HIF hade chans ikväll att göra ett litet ryck i toppen och utöka försprånget till fem poäng ner till tvåan Elfsborg. Men istället för ett litet ryck, blev det bara ett “mini-ryck”. Det sägs att man ska vara nöjd med en poäng på bortaplan. Jag är det inte…
HIF är onekligen inne i en tung period. Conny kan säga vad han vill till Canal Plus/tv, men detta var inte ett steg framåt.
Detta var snarare två steg tillbaka och det gör mig frustrerad.
***
Det finns mycket som vi “amatör-tränare” skulle vilja ändra på. Det är så väldigt lätt att leka expert när man sitter framför tv:n eller står på läktaren. Men även om vi “amatör-tränare” har många åsikter och skulle vilja göra på ett annat vis, så är det till syvende och sist spelarna på planen som fäller avgörandet. Och jag vet inte, men det smyger in en känsla av att det som var nyckeln till framgång ifjol, inte tas emot på samma sätt i år av spelarna?
Från att ifjol varit ett homogent och sammstämmigt lag (kollektiv), trots att det fanns starka individuella krafter, så har HIF nu splittrats upp i ett gäng individer som hanterar sina egna problem via media på lagets bekostnad. Det började med Edmans beska kritik i början av säsongen och har sedan fortsatt på ungefär samma bana. Handlar det inte om spelare som tjurar ihop för att de inte får spela från start, så är det andra som som tjurar för att de blir utbytta. Sen är det “missade” försäljningar och det gnälls ytterliggare för att man inte får spela från start. Lägg på en del kritik mot tränarstaben (som också förts till viss del via media), så tycker åtminstone jag det “luktar” skumt misstänkt ett början till haveri i maskinen.
Mycket möjligt att jag spånar hejvilt just nu och är ute på tunn is, men jag håller fast vid min övertygelse. Det jag ser av spelarna på plan visar med ganska stor tydlighet att laget har slutat fungera som ett lag.
***
Det var garanterat svårspelat på den plastigt våta ursäkten till fotbollsplan. Och vi får (och kan) naturligtvis skylla den dåliga insatsen på detta. Men samtidigt visar inte alla spelarna viljan och ser stundtals loja och ointresserade ut.
Det absolut största problemet HIF har för tillfället är mittfältet. Ett starkt mittfält har nästan i alla år har varit ett av HIF’s trademark. Men i år är det knappt superettaklass på det för tillfället. Den enda ljusglimten är unge Herr Thern som endast ges ca 10 minuter varannan match, men på dessa hinner han åstadkomma mer än vad andra gör på två hela matcher. Och för att få ett bra anfallsspel, med tanke på den taktik som Conny & P-O kör med, så är ju mittfältet nycklen. Nu hamnar Rasmus och Gerndt/Sundin i ett slags vaccum där bollarna inte når ända fram och passningsalternativen blir låsta och statiska. Det blir med andra ord mest ingenting. Ett och annat långskott utanför straffområdet är knappast ett effektivt anfallsspel?
***
“- Vi körde över Norrköping i andra halvlek!”
Jodå så att…
***
Men hej och hå!
Jag kan sitta här och skriva hur mycket dynga som helst om hur ineffektivt och dåligt det är. Faktum kvarstår, HIF leder serien och är onekligen ett av de mest svårslagna lagen i serien. Men…jag är Helsingborgare. och vi är från födsel väldigt krävande. Vi kan inte bara vara nöjda, det måste bli bättre hela tiden. Och blev man nu bortskämd förra året med ett (många gånger) mycket bättre spel och mer intressanta matcher, så är det frustrerande och enerverande i år!
Det är dags att bryta ihop och komma igen nu! Låt Trelleborg på torsdag bli de som får ta smällen då HIF återigen visar att LAGET är i toppen för att stanna!
Tvivlar på att det är någon tröst men det var nästan värre att skåda eländet på plats i NOrrköping. Tur att vädret var lika uselt som spelet så man inte förstörde en solig dag…
Vi har spelat bra mot Kalmar, Malmö och TFF. Klassiska lag som inte centrerar sitt mittfält. Mot alla lag som centrerar mittfältet så har vi enorma problem, Syrianska, Göteborg, Gais, AIK, Norrköping, Häcken… Vi behöver en konstruktiv mittfältare som släpper bollen. 140 touch från varje spelare ger liksom noll tempo och vi hade väl inte ett omställningsläge idag.
Spelarna verkar mentalt trötta, inga leenden, ingen glöd eller intensitet. Det taktiska upplägget verkade handla om att behålla den poäng som var hemma från början och möttes med långbollar, obefintligt kantspel och korta anfall! Va? Vi mötte ett bottenlag och kunde ha spelat ut dem med ett snabbt passningsspel längs marken men väljer slå luftpastejer? Jag begriper det inte och jag begriper inte heller den liknöjdhet som Conny signalerar. Ett bottennapp när vi kunde ha tryckt gasen i botten och gjort just det ryck som ett ledarlag skulle ha gjort!
Absolut. Att HIF fortfarande leder serien är obegripligt och mirakulöst – måste vara en av de sämsta versionerna av Allsvenskan under min livstid.
Nåt förefaller fundamentalt fel i truppen. På avstånd går det bara att spekulera och det vill man helst slippa, men en simpel ytlig diagnos säger att den här patienten inte är fullt frisk.
Ja, det verkar som att HIF är lättläst, några har läst läxan riktigt väl och har man bara ett tillräckligt konditionsstarkt lag stör man oss väldigt bra. Det är inte lovande.
Störst besvikelse igår: yttermittfältsspelet. Lindström borde få en av sina välbehövliga petningar och träna mycket skott, åtminstone om han envisas med att lossa i vartannat läge. Och Rachid… tycker i princip mycket om honom, men det händer egentligen ingenting runt honom, han är bara väldigt bra på att få det att se ut så.
“Och Rachid… tycker i princip mycket om honom, men det händer egentligen ingenting runt honom, han är bara väldigt bra på att få det att se ut så.”
Kloka ord som sammanfattar precis mina åsikter dessutom…