp. Publiken börjar ropa; Sku, Sku, Skulason”

Skulason, som hämtades från Brentford, noterades för 37 matcher under sina två säsonger i klubben. En korsbandsskada satte stopp för fler men Skula är förevig ihågkommen för sitt krigarhjärta och förmåga att alltid gå 100% in i närkamperna.

Mittfältaren Gudjon Petur Lydsson var en av sex nya spelarna som kom till HIF under sommarens transferfönster 2011. Conny Karlsson ville inte lämna något till slumpen utan ha en så stark trupp som möjligt för att säkra guldet. För Lydssons, som var tänkt som Rasmus Jönssons ersättare, del innebar det dock att HIF-äventyret tog slut efter fyra matcher och han återvände hem till Valur

Guldet, från 2011, skulle försvaras och i frysboxen, hos Belgiska Lokeren, hittade Jesper Jansson vad som skulle komma att bli en anfallslegend i Helsingborg. Den då 23-åriga Alfred Finnbogason stannade bara i sex månader men hann sätta ett starkt intryck bland klubbens supportrar.

Med 12 mål, på 17 matcher, var det en självklarhet att HIF ville behålla anfallaren. I samband med att lånet löpte ut vaskade klubben fram de 4 miljoner som Lokeren ville ha för islänningen. Bakom ryggen förhandlade dock Belgarna även med Holländska Heerenveen och priset trissades upp. Finnbogason tvingades acceptera Heerenveens bud och resten är historia. Med tanke på att anfallarens karriär gått vidare i klubbar som Olympiakos och Real Sociedad så förstår ni själva vilken ”mjölkkossa” HIF gick miste om.

Efter Finnbogason så har har ordet ”kvalitet” smugit sig in i samma mening som ”HIF värvar isländskt”. Både Arnor Smarason och Victor Palsson gjorde ett starkt intryck under sin tid i klubben. Vi minns Smarasons spektakulära mål och Palsson som hårdför slitvarg, i stil med Skula, på mittfältet. Att båda spelarna, av ekonomiska skäl, ”tvingades bort” var ytterst tråkigt men baserat på den ekonomiska situation som klubben befann sig i 2015.

Inför 2018 kom så uppgifterna om att HIF hade siktet inställt på en ny islänning. Det handlade om den 26-årige Andri Rúnar Bjarnason som precis vunnit den isländska skytteligan med sina 19 mål för Grindavik. Bjarnason hade imponerat stort och noterades för den spelare som ”gjort flest mål på en säsong”. Det 19:e och sista målet gjorde han dessutom i den 88:e minuten, i Grindaviks sista match för säsongen.

Anfallaren presenterades i samband med HIFs avslutningsmatch, mot Öster, och hann, under försäsongen, både imponera stort i cupspelet och landslagsdebutera för Island. Hann gick mållös i premiären men visade, med sitt hattrick, mot Frej att han kommer bli en enorm tillgång för HIF i jakten på en Allsvensk plats. I mina ögon har Bjarnason alla förutsättningar att bli den främste islänningen vi har haft i klubben. Kanske även den första islänning som får representera Island i ett VM-slutspel samtidigt som han är under kontrakt med HIF?

Islänningar i HIF

Arnor Smarason (mittfältare) Juli 2013 – Dec 2015. Spelar fortfarande kvar i Hammarby dit han kom, från HIF, i december 2015

Alfred Finnbogason (anfallare) Mars 2012 – Aug 2012. Håller till i den tyska Bundesliga där han representerar Augsburg

Andri Runar Bjarnason (anfallare)

Gudjon Petur Lydsson (mittfältare) Aug 2011-Dec 2011. Spelar numera i isländska Valur

Victor Palsson (mittfältare) Aug 2014 – Aug 2015. Skördar framgångar i den Schweiziska ligan där han spelar för FC Zürich.

Olafur Ingur Skulason (mittfältare) Jan 2007 – Dec 2009. Sliter, på mittfältet, i det Turkiska bottenlaget KDC Karabükspor

Hilmar Björnsson (anfallare) Jan 1998 – Maj 2000. Avslutade karriären 2003

Albert Gudmundsson (mittfältare) Jan 1983 – Dec 1983. Avslutade karriären 1997

Jakob Jonhardsson (mittfältare) Feb 1998 – Mars 2000. Avslutade karriären 2004

post

Krister Azelius ”Han är vår nummer 1”

I Juni går hans nuvarande kontrakt ut och nu bekräftar Rasmus Jönsson själv att han ser fram emot en återkomst i HIF. Samtidigt reserverar han sig…

Att HIF har siktet inställt på Rasmus Jönsson är ingen hemlighet. Till Fotbollskanalen bekräftar tom ordförande, Krister Azelius, att affären gick i stöpet samtidigt som transferfönstret stängdes förra veckan. Samtidigt är han tydlig med att man är beredd att ge samtliga intressenter en match, om hans signatur, när Jönssons kontrakt löper ut i sommar

– Jag behöver inte mäta saker i besvikelser, men jag måste säga att det hade känts synd om det är så att vi inte är den föreningen som tar Rasmus när han spelat färdigt med Odense i sommar. Vi vill det, vi hoppas att vi kan det och vi hoppas att han ger möjlighet till en dialog på det sättet att vi kan stänga affären. Målbilden är så klart att fullfölja dialogen och få Rasmus klädd i vår HIF-dräkt, säger Azelius till sajten

– Vi enades nu om att låta oss ge det mer tid så att vi kan se vad vi kan åstadkomma i sommar. Rasmus har sagt till oss att han är jätteintresserad och vi har sagt till honom att han är vår nummer ett när det gäller den offensiva positionen med sin erfarenhet och sitt kunnande. Men tiden och omständigheterna gav oss inte möjligheten att landa det redan nu

Huvudpersonen själv ger också HIF-supportrarna rejält med hopp inför framtiden

– Jag ska inte ljuga om att jag varit rätt sugen på att komma hem. Jag var helt klart sugen på att vara med redan från starten, men vi har inte riktigt kunna hitta en lösning. Jag sitter ju på kontrakt här också men vi håller fortfarande kontakten och jag är helt klart öppen för det inför sommaren också

Han fortsätter:

-Det ska stämma och jag ska känna att jag kan få ett kontrakt som är okej. Det ska också passa ihop med mina ambitioner för vidare karriär. Jag är fortfarande bara 28 år och även om den här säsongen inte direkt varit fantastisk från min sida så hade jag en riktigt bra förra säsong och jag kände att jag är en bra spelare.

-Superettan känner jag fortfarande är ett par nivåer under det jag borde lira i, men samtidigt så säger hjärtat en annan sak. Det är en resa man gärna hade kunnat tänka sig vara med på, att spela upp HIF.

Under sin sejour i Danmark har Jönsson noterats för 72 matcher för Ålborg (11 mål) och 59 matcher för Odense (11 mål). Den här säsongen har han dock haft det tyngre och gått mållös i ligaspelet. Dock är det inte som anfallare som OB använt honom utan merparten av matcherna har han spelat som yttermittfältare till vänster. En position som inte riktigt tillhör favoriten hos anfallaren.

Totalt stod Jönsson för 37 mål på 118 matcher, för HIF, innan han såldes till Bundesligaklubben Wolfsburg. Skador satte stopp när karriären var tänkt att ta rejäl fart och istället för spel på högsta nivå så blev det utlåningar, till bla Frankfurt och Ålborg, innan flyttlasset, permanent, gick till den danska ligan 2013.

Och till sommaren kan det alltså bli en återkomst till HIF för anfallaren som samtidigt öppnar dörren för ett fortsatt utlandsäventyr

– För egen del har jag varit i Danmark i fem år så vill jag nog testa något annat. Antingen komma hem eller testa någon ny liga och ett nytt äventyr. Ska jag hem så ska jag också känna att: ”Vi kommer gå upp snabbt” och när man får hem Granen är det klart att chanserna ökar med rätt många procent, avslutar Rasmus Jönsson

post

HIF lånar Allsvensk mittfältare

HIF har kommit överens med Elfsborg om ett lån av den centrala mittfältaren Rasmus Rosenqvist.

Rasmus Rosenqvist är fostrad i IF Elfsborg och har hunnit göra 15 allsvenska framträdanden för klubben, varav fyra från start. 21-åringen kommer att vara utlånad till HIF under fyra månader.

Den allsvenska debuten skedde i slutet av juli 2016 då ”Ralle” var med i startelvan när IFE besegrade Östersund med 3–1.

post

Hur mår relationen mellan HIF och Malmö FF?

Att det finns en lång historia bakom relationen mellan Skånes främsta klubbar känner det flesta till. AOH tittade närmre på den historiska utvecklingen och på spelarna som gått mellan de båda klubbarna

Det finns en mörk historia av relationen mellan HIF och Malmö FF. Rivaliteten mellan klubbarna har tenderat till öppet hat, och derbyna mellan lagen har omgärdats med den grövsta tänkbara fiendskap. Ofta har dessa matcher blåsts upp till årets hatmatcher, där det har varit viktigare att besegra Skånerivalen än att vinna Allsvenskan.

Pär Hansson attackerades under derbyt 2011 Foto: Andreas Hillegren SCANPIX

Pär Hansson attackerades under derbyt 2011 Foto: Andreas Hillegren SCANPIX

Incidenten med huliganen som hoppade in på planen och attackerade HIF:s målvakt Pär Hansson 2011 på Swedbank Stadion, är ett av de värsta exemplen. Tyvärr är det inte det enda tillfället när huliganer har löpt amok på eller utanför arenorna i samband med dessa matcher.

Dock finns det också en ljus historia av utbytet mellan de båda Skånelagen som behöver lyftas fram i ljuset.

Historisk utveckling under de senaste 40-50 åren

Det som ofta glöms bort i resonemangen kring relationen mellan HIF och Malmö FF, är de positiva sidorna av utbytet. Framförallt under 1980-talet och i början av 90-talet, när HIF höll till långt ner i seriesystemet, t o m så långt ner som i division 3, gick ett flertal Malmöspelare som inte riktigt platsade i Malmö FF över till HIF, och bidrag starkt till att HIF klättrade upp i Allsvenskan igen 1993-94.

Dessa spelare lämnade Malmö FF för HIF under denna period, med årtalet inom parentes:

Thomas Sjöberg (1983), Tore Cervin via Toronto och Limhamn (1984), Anders Olsson (1984), Jan Möller (1989), Anders Jönsson (1989), Björn Lilius (1990), Henrik Lilius (1990), Ulf Lilius (1990), Jörgen Persson (1991), Andreas Augustsson (1992), Patrik Sundström (1993), Per Ågren (1993), Patrik ”Trelleborg” Andersson (1994), Peter Hillgren (1995), och Mats ”Masse” Magnusson via Benfica (1992).

Ulf, Björn och Henrik Lilius anlände samtliga från Malmö 1990 Foto: Bildbyrån

I takt med att bägge klubbarna ville vara med i toppen av Allsvenskan under senare hälften av 1990-talet och framåt har rivaliteten blivit allt starkare. De spelare som då tyvärr har blivit illa behandlade av stora delar av supporterskarorna, är framförallt de som gick från HIF till Malmö FF under 2000-talet, såsom Christian Järdler via Turkiet (2006), Babis Stefanidis (2007), och Simon Thern (2012).

Synen på spelare som har gått mellan klubbarna

Många supportrar har genom åren målat ut de spelare som flyttat mellan de båda lagen som svikare och förrädare som för alltid ska hatas. Under senare år minns vi framförallt den behandling som Christian Järdler, men kanske framförallt Simon Thern fick utstå när de som tidigare HIF-spelare gick över till Malmö FF. Järdler hamnade i Malmö efter en halvdan proffskarriär i Turkiet, medan Thern gick direkt.

När s.k HIF-supportrar (för mig är huliganer inte supportrar), hade en docka med en strypsnara om halsen, och en skylt med texten ”Simon Thern ska dö”, med sig på läktaren i Malmö 2012, ställdes allt på sin spets. Visst kan man alltid avfärda alla avarter på och runt arenorna vid derbymatcherna, som enskilda huliganers agerande, men i detta fall var handlingen också ett symtom på något mer underliggande. Nämligen en djup historisk konflikt, som skapats av de som ser drama, utspel, aggressioner och våldstendenser som naturliga inslag i fotbollens väld.

Många av oss andra som älskar fotbollen och våra klubbar, kan bjuda våra spelare på att de vill prova sina vingar på en nivå där de tror att de kan lyckats bäst. Hur det än är så varar en fotbollsspelares karriär kanske max 15 år på internationell och nationell toppnivå. Räknar man sen in eventuell skadefrånvaro och perioder när man inte får spela, så blir karriären avsevärt kortare.

Partik ”Sundet” Sundström har spelat i bägge klubbarna

Jag träffade Patrik ”Sundet” Sundström, nu tränare för klubben som fostrade honom, Högaborgs BK, för ett samtal kring hans upplevelser av relationen mellan HIF och Malmö FF. ”Sundet” är en av dem som spelat i bägge lagen. Här är hans tränar- och spelarkarriär i en länk:

http://alltidfullsatt.se/klart-patrik-sundstrom-tillbaka-som-tranare-i-hogaborg-2017/

1990 gick ”Sundet” från Högaborg till Malmö FF, där han spelade 1991-1992. Under dessa år var MFF ett topplag i Allsvenskan. Hans roligaste minne från den här tiden är när laget spelade i Europacupen och bl a slog ut Besiktas på bortaplan. Han spelade bl a ihop med spelare som Jonas Thern, Stefan Schwarz och Martin Dahlin.

”Sundet” tog omvägen, via Malmö, innan han kom hem igen till Helsingborg Foto: Bildbyrån

Samtidigt spelade HIF lägre ner i seriesystemet. ”Sundet” lämnade MFF för HIF när de kom tillbaka till Allsvenskan 1993. Hans HIF-karriär varade 1993-1998. Roligaste minnet från den tiden är när man slogs med ett urstarkt IFK Göteborg om guldet 1995, och Europaspelet 1996. Här spelade han bl a ihop med Roland Nilsson och Andreas Jakobsson.

Under sin aktiva karriär upplevde inte ”Sundet” något starkare rivalitet mellan de stora Skåneklubbarna. Det beror mycket på att Malmö var ett topplag i Allsvenskan samtidigt som HIF spelade i lägre divisioner, i början av denna period. Tvärtom så minns han en god relation där många spelare gick från Malmö till HIF för att hjälpa klubben upp.

I takt med att bägge lagen ville vara topplag i högsta serien under andra hälften av 90-talet byggdes rivaliteten upp bland supportrarna. Men det kände spelarna inte av i någon större utsträckning.

Som avrundning på samtalet ställde jag en samvetsfråga till ”Sundet”. Jag undrade om han som är fostrad i Högaborgs BK och nu i sin roll som A-lagstränare, rekommenderade sina talanger att gå till antingen HIF eller Malmö FF när de känner sig mogna att gå vidare i sin spelarkarriär ?

Han är emellertid så professionell i sin roll att han svarar att han råder de killar som rådgör med honom, att själva känna efter i vilken klubb det känns bäst. Han uppmanar dem att provträna en period i bägge lagen och sen ta ett beslut om var han vill gå vidare som spelare.

Skånederbyna ska vara årets största fotbollsfest

Jag har sett så många matcher mellan HIF och Malmö FF genom åren att jag har tappat räkningen. Det starkaste minnet kommer nog alltid att vara när HIF vann med 4-0 i Malmö 1999 inför 18000 personer. Att sedan HIF tog guld och Malmö FF ramlade ur Allsvenskan samma år är en gigantisk bonus :-).

Vi är många som saknar den magiska känsla som omgärdar ett derby mot Malmö Foto: Bildbyrån

Det ska betyda något extra med ett Skånederby mellan HIF och Malmö FF. Det ska koka av feststämning, musik, adrenalin, hejaramsor, tifos och vinnarkänsla.

Men hat, hot och kränkningar av motståndare oavsett om de tidigare spelat i HIF och nu i Malmö FF, eller vice verca, hör inte hemma i en sund läktarkultur. Riktiga supportrar hejar på sitt eget lag med allt vad det innebär, men kränker inte motståndarna.

Som supporter och som publik utan lagtillhörighet, ska varje match vara en fest för alla som är på plats, och matcherna mellan HIF och Malmö ska ha det där lilla extra med fulla läktare och bra stämning. Så är det också för det mesta som väl är.

Derbyresultaten har verkligen varierat genom åren. I denna länk kan man se alla resultat och lite annan rolig fakta kring utbytet mellan klubbarna under åren.

post

Inget HIF för Bertilsson

Igår uppgav flera medier att HIF låg i slutförhandlingar med Östersunds Johan Bertilsson. Ikväll står det klart att en ev övergång, till HIF, går i stöpet

Det är Östersunds ordförande, Daniel Kindberg, som bekräftar att man gjort klart med en övergång för Bertilsson. Men istället för HIF så blir det fortsatt Allsvenskt spel för yttermittfältaren som lämnar för spel med Dalkurd

Källa: Fotbollstransfer.com

post

Babis Stefanidis – ”Om jag inte hade haft mina föräldrar hade jag varit på gatan”

Idag släpps Olof Lundhs nya bok ”Allsvenskan enligt Lundh” där bla den förre HIFaren, Babis Stefanidis, talar ut om sitt spelmissbruk som bla förstörde hans fotbollskarriär.

 Tidigt i juli 2005 valde Helsingborgs IF att köpa loss Babis Stefanidis från Brøndby IF. Den första tiden i HIF fick han agera inhoppare, sannolikt på grund av snålt med matchtid sista tiden i Brøndby (totalt 15 matcher), men senare blev Stefanidis ordinarie som offensiv högermittfältare. I november 2006 vann laget Svenska cupen vilket var hans tredje cupsegern i karriären – med Djurgårdens IF 2002, med Brøndby IF 2005 och slutligen med HIF 2006. Kontraktet med HIF gällde till och med säsongen 2007.

I Juli 2007, mitt under brinnande säsong,  skrev Babis Stefanidis på ett treårigt kontrakt, från och med säsongen 2008, med ärkerivalen Malmö FF. Givetvis blev situationen ohållbar och i Augusti nåddes en uppgörelse mellan HIF och MFF. Uppgörelsen innebar även att Stefanidis inte spelade i det följande skånederbyt MFF-Helsingborg utan blev spelklar först till Malmö FF:s efterkommande match. Mittfältaren var den första på över fyrtio år att gå direkt från HIF till Malmö FF. Olyckan var dock framme och under en U21-träning, med MFF, bröt Stefanidis benet och blev därmed borta under hela 2008. Efter utlåning till BoIS, och ett mellanspel i moderklubben BP, så avslutades karriären i Stockholmslaget Akropolis 2012.

I Olof Lundhs nya bok ”Allsvenskan enligt Lundh”, som släpps i dag, avslöjar 37-åringen spelmissbruket och det parallella liv som pågick under hela hans karriär.

Efter SM-gulden med Djurgården 2002 och 2003 flyttade den dåvarande U21-landslagsmannen till Danmark och Bröndby. Där fortsatte framgångarna. Den då 24-årige Stefanidis vann såväl ligan som cupen med Bröndby och verkade vara på toppen av sin karriär. Men vid sidan av planen utvecklades ett spelberoende som skulle komma att ta över hans liv. Allt startade år 2005 när han vann 120 000 kronor på casinot i Köpenhamn.

– Det var otroligt, och jag tänkte att jag kunde vinna ännu mer pengar. Jag spelade bort den vinsten på en vecka och sedan skulle jag vinna tillbaka det, men jag förlorade bara mer. Jag satt där på nätterna och spelade och drack. Jag tog till och med bilen när jag var packad för att ta ut mer pengar på olika bankomater eftersom man hade spärrar på vissa, säger han i boken.

Spelberoendet fortsatte sen i Helsingborgs IF, sen i Malmö FF. Närheten till casinot i Köpenhamn och spelbolagens etablering på internet gjorde att spelandet tog över allt.

Månadslönen var många gånger slut redan dagen efter att den kommit in på kontot och, både HIF och MFF, försökte hjälpa spelaren att få rätsida på sitt liv. Men i stället eskalerade allt. Vigselringen såldes och SMS-lånen blev allt fler. Med oron och beroendet kom även ångestattackerna.

Missbruket fick förödande konsekvenser. Förutom skulder på flera miljoner kronor sprack äktenskapet, han var tvungen att sälja huset och fick begränsade möjligheter till att umgås med sina barn.

I dag bor Babis Stefanidis i en etta som han hyr av sina föräldrar och jobbar deltid på en fritidsklubb i Stockholm.  Efter flera år i mörker, präglade av ångest och depression, kan han se ljusare på tillvaron.

Han kom över sitt missbruk för fyra år sen, men har åkt på ett par återfall.

– Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Jag berättar för att unga fotbollsspelare ska förstå konsekvenserna och inte göra samma misstag som jag gjorde. Visst skäms jag för vad jag gjort, men få förstår vad spelberoende är och ingen vågar prata om det. Summan spelar ingen roll, jag har förlorat så mycket mer i och med familjen, men det är några miljoner och det får jag sota för en lång tid efteråt, säger han och fortsätter:

– Om jag inte hade haft mina föräldrar hade jag varit på gatan.

Källa: Expressen, Sydsvenskan samt ”Allsvenskan enligt Lundh”

post

Allsvensk anfallare på ingång

Under dagen har flera olika medier rapporterat om att HIF är en av klubbarna som är med i jakten på Östersunds Johan Bertilsson.

Även om ordförande, Krister Azelius, antytt att värvningsfönstret stängt så är det ingen hemlighet att PeO Ljung fortfarande har förhoppningar om att stärka offensiven.

Under klubbens ”Kick-On”, förra veckan, ställde AOH frågan om det var slutvärvat men PeO antydde att så länge fönstret var öppet så kunde något hända. Dagen efter försvann dessutom Oke Akpoveta, till Eskilstuna, och därför kan kanske Östersundsanfallaren, som även kan spela offensiv mittfältare, vara intressant.

Bertilsson, som har haft skadebekymmer, verkar inte stå högst på Graham Potters lista och därför har en del klubbar, däribland Dalkurd, visat sitt intresse. Och nu antyder man att även HIF visat ett konkret intresse.

Enligt uppgifter kan HIF göra klart med 30-åringen den här veckan. Bertilsson gjorde sju mål och en assist på 19 allsvenska matcher i fjol.

post

Inför AIK-HIF

Det lär vara försäsongens tuffaste uppgift som väntar när HIF, i eftermiddag, ställs mot AIK på Friends Arena

Enligt PeO Ljung så är AIK det närmsta man kan komma den spelstil som våra motståndare i premiären, Halmstads BK, praktiserar. Med tanke på att just AIK och HBK möttes för någon vecka sedan (AIK vann med 3-1) så lär eftermiddagens match bli en riktig genomkörare.

AIK skall försöka ta sig samman efter förlusten, mot Djurgården, i cupsemin. Rikard Nordlings gäng lär ju också ta denna uppgift på fullaste allvar för att förbereda sig inför sin egen seriepremiär – mot Dalkurd den 2:a April!

Våra motståndares försäsong har varit allt annat än smärtfri – inte minst på försvarssidan. I februari kom beskedet att Nils-Eric Johansson tvingades avsluta sin karriär i förtid på grund av ett hjärtfel, och tidigare i mars bröt Jesper Nyholm benet i mötet med Örebro och missar hela säsongen 2018. Lägg därtill den förre HIFaren, Joel Ekstrand, som är borta med en skada på ”obestämd tid”

I eftermiddag saknas även ett antal spelare p.g.a. landslagsuppdrag. Oscar Linnér och Anton Salétros är iväg med det svenska U21-landslaget och Tarik Elyounoussi samt Ahmed Yasin har blivit kallade till Norges respektive Iraks landslagssamling. Men där finns en hel drös med andra spelare att hålla koll på…

Vad sägs om denna, potentiella, laguppställning (3-5-2): Budimir Janosevic – Haukur Hauksson, Per Karlsson, Alexander Milosevic – Robert Lundström, Nabil Bahoui, Enoch Kofi Adu, Kristoffer Olsson, Rasmus Lindkvist – Henok Goitom, Nicolas Stefanelli

Även HIF får avvara en del spelare pga skador och sjukdomar. Sen blev ju Oke Akpoveta klar för Eskilstuna igår och Johan Persson opererades i veckan (blir borta fram till sommaren). Adam Eriksson är inte heller han på plats då han är avstängd i två veckor till. Men följande trupp finns på plats i Stockholm:

1. Alex Wejdrup (MV)

3. Fredrik Liverstam

6. Andreas Landgren

7. Anders Randrup

8. Mamudu Moro

10. Darijan Bojanic

14. Mohammed Abubakari

15. Max Svensson

16. Mikael Dahlberg

21. Charlie Weberg

30. Pär Hansson (MV)

34. Max Mårtensson

35. Casper Seger

37. Carl Thulin

38. Jakob Voelkerling Persson

40. Mattias Almeida

41. Filip Sjöberg

99. Andri Bjarnason

Matchen börjar klockan 16.00 och spelas inomhus på Friends Arena