Många har säkert Marcus Lantz som förebild för han är motorn i HIF som springer och krigar och förstör för motståndarna. Han är mycket respekterad för det, med all rätt.

Fast det finns andra i HIF som hamnar i skymundan om honom. Ta till exempel en sådan som Mattias Lindström. Han har precis som Lantz kommit tillbaka till HIF efter några turer i Danmark och GAIS. Han är inte så spektakulär i sin spelstil men vilket krigarhjärta han har.

De matcher som jag varit på plats på Olympia och sett matcher har jag alltid blivit fascinerad av honom. Han springer hem i full fart när det behövs och gör ett stort jobb i defensiven samtidigt som han är ett hot mot motståndarna när det börjar närma sig det offensiva straffområdet.

En annan som jag blir fascinerad av är följeslagaren till Marcus Lantz på det centrala mittfältet. Den jag syftar på är norrmannen Ardan Gashi. Som en Gennaro Gattuso- typ är han ett perfekt komplement till Lantz. Samtidigt har Gashi en fruktad bössa, det visade han inte minst mot Elfsborg i våras. Rakt upp i krysset. Magiskt.                

Erik Sundin har haft det svårt på senaste tiden då Alexander Gerndt har tagit över hans plats i startelvan vilket har inneburit att Sundin fått mindre speltid än tidigare. Trots detta kan han tillföra bra saker på kort speltid också då han med sin snabbhet kan bytas in i slutminuterna och springa sönder motståndarna. Sundin var ju nära ett mål mot Trelleborg senast, men skottet gick i stolpen. Jag hade unnat honom ett mål där eftersom det är tufft att bli av med sin startplats när en ny spelare kommer och tar över.

Avbytarna har gjort det bra när de har fått chansen. När Joel Ekstrand eller Marcus Nilsson varit avstängda har Hannus Patronen gått in och gjort bra insatser. May Mahlangus insats mot Örebro senast är också ett bra tecken på det. Att ersätta Lantz är inte lätt men han gjorde det på ett magnifikt sätt.

Det finns en bredd i HIF som är få förunnat. En bredd som förhoppningsvis gör så att SM- guldet kommer till Helsingborg, där den hör hemma!