Så här in i den sista tredjedelen av årets Allsvenska har diskussionen om huruvida Allsvenskan ska se ut framöver poppat upp igen.
Jag skulle vilja jämföra den diskussionen med en vampyr. För det första så suger den all kraft och liv i den befintliga Allsvenskan, för det andra går det f*n inte ta död på den heller om du inte sticker en påle i hjärtat (och själen) på densamma.

Men i vilket fall. Vi kan ju roa oss med att argumentera och debattera för eller emot – vilket än förslag de må bli -

En del tycker att det avgörande för om du ska få spela i Allsvenskan, det är publiken i allmänhet och mängden publik i synnerhet. Därför tycker då dessa att landsortslagen ska få en egen serie, alternativt att Allsvenskan stängs och enbart ger företrädde till storstadslagen.

Men här kommer ju det roliga (inte haha-humor, utan mer sarkastiskt och cyniskt) in i bilden. För inte är det storstadssupportrarna som går man ur huse för att se sitt lag spela, det är faktiskt landsorten som är de mest inbitna supportrarna!

Ett exempel måste vi ju dra upp, eller hur. När Åtvidaberg spelar sina matcher på hemmaplan, har de ett snitt på 3363 personer. Låter inte mycket. Låter inte ens som en publikfest. Men om du har i åtanke att “lilla” Åtvidaberg har 11498 invånare (2009), innebär det att ca 29,5% av hela orten beger sig till arenan för att se på Allsvensk fotboll.

Det är kanske i detta sammanhanget orättvist att placera Djurgårdens IF som ett Stockholmslag, men de springer själv omkring och bär sloganen på tröjan -”Stockholms Stolthet”. Så när dessa spelar borde de ju vara lapp på luckan och publikfest? Men icke… Storstadslaget Djurgårdens IF lyckas bara mobilisera 0,75% av befolkningen på sina matcher! (Räknat på att Stockholm har 829414 invånare, 2009)

Falsk logik och snedvriden sanning? Tja, döm själv…

Ett litet större “landsortslag”, HIF, har ett publikssnitt på 10436. Ett mycket bra snitt som visar att ca 8,13% av stadens befolkning (128359 personer) beger sig upp på Olympia för att se Allsvensk fotboll. Jämfört med våra grannar i söder, MFF, så är intresset dubbelt så stort i Helsingborg mot vad det är i Malmö, som endast lockar 4,4% av befolkningen.

Men det absolut bästa “storstadslaget”, då det gäller publik (viktigt att tillägga), är AIK.
AIK spelar, som de själva bestämt hävdar, i Solna, inte Stockholm, och då är det egentligen fel att kalla AIK för ett storstadslag, då Solna enbart har 66909 invånare. (Långt mindre än Helsingborg till exempel…)
Så om vi placerar AIK i fållan som “landsorts-lag”, med sin snittpublik som motsvarar 18,9% av staden/kommunens invånare, då är det otvivelaktigt så att Allsvenskan är mer populär och lockar fler på landsorten än vad den gör i storstäderna?

Falsk logik och snedvriden sanning? Tja, döm själv…

Vi har inte glömt bort “Sveriges Framsida” och de gladlynta Göteborgarna. Där IFK är stadens “stolthet” och där det är fest varenda gång det spelas Allsvensk fotboll. Trots att bara 2,18% av stadens invånare behagar lyfta sig från sin goa tv-fåtölj och bege sig dit Poseidon pekar(?), Nya, Gamla Ullevi.

Det finns ju såklart fler lag i Göteborg, men där är intresset ännu svalare…

***

Men medan man lyssnar på folk som använder sig av publiksiffror som argument för en bättre Allsvenska, så funderar jag på en sak. Är det verkligen anledningen till att vi går och tittar på fotboll, att det ska vara mycket folk, utanför plan? Är det inte mer intressant att se vad de 22 spelare gör på plan?

***

Nu kommer det säkerligen en hel del argument som motsäger det jag rabblat och raljerat ovan. Men jag säger egentligen ingenting, jag låter siffror, snedvriden sanning och statistiknörderi tala, inget annat.

Självklart är det helheten som lockar och skapar intresse. Men det viktigaste är inte i första hand att få publik, det viktigaste är i första hand att få fram en produkt som lockar, kommer naturligtvis publiken…