Så här in i den sista tredjedelen av årets Allsvenska har diskussionen om huruvida Allsvenskan ska se ut framöver poppat upp igen.
Jag skulle vilja jämföra den diskussionen med en vampyr. För det första så suger den all kraft och liv i den befintliga Allsvenskan, för det andra går det f*n inte ta död på den heller om du inte sticker en påle i hjärtat (och själen) på densamma.

Men i vilket fall. Vi kan ju roa oss med att argumentera och debattera för eller emot – vilket än förslag de mÃ¥ bli -

En del tycker att det avgörande för om du ska få spela i Allsvenskan, det är publiken i allmänhet och mängden publik i synnerhet. Därför tycker då dessa att landsortslagen ska få en egen serie, alternativt att Allsvenskan stängs och enbart ger företrädde till storstadslagen.

Men här kommer ju det roliga (inte haha-humor, utan mer sarkastiskt och cyniskt) in i bilden. För inte är det storstadssupportrarna som går man ur huse för att se sitt lag spela, det är faktiskt landsorten som är de mest inbitna supportrarna!

Ett exempel mÃ¥ste vi ju dra upp, eller hur. När Ã…tvidaberg spelar sina matcher pÃ¥ hemmaplan, har de ett snitt pÃ¥ 3363 personer. LÃ¥ter inte mycket. LÃ¥ter inte ens som en publikfest. Men om du har i Ã¥tanke att “lilla” Ã…tvidaberg har 11498 invÃ¥nare (2009), innebär det att ca 29,5% av hela orten beger sig till arenan för att se pÃ¥ Allsvensk fotboll.

Det är kanske i detta sammanhanget orättvist att placera DjurgÃ¥rdens IF som ett Stockholmslag, men de springer själv omkring och bär sloganen pÃ¥ tröjan -”Stockholms Stolthet”. SÃ¥ när dessa spelar borde de ju vara lapp pÃ¥ luckan och publikfest? Men icke… Storstadslaget DjurgÃ¥rdens IF lyckas bara mobilisera 0,75% av befolkningen pÃ¥ sina matcher! (Räknat pÃ¥ att Stockholm har 829414 invÃ¥nare, 2009)

Falsk logik och snedvriden sanning? Tja, döm själv…

Ett litet större “landsortslag”, HIF, har ett publikssnitt pÃ¥ 10436. Ett mycket bra snitt som visar att ca 8,13% av stadens befolkning (128359 personer) beger sig upp pÃ¥ Olympia för att se Allsvensk fotboll. Jämfört med vÃ¥ra grannar i söder, MFF, sÃ¥ är intresset dubbelt sÃ¥ stort i Helsingborg mot vad det är i Malmö, som endast lockar 4,4% av befolkningen.

Men det absolut bästa “storstadslaget”, dÃ¥ det gäller publik (viktigt att tillägga), är AIK.
AIK spelar, som de själva bestämt hävdar, i Solna, inte Stockholm, och dÃ¥ är det egentligen fel att kalla AIK för ett storstadslag, dÃ¥ Solna enbart har 66909 invÃ¥nare. (LÃ¥ngt mindre än Helsingborg till exempel…)
SÃ¥ om vi placerar AIK i fÃ¥llan som “landsorts-lag”, med sin snittpublik som motsvarar 18,9% av staden/kommunens invÃ¥nare, dÃ¥ är det otvivelaktigt sÃ¥ att Allsvenskan är mer populär och lockar fler pÃ¥ landsorten än vad den gör i storstäderna?

Falsk logik och snedvriden sanning? Tja, döm själv…

Vi har inte glömt bort “Sveriges Framsida” och de gladlynta Göteborgarna. Där IFK är stadens “stolthet” och där det är fest varenda gÃ¥ng det spelas Allsvensk fotboll. Trots att bara 2,18% av stadens invÃ¥nare behagar lyfta sig frÃ¥n sin goa tv-fÃ¥tölj och bege sig dit Poseidon pekar(?), Nya, Gamla Ullevi.

Det finns ju sÃ¥klart fler lag i Göteborg, men där är intresset ännu svalare…

***

Men medan man lyssnar på folk som använder sig av publiksiffror som argument för en bättre Allsvenska, så funderar jag på en sak. Är det verkligen anledningen till att vi går och tittar på fotboll, att det ska vara mycket folk, utanför plan? Är det inte mer intressant att se vad de 22 spelare gör på plan?

***

Nu kommer det säkerligen en hel del argument som motsäger det jag rabblat och raljerat ovan. Men jag säger egentligen ingenting, jag låter siffror, snedvriden sanning och statistiknörderi tala, inget annat.

Självklart är det helheten som lockar och skapar intresse. Men det viktigaste är inte i första hand att fÃ¥ publik, det viktigaste är i första hand att fÃ¥ fram en produkt som lockar, dÃ¥ kommer naturligtvis publiken…