Blir det 1-1 igen mot Häcken?

När HIF mötte Häcken förra året blev det 1-1 i båda matcherna. Det känns som ett resultat som man, som HIF-are skulle vara mer än nöjd med även ikväll efter utskåpningen i derbyt.

Det skulle dels innebära att den förlustfria sviten på Olympia förlängdes men också att HIF lyckats bättre än flera av övriga allsvenska lag att få stopp på gänget från Hisingen.

Framför allt skulle det förmodligen innebära att försvaret, som darrade som ett asplöv i vinden mot Malmö, hade hämtat sig och fått stopp på den gamle HIF-aren René Makondele som verkar vara i kanonform just nu. Han bara öser in mål. Imponerande.

Mindre imponerande är ju HIF:s anfallare Thomas Sörum och Alfred Finnbogason. Jag läste i en tidning att Sörum nu fått det mindre smickrande öknamnet ”sovrum” i folkmun, trots att han bröt måltorkan i Sundsvall.

Vi på alltomHIF har den senaste tiden haft svårt att få kontakt med HIF-ledarna Conny Karlsson (bilden till höger) och Peo Ljung och jag vet inte om det är tillfälligheter eller beror på att ledarna känner sig pressade.  Om det skulle vara ett medvetet agerande från de båda ledarna är det oroväckande.

Det gäller att stå upp även när det blåser kalla vindar. Och våra medlemmar, som nog till allra största delen är både medlemmar i föreningen och supporters, har rätt att få svar på de frågor vi ställer för deras räkning.

Öppenhet är en förutsättning för att man ska kunna känna förtroende för en förening. Och att sticka huvudet i busken är definitivt en usel lösning.

Det är visserligen många journalister och media som rycker i ledarna och vill ha svar, men alla är faktiskt viktiga, inte bara de stora drakarna.

HIF behöver stöd och respekt från sina supportrar oavsett hur det går sportsligt sett. Stöd kan man få men respekt måste man förtjäna.

Snart hoppar jag in och förstärker anfallet.

Ikväll kommer laget också att behöva publikens stöd mer än på länge. Häcken är en motståndare som bär respekt med sig och kanske särskilt nu när laget sprudlar av självförtroende efter den senaste tidens framgångar.

HIF är i motsatt situation. Med några få undantag så har spelet inte alls fungerat. Visst har det skapats en hel del chanser – undantaget var derby – men ingen har lyckats förvalta dem.

Till skillnad från tränarna skiter jag i hur det ser ut på mittplan om målen uteblir. Jag är inte nöjd med att vissa speldetaljer fungerar bra.

Det är målen och poängen som räknas. Och fotboll är underhållning och ska vara underhållning.

0-0-matchen, som jag hade det tvivelaktiga nöjet att uppleva på plats på Olympia, gav förvisso en poäng men den var ärligt talat ett riktigt sömnpiller.

Att det skulle komma en reaktion efter det formidabla guldåret 2011 är egentligen inte så märkligt, men man ville ju gärna tror ledarna när de hävdade att årets spelartrupp innehöll samma kvalitet som fjolårets.

Jag kunde även köpa Connys förklaring om att det tar tid att spela in så många nya.

Men nu har tiden gått och den som upptäckte någon förbättring i derbyt såg något som jag missade. Visst var MFF bra (hu, det tar verkligen emot att skriva men man måste ju vara ärlig) men förra årets HIF-lag hade stått upp betydligt bättre än årets.

Glöm guldet i år. Men Jesper Jansson och Reine Almqvist måste hitta förstärkningar i sommar om in CL-kvalet och hösten i allsvenskan ska bli en enda lång plåga för oss HIF-are.

En seger mot Häcken ikväll – hur nu det ska gå till – vore synnerligen välkommen. Extra välkommen vore den om både Sörum och Finnbogasson gjorde mål och visade att de inte så odugliga som många supportrar anser.

Det snackades en hel del om skador och sjukdomar på lördagen. Låt oss hoppas att så många som möjligt är friska så att Conny/Peo kan mönstra ett hyggligt starkt lag i alla fall.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *