Är detta en premiär jag vill minnas?

Det har gått 132 dagar sedan Halmstads Marcus Mathiesen tog saken i egna händer och skickade ner, en av Sveriges främsta klubbar, i Superettan! Efter en makalös “biljettkraftsamling” så är staden, supportrarna och laget redo för att inviga Nya Olympia och sparka igång återkomsten till Allsvenskan

Under mina, dryga, 30-talet år som HIF-supporter så har det passerat otaliga premiärer men ändå har få, om än någon, varit så efterlängtad som morgondagens. Då handlar det knappast om motståndet, i form av Trelleborgs FF, eller att vi drar igång hela resan med ett Skånederby. Det handlar inte heller om att vi skall inviga Sveriges vackraste arena. Nä, det handlar om så mycket mer…

Konstigt nog så är det misslyckanden som etsat sig fast i minnet vad avser minnesvärda premiärer. Jag minns hur jag valde att inte inställa mig till militärtjänstgöring för att jag stod på Örjans Vall 1993 och såg DI Röe torska (3-0) mot Halmstad BK i återkomsten till Allsvenskan.

Jag minns paniken och den overkliga upplevelsen 2014 när David Accam gett oss ledningen mot Djurgården innan glädjen förvandlades till mörker och den tuffaste perioden i klubbens historia inleddes.

Jag minns förnedringen på Landskrona IP 2002 när vi tvingades lyssna på allt från att man ändrat riktnummer, i Helsingborg, till 062 och hur BoIS hade sex skott på mål varav samtliga hittade in i nätmaskorna bakom Fredrik Larsson i HIF-målet.

Det tog knappt 20 minuter innan Danijel Milovanovic startade förnedringen som etsat sig fast i minnet! Foto: Landskrona Direkt

 

Men jag minns också den svinkalla premiären 2010 (14 Mars), mot BP, där man frös så in i märgen att man hoppades att domaren skulle blåsa av matchen strax efter han blåst till spel. Den gången gick dock resultatet vår väg efter ett mål i 90:e minuten av Mattias Lindström.

Oavsett så är en premiär just en premiär. Denna gången är det dock annorlunda. Äntligen kommer publiken vallfärda till Olympia igen. Över 12000 biljetter är sålda och klubbens gedigna, och målmedvetna, satsning på ekonomisk sanering, utrensning av rötägg och utskeppning av spelare utan hjärta har gjort att Skånes Stolthet andas mer framtidstro än på många herrans år. 

I sin strävan att åter vinna tillbaka staden Helsingborg och intresset för HIF tycker jag att man redan tagit stora kliv. Öppenhet skapar engagemang och bara genidraget att pinna runt på stan och ikläda “vanliga invånare” HIF-halsdukar är ju klockrent! Det skapar en snackis och kostar, troligtvis, inte klubben mer än några gratisbiljetter! 

Nyfrälsta HIFare nere i Norra Hamnen – bra där HIF! Foto: HIF.se

Det är både med nyfikenhet och stolthet jag beger mig till Olympia imorgon! Nyfiken på årets lagbygge där rutin och ungdomlig iver verkar bli en perfekt mix som gör att Chrisse och PeO sitter på seriens kanske starkaste trupp. Nyfiken på Sveriges nyaste och, framförallt, vackraste arena och gräsmatta. Nyfiken på hur klubben hanterat fjolårets nederlag såväl på plan som utanför då hela fotbolls-Sverige verkar tro att vi är knäckta!

Fotboll skall upplevas live och detta året har jag en känsla av att många med mig kommer inse att Olympia blir den bästa skådeplatsen av dem alla. Och ja, morgondagens premiär hoppas jag få lägga på listan över minnesvärda premiärer men förhoppningsvis av rätt anledning.

Att det var på Olympia, den 1 April 2017, som HIF skrev det första stycket i berättelsen om resan tillbaka till toppen…

Vi ses imorgon!

Bli först med att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.


*