Norsk filosofi!
Tanken på att Åge Hareide återigen ska slå sig ner på en tränarbänk nära dig har börjar florera bland såväl supportrar som media. Under gårdagen kom också uppgifter om att Guld-Åge har tackat nej till en förlängning av sitt kontrakt med Örgryte och förhoppning om att få se Hareide leda HIF igen ökade kanske ytterligare. Men frågan är om det är praktiskt möjligt och om det isåfall inte behövs åtminstone en medioker säsong innan HIF kan vara en guldkandidat igen. När det handlar om det rent praktiska så är det självklart ekonomin som jag syftar på, Hareide är en av, kanske rentutav Nordens bästa tränare och sådant kostar, även om han kan tänka sig jobba för “kompispris” eftersom alla vet att tiden i HIF har etsatt sig fast i den karsimatiska norrmannens minne.
Kollar man sedan på hur hans tränarfilosofi och hans fotbollstänk skulle passa HIF:s nuvarande trupp så blir jag, åtminstone inte vid första anblicken, helt övertygad om att nuvarande trupp passar den filosofi som “baggen” vill ha på sitt lag. Visst, han har lyckats bra med ÖIS utan att egentligen spela så som han vill men jag tror att om Hareide bestämmer sig för att återvända till HIF så är det för att vinna guld och spela Champions Leuage med klubben och då krävs det att han får igenom sina tankar på hur man ska spela fotboll.
Hareide har allt som oftast valt att spela med ett offensivt 4-3-3 spel, bestående av en Jan Koller-typ i mitten och två renodlade ytterforwards. Frågan jag då ställer mig är vilka spelare i dagens trupp som passar in i ett sådant spelsystem? Kan det vara därför förlängning av vissa kontrakt inte har förlängts? Tittar man på backlinjen så är det rent taktiskt inga större skillnader, även om det enligt mig behövs en rejäl såväl taktiskt som spelarmässig förändring i de bakre leden.
Mittfältet i ett 4-3-3 system bör bestå av en spelartyp som bara bör vara med för att vinna boll, en spelare med ett enastående passningsspel och en spelare med stor genombrottskraft och som kan göra sin gubbe. Enligt mig har HIF en av dessa spelartyper i sin nuvarande trupp, Lantz är perfekt som en ” Yaya Toure” i en ev. startelva i ett 4-3-3 system men frågan är om Lantz fortsätter nästa år efter alla skadebekymmer i år. Möjligtvis kan May utvecklas till den kreativa genombrottsspelaren men i övrigt är det tveksamt och vad som ska göras med en spelare som Stoffe i ett 4-3-3 system är svårt. Skulason är för begränsad i sitt spel för att ta en av tre platser på ett mittfält enligt mig. I anfallet har vi kanske en “Koller-typ” i laget redan nu, nämligen Porcellis men mycket hänger på om Henke fortsätter eller ej, för om han mot förmodan fortsätter så kommer Henke vara given i den centrala rollen. Rasmus Jönsson har visat tendenser på att trivas ute på en kant och jag tror mycket väl att han med sin förmåga att göra sin gubbe kan utvecklas ytterligare i ett mer fritt 4-3-3 än vad som är fallet i dagens, en aning stereotypa 4-4-2. Sedan behövs det en ny ytterforward, åtminstone om inte Makondele börjar leverera och snappa upp den bortappade förmågan om hur man dribblar sin försvarare.
4-3-3 är ett personligt favoritsystem men med nuvarande trupp känns det som HIF skulle få det tufft, framförallt om Henke och Lantz slutar och ekonomin är körd i botten. Finns det fler talanger att kasta upp? Som sagt ett mellanår kan och lär det bli nästa år men jag är beredd att ta det om det sker ihop med Hareide, för då känner åtminstone jag att vi åter ” är på väg”…
-
zigzag
-
oasis
-
Bangkok
