Visst var guldet fantastiskt, men ärligt talat så är det nästa år som det riktigt roliga börjar. Jag ser redan fram emot när HIF får representera Sverige i Champions League. Det bästa av allt är att ledningen tydligen redan förberett sig inför den utmaningen.

Det känns som om ledarteamet i HIF haft en split vision, som jag saknar hos en del spelare. Möjligheten att se var möjligheterna kommer att uppstå, analysera och bedöma dem i förväg.

Även om årets lag gjort en fantastisk insats, som i bästa fall kommer att krönas med en cupseger mot Kalmar den 5 november, så måste vi vara ärliga och inse att kvaliteten på truppen nästa år måste höjas några snäpp så vi slipper förnedras likt Malmö i år.

Risken är uppenbar att några av de allra bästa försvinner och då tänker jag i första hand på May Mahlangu och Pär Hansson. Skulle det hända så gäller det att hitta ersättare på samma nivå och det blir inte den enklaste uppgiften för Jesper Jansson och grabbarna.

Sedan finns det ytterligare några spelare som kan försvinna och det ger i så fall utrymme för att höja kvaliteten generellt.

Av de spelare som kom in under säsongen har jag enbart förväntningar på norske Thomas Sörum.

Det var förvisso roligt att Alvaro Santos fick göra mål i sista matchen, men han blir ju inte yngre till nästa år och jag är tveksam till om han håller för internationellt spel 2012.

När det gäller Erik Sundin så var jag tidigare orolig över att han ville lämna. Nu bryr jag mig ärligt talat inte längre. Han är en utmärkt spelare när han presterar på sin toppnivå men hans formkurva är alldeles för ojämn. Han är definitivt ersättbar.

Kanske finns ersättaren på andra sidan jordklotet? Jag är lite nyfiken på vad Argentina-spåret kan leda till. Besökte själv Los Angeles i januari, för en TV-inspelning, och jag gillar sydamerikansk fotboll men jag är lite osäker på om sydamerikaners temperament passar in i svensk fotboll och ett svenskt klubblag. Att det finns fantastiska spelare i Argentina råder knappast någon tvekan om men det gäller ju att få den sociala biten att fungera också. Vi har förstås sett några brassar som gjort bra ifrån sig i Sverige men det är lite skillnad i kynnet hos brassar och argentinare.

Jag har inte nämnt så mycket om avslutningsmatchen mot AIK ovan men fick direkt efter slutsignalen känslan att 1-1 var det helt perfekta resultatet.  Det är klart att jag gärna hade sett HIF vinna, men oavgjort passade så väldigt bra eftersom då behövde inte gossarna från Black Army bli på dåligt humör och få för sig att försöka sabotera guldfirandet.  Om HIF kört över AIK fanns ju risken.

Apropå jobbiga supporters så finns det fler klubbar som har sådana i släptåg. Kan inte låta bli att notera att MFF för tredje gången i år är inblandade i en publikskandal.  Den klubben har lite att jobba med i vinter.

Jag är stolt medlem av HIF och jag är stolt över att klubbens supportrar inte skämmer ut föreningen, även om jag vet att det har inträffat.