Namnkarusellen har börjat…

Minns ni de där veckorna, och det var inte så länge sedan heller, när vi ledde allsvenskan och fortfarande var kvar i Europaleague och Svenska Cupen? Det var lätt att vara HIF de där sommardagarna. Men nu är hösten här och det blåser plöstligt andra, betydligt kallare, vindar.

Ni vet ju alla hur det sett ut den senaste tiden och visst är det befogat med kritik. En del tar ut sin frustration och kräver än den enes, än den andres avgång. Men i den mån dagens ledning har misslycktas har många andra misslyckats också. Vi var med i toppen förra året, men missade chans efter chans efter ett antal smärtsamma plattmatcher.

Fenomenet med plattmatcher och uselt spel kommer nog inget lag undan helt, men ett topplag måste ha en färre och kortare svackor, annars är man inget topplag över en säsong. Perioder med svagt spel, särskilt mot sämre motståndare, har med tiden tyvärr blivit något av HIF:s signum. Med det i åtanke var det inte bra för oss att allsvenskan utökades till 16 lag. Ännu värre blir det nästa år, som det ser ut nu, då en del spelande lag ser ut att ersättas med lag vars enda idé är kamp och vilja. Det vill säga den typ av lag som som HIF traditionellt har svårast för.

Byt ut tränare, sportchef, hela truppen om ni vill, men det kommer inte att lösa HIF:s problem på lång sikt. Nu har vi sett samma problem under ett antal tränare, sportchefer och en trupp som omsatts flera gånger om de senaste 5 åren. Innan vi kommer fram till vilka underliggande orsaker som ligger bakom problemen arbetar vi i blindo. Det spelar ingen roll vilka namn vi sätter på posterna om vi tror att vi löst problemet enbart genom att byta en person med en annan. Olika personer har olika egenskaper och kunskaper, så visst är det ett sätt att förändra. Men samtidigt verkar de i en miljö, en kultur, och det är där som jag anar att det egentliga problemet står att finna.

HIF vill vara spelförande med ett snabbt spel längs med marken. När det fungerar är det fantastiskt, men när det inte fungerar, vilket i ärlighetens namn är ganska ofta, kan det blir riktigt uselt. Värvar man övervägande tekniska spelare som vill lira är det kanske inte så överraskande att fysiska, viljestarka lag har en stor fördel. Resultatet blir då att man matar långa bollar på Makondele och Sundin från backlinjen stora delar av säsongen. Men det är ju inte den spelidén man värvat dessa spelare för. Spelare som Thando, Sundin eller Makondele är inte kända för sina närkamper. Har HIF blivit tekniskt och småväxt på bekostnad av andra egenskaper? Har vi ekonomiska resurser att få ett tillräckligt skickligt lag som konsekvent kan dyrka upp lag som ställer upp köttmurar utan att tvingas mata långbollar på spelare utan en rimlig chans att ta emot dem (tänk Zvirgdauskas mot Sundin eller Graulund)?

Annorlunda uttryckt: Med tanke på hur allsvenskan ser ut (och kommer att se ut ännu mer i framtiden): Har HIF rätt spelmodell? I så fall: Har vi ekonomi att besätta laget med spelare som kan genomföra en sådan spelidé utan att vara beroende av att motståndarna spelar öppet?

Ett andra problem som vi ser i ett antal matcher år efter år (under tränare efter tränare) är att i stort sett hela laget står för en håglös insats. Jag frågade Christoffer Andersson om det här efter derbyt mot MFF i våras och han sade, då, med stort eftertryck att han ALLTID gav allt. Men efter att ha sett matchen mot HBK vill jag påstå att definitionen av “allt” varierar från match till match. (Jag vill inte peka ut just Christoffer för att inte kämpa, eftersom han normalt är en av de som kämpar bäst i dagens HIF, även om insatsen mot HBK var blek.) Problem med inställningen får bara inte förekomma på den här nivån. Spelet kanske inte funkar, men man måste alltid alltid kämpa. Det är faktiskt det minsta man kan kräva.

HBK är bara den senaste i en lång rad av bottennapp vad gäller motivationen. Det öppnar för min andra fråga: Varför har HIF så ofta, så påfallande ofta, problem med motivationen? Det känns som att praktiskt taget alla andra lag i allsvenskan käkar upp HIF när spelarna vaknat på fel humör. Så enkelt är det kanske inte, men här finns ett enormt viktigt arbete att utföra.

Innan man har svar på de här frågorna ser jag det som helt ointressant att diskutera vilka personer som skall leda HIF i framtiden. Att i det här läget börja snacka om olika namn är väl som att diskutera vilken färg man skall välja när väggen är full med hål. Fokusera på de verkliga problemen istället för att drömma om snabba lösningar!

18 thoughts on “Namnkarusellen har börjat…

  1. Något mycket viktigt är på spåret här – kan ta tid att nysta den härvan, men det måste göras.
    Har kanske 30-35 år kvar att följa HIF och oavsett vilken nivå det sker på vill jag inte uppleva hur mitt lag besegras på sin hemarena av sämre motståndare mer än max 1gång/säsong.

  2. Skulle gärna tagit åt mig äran för denna klockrena analys men jag måste böja mitt huvud för guden Zeus. Han sätter ord på den tankar jag haft ett tag nu.

  3. Tycker det framförallt är en spelartyp som saknas i dagens HIF. Det visade sig inte minst mot HBK. Det finns ingen, och har inte gjort det på flera år, som kan skjuta utifrån. Finns det någon som kan det, lantz har bra skott så även Landgren, så utnyttjar dem inte det.

    Mot HBK gick första skottet utifrån i mål. I första halvlek var det en massa småduttande utanför straffområdet och jävligt taskiga chippar inåt på någon som löpte.

    En mittfältare med bra skott är något som hade kunnat stärka HIFs offensiv flera hundra procent. Mot lag som inte går att komma igenom med bollar längs marken, för så bra är vi tydligen inte, så hade ett bra skott kunnat ge oss otroligt många viktiga ströpoäng.

  4. Jag ställer mig också i kön till gratulanterna för en välskriven krönika. Jag är en flitig förespråkare av att HIF behöver någon form av mental coaching. Denna form av träning är inte någon form av lobotomi, som många verkar tro. Det handlar om att lära sig hur huvudet påverkar kroppen i olika situationer.

  5. Figge: HIF har naturligtvis haft detta uppe. Man konstaterar att är man inte motiverad för mental träning så fungerar den inte heller. Därför ser man i nuläget inte någon anledning att dra in hela gruppen. Mental träning i krisform är ett överskattat grepp. Mental träning ska ske långsiktigt och för de personer som är motiverade att prova på.

    Dock har jag genom liknande projekt på ungdomslag fått spelare att leverera. Att mental boost kan vara bra har jag ett utmärkt exempel på. Som handbollsledare hade jag i mitt lag två stycken som hette Daniel. Den ena var vår klart lysande stjärna, den andre helt ny. I en turnering stod det 5-5 och båda Daniel var på plan. Jag ville att bästDaniel skulle ta ett avslut i slutsekunderna och skrek “Daniel, våga ta ett avslut, jag vet att du fixar det…” Just då kom bollen ut på kanten till nyDaniel som hoppar in och gör sitt första mål i karriären, tillika matchavgörande…

    Tyvärr kan jag ju inte ta åt mig äran men satan vilken läxa JAG lärde mig som coach.

  6. John C: Jag håller fullständigt med dig om att det inte ska vara någon krisåtgärd, jag ser det som ett långsiktigt projekt där denna typ av träning integreras i den “vanliga” träningen.
    Det hoppas jag också att HIF kommer att göra.

  7. klockrent,

    mina punkter:
    1) man har för bråttom att ändra i trupp/tränarstab

    2) man tittar för lite på spelarens karaktär och för mycket på “fotbollskunskap”. För många i dagens HIF-trupp är lite för veka mentalt. För låg motivation, för låg ansvarskänlsa m.m. Man kan ha enstaka champagne-lirare (t.ex. Makondele) men de behöver stödas med motiverade spelare.

    3) Mental träning borde vara självklart i ett långt perspektiv.

    4) Lönebildning, man borde premiera spelare som tar stora steg utvecklingsmässigt med högre lön alternativt bonus. Tex mot att nuvarande kontrakt förlängs…

    5) Börja odla en kultur i hela föreningen. MEN se till att SAMTLIGA ledare vill och stödjer idéerna

  8. Tobias: bästa inlägget jag någonsin läst!!!

    Fast i punkt 1 tycker jag Jesper Jansson borde ersättas av Bosse, men där kan man få en långsiktighet. Därmed vill jag alltså ha en ny tränare men gärna en långsiktigare variant där också.

  9. FiggeOls: positivt tänkande känns lite förlegat då man där försöker sträva efter dessa men är då fortfarande rädd för de negativa tankarna. Bättre då att bygga upp en inre tuffhet som kan hantera de negativa tankarna. Lite luddigt kanske men du fattar nog:)

    Dessutom (apropå du sa att “hjärnan påverkar kroppen”, vilket givetvis är helt rätt och fortfarande underskattat) är det vice versa att kroppen påverkar hjärnan – med viss fysträning bygger du upp självförtroende och vinnarskalle. Även detta är ofta undervärdeat!

    Håller annars med dig helt i dina inlägg!

  10. Vårtan(kul nick förresten): Jag förstår precis vad du menar.
    Det jag ser som ett bra verktyg är “sportprofilen”, vilket jag tror att HIF, och andra klubbar givetvis, skulle ha stor användning av vid framförallt eventuella nyförvärv. Fotbollsklubbarna måste bli bättre på att se andra saker än hur många mål en spelare gjort i tidigare klubbar m.m

    Den klubb som blir först ut med detta arbetssättet kommer att ha en stor fördel i framtiden.

  11. FiggeOls: håller med fullständigt! Det finns klubbar som är mer nogranna än andra redan idag men jag är också förvånad att inte alla lägger större vikt vid personlighet/karaktär. Ungefär som att ett mindre företag skulle anställa bara på cv:et, helt utan anställningsintervjuer…

    Vet att tex Ängelholms FF är noggranna med detta, skulle kunna tänka mig att även Kalmar, IFK Göteborg, Gefle m fl ligger i framkant.

  12. Jag tror Kalmar och Nanne ligger långt fram när det gäller att utvärdera kraktär och skapa den.

    Deras “champagne”-lirare från Brasilien blir hårt tuktade och får vänta på en riktig debut. De lärs upp sakta för att deras karaktär skall passa in. Sen är ju bröderna Elm en saga i sig, där kan nog inte Nanne o CO ta åt sig äran.

    Intressant blir när de sista gamla försvinner med rydström i spetsen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *