Hur många bowlingspelare från Helsingborg tror ni gemene man i Sverige känner till? Hur många idrottsintresserade visste ens att Sofia Arvidsson och Johanna Larsson representerar Helsingborgs Tennisklubb? Hur många turister tror ni åker från andra delar av landet för att kolla när Innebandyklubben FC Helsingborg spelar?

Lägger man ihop svaren på de här tre frågorna tror jag att slutsumman på sin höjd blir tvåsiffrig, även om jag är lite tveksam till om den ens blir så hög.

Men vad i all världen har det här med HIF att göra undrar kanske läsaren nu?

Jo, det är så att lokaltidningen HD valt att summera HIF:s mest framgångsrika säsong hittills på 2000-talet med en granskning av hur mycket Helsingborgs stad och andra sponsorer investerar i Helsingborgs IF. Som journalist tycker jag självklart att det är korrekt att man granskar hur skattepengarna används och man ska givetvis låta olika aktörer komma till tals.

Men jag tycker att det blir lite skrattretande när företrädare för bowling, innebandy och tennis jämför sig med HIF och tycker att de är värda (nästan) lika mycket ur marknadsföringssynpunkt.

Vem kan ta ett sådant påstående på allvar?

Bowling och innebandy är kul att spela på after-worken men det publika intresset är dessvärre mer begränsat än vad respektive sports företrädare i Helsingborg tycks ha insett. Och reklamvärdet är förmodligen noll. Jag är väl medveten om att de här sporterna har ganska många utövare och att innebandyn lockar en del publik på vintern, men att jämföra dem med fotbollens attraktionskraft är som att jämföra äpplen och päron. Be någon, som inte är väldigt engagerad i innebandy, nämna en helsingborgsspelare i sporten och jag är övertygad om att svaret blir: “Henrik Larsson”.  Henke spelade förvisso en säsong i högsta serien, på sin ålders höst, men ärligt talat så är det betydligt fler som associerar honom till HIF och fotboll.

Tennis är förvisso en stor sport i hela världen men vem, utanför en mycket begränsad krets, kopplar ihop Sofia Arvidsson med Helsingborg? Och hur ofta lockar hon storpublik på ”hemmaplan” ? Tjejen har ju stått och stampat på samma fläck i decennier och inte ens varit i närheten av topp 10 på världsrankingen.

Jag förstår om de andra klubbarna blir avundsjuka när de ser stadens och företagens satsning på HIF, men de borde ha så mycket självinsikt att de förstod att det handlar om värdet på varumärket.

HIF har ett oerhört starkt varumärke och klubbens öden och äventyr följs med stort intresse långt utanför stadens gränser.

Att laget sedan gjorde en skitmatch mot Gefle må vara hänt. Att en kulen oktoberkväll åka till Gävle för att spela en betydelselös match är förmodligen inte det roligaste man kan tänka sig. När jag såg laguppställningen och hörde vilka spelare som var indisponibla på grund av skador till jag en flash-back till lumpen. Om vi skulle ut på en meningslös övning (som till och med befälen tyckte var onödig, men den var schemalagd) en kväll så var vi många som kände efter lite extra om vi inte kunde hitta någon krämpa som gjorde att vi kunde slippa.  Och förståelsen hos läkaren/befälen var vid de tillfällena ovanligt stor.

Jag hoppas därför att flera av de skadade spelarna hinner tillfriskna till söndagens avslutning när guldet ska firas. Och jag hoppas att motivationen är något högre än den syntes vara i måndagens match.

De få besked vi fick då var att Santos passerat sitt bäst före-datum och knappast löser några anfallsproblem 2012. Isländske Petur Gudjon Lydsson undrar jag fortfarande varför HIF har värvat? Det jag sett av honom hittills har sannerligen inte imponerat.

Däremot så undrar jag om jag och HD:s rapportör Tomas Nilsson såg samma match? Enligt honom blev HIF utspelat, trots att laget hade 61-39 i bollinnehav. Jag kan hålla med om att Gefle var betydligt vassare i anfallsspelet men var det något lag som blev utspelat så var det väl snarast hemmalaget? Precis som Sverige blev ganska utspelat av Holland på Råsunda, men trots det lyckades vinna matchen.