Adios Europa…

Det har sagts i många former och sammanhang: De religiösa talar om att Gud ger och tar; vetenskapsmännen inspirerade av Newto: Det som går upp, måste komma ner. Själv hade jag koll redan på lågstadiet och konstaterade att det jämnar ut sig, sa han som sket på motorvägen. Vad Joel gör på motorväger vet jag inget om, men tyvärr är han det senaste exemplet på denna kosmiskt eviga princip att allt jämnar ut sig i det långa loppet.

Det är inte så lite ironiskt att Joel, hjälten mot Zestafoni, blev den som missade straffen mot Sarajevo. Gud gav och tog. Det gick upp och ner. Men i slutändan sket det sig. Och jag som var så säker på att Joel skulle sätta sin straff. Han har den utstrålningen på planen: Cool, säker, nästan nonchalant. Det gjorde mig övertygad om att den skulle sitta säkert. Sundin kändes också som ett säkert val. Hans avslut har varit så bra, så kalla, hela säsongen. Däremot var jag livrädd när Makondele stegade fram. René blandar och ger och måste förmodligen besitta något slags rekord för antal missade frilägen de senaste åren. Men straffen den satte han. Marcus Nilsson brukar se bra ut på uppvärmningarna när man kör skottövningen, så jag hann inte känna någon oro. Wahlstedt är visserligen gammal anfallare, målgörare mot Milan en gång tom. Men där får jag erkänna att jag tvivlade ett ögonblick. Förmodligen berodde mina tvivel på alla ballonginlägg utan fart vi sett de senaste åren. Men så intalade jag mig att Wahlstedt är en av spelarna med rutin. Mycket riktigt satt straffen säkert. Och Per som var nära, så nära! Straffläggning är bra spännande när man vinner. Annars är det skit.

Det bästa med matchen mot Sarajevo var Frederik Ericssons streamade radiokommentar. Helt klart finns det lite att slipa på, men jag kunde ändå få en känsla för vad som hände och hur matchen såg ut. Jag vill verkligen tacka Frederik och alla andra inom HIF som såg till att detta blev verklighet. Jag uppskattade det enormt och jag är rätt säker på att alla andra som lyssnade gjorde detsamma (även om vi inte fick höra det vi så gärna ville). Enligt uppgift nästan 6000 lyssnande. Inte illa! Finns det hopp om fortsättning i kommande matcher?

Det har verkligen tagit ett tag för mig att komma över den här förlusten. Sarajevo var inte det bättre fotbollslaget; jag tror vi hade vunnit 5 matcher av 6 mot dem i en serie. Men, de gjorde fler mål i de matcherna som räknas. Och det är ju det som räknas. Jag hoppas och tror att vi är en nyttig (om än bitter) erfarenhet rikare. Sarajevo spelade lika mycket på spelare som boll och stora delar av matchen försökte man att överlista domaren mer än vår målvakt. Även om jag inte gillar det är det ibland så fotboll spelas. Och inte lär det vara sista gången heller. Bara att bryta ihop och komma igen. Synd bara att vi hanterade deras filmningar bättre än domaren. Strongt att inte provoceras eller ge tillbaka. Men nog kommer våra yngre spelare att vara ännu litet mer beredda nästa gång vi möter ett till fotbollslag förklätt kampsports- och teatersällskap…

Så småningom kommer besvikelsen efter Joels missade straff att blekna. Då finns bara glädjen efter hans fantastiska, oväntade och absolut avgörande mål i matchen sista ordinarie sekund. Tack Joel!

Nu gäller vila och återhämtning. På söndag väntar seriefinal. Viktigt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *