post

Äntligen ett riktigt Skånederby igen…

Det är nästan, på dagen, sex år sedan HIF och Landskrona BoIS möttes i ett derby. Den gången handlade det om ett möte i Svenska Cupen men när HIF, på tisdag, beger sig till Landskrona IP så är det äntligen dags för ett riktigt Skånederby igen. Och det är ju med både glädje och sorg vi minns en del derbymatcher genom åren.

Frågar du Landskrona supportrarna så har de nog aldrig sovit så gott som efter den Allsvenska premiären i April 2002. Inför nästan 12000 åskådare var HIF storfavoriter till segern men laget förnedrades totalt och fick vända hemåt efter försmädliga 6-2 i baken. Den gången hette matchhjälten Danijel Milovanovic som, med sina tre mål, sänkte storebror. Efter mötet skred inte, den dåvarande HIF-tränaren, Sören Cratz med orden

– Jag skäms över vår insats. Det här var tungt för Fredrik (Larsson), men samtidigt fick han inte den minsta hjälp av sina lagkamrater och då är det inte mycket han kan göra, försvarade Sören Cratz sin debuterande målvakt som släppte in sex av nio skott på mål.

Å andra sidan var fadäsen 2002 en av få gånger som HIF fått vända hemåt, efter ett Skånederby mot BoIS, med svansen mellan benen. Lagen har mötts hela 79 gånger och HIF har skrapat ihop 40 segrar och 17 möten har slutat med delad pott! Även på Landskrona IP så har HIF varit det dominerande laget med 17 segrar på 37 möten. BoIS däremot har bara gått vinnande ur 10 matcher på sin egen hemmaplan. Förhoppningsvis är historiens vingslag fortfarande av vikt i sammanhanget…

Fokuserar vi på motståndarlaget så finns där ju även några profiler genom åren som varit extra jobbiga i våra möten med laget från söder. Vem minns inte Håkan Söderstjärna? Mittfältaren, som sedan födseln enbart utrustats med en arm, vilket inte hindrade honom från att snurra upp HIFare, gång på gång, under mötena i början av 2000-talet. Teckomatorpsgrabben fick dock sitt genombrott redan hösten 1994 och redan då var han med om att avgöra ett allsvenskt derby på Olympia, med matchens enda mål. Tretton år senare upprepades historien, BoIS vann en åttondelsfinal i svenska cupen med 2–1 – och Söderstjerna nickade in segermålet. Mittfältaren spelade i fem derby, mot HIF, och BoIS gick segrande ur fyra av matcherna. Vi konstaterar tacksamt att Söderstjärna håller sig på läktaren på tisdag…

En annan lirare, som dessutom upplevt derby i båda tröjorna, är Mats Andersson. 15 augusti 1990 slog BoIS HIF med 3-1 och Mats gjorde samtliga mål på Janne Möller i HIF-kassen. Andersson hade tyvärr även oturen att förlora derby mot Landskrona BoIS när han höll till i den röda tröjan. I början av 90-talet, när serierna i ett par år var höst/vår-serier, Så kunde det faktiskt spelas upp till fyra derbyn per säsong.

Annars vill vi ju hellre fokusera på matcher som i derbyt , på IP, 2005 när BoIS var i ledning med 3-0 i paus. HIF gick upp till 3-3 och med 17 sekunder kvar kunde Gustaf Andersson dundra in en frisparksretur till 4-3. Den säsongen åkte dessutom BoIS ur serien. Eller 2003 när HIF vann i Landskrona med klara 3-0 efter bla ett drömmål av Mikael Gustavsson. Övriga målskyttar den gången var Christoffer Andersson och Mattias Lindström. Även det senaste mötet, i seriesammanhang, får oss HIFare att dra lite extra på smilbanden. Atiba Hutchinson blev matchhjälte den gången när han gjorde matchens enda mål inför över 15 000 åskådare på Olympia.

Foto: Bjarki Tordarson

Så var det ju det där cupmötet i Maj 2011. Ställningen, efter full tid, var 1-1 och matchen gick till förlängning. Även om hemmalaget gjorde 2-1, i den 93:e minuten, så skulle HIF visa sig bli för starka den där kvällen. Med två mål av Alexander Gerndt och ett självmål så skrevs slutsiffrorna till 2-4 och HIF kunde fortsätta sin resa mot vad som skulle sluta med att klubben, i november samma år, tog sitt femte och senaste cupguld! Noterbart är att enbart Pär Hansson finns kvar i dagens trupp men att även vår assisterande tränare, Christoffer Andersson, fanns med i startelvan den kvällen.

På tisdag skriver vi, förhoppningsvis, ett nytt kapitel i historien om derbymatcher mellan HIF och BoIS. Med tanke på att det då är match nummer 80, lagen emellan, så finns det ju ingen anledning för Di Röe att sänka tempot. Givetvis siktar vi på vår 41:a seger mot laget i randigt!

Vi ses på Landskrona IP

post

En hemmaseger och ett rött…

Statistiken talar för sig själv! HIF tar tre poäng i kväll och Gais får avsluta matchen med 10 spelare…eller?

Går man rent statistiskt så är alltså förutsättningarna för en hemmaseger riktigt starka. Gais har inte vunnit på Olympia sedan det Allsvenska mötet i oktober 2010. Då blev Romario Pereira Sipiao matchjälte för bortalaget som vann med 0-1. Sedan dess har man mötts ytterligare fem gånger på Olympia och HIF har vunnit tre av dessa och två har slutat oavgjort!

Mer noterbart är det faktum att HIF verkar ha domaren på sin sida när det vankas hemmamatch mot just Göteborgarna. På de fyra senaste mötena, Svenska cupen inkluderat, har bortalaget nämligen drabbats av utvisningar. Värst var det i förra höstens möte där man åkte på två röda kort! Kanske en revansch för mötet 2009 då HIF drabbades av detsamma?

Oavsett så tog vi givetvis fasta på det faktum att ett rött kort och en HIF-seger kunde vara kul att erbjuda som spel för våra läsare. Våra samarbetspartners, NordicBet, var inte sena att haka på med att erbjuda hela åtta gånger pengarna vid ett sådant utfall. Spelet når du via länken ovan.

19.00 finns vi på Olympia och med tanke på det fantastiska vädret hoppas vi på en fest – såväl på läktaren som på planen!

Mot tre poäng för Di Röe

I höstens möte så drabbades August Wängberg av en utvisning under matchen och, efter slutsignalen, fick Niclas Andersen sitt andra gula för protest. Således två röda kort!

post

”Bjarnason har förutsättningar att bli den främsta”

HIF har, sedan 80-talet, varit klubbadress för en hel drös med Isländska fotbollsspelare. Få har dock fått en så imponerande inledning på sin HIF-karriär som Andri Runar Bjarnason

Redan 1983 dök en 25-årig islänning, vid namn Albert Gudmundsson, upp på Olympia. På den tiden låg HIF i division 2 och slogs med giganter som Grimsås, Myresjö och Karlskrona om en anständig tabellplacering. Gudmundsson, som alternerade både på backplats och mittfält, spelade i 15, av lagets 22 matcher, det året och noterades för ett mål.

Det skulle dock dröja drygt 15 år innan HIF åter blev intressant för isländska fotbollsspelare. Året var 1998 när Åge Hareide valde att plocka hit två spelare från ön i norr. Jakob Már Jónharðsson och Hilmar Björnsson skrev på för klubben och spelarna förväntades bli nyckelspelare i jakten på att åter erövra ett Allsvenskt guld till Di Röe. Det gick sådär…

Visst bärgades guldet (1999) men varken Jónharðsson eller Björnsson gjorde någon större succé under sin tid i klubben. Istället så skulle det bli ett fd ungdomsproffs, i Arsenal, som blev den förste islänning att vinna HIF-supportrarnas hjärta – Olafur Ingur Skulason.

”Publiken vaknar till liv på ett ruggigt Olympia. De har fått syn på sin favorit när denne gör sig redo för ett inhopp. Publiken börjar ropa; Sku, Sku, Skulason”

Skulason, som hämtades från Brentford, noterades för 37 matcher under sina två säsonger i klubben. En korsbandsskada satte stopp för fler men Skula är förevig ihågkommen för sitt krigarhjärta och förmåga att alltid gå 100% in i närkamperna.

Mittfältaren Gudjon Petur Lydsson var en av sex nya spelarna som kom till HIF under sommarens transferfönster 2011. Conny Karlsson ville inte lämna något till slumpen utan ha en så stark trupp som möjligt för att säkra guldet. För Lydssons, som var tänkt som Rasmus Jönssons ersättare, del innebar det dock att HIF-äventyret tog slut efter fyra matcher och han återvände hem till Valur

Guldet, från 2011, skulle försvaras och i frysboxen, hos Belgiska Lokeren, hittade Jesper Jansson vad som skulle komma att bli en anfallslegend i Helsingborg. Den då 23-åriga Alfred Finnbogason stannade bara i sex månader men hann sätta ett starkt intryck bland klubbens supportrar.

Med 12 mål, på 17 matcher, var det en självklarhet att HIF ville behålla anfallaren. I samband med att lånet löpte ut vaskade klubben fram de 4 miljoner som Lokeren ville ha för islänningen. Bakom ryggen förhandlade dock Belgarna även med Holländska Heerenveen och priset trissades upp. Finnbogason tvingades acceptera Heerenveens bud och resten är historia. Med tanke på att anfallarens karriär gått vidare i klubbar som Olympiakos och Real Sociedad så förstår ni själva vilken ”mjölkkossa” HIF gick miste om.

Efter Finnbogason så har har ordet ”kvalitet” smugit sig in i samma mening som ”HIF värvar isländskt”. Både Arnor Smarason och Victor Palsson gjorde ett starkt intryck under sin tid i klubben. Vi minns Smarasons spektakulära mål och Palsson som hårdför slitvarg, i stil med Skula, på mittfältet. Att båda spelarna, av ekonomiska skäl, ”tvingades bort” var ytterst tråkigt men baserat på den ekonomiska situation som klubben befann sig i 2015.

Inför 2018 kom så uppgifterna om att HIF hade siktet inställt på en ny islänning. Det handlade om den 26-årige Andri Rúnar Bjarnason som precis vunnit den isländska skytteligan med sina 19 mål för Grindavik. Bjarnason hade imponerat stort och noterades för den spelare som ”gjort flest mål på en säsong”. Det 19:e och sista målet gjorde han dessutom i den 88:e minuten, i Grindaviks sista match för säsongen.

Anfallaren presenterades i samband med HIFs avslutningsmatch, mot Öster, och hann, under försäsongen, både imponera stort i cupspelet och landslagsdebutera för Island. Hann gick mållös i premiären men visade, med sitt hattrick, mot Frej att han kommer bli en enorm tillgång för HIF i jakten på en Allsvensk plats. I mina ögon har Bjarnason alla förutsättningar att bli den främste islänningen vi har haft i klubben. Kanske även den första islänning som får representera Island i ett VM-slutspel samtidigt som han är under kontrakt med HIF?

Islänningar i HIF

Arnor Smarason (mittfältare) Juli 2013 – Dec 2015. Spelar fortfarande kvar i Hammarby dit han kom, från HIF, i december 2015

Alfred Finnbogason (anfallare) Mars 2012 – Aug 2012. Håller till i den tyska Bundesliga där han representerar Augsburg

Andri Runar Bjarnason (anfallare)

Gudjon Petur Lydsson (mittfältare) Aug 2011-Dec 2011. Spelar numera i isländska Valur

Victor Palsson (mittfältare) Aug 2014 – Aug 2015. Skördar framgångar i den Schweiziska ligan där han spelar för FC Zürich.

Olafur Ingur Skulason (mittfältare) Jan 2007 – Dec 2009. Sliter, på mittfältet, i det Turkiska bottenlaget KDC Karabükspor

Hilmar Björnsson (anfallare) Jan 1998 – Maj 2000. Avslutade karriären 2003

Albert Gudmundsson (mittfältare) Jan 1983 – Dec 1983. Avslutade karriären 1997

Jakob Jonhardsson (mittfältare) Feb 1998 – Mars 2000. Avslutade karriären 2004

post

Krister Azelius ”Han är vår nummer 1”

I Juni går hans nuvarande kontrakt ut och nu bekräftar Rasmus Jönsson själv att han ser fram emot en återkomst i HIF. Samtidigt reserverar han sig…

Att HIF har siktet inställt på Rasmus Jönsson är ingen hemlighet. Till Fotbollskanalen bekräftar tom ordförande, Krister Azelius, att affären gick i stöpet samtidigt som transferfönstret stängdes förra veckan. Samtidigt är han tydlig med att man är beredd att ge samtliga intressenter en match, om hans signatur, när Jönssons kontrakt löper ut i sommar

– Jag behöver inte mäta saker i besvikelser, men jag måste säga att det hade känts synd om det är så att vi inte är den föreningen som tar Rasmus när han spelat färdigt med Odense i sommar. Vi vill det, vi hoppas att vi kan det och vi hoppas att han ger möjlighet till en dialog på det sättet att vi kan stänga affären. Målbilden är så klart att fullfölja dialogen och få Rasmus klädd i vår HIF-dräkt, säger Azelius till sajten

– Vi enades nu om att låta oss ge det mer tid så att vi kan se vad vi kan åstadkomma i sommar. Rasmus har sagt till oss att han är jätteintresserad och vi har sagt till honom att han är vår nummer ett när det gäller den offensiva positionen med sin erfarenhet och sitt kunnande. Men tiden och omständigheterna gav oss inte möjligheten att landa det redan nu

Huvudpersonen själv ger också HIF-supportrarna rejält med hopp inför framtiden

– Jag ska inte ljuga om att jag varit rätt sugen på att komma hem. Jag var helt klart sugen på att vara med redan från starten, men vi har inte riktigt kunna hitta en lösning. Jag sitter ju på kontrakt här också men vi håller fortfarande kontakten och jag är helt klart öppen för det inför sommaren också

Han fortsätter:

-Det ska stämma och jag ska känna att jag kan få ett kontrakt som är okej. Det ska också passa ihop med mina ambitioner för vidare karriär. Jag är fortfarande bara 28 år och även om den här säsongen inte direkt varit fantastisk från min sida så hade jag en riktigt bra förra säsong och jag kände att jag är en bra spelare.

-Superettan känner jag fortfarande är ett par nivåer under det jag borde lira i, men samtidigt så säger hjärtat en annan sak. Det är en resa man gärna hade kunnat tänka sig vara med på, att spela upp HIF.

Under sin sejour i Danmark har Jönsson noterats för 72 matcher för Ålborg (11 mål) och 59 matcher för Odense (11 mål). Den här säsongen har han dock haft det tyngre och gått mållös i ligaspelet. Dock är det inte som anfallare som OB använt honom utan merparten av matcherna har han spelat som yttermittfältare till vänster. En position som inte riktigt tillhör favoriten hos anfallaren.

Totalt stod Jönsson för 37 mål på 118 matcher, för HIF, innan han såldes till Bundesligaklubben Wolfsburg. Skador satte stopp när karriären var tänkt att ta rejäl fart och istället för spel på högsta nivå så blev det utlåningar, till bla Frankfurt och Ålborg, innan flyttlasset, permanent, gick till den danska ligan 2013.

Och till sommaren kan det alltså bli en återkomst till HIF för anfallaren som samtidigt öppnar dörren för ett fortsatt utlandsäventyr

– För egen del har jag varit i Danmark i fem år så vill jag nog testa något annat. Antingen komma hem eller testa någon ny liga och ett nytt äventyr. Ska jag hem så ska jag också känna att: ”Vi kommer gå upp snabbt” och när man får hem Granen är det klart att chanserna ökar med rätt många procent, avslutar Rasmus Jönsson

post

HIF lånar Allsvensk mittfältare

HIF har kommit överens med Elfsborg om ett lån av den centrala mittfältaren Rasmus Rosenqvist.

Rasmus Rosenqvist är fostrad i IF Elfsborg och har hunnit göra 15 allsvenska framträdanden för klubben, varav fyra från start. 21-åringen kommer att vara utlånad till HIF under fyra månader.

Den allsvenska debuten skedde i slutet av juli 2016 då ”Ralle” var med i startelvan när IFE besegrade Östersund med 3–1.

post

Hur mår relationen mellan HIF och Malmö FF?

Att det finns en lång historia bakom relationen mellan Skånes främsta klubbar känner det flesta till. AOH tittade närmre på den historiska utvecklingen och på spelarna som gått mellan de båda klubbarna

Det finns en mörk historia av relationen mellan HIF och Malmö FF. Rivaliteten mellan klubbarna har tenderat till öppet hat, och derbyna mellan lagen har omgärdats med den grövsta tänkbara fiendskap. Ofta har dessa matcher blåsts upp till årets hatmatcher, där det har varit viktigare att besegra Skånerivalen än att vinna Allsvenskan.

Pär Hansson attackerades under derbyt 2011 Foto: Andreas Hillegren SCANPIX

Pär Hansson attackerades under derbyt 2011 Foto: Andreas Hillegren SCANPIX

Incidenten med huliganen som hoppade in på planen och attackerade HIF:s målvakt Pär Hansson 2011 på Swedbank Stadion, är ett av de värsta exemplen. Tyvärr är det inte det enda tillfället när huliganer har löpt amok på eller utanför arenorna i samband med dessa matcher.

Dock finns det också en ljus historia av utbytet mellan de båda Skånelagen som behöver lyftas fram i ljuset.

Historisk utveckling under de senaste 40-50 åren

Det som ofta glöms bort i resonemangen kring relationen mellan HIF och Malmö FF, är de positiva sidorna av utbytet. Framförallt under 1980-talet och i början av 90-talet, när HIF höll till långt ner i seriesystemet, t o m så långt ner som i division 3, gick ett flertal Malmöspelare som inte riktigt platsade i Malmö FF över till HIF, och bidrag starkt till att HIF klättrade upp i Allsvenskan igen 1993-94.

Dessa spelare lämnade Malmö FF för HIF under denna period, med årtalet inom parentes:

Thomas Sjöberg (1983), Tore Cervin via Toronto och Limhamn (1984), Anders Olsson (1984), Jan Möller (1989), Anders Jönsson (1989), Björn Lilius (1990), Henrik Lilius (1990), Ulf Lilius (1990), Jörgen Persson (1991), Andreas Augustsson (1992), Patrik Sundström (1993), Per Ågren (1993), Patrik ”Trelleborg” Andersson (1994), Peter Hillgren (1995), och Mats ”Masse” Magnusson via Benfica (1992).

Ulf, Björn och Henrik Lilius anlände samtliga från Malmö 1990 Foto: Bildbyrån

I takt med att bägge klubbarna ville vara med i toppen av Allsvenskan under senare hälften av 1990-talet och framåt har rivaliteten blivit allt starkare. De spelare som då tyvärr har blivit illa behandlade av stora delar av supporterskarorna, är framförallt de som gick från HIF till Malmö FF under 2000-talet, såsom Christian Järdler via Turkiet (2006), Babis Stefanidis (2007), och Simon Thern (2012).

Synen på spelare som har gått mellan klubbarna

Många supportrar har genom åren målat ut de spelare som flyttat mellan de båda lagen som svikare och förrädare som för alltid ska hatas. Under senare år minns vi framförallt den behandling som Christian Järdler, men kanske framförallt Simon Thern fick utstå när de som tidigare HIF-spelare gick över till Malmö FF. Järdler hamnade i Malmö efter en halvdan proffskarriär i Turkiet, medan Thern gick direkt.

När s.k HIF-supportrar (för mig är huliganer inte supportrar), hade en docka med en strypsnara om halsen, och en skylt med texten ”Simon Thern ska dö”, med sig på läktaren i Malmö 2012, ställdes allt på sin spets. Visst kan man alltid avfärda alla avarter på och runt arenorna vid derbymatcherna, som enskilda huliganers agerande, men i detta fall var handlingen också ett symtom på något mer underliggande. Nämligen en djup historisk konflikt, som skapats av de som ser drama, utspel, aggressioner och våldstendenser som naturliga inslag i fotbollens väld.

Många av oss andra som älskar fotbollen och våra klubbar, kan bjuda våra spelare på att de vill prova sina vingar på en nivå där de tror att de kan lyckats bäst. Hur det än är så varar en fotbollsspelares karriär kanske max 15 år på internationell och nationell toppnivå. Räknar man sen in eventuell skadefrånvaro och perioder när man inte får spela, så blir karriären avsevärt kortare.

Partik ”Sundet” Sundström har spelat i bägge klubbarna

Jag träffade Patrik ”Sundet” Sundström, nu tränare för klubben som fostrade honom, Högaborgs BK, för ett samtal kring hans upplevelser av relationen mellan HIF och Malmö FF. ”Sundet” är en av dem som spelat i bägge lagen. Här är hans tränar- och spelarkarriär i en länk:

http://alltidfullsatt.se/klart-patrik-sundstrom-tillbaka-som-tranare-i-hogaborg-2017/

1990 gick ”Sundet” från Högaborg till Malmö FF, där han spelade 1991-1992. Under dessa år var MFF ett topplag i Allsvenskan. Hans roligaste minne från den här tiden är när laget spelade i Europacupen och bl a slog ut Besiktas på bortaplan. Han spelade bl a ihop med spelare som Jonas Thern, Stefan Schwarz och Martin Dahlin.

”Sundet” tog omvägen, via Malmö, innan han kom hem igen till Helsingborg Foto: Bildbyrån

Samtidigt spelade HIF lägre ner i seriesystemet. ”Sundet” lämnade MFF för HIF när de kom tillbaka till Allsvenskan 1993. Hans HIF-karriär varade 1993-1998. Roligaste minnet från den tiden är när man slogs med ett urstarkt IFK Göteborg om guldet 1995, och Europaspelet 1996. Här spelade han bl a ihop med Roland Nilsson och Andreas Jakobsson.

Under sin aktiva karriär upplevde inte ”Sundet” något starkare rivalitet mellan de stora Skåneklubbarna. Det beror mycket på att Malmö var ett topplag i Allsvenskan samtidigt som HIF spelade i lägre divisioner, i början av denna period. Tvärtom så minns han en god relation där många spelare gick från Malmö till HIF för att hjälpa klubben upp.

I takt med att bägge lagen ville vara topplag i högsta serien under andra hälften av 90-talet byggdes rivaliteten upp bland supportrarna. Men det kände spelarna inte av i någon större utsträckning.

Som avrundning på samtalet ställde jag en samvetsfråga till ”Sundet”. Jag undrade om han som är fostrad i Högaborgs BK och nu i sin roll som A-lagstränare, rekommenderade sina talanger att gå till antingen HIF eller Malmö FF när de känner sig mogna att gå vidare i sin spelarkarriär ?

Han är emellertid så professionell i sin roll att han svarar att han råder de killar som rådgör med honom, att själva känna efter i vilken klubb det känns bäst. Han uppmanar dem att provträna en period i bägge lagen och sen ta ett beslut om var han vill gå vidare som spelare.

Skånederbyna ska vara årets största fotbollsfest

Jag har sett så många matcher mellan HIF och Malmö FF genom åren att jag har tappat räkningen. Det starkaste minnet kommer nog alltid att vara när HIF vann med 4-0 i Malmö 1999 inför 18000 personer. Att sedan HIF tog guld och Malmö FF ramlade ur Allsvenskan samma år är en gigantisk bonus :-).

Vi är många som saknar den magiska känsla som omgärdar ett derby mot Malmö Foto: Bildbyrån

Det ska betyda något extra med ett Skånederby mellan HIF och Malmö FF. Det ska koka av feststämning, musik, adrenalin, hejaramsor, tifos och vinnarkänsla.

Men hat, hot och kränkningar av motståndare oavsett om de tidigare spelat i HIF och nu i Malmö FF, eller vice verca, hör inte hemma i en sund läktarkultur. Riktiga supportrar hejar på sitt eget lag med allt vad det innebär, men kränker inte motståndarna.

Som supporter och som publik utan lagtillhörighet, ska varje match vara en fest för alla som är på plats, och matcherna mellan HIF och Malmö ska ha det där lilla extra med fulla läktare och bra stämning. Så är det också för det mesta som väl är.

Derbyresultaten har verkligen varierat genom åren. I denna länk kan man se alla resultat och lite annan rolig fakta kring utbytet mellan klubbarna under åren.

post

Inget HIF för Bertilsson

Igår uppgav flera medier att HIF låg i slutförhandlingar med Östersunds Johan Bertilsson. Ikväll står det klart att en ev övergång, till HIF, går i stöpet

Det är Östersunds ordförande, Daniel Kindberg, som bekräftar att man gjort klart med en övergång för Bertilsson. Men istället för HIF så blir det fortsatt Allsvenskt spel för yttermittfältaren som lämnar för spel med Dalkurd

Källa: Fotbollstransfer.com

post

Babis Stefanidis – ”Om jag inte hade haft mina föräldrar hade jag varit på gatan”

Idag släpps Olof Lundhs nya bok ”Allsvenskan enligt Lundh” där bla den förre HIFaren, Babis Stefanidis, talar ut om sitt spelmissbruk som bla förstörde hans fotbollskarriär.

 Tidigt i juli 2005 valde Helsingborgs IF att köpa loss Babis Stefanidis från Brøndby IF. Den första tiden i HIF fick han agera inhoppare, sannolikt på grund av snålt med matchtid sista tiden i Brøndby (totalt 15 matcher), men senare blev Stefanidis ordinarie som offensiv högermittfältare. I november 2006 vann laget Svenska cupen vilket var hans tredje cupsegern i karriären – med Djurgårdens IF 2002, med Brøndby IF 2005 och slutligen med HIF 2006. Kontraktet med HIF gällde till och med säsongen 2007.

I Juli 2007, mitt under brinnande säsong,  skrev Babis Stefanidis på ett treårigt kontrakt, från och med säsongen 2008, med ärkerivalen Malmö FF. Givetvis blev situationen ohållbar och i Augusti nåddes en uppgörelse mellan HIF och MFF. Uppgörelsen innebar även att Stefanidis inte spelade i det följande skånederbyt MFF-Helsingborg utan blev spelklar först till Malmö FF:s efterkommande match. Mittfältaren var den första på över fyrtio år att gå direkt från HIF till Malmö FF. Olyckan var dock framme och under en U21-träning, med MFF, bröt Stefanidis benet och blev därmed borta under hela 2008. Efter utlåning till BoIS, och ett mellanspel i moderklubben BP, så avslutades karriären i Stockholmslaget Akropolis 2012.

I Olof Lundhs nya bok ”Allsvenskan enligt Lundh”, som släpps i dag, avslöjar 37-åringen spelmissbruket och det parallella liv som pågick under hela hans karriär.

Efter SM-gulden med Djurgården 2002 och 2003 flyttade den dåvarande U21-landslagsmannen till Danmark och Bröndby. Där fortsatte framgångarna. Den då 24-årige Stefanidis vann såväl ligan som cupen med Bröndby och verkade vara på toppen av sin karriär. Men vid sidan av planen utvecklades ett spelberoende som skulle komma att ta över hans liv. Allt startade år 2005 när han vann 120 000 kronor på casinot i Köpenhamn.

– Det var otroligt, och jag tänkte att jag kunde vinna ännu mer pengar. Jag spelade bort den vinsten på en vecka och sedan skulle jag vinna tillbaka det, men jag förlorade bara mer. Jag satt där på nätterna och spelade och drack. Jag tog till och med bilen när jag var packad för att ta ut mer pengar på olika bankomater eftersom man hade spärrar på vissa, säger han i boken.

Spelberoendet fortsatte sen i Helsingborgs IF, sen i Malmö FF. Närheten till casinot i Köpenhamn och spelbolagens etablering på internet gjorde att spelandet tog över allt.

Månadslönen var många gånger slut redan dagen efter att den kommit in på kontot och, både HIF och MFF, försökte hjälpa spelaren att få rätsida på sitt liv. Men i stället eskalerade allt. Vigselringen såldes och SMS-lånen blev allt fler. Med oron och beroendet kom även ångestattackerna.

Missbruket fick förödande konsekvenser. Förutom skulder på flera miljoner kronor sprack äktenskapet, han var tvungen att sälja huset och fick begränsade möjligheter till att umgås med sina barn.

I dag bor Babis Stefanidis i en etta som han hyr av sina föräldrar och jobbar deltid på en fritidsklubb i Stockholm.  Efter flera år i mörker, präglade av ångest och depression, kan han se ljusare på tillvaron.

Han kom över sitt missbruk för fyra år sen, men har åkt på ett par återfall.

– Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Jag berättar för att unga fotbollsspelare ska förstå konsekvenserna och inte göra samma misstag som jag gjorde. Visst skäms jag för vad jag gjort, men få förstår vad spelberoende är och ingen vågar prata om det. Summan spelar ingen roll, jag har förlorat så mycket mer i och med familjen, men det är några miljoner och det får jag sota för en lång tid efteråt, säger han och fortsätter:

– Om jag inte hade haft mina föräldrar hade jag varit på gatan.

Källa: Expressen, Sydsvenskan samt ”Allsvenskan enligt Lundh”