Avundsjuka jämför äpplen och päron

Hur många bowlingspelare från Helsingborg tror ni gemene man i Sverige känner till? Hur många idrottsintresserade visste ens att Sofia Arvidsson och Johanna Larsson representerar Helsingborgs Tennisklubb? Hur många turister tror ni åker från andra delar av landet för att kolla när Innebandyklubben FC Helsingborg spelar?

Lägger man ihop svaren på de här tre frågorna tror jag att slutsumman på sin höjd blir tvåsiffrig, även om jag är lite tveksam till om den ens blir så hög.

Men vad i all världen har det här med HIF att göra undrar kanske läsaren nu?

Jo, det är så att lokaltidningen HD valt att summera HIF:s mest framgångsrika säsong hittills på 2000-talet med en granskning av hur mycket Helsingborgs stad och andra sponsorer investerar i Helsingborgs IF. Som journalist tycker jag självklart att det är korrekt att man granskar hur skattepengarna används och man ska givetvis låta olika aktörer komma till tals.

Men jag tycker att det blir lite skrattretande när företrädare för bowling, innebandy och tennis jämför sig med HIF och tycker att de är värda (nästan) lika mycket ur marknadsföringssynpunkt.

Vem kan ta ett sådant påstående på allvar?

Bowling och innebandy är kul att spela på after-worken men det publika intresset är dessvärre mer begränsat än vad respektive sports företrädare i Helsingborg tycks ha insett. Och reklamvärdet är förmodligen noll. Jag är väl medveten om att de här sporterna har ganska många utövare och att innebandyn lockar en del publik på vintern, men att jämföra dem med fotbollens attraktionskraft är som att jämföra äpplen och päron. Be någon, som inte är väldigt engagerad i innebandy, nämna en helsingborgsspelare i sporten och jag är övertygad om att svaret blir: “Henrik Larsson”.  Henke spelade förvisso en säsong i högsta serien, på sin ålders höst, men ärligt talat så är det betydligt fler som associerar honom till HIF och fotboll.

Tennis är förvisso en stor sport i hela världen men vem, utanför en mycket begränsad krets, kopplar ihop Sofia Arvidsson med Helsingborg? Och hur ofta lockar hon storpublik på ”hemmaplan” ? Tjejen har ju stått och stampat på samma fläck i decennier och inte ens varit i närheten av topp 10 på världsrankingen.

Jag förstår om de andra klubbarna blir avundsjuka när de ser stadens och företagens satsning på HIF, men de borde ha så mycket självinsikt att de förstod att det handlar om värdet på varumärket.

HIF har ett oerhört starkt varumärke och klubbens öden och äventyr följs med stort intresse långt utanför stadens gränser.

Att laget sedan gjorde en skitmatch mot Gefle må vara hänt. Att en kulen oktoberkväll åka till Gävle för att spela en betydelselös match är förmodligen inte det roligaste man kan tänka sig. När jag såg laguppställningen och hörde vilka spelare som var indisponibla på grund av skador till jag en flash-back till lumpen. Om vi skulle ut på en meningslös övning (som till och med befälen tyckte var onödig, men den var schemalagd) en kväll så var vi många som kände efter lite extra om vi inte kunde hitta någon krämpa som gjorde att vi kunde slippa.  Och förståelsen hos läkaren/befälen var vid de tillfällena ovanligt stor.

Jag hoppas därför att flera av de skadade spelarna hinner tillfriskna till söndagens avslutning när guldet ska firas. Och jag hoppas att motivationen är något högre än den syntes vara i måndagens match.

De få besked vi fick då var att Santos passerat sitt bäst före-datum och knappast löser några anfallsproblem 2012. Isländske Petur Gudjon Lydsson undrar jag fortfarande varför HIF har värvat? Det jag sett av honom hittills har sannerligen inte imponerat.

Däremot så undrar jag om jag och HD:s rapportör Tomas Nilsson såg samma match? Enligt honom blev HIF utspelat, trots att laget hade 61-39 i bollinnehav. Jag kan hålla med om att Gefle var betydligt vassare i anfallsspelet men var det något lag som blev utspelat så var det väl snarast hemmalaget? Precis som Sverige blev ganska utspelat av Holland på Råsunda, men trots det lyckades vinna matchen.

 

 

5 thoughts on “Avundsjuka jämför äpplen och päron

  1. Väl skrivet Roland!!

    Hade HD haft samma uppslutning som Sydvenskan har kringa mupparna från Malmö hade vi aldrig behövt läsa denna pinsamma artikelserie från HD.
    Det är många andra lag i allsvenskan som inte har ett damlag, mff tillexempel, men det är det ingen som tar upp…. PINSAMT HD!

  2. Dessutom spelar Sofia inte ens för en helsingborgsklubb utan representerar Båstad i elitserien och att Henrik lirade “på sin fritid” i en klubb i högsta serien för innebandyn ger ju inte heller något högt betyg om hur statusen är på den sporten så Kung Fotboll är inte hotad på lååång tid!

    Att SDS knappt skriver något kritiskt om MFF vet jag inte ifall det är något att längta efter – bättre då att lokalblaskan håller ett vakande öga på klubben så den inte slappnar av utan inser vikten av en god kommunikation med fans, medlemmar, sponsorer & media för att förklara sitt koncept för framgång!

    Sen ska man inte slänga sig på vilka scoop eller tidningsanka som helst men misstag gör ju alla medier förr eller senare…

  3. Förstår inte inställningen till andra idrotter. Innebandyn tex är idag den näst största lagidrotten i Sverige räknat i utövare. Idrotten är ung och drar trots allt över 1000 åskådare per match i Helsingborg. Naturligtvis inte jämförbart med HIF men ändå. Att begära en tredjedel av HIF:s 400000 är definitivt inte att begära för mycket. Inte i mina ögon då, men så kan jag ju också nämna en massa spelare även i innebandyn…

    Det trista är att HD:s granskning (eller vad man nu ska kalla det) leder till en form av “fientlighet” mellan idrotterna när man egentligen enbart skulle vända sig emot HD:s bedrövliga artikelserie. En serie som påminner rätt mycket om kartläggningen efter konkurshotet.

  4. Leif, jag vet att du jobbar med och vurmar för innebandy och att det finns ett intresse hos framför allt yngre för sporten. Men marknadsföring och sponsring handlar om att ge och få tillbaka. Som varumärke betraktat är Helsingborgs innebandy inte värt en tredjedel av HIF – inte ens en trettiondedel. HIF har funnits sedan 1907 och är ett varumärke som är känt långt utanför Sveriges gränser. Däri ligger en viktig skillnad.
    Innebandyns rykte fick dessutom en rejäl törn när Henke Larsson klev in och kunde spela på elitnivå i “mogen ålder” och med en satsning som var rena skämtet i jämförelse med fotbollssatsningen.
    Det är bara att inse verkligheten.

  5. alltid känsligt när kommunen skall röra vid marknadsekonomin.

    Idrott på elitnivå är marknadsekonomi. Ju starkare varumärke desto mer kostar det att synas med varumärket. Det måste man inse när man får mindre sponsring.

    Aktivitetsstöd till ungdomsidrotten är en helt annan femma. Där skall det vara mer rättvist.

    Fattar inte varför HIF skall tvingas ha ett damlag? Vad är det för fel på Stattena? Känns som en råsop mot deras damlag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *