Nu när guldstriden går in i ett avgörande läge ska agnarna skiljas från vetet. Då får vi se om HIF ”sålt” guldet eller om Jesper Jansson hittat ”guld” i Norge.

Det är varken Alexander Gerndt eller Rasmus Jönsson som saknas mest i HIF för närvarande. De senaste matcherna har istället visat att det är förlusten av Peter Larsson som kan kosta guldet. I värsta fall.

Joseph Baffo har visserligen varit skadad ett par omgångar men det han visade före skadan sände inga signaler om att han är mogen att axla Peters mantel ännu. Han behöver något år till på sig för att växa i den kostymen, även om han har framtiden för sig.

Vi hade väl vissa förhoppningar på att Hannu Patronen, som återkom efter sin långvariga skada, skulle kunna fylla luckan men han har inte heller levt upp till förväntningarna. Jag kunde dessvärre inte se Häcken-matchen men rapporterna därifrån talar sitt tydliga språk. Hans återkomst har inte stabiliserat försvaret än så länge. Frågan är om Hannu kan höja sig de snäpp som krävs för att HIF:s försvarsspel ska fungera lika bra som under eran ”Larsson-Nilsson”? Tyvärr tror jag inte det.

Kanske heter lösningen istället Erlend Hantsveit?  Den rutinerade norrmannen som var ett av Jespers nyförvärv under transferfönstret. Själv har jag ingen koll alls på hur hans form är men meritlistan och det faktum att han värvades tyder väl på att han skulle kunna bli en Joker i guldstriden?

Hans landsman Thomas Sörum blev ju ett piggt tillskott mot Häcken, enligt rapporterna.

Även om HIF har några bottenlag kvar att möta så har vi lärt oss att inga matcher är vunna förrän de är spelade. Och vid den här årstiden strider ju lagen i bottenskiktet lika intensivt för att rädda sig kvar, som topplagen kämpar. Det är inte alltid kvalitet vinner över vilja.

En av de kvarvarande matcherna som jag är riktigt orolig för (utöver seriefinalen i Borås, alltså) är mötet med GAIS. Jag minns fortfarande med stort obehag mötet med ”Makrillarna” förra hösten på Olympia.  Det var en av dem som bidrog till att HIF tappade guldet. Vi är många som inte vill se en upprepning i år. Att Gais-matchen i år dessutom ligger på bortaplan gör inte oron mindre.

Först ska emellertid Mjällby besegras och de bör gå vägen.

Under måndagen får vi, förhoppningsvis, också beskedet om den avslutande omgången spelas på den tid som varit fastlagd sedan länge, eller om SvFF tänker ta det vansinnigt korkade beslutet att försöka skjuta upp den en vecka. Jag håller alla tummar för att byråkraterna tar sitt förnuft till fånga.